Rövtroll i Rackartagen
Your ass needs to be fed. Otherwise it'll get hungry and eat you.
”Leksaker ger frihet” står det skrivet på portarna till Auschwitz. Inne i lägret finns ingen Joy Division av prostituerade judinnor, men däremot en Toy Division av leksakstillverkande barn.
Vi får följa en namnlös hjälte, sedan födseln sammanväxt i revbenen med sin tvilling Otto, och hans vedermödor under Rövtrollens regim.
Den enda mat som ges är död hud, alltmedan de sadistiska stjärtmonstren sörplar cider gjord av mosade barn och ägnar sig åt SS. Vilket såklart betyder Satanisk Slakt.
Snart börjar lägrets forskare att experimentera på barnen, i synnerhet tvillingarna, för att få fram nya supersoldater men också utvinna barnhormoner som ska ge evig ungdom.
Jag vet att ”Goblin” är ”Svartalv” i översättning och inte ”Troll”. Men vi kan låtsas att det är en hommage till det gamla Spindelmanförlaget som översatte ”Green Goblin” till ”Gröna Trollet”. Eller så är sanningen att Rövtroll helt enkelt låter roligare.
Det här är mitt första möte med renodlad ”Bizarro Fiction”, även om jag inte är helt främmande för det bisarra och skruvade. Jag är exempelvis ett stort fan av såväl David Lynch som Nikanor Teratologen. Jag uppskattar deras och liknande abstrakta verk så länge som de förhåller sig till någon slags verklighetsstruktur och har en form av logik, även om det är sin egen snedvridna logik.
Jag läste däremot aldrig klart den experimentella boken Skändlighetsutställningen av JG Ballard och får akut krupp av musik där det jammas och flummas i långa strukturlösa solon istället för att spelas låtar.
Jag fortsatte störa mig på berättelsens fantasifulla infall trots att det finns både väldigt roliga och vackra passager, en form av poetiskt berättande som visar på stor talang. Boken är bara hundratalet sidor, men känns åt helvete för lång. Efteråt ropade min hjärna efter autistiskt skrivna manualer och ökentorra forskningsrapporter som kompensation.
Men nu har jag en bok i samlingen som heter Ass Goblins of Auschwitz och fick konstaterat att just den litterära subgenren Bizarro Fiction inte var min grej. Alltid något.
Relaterat:
Återbesök i Twin Peaks