Folktro & Vidskepelse med Sandra Christiansen

Allmänt, Böcker, Konst / Permalink / 0
 
 

Vem är Sandra Christiansen?

Jag är nog en rätt spretig person, med många intressen och idéer. Viktigast av allt är ändå skrivandet för mig, och det tar sig uttryck i krönikor, noveller och debattinlägg. Just nu bor jag i Ludvika, i södra Dalarna, tillsammans med min dotter som är 13 år. Jag växte upp i den intilliggande pyttelilla staden Smedjebacken, och där fanns inte särskilt mycket att göra, så mycket av min tid som barn spenderade jag på biblioteket. Jag fascineras fortfarande av sagor, och berättande, det är nästan en barnslig glädje jag känner när jag snubblar över gamla folksagor och sägner.

 

 

Som en vän av lokala sägner, skrönor och sagor blev jag stormförtjust i Folktro och Vidskepelse i södra Dalarna. Hur föddes idén till projektet?

Jag har alltid tyckt det har varit spännande med folktro och sägner, så att jag ville göra något som handlade om det har funnits hos mig länge, i flera år. Men jag har inte riktigt vetat hur. Nu hade jag tiden att börja göra research, och jag insåg att det finns så mycket: Fornsök har listat en massa platser, institutionen för språk och folkminnen har massor av material, de olika hembygdsföreningarna också, och så vidare, men allt är spritt. Mycket är sådant som inte finns nedskrivet någonstans, utan som sprids från person till person. Ju mer jag hittade, desto mer insåg jag både att det finns mycket mer än vad man först tror, och att det är ett ämne många fascineras av, och jag ville på något sätt sammanställa allt så att fler kunde få ta del av det. Därför blev det en facebooksida och ett instagramkonto, till att börja med.

 

Hur går arbetet till bakom ett inlägg?

Än så länge finns inte riktigt någon metodik när jag gör inläggen, utan jag plockar upp en plats eller en person som jag är intresserad av ur högen jag samlat på mig, och försöker hitta så mycket information som möjligt. Det kan handla om att söka online, prata med personer som känner till det jag eftersöker, läsa i böcker och så vidare. Det är ibland lite av en utmaning, men samtidigt det som gör arbetet med projektet roligt.

När jag har så mycket information som möjligt besöker jag platsen. Jag brukar dra med mig Abbe, i synnerhet om platserna vi ska till ligger djupt inne i skogen. Jag är lättskrämd, och han är rätt vidskeplig av sig, så det blir rätt intressanta resor vi gör.

Sedan ska allt sammanställas, text ska skrivas och fotografier ska redigeras. Det känns viktigt att få fram känslan av att besöka platsen, så det inte blir ett rent faktainlägg.

När det gäller kortare inlägg, som inte är knutna till någon plats eller föremål, så gör jag ofta en liten illustration för att det inte enbart ska bli text.

 

Var kommer vårt behov av sägner och sagor ifrån?

Från början använde man tron på det övernaturliga, och berättelserna om det, för att förklara sin vardag, och sådant som inte gick att förklara på annat sätt. Nu tycker vi ju att vi kan förklara allting, med vetenskapen, vilket jag tror lämnar ett glapp i oss. Jag är övertygad om att vi behöver den där kittlingen, känslan av att kanske inte allt går att förklara, att det finns sådant vi inte känner till än. Att vända sig till just folktrons berättelser, eller sägner, är att gå tillbaks till rötterna något. Det ligger nära oss. Det märker jag inte minst nu, när jag plockar fram lokala berättelser: det lockar för att det är nära i både tid och rum.

Jag är dessutom övertygad om att gamla berättelser har ett psykologiskt värde också, man kan se en del sägner och sagor som representationer av psykologiska processer när det gäller mänskliga beteenden och växande. 



Jag tycker Folktro och Vidskepelse… hade passat utmärkt att utveckla till bok, podd eller youtube. Hur tänker du själv dig framtiden för projektet?

Jag vill gärna göra en bok av projektet, om det finns intresse för det, och en utställning, med bilder, berättelser och föremål.

Jag har också funderat på att göra en podd av det, eller videos (youtube), men just nu känns det som för mycket jobb, risken är att det tar längre tid för inläggen att bli klara. Jag vill inte heller att det ska bli någon form av ”spökjaktsvideos” eller liknande, jag har väldigt svårt för sådana, där man åker till en plats och berättar en gruvlig historia med dramatisk musik i bakgrunden. Jag vill föra fram berättelserna på ett respektfullt och framförallt värdigt sätt. Hur spännande och, ibland, läskigt det än kan vara så är det här vår historia, något som människor upplevde och trodde på som en naturlig del av sin vardag, och än idag tror på, märker jag ibland. Det är inget som ska förlöjligas eller jagas sensationer på. Men vi får se, kanske, om jag hittar rätt grepp kan det bli någon video i framtiden.

 

 Besök Folktro och Vidskepelse i södra Dalarna genom
att följa länkarna till facebook och instagram.

 

 
 
 
 
 
 
Till top