Vardagar
Jag har en bekant som det senaste året har åkt på en rejäl Trumpbacill. Det har varit många och frekventa bilder och filmklipp med likhetstecken mellan Förenta Staterna och Tredje Riket. Från vajande hakkorsfanor till små mustascher.
Så skedde det ytterligare en amerikansk skolmassaker och min bekant blev över en natt djupt engagerad i att förbjuda vapen i ett land han aldrig besökt. Alla personer är motsägelsefulla ibland, i sitt agerande såväl som i sitt tänkande. Min poäng är varken att kasta sten i glashus eller peka finger. Men att i ett år konstant hävda att världens undergång nalkas och att Trump kommer införa diktatur och genomföra folkmord på Amerikas befolkning, för att efter nästa nyhetssvep vilja avväpna denna folkmordshotade befolkning… det är tankegångar som rimligtvis borde kollidera med varandra.
Sånt där är orsakerna till att jag emellanåt flyr sociala medier. Alla dessa tomma propagandakärl som fylls till brädden av dagens emotionella klickbete och agendan för stunden. Utan minsta reflektion. Vindflöjar som självcensurerar i enlighet med kvasi-intelligentians lappkast. Som åsiktspositioneras lika trendriktigt som de byter från klorblekta till utsvängda jeans. Då är det något av en befrielse att ta sig an Ulf Lundells senaste tegelsten. Trots att den har årets fulaste omslag.
Vardagar är verkligen Lundells hjärninnehåll utspilld på papper. Ett ordflöde som reflekterar och spjälkar upp samtiden, nyhetsflödet och de egna minnena. I ett strukturlöst men ändå logiskt mönster av infall och utfall, med de magiska beskrivningarna av kusten, fågellivet och årstidsväxlingarna som ett sammanbindande kitt.
Vi får följa framväxten av det akustiska dubbelalbumet Skisser och hur Lundell mer stoiskt än någonsin framhärdar sin nästan asketiska munktillvaro på Österlen.
Det är delvis samma bok ytterligare en gång, oavsett om de döps till Vädermannen eller Visenterna. Eller kanske mer rättvist; den senaste delen i en hisnande lång följetong av mer eller mindre skönlitterärt förklädda dagboksanteckningar.
Vardagar är ett kärt återseende, långt från simpla sinnens självcensur och tradig vindflöjelmentalitet. Med lika delar humor, attityd och skönhet. Inte minst är det en bok om åldrande. Om att se sitt livs ände på nära håll och försöka finna en mening att skapa ändå.
