Huvmakaren

Film / Permalink / 0

 

 

En dystopisk berättelse som utspelar sig i en alternativ verklighet. En diffus dåtid som i mode, bilmärken, etc, bär många likheter med vår egen historia, men ändå inte. Människor med telepatiska förmågor – de kallas ”Teeps”- har förändrat allt. Något som i sin tur för tankarna till exempelvis Watchmen: en serie där förekomsten av superhjältar ändrar alla premisser för samhälle, vetenskap och samexistens. Till skillnad från vanliga superserier där det mesta är sig likt fast spindelmän, gudar och hulkar knallar omkring.
I ”The hood maker”/”Huvmakaren” är staden lagd i ruiner, men man får aldrig reda på om det varit krig eller om det är kopplad till den sociala oro som präglar den bistra tillvaron.
Teeps förmågor skrämmer människor. Staden skakas av upplopp och lynchmobbar. Teeps isoleras i getton och kåkstäder i stadens periferi; efter år av experimenterande och repressiva insatser från staten så misstror de både människor och myndigheter. Det ryktas att det bildats en underjordisk motståndsrörelse, rykten som i sin tur skrämmer människorna till högljudda protesttåg och allt våldsammare attacker mot Teeps.
Honor är en ung Teep som anslutit sig till polisen. Misstron mot Honor är stor och motståndet inom kåren kompakt, den enda som egentigen accepterar hennes närvaro är hennes nya partner, agent Ross. De båda får till uppgift att lösa brott och spåra samhällsomstörtande element bland både människor och Teeps.
De stöter snart på människor som bär huvor som gör att Honor inte kan läsa deras tankar. Huvorna skänker sina bärare skydd och integritet mot Teeps och de delas ut bland både hög och låg i alla klasser, med hälsning från ”Huvmakaren”.

 

 


Det här är första delen av Philip K. Dick's Electric Dreams, en teveserie  bestående av fristående episoder baserade på just Philip K. Dicks berättelser. Hur väl de övriga episoderna lyckas återstår att se, men Huvmakaren är en formidabel höjdare.
Det här med myndigheter som inte vill väl, psykisk sjukdom, frihet kontra kontrollapparater och rännstenstillvaro i sönderfallande samhällstrukturer är något jag förknippar med Dicks författarskap. Men då bör det tilläggas att jag läst hyfsat lite av hans produktion och inga av novellerna.
Huvmakaren känns också olycksbådande dagsaktuellt. I en tid där mediehusen mist sitt sanningsmonopol och de gamla politiska strukturerna står inför ett paradigmskifte har det senaste tiden ropats allt högre efter barnlås för vuxna på internet. Liksom att ryssvargen står för dörren med gas och valmanipulationer i bakfickan. Något som såklart hejas på av de i befolkningen som ser makthavarna som sin terapeutiska förmyndare; har man staten som sin egen jättedadda så är det kanske inte konstigt om man välkomnar drakoniska lagar och ett storebrorssamhälle av övervakning och åsiktsinskränkningar. De förenas i fantasin om att se Johannes Gutenberg inburad och Spinning Jenny slagen i bitar, så att allt blir sig likt igen. Som förr igen.
Huvmakaren ställer med andra ord relevanta frågor om rätt till integritet och faran med maktfullkomlighet, samtidigt som det är en både effektivt berättad och ruggig thriller, med viss skräcknerv.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till top