Beatrice

Böcker / Permalink / 0
 
 

”Varje ras i universum som når så högt att de kan kontrollera sin omgivning, först genom eld, kläder och hyddor eller grottor, så småningom med datorer och konstgjorda intelligenser, kommer åtminstone under en period att använda en stor del av sina framsteg som vapen. Ni minns hur hackerattacker förstörde kärnkraftverk och släckte ned storstäder eller fick trafikflygplan att flyga rakt in i varandra? Tror ni att den första yxan skapades för att hugga ner träd? Hur som helst dröjde det inte länge förrän någon högg sin granne i huvudet med den.”

Vid 2000-talets slut är världen ett knappt kontrollerbart kaos. Israel är sedan länge borta, tredje världen bortkopplad och resterna av västvärlden är förändrad. I Förenta Staterna styr tre presidenter, men inte efter meritokratiska principer utan kvoterade efter ras och kön. Stora delar av mänskligheten är sammankopplad digitalt genom vad som kallas Noisy, ett slags internetsystem i hjärnan. Tanken var att genom sammanlänka folk så skulle förståelsen för varandra öka och mängden kravaller och terrordåd minska. Det stämmer bara delvis, istället fungerar Noisy ibland som rena raketbränslet i konflikthärdar då känslostormar ännu lättare än förut överförs från en individ till nästa.
För att skänka hopp om samarbete och framtidstro sänds ett rymdskepp med internationellt blandad besättning ut på uppdrag. Vi får i synnerhet följa Ana och Chris, ett par som skiljs åt av expeditionen där den ena får stanna och den andra får åka. Rymdskeppet kontaktas under sin färd av något som kallar sig Beatrice, en utomjordisk hyperintelligens som säger sig vara på väg att rädda mänskligheten. Men talar hon sanning?

 

 

”Du kan höra Pogues i ditt nät. Dom hade en liten upplyftande visa. En gammal folksång egentligen, jag vet inte längre vilken version jag sjunger.”
Han sjöng för henne, lågmält och skrovligt:
The worms crawl in, and the worms crawl out,
the ones that crawl in are lean and thin,
the ones that crawl out are fat and stout,
the all play pinochle with your snout -
Han avbröt sig när han såg hennes min. Hon sa: “Upplyftande."

“Ja. Irländskt. Varför tror du vi super så mycket?”

Förrförra veckan så gick Pogues varma från morgon till kväll, jag spelade dem konstant, något som inte hänt på flera år. Det hela kröntes med att jag gjorde försök till svensk tolkning av en Favoritlåt.
Tisdag förmiddag ringde en vän och berättade att han just var hemkommen från en drucken och urspårad weekend i Dublin. Jag skrockade och sade att det lät märkligt likt en av låtarna jag nyss lyssnat på. Medan vi pratades vid såg jag brevbäraren bromsa in vid brevlådan. När jag hämtade in dagens skörd låg Beatrice där och innehöll just ovanstående utdrag av Pogues gamla låt.
Det är sådana där lustiga sammanträffande som emellanåt har en tendens att staplas på hög, något som gjorde att när jag var yngre och mindre cynisk, ofta funderade kring någon slags ödesteori. Nu är det inte så mycket filosoferande kring slump och öde i Beatrice, men det är en absolut en bok som inte bara kittlar fantasin utan också knådar intellektet.

 

 

Hackarens bild spreds och bland många foliehattar i noisyn och på nätet fanns också några mer eftertänksamma och logiska. Inom tre timmar hade varianter av Natalyas teori spritts från fyra ursprung till över hälften av världens sinnen. Andra människor, kanske mindre nogräknade eller mer lättskrämda, undrade om det här betydde att det främmande skeppet skulle ta kontrollen över hela jorden. Hade det redan gjort det? Hur var det möjligt att veta om ens medvetande var kontrollerat? Den som förhindrades att tänka tankar kunde ju också förhindras att tänka tankar om just den saken?

När jag visade upp mitt exemplar av Beatrice på sociala medier så skrev en vän att hon redan beställt den. Det säger något om KG Johanssons författarskap, att oavsett om det handlar om skräck som i Svarthunden, fantasy – och science fiction som i De drömmande städerna, eller djuplodande om civilisation och språk som i Tosh, så är hans trogna läsare med på noterna.
Jag anser att Johansson i Beatrice förvaltar arvet från klassisk sf-litteratur och då inte minst Philip K. Dick, i synnerhet när det gäller paranoida frågeställningar om integritet och övervakning. Framtidsvärlden som målas upp verkar ömsom vara en utopi och en dystopi, beroende från vilket håll du betraktar den. Språket är vardagligt och okonstlat, samtidigt som ämnena som behandlas och den vetenskapliga infallsvinkeln absolut inte är en del av den lättsväljda barnmatslitteratur som tyvärr kännetecknar mycket av förlagens utbud. Beatrice är en bok som utmanar sin läsare, just som bra science fiction ska göra.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

När Cash mötte Nixon

Film / Permalink / 0
 
 

Tricky Dick and the man in black är en dokumentär som handlar om mötet mellan en legendarisk countryartist och en sedermera ökänd president. Men även presidentens närmaste man ges stort utrymme. Alla dessa tre personer är färgstarka karaktärer som på olika vis fascinerar och fängslar mig och jag ska med några få rader försöka förklara vad som gör dem intressanta och varför deras medverkan i sig gör den här dokumentären sevärd.  

 

 

Johnny Cash
En artist som följt mig sedan barnsben, men liksom många andra återupptäckte jag en ny storhet hos Cash i det sena nittiotalet i och med American Recordings-albumen som gick tillbaka till rötterna, men också tolkade andra artister på ett sällsynt magiskt vis.
Cash hade ett sätt att närma sig sin publik, medelsvenssons såväl som interner med ett tilltal som upplevdes som personligt. I mellansnacket på bl.a Folsom Prison Blues är det tydligt att Cash varken ömkar eller föraktar sina olycksbröder. Cash är på så vis en sympatisk kristen, då han försöker leva enligt sin läromästares exempel och vara där syndarna är för att förkunna sitt gospel och möta dem som jämlikar. Samtidigt skänker han dem en dos sentimentalitet och goda skratt, en lisa för stunden i det ofta tröstlösa livet bakom murarna.
Jag sträckläste Cashs biografi av Patrick Carr under en lång färd mot Oslo för tiotalet år sedan i ungefär samma veva som fängelseskivorna gick som varmast. Det är en bok jag brukar rekommendera, inte alls de trötta uppräkningar av drogexcesser som vissa rockbiografier kan vara utan ett personligt porträtt om en av musikhistoriens giganter. Johnny Cash gick bort 2003.

 

Richard Nixon
Den politiska strebern Nixon, från sann arbetarbakgrund, som förlorade med en hårsmån mot den silverskedsuppfödde John F. Kennedy med osannolika 0,2 procents marginal. Detta delvis på grund av att Nixon framstod som svettig och oattraktiv det nya mediet televisionen, inte minst i jämförelse med häradsbetäckaren Kennedy.
Kanske var det redan där som Nixons skurkaktiga kvalitéer som ”Tricky Dick” först fick fäste.
Nixon har med åren blivit något av sinnebilden av en korrupt och oärlig ledare. Något som har mer med en medial bild att göra än själva Watergateskandalen som fick honom att avgå. Tvärtom kan Watergate ses som småpotatis jämfört med t.ex Iran-Contras-affären under Ronald Reagan eller den massiva avlyssningen av Europas ledare som skedde under Barack Obamas ämbete. Skillnaden är kanske att administrationerna har blivit smidigare på att tackla skandaler sedan sjuttiotalet?
Nixons egna funderingar om världen, hippies och politiska fiender, som spelades in under hans möten och samtal under tiden i vita huset har säkert bidragit för att bygga på myten. Att Nixon var hatad och avskydd av vissa aktörer i sin tids mediala etablissemang märks i delar av dokumentären, exempelvis att Johnny Cash fick kämpa för att få säga att han stod bakom presidenten angående kriget i Vietnam. Hade det inte varit för att The Johnny Cash Show var det mest sedda teveprogrammet och för att Cash var kompromisslös i det fallet, så är det tveksamt om det ens hade fått sändas. Richard Nixon gick bort 1994.

 

 

Patrick ”Pat” Buchanan
I sin självbiografi Right from the beginning berättar Pat Buchanan om sin uppväxt i en katolsk storfamilj. En av hans bröder var handikappad sedan födseln. Pojkarna Buchanan lät ibland sin bror gå före dem något kvarter när de skulle in till stan. När så äldre grabbgäng dök upp för att håna och mobba den handikappade brodern låg resten av bröderna på lur för att ge mobbarna en rejäl omgång.
Pat Buchanan var ett politiskt underbarn som tidigt blev Nixons förtrogne, faktum är att Nixon i många samtal och brev hänvisade till ”me and Pat”.
Efter Watergate och egna misslyckade försök att bli presidentkandidat, har Buchanan fortsatt vara en frispråkig konservativ röst som såväl författare, politisk kommentator och kolumnist. Buchanan är aktiv än idag och har med åren gjort sig både känd och ökänd som en frän kritiker av Förenta Staternas många interventionskrig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Projekt: Saga

Böcker / Permalink / 2
 
 

Thomas von Wachenfeldt har startat Projekt: Saga. Tanken är att läsa in den fornnordiska litteraturen och släppa i ljudboksformat.
Det första verket planeras bli Viktor Rydbergs Fädernas Gudasaga. Rydberg ägnade närmare tio år till att forska i den nordiska mytologin och skriva på boken.
Framöver kommer Projekt: Saga att sikta på att läsa in både den yngre och äldre Eddan. Du kan stötta och läsa mer om denna kulturgärning på Kickstarter.

 

 
 
 
 
 
 
 
Till top