Darkness, Tell Us
Lärarinnan Corinne har avslutningsfest för sina tonåriga elever hemma hos sig. De rastlösa ungdomarna börjar rota i spelhyllan och finner där ett Ouija-bräde undangömt.
Trots Corinnes varningar börjar ungdomarna spela och får direkt kontakt med någon som kallar sig för Butler. Anden verkar både välvillig och illvillig, då den först visar gänget var en hundradollarssedel finns gömd, för att sedan utsätta dem för ett förnedrande prov.
Butler börjar berätta för ungdomarna om en gömd skatt, men sessionen avslutas abrupt när Corinne får ett oväntat besök från en gammal bekant. Ungdomarna lyckas dock smuggla med sig brädet när de åker därifrån och snart för Butler dem ut på en farofylld vildmarksvandring i jakt på den utlovade skatten.
Darkness, tell us är ytterligare en medryckande lässtund i Richard Laymons sällskap. Jag uppskattade speciellt det övernaturliga anslaget och de fascinerande drömsekvenserna.
Även om det inte är fullt lika bra som exempelvis Night in the lonesome october så är det än en gång svårt att värja sig mot den effektiva prosan och det dialogdrivna tempot.
Det är som vanligt våldsamt, sexuellt och bisarrt. Bland annat finns det en passage där en tjej finner sig tvingad att rida näck uppför en stenig bergssluttning. Hennes ”häst” är en renrakad muskelbyggare i stringkalsonger. Det är egentligen ännu konstigare än det låter och bör rimligtvis upplevas istället för att sammanfattas.
Richard Laymon var en minst sagt produktiv kultförfatttare med mer än trettio romaner i bagaget som översatts till över femton språk. Under 1980-talet låg de Laymons utgivning på en två-tre böcker om året och hans läsarkrets var långt större i Oceanien och Europa än i USA.
Än idag har Laymon en trogen läsarkrets och hans verk släpps ständigt i nya upplagor och specialutgåvor. Tillsammans med bl.a. Jack Ketchum räknas Laymon som en av gudfäderna till diverse subgenrer som kallas Extreme Horror, Splatterpunk och Hardcore Horror.
Det handlar egentligen om en slags modern amerikansk pulptradition, som förvaltats vidare från Weird Tales dagar: HP Lovecraft (född 1890) var mentor åt ett antal yngre författare, däribland Robert Bloch.
Robert Bloch (född 1917) kom att bli mentor åt Dallas Mayr.
Dallas Mayr (född 1946) mer känd som Jack Ketchum, blev i sin tur mentor och ledstjärna åt J.F. Gonzales (född 1964), Brian Keene (född 1967), med flera skräckförfattare därtill.
Dessa har i sin tur säkert fört vidare knep och knåp till ytterligare en yngre generation. Men det är mer än vad jag har koll på.
