En mot alla odds trevlig kväll och natt

Allmänt / Permalink / 5





Har äntligen sett sjunde inseglet....
                                                                        




Kvällen blev inte som planerad.
Jag låg som bäst och läste Hellblazer: Fear Machine med en flaska julmust på kylning, när jag helt nesligt blev medtagen på åktur i en horambulans (Inte lika dramatiskt som det låter, det visade sig vara ett ombyggt motorfordon med sirén på taket) och fika hos en god vän. Trevligt och alldeles för länge sedan.

Jag har en annan god vän som en gång i tiden gav sångaren i Shining ordentligt på käften utanför en pub i Halmstad. När jag ögnar igenom intervjun med denne Niklas "kvarnforth" Olsson i nya Close-Up kan jag inte annat än känna en enorm stolthet över min vän. Ännu en gång.

Lite roligare är nyheten att Satyricon släpper nytt. Deras gamla platta Now Diabolical rullar med jämna mellanrum. Ultrakommersiell blackmetalrock´n roll med den poppigaste gothrösten sen marilyn tolkade Rock n Roll Nigger






"Farväl flicka lilla. Jag kunde ha våldtagit dig. Men oss emellan är jag trött på den sortens kärlek. Det blir lite torrt i längden."


För något år sedan läste jag en rätt usel historiebok, med det enda positiva att den innehöll den grymt snygga kyrkomålningen från medeltiden där en stackars dödlig får sig ett schackparti med självaste döden. Ännu bättre var underrubriken;

"Jag spelar dig matt"
Jag rös av välbehag och tänkte, som så många gånger förr att jag måste se Det Sjunde inseglet någon dag. Inte bara känna till den via populärkulturella referenser som tex Lorry. Ikväll var det så äntligen dags.



En välkänd bild....




En del av mitt motstånd har säkert med min syn på den heliga kossan Bergman själv. Jag har alltid ansett honom som en pretantiöst lagd nazist som lade om stilen och började spela svårmodig konstnär i syfte att komma innanför trosan på skönheter som Bibbi Andersson och Liv Ullman.


Men just när det gäller Sjunde inseglet får jag bestämt kapitulera.

Jag älskade allt med den, från det undersköna svart-vita fotot, till de svulstigt styltiga replikerna på dramatendialekt. (något jag inte är ett särskilt stort fan av annars)

Jag kan strö lite till superlativ, men det känns onödigt.




#1 - - Lotten Kalenius:

Om du inte sett filmen förrän nu, så var det verkligen på tiden!



- Vem är du?

- Jag är DÖden.

- Har du kommit för att hämta mig?

- Jag har redan LÄNGE gått vid din sida.

- DET vet JAG.



Memorerat och allt. Åh, mina himmelska asagudar, vilken bra film. Jag hade också fördomar mot Bergman - tills jag började se hans filmer. Jo, vissa känns alldeles för pretentiössvåra, ex. Viskningar och Rop, Nattvardsgästerna och Såsom i en Spegel.

Men vilken karl, som givit oss Det Sjunde Inseglet, Jungfrukällan, Djävulens Öga, Sommarnattens Leende, Fanny och Alexander, Scener ur ett Äktenskap, Gycklarnas Afton... Går ju att rabbla på i evigheter.

Fortsätt utforska Bergman, Sergej! Komprimerad lycka.

#2 - - Pål Eggert:

Så nu har du kapitulerat inför "Det sjunde inseglet" i alla fall. Det kan nog bli folk av dig också, Stewe ;)

Jag spelar också "diabolical now" till och från. Det är fint när sångaren sjunger "the power of hell" i videon till "Pentagram burning", visar tänderna och stirrar sådär vansinnigt på åskådaren. Det är så att man få lust att dra på sig kåpan och löpa amok i någon församling någonstans. Djävusldyrkan när den är som bäst:D

#3 - - S:

Pål:

Fan tro´t! hahaha! usch, bara detta inte innebär att man håller på att "mogna" eller nåt annat hemskt. Hehe.

Satyricon kallas ofta oäkta och de är de säkert, jag bryr mig inte. Deras musik -till skillnad från mycket annat under etiketten bm- svänger och deras video är rena fröjden. Därför håller jag med dig - dunder diabolism!

lotten:

Det finns säkert en del som skulle behövas utforskas vidare, men jag tycker verkligen att fannyoalexander är skräp, liksom smultronstället och viskningar och rop. Har försökt titta på dem, men förstår inte vad som skulle vara bra. Jag ser större djup i filmer som Pusher 2, Krigarens Själ eller Tomten är far till alla barnen.

Jungfrukällan är jag däremot nyfiken på, även om jag inte väntar mig att någon mer kommer upp i Inseglets klass.



avslutningsvis:

Det är väl tur att smaken är så olika, trist hade det varit annars.





#4 - - Pål Eggert:

Äkthetsfeticshism är bara jobbigt. Jag vet inte om jag är så förtjust i "äkta" bm heller. Fast det är lite kul att Satyricon anses som lite oäkta med tanke på att de gnällt på Cradle of filth att de är oäkta.

Pusherfilmerna är ju för fan stor konst! Det är ingen större bedrift att se djup i dem ;-) Något av det bästa nordisk filmindustri producerat, jämsides med mästaren Kaurismäki.

Krigarens själ var väldigt drabbande när jag såg den för länge sedan, men jag tror inte jag skulle känna likadant alls nu. Men jag tycker inte att alla kvalitetsfilmer håller för att se om dem. Vissa skall man bara se en gång.

#5 - - S:



"Äkthetsfetischm", ett bra, nytt ord=)

Håller med dig.



Även utan att räkna Pushertrilogin spottar Dansk produktion ur sig fantastiska grejer överlag, Riget och rejseholdet är serier som är så bra att det inte är sant.



Adams äpplen, blinkande lyktor, ambulansen - är exempel på filmer som är så inihelvete djupa och inte bara stor humor.



kaurismäki är dock inte min stora finländska idol utan aleksi mäkelä som gjorde mästerverket Finnjävlar (Häjyt).

Har du inte sett den - Se Den!





Till top