Välkommen till Nekropolis
This shall be our Necropolis. A new Babylon.
How many humans still infest this place?”
En liten grupp av överlevare jagas av zombiehorder i utkanten av New York. Zombier som krälar, vandrar och flyger fram. Zombierna är både människolik, kadaver och avlidna smådjur, inte minst fåglar. Oavsett om överlevarna följer sin fajt- eller flyktinstinkt så är oddsen övermänskliga.
I sista stund kommer en helikopter till undsättning och tar gruppen överlevare med till en väldig skyskrapa i centrala New York, kallad Ramsey Tower. Döpt efter Darren Ramsey - framgångsrik magnat och byggherre, känd från teve och tidningar.
Ramsey Tower är inte bara människans sista oas i de dödas stad, utan snarare ett ointagligt Eden; med elektricitet, sjukvård, mat och pokerkvällar. Skyskrapan sägs kunna stå emot en atombomb, men kan den stå emot tidernas största zombiearmé? Från landets alla hörn strömmar de odöda till den slutgiltiga striden om herraväldet över planeten jorden.
Det här är en uppföljare till The Risingoch jag undviker därför att nämna namn på karaktärerna då det kan spoliera vilka som överlever den mardrömsresan. Däremot kan jag råda den lässugne att införskaffa båda böckerna på en gång. För du kommer att vilja läsa City of the Dead direkt efter The Rising.
Jag var ju väldigt förtjust i första boken och enligt vad jag kan utröna av några googlingar så släpptes City of the Dead bara något år efter The Rising. Men det hade jag aldrig gissat, för uppföljaren är faktiskt långt bättre och det är en långt mer mogen berättare jag läser. Som att det hade gått ett decennium mellan böckerna, trots att City of the Dead tar vid direkt där The Rising slutar.
En äkta sidvändare, där man läser tills ögonen faller ihop, bokstavligt talat. Under berättelsens gång dyker det upp korta och koncisa dödsscener från andra håll i miljonstaden, ett grepp som även det är väldigt lyckat för att bygga upp stämningen inför ett rejält crescendo. Samtidigt som det är både roligt, oväntat och ödesmättat. Brian Keene har en avundsvärd förmåga att teckna väldigt lättomtyckta och enkla karaktärer som ändå känns levande och äkta.
Rekommenderas varmt.
In the darkness, the old man sipped wine and gazed out upon his city. It festered below him like an open sore – swollen with infection, spurting gangrenous pus, filled with cancerous cells that multiplied into infinity. His city, New York City, was dead yet living. It lived not in the shambling, insect-sized mockeries far below, but in those he had saved, now sequestered here in the tower.
His tower.
His flock.