stewe

Stolen Years

Kategori: Musik

 
 
 
 

The record was tracked at Dublin's Camelot Studios, located adjacent to their rehearsal room. While this proved very convenient for all concerned, the recording process was anything but easy.
"Sessions were good and productive to start, but as we were thinking on our feet for some songs and getting to hear things for the first time, we had to reassess at times, and this caused a bit of tension," says MacUiliam. "Also, we had gaps between recording sessions, so an idea which was good in week one didn't always sound so good in hindsight, and sometimes one person's vision did not match another's, and quarrels would ensue."

 

 

“Nemtheanga notes that the environment in which they tracked Where Greater Men Have Fallen was comfortable for them - based in an old farmhouse in the Irish countryside with time and space from each other, and having a big, open live room available to them. With the circumstances they found themselves in tracking Exile Amongst The Ruins almost the polar opposite, the vocalist feels that:
"I had to pay for the last one with the stress and darkness surrounding this one. It was fucking hard, cold, nothing worked like it should and it was more or less a total endurance test filled with conflict and discomfort."
However, he is quick to note, wryly, that while this adds up to a miserable experience, the results are unequivocally Primordial, and the record ultimately benefited from the trials faced.
"It all adds to making the music what it is - and if it was easy, we'd be a power metal band, right? Strife is life."

 

“Commenting about the album’s first single, Stolen Years, Nemtheanga added: “Stolen Years may seem like a strange choice as our lead single, and on the face of if I guess it is. It’s not a blood and thunder epic about tragedy and might and the ruin of nations, nor is it 9 minute epistle of doom. Have no fear, the album does contain those also but to open this time we chose something different. This album has some surprises and this is one of them, a short and painfully simple song which almost didn’t make the final cut if you can believe so. The video, cut by Costin Chioreanu, is about the journey involved in finally getting to that moment where you walk on stage, the song itself about that last night on earth that comes to us all, sometimes we never know when that might be, hold your loved ones tight tonight, this could be it…"


 

PRIMORDIAL will release their new album on March 30
"Exile Amongst The Ruins" track listing:

01. Nail Their Tongues
02. To Hell or the Hangman
03. Where Lie the Gods
04. Exile Amongst the Ruins
05. Upon Our Spiritual Deathbed
06. Stolen Years
07. Sunken Lungs
08. Last Call



 

 

 

 

 

 

 

Nordiska Myter

Kategori: Böcker

 
 
 

Innan själva början fanns ingenting – ingen jord, ingen himmel, inga stjärnor, ingen sky: bara den dimhöljda världen, utan skepnad eller form, och eldvärlden som ständigt brann.


Jag var bara barnet när jag introducerades till den nordiska mytologin. Först genom Gudar och Hjältar i nordisk mytologi av Brian Branston, som inom bara några följdes av Marvels superhältevariant The Mighty Thor(det lilla som nådde Sverige vill säga) och Peter Madsens Valhall. Den nordiska mytologins symbolik och sagoskatt har följt mig sedan dess. Torshammare har jag burit om min hals sedan tidiga tonår och runor har ristats i skinnet. Jag har varit medlem i asatrosamfund och även besökt autentiska vikingabyar. Väsentliga verk som Eddan och Njals Saga trängs på bokhylleplanen med läsvärda fördjupningar som Vikingar i Krig och What is a rune? för att nämna några.


”Vem som än orsakade den här katastrofen skulle jag vilja se dräpt innan jag ger mig av”, sa Freja. ”Det tycker jag bara är rättvist. Om jag måste bege mig till frostjättarnas land, om månen och solen ska plockas ner från himlen och världen försänkas i ett evigt mörker, då borde livet vara förverkat för den av oss som försatt oss i detta.”
”Å”, sa Loke. ”Men skulden är så svår att fördela. Vem kan minnas exakt vem som föreslog vad? Efter vad jag kan minnas är alla gudar lika medskyldiga till detta misstag. Vi föreslog det alla, vi gick alla med på det.”
Du föreslog det”, sa Freja. ”Du övertalade de här idioterna om det.
Och jag tänker se dig död innan jag lämnar Asgård.”


Det är inte något som uppslukar min vardag och jag är knappast så kunnig och insatt som jag hade önskat, men den nordiska mytologin och vikingatiden finns alltjämt där i grunden och är något jag återvänder till, gång på gång.
Jag har fört vidare asarnas öden och äventyr till mina barn genom sagoberättande fritt ur minnet och högläsning ur Peter Madsens serier. Det är med andra ord en hyfsat luttrad duo som under senaste månaden hört mig läsa ur Neil Gaimans Nordiska Myter.


Undrar du var poesin kommer ifrån? Varifrån vi får sångerna vi sjunger och sagorna vi berättar? Har du någonsin undrat hur det kommer sig att vissa människor kan drömma storslagna, kloka och vackra drömmar och ge de drömmarna vidare till världen i form av poesi, som kan sjungas och reciteras så länge solen och månen går sin ban över himlen? Har du någonsin undrat varför vissa människor kan skapa vackra sånger och dikter och sagor, medan andra av oss inte kan det?
Det är en lång historia och den har inget gott att säga om någon: den rymmer mord och argan list, lögner och dåraktighet, förföljelse och jakt. Hör här.


Fenrisulven, Svadilfare, Angerboda, Ratatosk och Bölverk, vi var bekanta med det mesta av innehållet och persongalleriet sedan tidigare- från både det ena och andra hållet. Vi enas ändå alla tre om att det här är en väldigt bra bok. Gaimans berättarglädje och kärlek till originaltexterna överskuggar bristerna, även om vi tycker att det borde varit mörkare på sina ställen. Eller ”mer skräckigare, oftare” som dottern sa. En utmärkt introduktion till den nordiska mytologin som kommer att fascinera och fängsla en helt ny generation läsare. Men också att rekommendera för den som är inbiten sedan länge.


Han såg länge på flickan: på ansiktets högra sida var kinden skär och vit, ögat hade samma gröna färg som Lokes, läpparna var fylliga och blodröda; på vänstra sidan var huden fläckig och fårad, svullen och full av likfläckar, hennes blinda öga var förruttnat och blekt, munnen utan läppar var rynkig och stramade över de bruna tänderna.
”Vad kallas du, flicka?” frågade Allfadern.
”Jag kallas Hel”, sa hon, ”om det behagar dig, Allfader”.  

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sett och hört, läst och skrivet

Kategori: Allmänt

 
 
 
 
 
 

Lite väl försenat så kommer här alltså en lista som innehåller 2017 års….

 
…Apokalyps
Benhårda The Death of Grass
Tätt följd av De drömmande städerna

 

...Bidrag
Väldigt marginellt bidrog jag med korrektur till KG Johanssons pocketsläpp av Svarthunden
Jag fick också äran att medverka i Cadials episka serieroman Roba 3
Ett projekt blev också till, med ett Utdrag underskönt illustrerat av Emma-Johanna Henriksson. Fortsättning följer...

.

 
…Television

Daredevil säsong 2. South Park säsong 21. Mindhunters första säsong.
Det mest engagerande sträcktittandet: 11/22/63
Kingberättelse om en tidsresenär som vill förhindra Kennedymordet. Det bör tilläggas att jag inte läst boken.

 

 

 

…Novellsamlingar

Isbergen
Ensamvärk
The Spectral Link

 

 

 

…Hobbyverksamhet
Gravt uttråkad på kurs så började jag tråckla ihop memer. Att det mest känsliga att skämta om visade sig vara… idrott och skatt(?!) var inte direkt vad jag hade tippat på i förväg. 



 
…Musik

Färre nyköpta skivor än någonsin. Massa gammal skåpmat, bland annat Metallica och Johnny Cash, samt The Cure och annan gråtrunkspop/depprock från förr.
Topptre av det lilla jag hört blir:
Sabotage- Den nya värdegrunden
Rogga Johansson - Garpedans
The Haunted – Strength in numbers

 

 

…Bokinfall
 
Ormar & Piercing av Hitomi Kanehara.

 

 
…Film

Smakfull sci-fi: Midnight Special
Suverän skräck: It Follows
Helskön häxkonst: The Witch
Bedårande blodbad: Blade of the immortal
Träffsäkra thrillers: Would you rather & The Gift

 

 

 
 
…Pod

Jag började slutligen lyssna på podradio. Ingången var att lyssna på Jack Donovan prata om Conan, något som i sin tur ledde till poddar med fokus på styrketräning/själförsvar, prepping och vapen. Senare upptäckte jag favoriter som Dekonstruktiv Kritik och Radio Bubbla.
Allra bäst var Markus och Malcolm, vars analyser och betraktelser verkligen fängslade.
Hör senaste avsnittet om den omskrivna gruppvåldtäkten i Fittja HÄR

 

 

 

…Jack Ketchum
Semi-lyckade thrillern The Lost

 

 

 

…mest lästa serieinlägg

Harrow County

Caliban

The Pro

 

 ...Populäraste

Mest lästa på bloggen:
Kamplystnad i kyskhetsbälte

Mest lästa slaggprodukter:
Kadaverdisciplin
Dårarnas Dal
Oktoberbarn

 

 

 

…Filmbesvikelse

Jag såg alla X-rullar i en enda lång (och ibland osammanhängande) rad innan jag som final såg Logan.
Jackmans avsked till klorna har sina stunder, men på hela taget är det ett annat universum än föregångarna. Skrevs egentligen manuset för Wolverine eller om en åldrande krigare/agent i allmänhet? En dystopi och en dödskavalkad där mest namnen känns igen.

 

 


…Jubilar

Jag själv med förti jordsnurr: Bulgarienbiljett, Guns n Roses-biljett, drösvis med böcker, långlagrade drycker och smäckra T-tröjor ramlade in från utrikes såväl som inrikes. Skakad och rörd kan jag inte tacka familj och vänner nog för den storslagna uppvaktningen, ni är bäst!

 

 

 
…Dokumentär

Det blev ett tema under året att grotta ner sig i fall av oskyldigt dömda och rättshaverier där vi bl.a. såg: Amanda Knox, Fallet Kevin, Fallet Ulf, Styckmordet – berättelsen om en rättskandal, Thomas Quick – så skapas en seriemördare, Kvinnan bakom Thomas Quick och sist men inte minst Mannen mordet mysteriet som handlar om Palmemordet. Amanda Knox är en Netflix-dokumentär, resten av dokumentärerna finns på Youtube.

 

 

…Omläsning
Lovecraft-biografin
Emot världen, Emot Livet

 

 
…Dokumentärbesvikelse

Trots att jag tyckte att dokumentären Palme var riktigt usel, så gav jag Maud Nycander en ny chans med Citizen Schein. Förutom att titeln är en misslyckad ordlek så är Nycander lite väl sugen på att förvränga det förgångna, vilket var huvudproblemet även med Palme-dokumentären.
Redan i inledningsscenerna av Citizen Schein så fastslås det att Sverige var rejält antisemitiskt när lille Harry Schein flyttade hit, det illustreras av fotografiet ovan. Kruxet är att det där skyltfönstret tillhörde Einar Åberg – samme antisemit som på egen hand var grunden till att Sverige införde Hets Mot Folkgrupp-lagen som även kallades just ”Lex Åberg”. Hans skyltfönster var en av många hetsande utfall som Åberg dömdes till böter för och absolut inget tolererades i dåtidens Sverige. Än mindre var det representativ för gatubilden vilket man kan tro när man ser dokumentären. Det här inga svåråtkomliga fakta som enbart finns tillgängligt för de allmänbildade som läst Helene Lööws böcker, sanningen om Åberg och hans skyltfönster hittas lätt på bland annat Wikipedia.

 

 

 

…Nykomling i bokhyllan
Richard Laymon med

Island

Night in Lonesome October

The Woods are Dark

 

 

 

 

...Fjolårets spaning

Jag plitade ner en lång och spretig sågning av boken Against Democracy som handlar om den för oss svenskar väldigt välbekanta åsikten att en förutsättning för demokratins triumf är att kraftigt begränsa folkstyret. För att försvara liberala och demokratiska värderingar bör valen regleras så bara de medborgare som bevisat att de är insatta och kunniga ha rösträtt.
I slutklämmen skrev jag: ”Jag tror vi kommer att få höra mycket mer av liknande resonemang framöver och kanske kommer vi också att få se den här sortens styrelseskick i praktiken inom kort. Inte exakt i den form som Brennan drömmer om, det är alltför utopiskt och långtgående, men någon slags halvdan variant. I sådana fall satsar jag en slant på att det blir Frankrike som först ut får agera försökskanin, åtminstone för Europas del.”
En tanke som fick illustreras med ett foto av Emmanuel Macron. Samme Macron började lämpligt nog år 2018 med att föreslå ett förbud mot vad han kallar Falska Nyheter, med orden: ”Om vi vill försvara liberala demokratier så måste vi vara starka och ha tydliga regler.” 

 

 

…Punkförfattare

Ann Sterzinger med sin nästan plågsamma depressionssatir NVSQVAM

 

 
…Spaning och föraning inför 2018


Något som kanske hänger ihop med Nycanders dokumentär; att avslöja osanna eller kraftigt överdrivna offer/hjälte-berättelser. Jag är säker på att de kommer att sättas under lupp under året. Dels är det valrörelse, dels borde motreaktion dyka upp mot mediala skampålar där någon är skyldig till motsatsen bevisats.
I dagarna har jag bidragit med återkoppling till en väns skrivprojekt som handlar om utsatthet och att vara brottsoffer. Min vän berättar om oron över att bli fast i offerrollen, att inte längre bli sedd som annat än någon som utsatts för brott. Det tror jag det finns många som kan känna igen sig i. Samtidigt fylls etern av folk som verkligen vill odla sin offerroll, odla en romantisk underdogposition, som trots att de är på olika sätt uppburna och omhuldade vill förmedla en image av att vara den som vågar gå mot strömmen.
Det kan handla om någon talanglös figur som du knappt hört talas om men som ändå bombarderas med Näthat™ i det fördolda men med otrolig styrka härdar ut mellan utmärkelserna och hyllningskörerna. Det kan också handla om t.ex riksdagspolitiker som möter tågpersonal som gör honnör(!) i tacksamhet, eller regeringsmän som alldeles innan debatten fått bekräftelse på hur bra den egna politiken är av en taxichaffis. Lämpligt nog på väg till tevestudion.
Alla sådana exempel är självklart inte lögn, men bara för något rent teoretiskt är möjligt så är det inte detsamma som att det är troligt. Låter en berättelse uppdiktad av just en sådan person som helt eller delvis har sin födkrok utifrån en offer- eller hjältestatus, om berättelsen gynnar den egna karriären eller ideologin, så bli inte förvånad om berättelsen visar sig vara just uppdiktad.("Lex Guillou")
Till detta kan man koppla en alltmer intensiv rysskräckspropaganda, att kalla kritik för fejknyheter och leva i en egen version av verkligheten och kalla det ”sin upplevelse”. Den förlorade kontrollen över informationen och dagsagendan. Där kommer just de här näthatskampanjerna att spela en roll som förevändning att ytterligare övervaka, begränsa och styra samtalet och det fria ordet. Är det de stora drakarnas sista dans vi ser, eller början till en ny totalitarism?

 

 

 

 

 

 

 

 

Blade of the Immortal

Kategori: Film

 
 
 

Manji var en samuraj på flykt med sin lillasyster i följe. Eftersom det fanns en belöning för hans huvud så sökte ett gäng prisjägare upp Manji och mördade hans lillasyster.
I gengäld slaktade Manji dem alla, men sårades själv dödligt i striden. När han låg döendes kom en vitklädd gammal häxa till honom och satte blodmaskar i hans kropp som läkte såren.
Femtio år senare är Manji en legend. En Ronin förbannad med evigt liv. En man som inte får dö förrän han själv dödat ettusen onda män.
Sextonåriga Rin ser sina föräldrar mördas brutalt av en krigarklan som med våld tar över varje dojo i regionen och lär ut en ny svärdskonst. Rin söker upp Manji och ber honom att hjälpa henne att hämnas sina föräldrar. I Rin ser Manji sin lillasyster och bestämmer sig för att hjälpa henne.

 

 


Blade of the Immortal är baserad på en manga jag aldrig läst. Ändå påminns jag om mina tummade exemplar av den svenska Epixtidningen Samurai med grymma och våldsamma Ensamvargen och bonusserien Kamui.
Två och en halv timme kan verka maffigt, men Blade of the Immortal upplevs som mycket kortare, vilket väl kan förklaras med att jag är löjligt förtjust i Takashi Miikes samurajfilmer13 Assassins och Hara-Kiri. Faktiskt har jag sett 13 Assassins flera gånger redan sedan den släpptes.
Det vimlar av scener så storslagna, obehagliga och bländande vackra i Blade of the Immortal att man hisnar. Det övernaturliga och ödesmättade i förening med fantasifullt ultravåld gör den här filmjuvelen till en av 2017:s absolut bästa för min del, så här i årets sista skälvande timmar. Kan inte rekommenderas nog!
(Netflix)

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Den Stora Sömnen

Kategori: Böcker

 
 

Privatspanaren Philip Marlowe får i uppdrag att reda ut ett utpressningsförsök mot den åldrande generalen Sternwood. Gubben tillbringar sina sista dagar rullstolsbunden i det palatsliknande hemmet i Los Angeles omgiven av orkidéer i en djungelliknande miljö.
Boken berättar om Marlowes sammanstötningar med Sternwoods båda utflippade döttrar, den pornografisäljande Geigers och dennes pojkvänner, liksom ett galleri av kriminella både innanför och utanför lagens råmärken.
Ständigt parodierad och sällan överträffad, kan man sammanfatta Den Stora Sömnen. Det är inte själva deckarintrigen som har fängslat generationer av läsare utan sättet Chandler skrev på: hårdkokt, humoristisk och stilistiskt rent elektriskt.


 


Raymond Chandler föddes den 23 juli 1888 i Chicago. Föräldrarna var irländska immigranter och fadern alkoholiserad. Efter skilsmässan flyttade modern tillbaks till Irland med lille Raymond. (det är inte utan att det anas ett samband mellan uppväxten på den gröna ön och Chandlers sjungande och gungande prosa.)
Efter examen luffade Chandler omkring en sväng i Europa, innan han sökte sig tillbaka till USA.  Han kom där att ingå i det mytomspunna författargänget kring pulpmagasinet Black Mask, vars kännetecken var samhällskritiska kriminalhistorier, kryddade med sociala missförhållanden och korruption. Snart skrev Chandler bokstavligt talat historia, med Den Stora Sömnen som det stora genombrottet och en film noir-värld som låg vidöppen för hans förlagor och manus.

 

 

 

 

 

3 snabba

Kategori: Film

 
 

Skämmerskans Dotter
En skämmerska är någon som kan se in i människors själ, se deras mest skamfyllda hemligheter som de försöker dölja för omvärlden.
 När fursten och hans närmaste mördas pekar alla spår mot arvingen Nicodemus. Men Nicodemus hävdar att han är oskyldig, så för att verkligen bekräfta att han är mördaren hämtar de Dinas mor som är Skämmerska. Dina har ärvt sin mors förmågor och dras också snart in i fallet.
Dansk film brukar borga för kvalité, men den här storyn är så pass uppenbar och kopierad att den mest för tankarna till senare års svenska julkalenderäventyr. Specialeffekterna är också en påminnelse om att med en begränsad budget så bör man låta drakar hålla sig i skuggor och halvdunkel istället för att knalla omkring i fullt dagsljus. Trots allt en duglig matinébagatell för familjen, där jag önskar att man fått se mer av Stina Ekblad som gör en riktigt grym insats av det lilla vi får se av henne.
(Netflix)




A Gray State
Fängslande dokumentär om krigsveteranen David Crowley som mördade sin familj och sedan begick självmord. Alldeles före tragedin så var David uppslukad av arbetet med A Gray State, ett filmprojekt där han ur en konspirationsteorisk vinkel ville varna sina landsmän för en annalkande diktatur och ett snart förestående folkmord. På sin sida hade han gamla bekanta som Alex Jones och Infowars, liksom ett löst sammansatt nätverk av Tea Party-medlemmar och de som på ett kvasireligiöst vis tror på slutna sällskap och dolda makter som förenas under Den Nya Världsordningen.
Konspirationsteori har gått från att vara ett undergroundfenomen till att bli en egen födkrok och blandats samman med vanlig samhällskritik från libertarianskt håll. Davids mord och självmord blir - kanske inte helt otippat- en del av konspirationsteorierna.
Det är ett intressant ämne att reflektera kring. Konspirationsteorier av det här slaget har ofta en tydlig underklasskoppling och är inte sällan löjeväckande. Samtidigt ser man i de högre samhällsskikten hur en snarlik kvasireligiös tro genomsyrar akademikers, makthavares och mittfåremedias tro på t.ex. ”kritiska studier”, ryska sammansvärjningar och ständig global tillväxt. De maktlösas konspirationsteorier är knasigt destruktiva och maktens dito är dagens sanning.
Den här dokumentären är inte bara sorglig och riktigt spännande, utan tar sig an det inflammerade ämnet om konspirationsteorier på ett intressant vis.
(Netflix)

 

 

We Have Such Sights To Show You
Slutligen måste det tipsas om den kulturgärning som förgyllt december månad: nyutgåvor av Rabid, The Brood, Scanners I-III och Hellraiser I-III, oklippta och restaurerade. Filmerna släpps separata och i samlingsboxar, på både Blu-Ray och DVD och innehåller en hel hög extramaterial.
(Studio S/Njuta films)

 

 

 

 

The Spectral Link

Kategori: Böcker

 
 
 
 

Thomas Ligottis senaste samlingsvolym, den första på över tio år, innehåller två noveller samt en kort prolog kring att inte befinna sig i samklang med den här världens verklighet. Båda berättelserna har enligt författaren själv sin grund i personligt upplevda fysiska trauman, men fokuserar snarare på själsligt illamående.
Första novellen Metaphysica Morum, handlar om en man som befinner sig mellan två världar – den fysiska och den drömda. Han försöker finna ett sätt att leva genom att konsultera Doktor O som är en slags blandning av psykolog, livscoach och spirituell guide.
I sina drömmar besöks huvudpersonen av ett mystiskt väsen kallat The Dealer, som tar honom med till främmande men ändå välbekanta platser. The Dealer upprepar ofta i drömmarna; ”If I understand you correctly sir, you are in the market for an all-new context.”
Inte någon omistlig läsning, men på hela taget en surrealistisk skruvad berättelse med en skopa svart humor i kombination med klaustrofobiska självmordsfantasier.

 

 
 

I volymens andra novell, The Small People, återvänder Ligotti till sin fascination för dockor, eller snarare morbida skapelsemarionetter med mer eller mindre mänskliga drag.
Även den här berättelsen utspelar sig i ett samtal med en läkare, men till skillnad från Doktor O. i Metaphysica Morum är doktorn här en passiv lyssnare till patientens utsaga om hur han som pojke avskydde och fruktade vad han kallar just The Small People.
Småfolket är ett slags kringflyttande, docklika figurer som slår upp sina lustigt konstruerade byar i utkanterna av de normalstora människornas städer. Alla vet att de finns där, men de flesta undviker att tala om dem. På biblioteket finns inga böcker som ger några svar kring vilka de märkliga varelserna egentligen är för några. Tillsammans med en kamrat bestämmer sig huvudpersonen för att ta reda på sanningen om småfolket.
Trots att det här med dockor och marionetter är ett återkommande tema i Ligottis författarskap, lyckas novellen ovanligt väl med att väcka ett genuint obehag, en känsla som jag numera sällan upplever vid skräckläsning.
The Spectral Link är en limiterad hårdpärmsutgåva från Subterranean Press.

 

 

 

 
 
 
 

“The two most common elements in the universe are Hydrogen and stupidity.”

Kategori: Film

 
 
 


Kortdokumentär om den frispråkige och egensinnige författaren Harlan Ellison
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Julslagget

Kategori: Bloggverk

Skrota Stat(s)media

Kategori: Allmänt

 
 

Inledningsvis, två tips.
Brennpunkt är Norges motsvarighet till Uppdrag Granskning kan man säga. Bland mycket annat har de i år gjort en skakande dokumentär om "Den Nordiska Motstandsbevegelsen"
Brittiska BBC har gjort ett svårsmält inslag om det svenska fenomenet "Apatiska Barn" som jag med många andra trodde var något som inte längre fanns, men det var visst bara vår media som slutat uppmärksamma det.
Inslagen från NRK och BBC är en påminnelse om att konceptet Public Service faktiskt kan fylla något slags syfte i den digitala tidsepoken, medan motsvarigheten i Sverige är radio och tv i socialdemokratiska partiets tjänst. Inte alltid och inte hela tiden, men i grunden är det vad de är.

 


När sossarna vill kampanja kring skattesmitning så gör SVT specialinslag om Paradisläckorna där man främst hänger ut affärsmän som inte brutit mot lagen, men mot ”skattemoralen”. En moral som uppenbarligen gäller alla utom de egna.
När finansminister Magdalena Andersson vill se en förändrad migrationspolitik så basunerar SVT ut redan nästa dag att det kommer rekordmånga migranter till Sverige. Vilken tajming!
Det är bara två hyfsat färska exempel från en lista som kan göras lång.
Den totala uppslutningen bland riksdagspartierna kring en skattefinansiering av Public Service avslöjar att flera av dem föreställer sig en framtid där Statsmedian är i deras egen regi.
De underskattar uppenbarligen det bidragskomplex som socialdemokratiska partiet faktiskt är och länge varit för kulturarbetare och journalistkåren. Den gigantiska skyddade verkstad som SR och SVT erbjuder den stora andel lata och talanglösa som aldrig hade kunnat konkurrera på en öppen marknad.

 


De förväxlar den salongsradikala atmosfären inom Public Service med potentiell illojalitet mot Moderpartiet. För SR och SVT råder dock inget motsatsförhållande mellan att vara ”commie chic” och att arbeta för statlig media; sossarna är ju den ekonomiska garanten för att Overtonfönstret inom svensk mediedebatt alltid ligger i sektvänsterläge samt att slö inkompetens tillåts vara ett signum.
I gengäld gör man propaganda när den socialdemokratiska staten som mest behöver det. Detta gäller även när socialdemokraterna inte sitter vid rodret, ett bra exempel är när Public Service gjorde en stor affär av att tre alliansministrar inte betalat Avgiften till just Public Service.
Det kan jämföras med exempelvis Anders Ygemans svinbeteende mot just sådana arbetare han och hans parti säger sig representera: ”Ygeman betalade aldrig de 27000 kronorna som domstolen hade fastslagit att han var skyldig. Och han kom aldrig till förhandlingen i tingsrätten där det blev en så kallad tredskodom.Ygeman förhandlade sedan med konkursförvaltaren och i slutändan betalade han 6000 kronor. Jag tycker att jag kom alldeles för hårt undan, säger Ygeman.”

 

 

Eftersom man ser sig själva som folkuppfostrare och indoktrineringskommissarier i första hand, så blir ju tilltalet från Svensk Public Service plågsamt nedlåtande. Som en vän konstaterade så skulle SVT och SR lika gärna kunnat inleda sina sändningar med att säga: Hej idiot, nu ska jag berätta för dig vad du ska tänka och tycka just idag. Gapa stort!
Därför är det väldigt glädjande att alltfler nu protesterar mot den tänkta tvångsfinansieringen av Public Service via skattesedeln. Kulturarbetaren och den mångårige SR-medarbetaren Jens Ganman berättar i poddavsnittet nedan ännu mer om vad som är snett inom Public Service och varför statsmedia överlag bör skrotas en gång för alla.

 

 

 

 

 

 

 

 

God Jul

Kategori: Allmänt

 
 
 
 "It was the Yuletide, that men call Christmas though they know in their hearts it is older than Bethlehem and Babylon, older than Memphis and mankind. It was the Yuletide, and I had come at last to the ancient sea town where my people had dwelt and kept festival in the elder time when festival was forbidden; where also they had commanded their sons to keep festival once every century, that the memory of primal secrets might not be forgotten. Mine were an old people, and were old even when this land was settled three hundred years before."
 
 
 
 
 
 
 

Ensamvärk

Kategori: Böcker

 

 

 

 


"Man kan inte bo i den här stan och överleva om man inte har nån sorts beskydd... man kan inte leva så här, som galna råttor, utan att tiden blir mogen för något ogudaktigt annat... man kan inte göra det utan att frambesvärja någon fruktansvärd... Gud!
En ny Gud, en uråldrig Gud med ett barns hunger och ögon, en vansinnig blodsgud av dimma och gatuvåld. En Gud som sökte sin församling och erbjöd dem att välja mellan att dö som offer eller leva som eviga vittnen till andra utvalda människors död. En Gud i tiden, en gatornas och vimlets Gud."

-Slagna Hundars Gnyende

 

"Jag fick tidernas kick av att bara stå där och se midjans inbuktning och höfternas rundning och se musklernas sträckas på sidan om brösten när hon lyfte armen för att borsta ner allt det där håret. Jag hade aldrig stannat till och bara glott på en brud så där.
Alla andra jag träffat var riktiga fladderfittor som Blod hade nosat upp åt mig, och dem hade jag bara lagt vantarna på utan agremanger. Och så de svällande brudarna i porrfilmerna."

-En Kille Och Hans Hund

 

"Under loppet av nästa månad - i omvänd ordning mot hur han hade lärt känna dem - dök varenda kvinna som han hade haft ett förhållande med på något mystiskt sätt åter upp i hans liv.
Före Corinne hade han haft en hel rad tillfällighetsligg och tillbringat ett eller annat veckoslut med Hannah, Nancy, Robin och Cylvia: Elisabeth, Penny, Margie och Herta; Eileen, Gail, Holly och Kathleen. En efter en, i en obruten följd, kom de tillbaka till honom som barnhemsbarn till grytan för en sista sked gröt."

-Alla Pullor Hem Till Boet

 

"Han slängde in överväxeln och tryckte ner manöverknappen som fällde ut den roterande cirkelsågen. Dallasrakknivar kallades de på verkstäderna. Men den karmosinröda Mercuryn drog på och gjorde lätt 185 knyck.
"Jag ska ta dig, ditt jävla fittlock!" vrålade han.
Piranhan ryckte till och kastade sig framåt. Men Mercuryn var redan över tjugo billängder bort på motorvägen. Adrenalinet pumpade genom kroppen på George."

-Längs Panoramavägen

 




Jag har suttit och knåpat till och från ett bra tag nu. Hur sammanfattar man det här?
Citaten var givna. Som alltid ett enkelt sätt att illustrera på någons sätt att skriva istället för att behöva beskriva det själv. Harlan Ellison är en laglös stilist som slår först och slår hårt.
Det är kompromisslösa noveller. Ibland experimentella, ibland genretypiska, ibland inte alls i min smak.
Ensamma Hundars Gnyende är exempelvis en novell med verklighetsbakgrund i fallet Kitty Genovese. Ett uppmärksammat mord som förekommit flitigt i amerikansk populärkultur. Bland annat i serieromanen Watchmen. En kille och hans hund är hårdkokt science fiction av bästa sort, medan Ett liv inrett i tidig fattigdom är en vemodig och vacker uppväxtskildring. För att nämna några. När Ensamvärk är som bäst så håller den högsta klass och rekommenderas verkligen.

 
 
 

"På bottenvåningen hittade han den blonda flickan, som hette Adrienne. Hon låg tunn och vit som en bordduk på matsalsbordet, och tre av de andra, som han inte hade sett på ett tag, satte sina ihåliga, vassa tänder i henne och drack den gula vätskan från de uppsvällda varbölder som varit hennes bröst och stjärt. Deras ansikten var vita, och ögonen såg ut som sotfläckar."

-Krossas Som Ett Troll Av Glas

 

"De giftiga vindarna tjöt och rev upp dammet som täckte marken.
Inget levde här.
De grönskimrande, dödsbringande vindarna dök ner från himlen och renrakade jordens skelett på jakt efter vad som helst som ännu rörde sig, vad som hels som ännu levde. Men det fanns inget. Puderdamm. Glimmer. Pimpsten."

-Dödsfågeln

 

"När jag var arton började jag på college. Jeffty var fortfarande fem.
Jag kom hem om somrarna för att arbeta i min farbror Joes juvelerarbutik. Jeffty hade inte förändrats. Nu förstod jag att det var något som var annorlunda med honom, inte konstigt. Jeffty var fortfarande bara fem och inte en dag mer."

-Jeffty Är Fem

 

"De gick till hennes lägenhet, och efter att under tystnad ha brottats med köksdörrar som smällde igen och teven sattes på för högt kom de slutligen i säng, och han försökte fullfölja metaforen genom att knulla henne i röven. Han hade fått ner henne på knän och armbågar innan hon insåg vad han höll på med; hon kämpade för att vända sig på rygg, och han red henne medan hon spjärnade emot och kastade sig fram och tillbaka utan att ge minsta ljud ifrån sig.
Och när han fått klart för sig att hon aldrig skulle gå med på vad han ville klämde han till om hennes bröst så hårt att hon tjöt av smärta. Han vräkte ner henne på rygg, gned sig mellan hennes ben ett dussintals gånger och ejakulerade sedan på hennes mage."

-Slagna Hundars Gnyende

 
 
 
-The Illustrated Harlan Ellison-
 
 
 
 
 
 

Emot Världen, Emot Livet

Kategori: Böcker

 
 

Där människans kommunikationsvägar korsas har hon byggt gigantiska och fula metropoler, där var och en, isolerad i en anonym lägenhet mitt i en byggnad lik alla andra, är övertygad om att hon är världens medelpunkt och alltings mått. Men under jordhålorna som dessa insekter grävt vaknar mycket gamla och mäktiga varelser långsamt ur sin sömn. De fanns här redan under karbontiden, de fanns här under trias- och permtiden, de hörde det första däggdjurets skrik, de kommer att höra det sistas dödsrosslingar.

En lång essä i bokform av Michel Houellebecq om Howard Philips Lovecraft. Det handlar om Lovecraft som en udda existens med främlingskap för världen och hur det formade skrivandet. Enligt Houellebecqs beskrivning fanns det ett påtagligt avstånd till resten av mänskligheten som präglade Lovecrafts fiktion. Något som också exemplifieras med att han helst kommunicerade med omvärlden genom många och långa brev.
Houellebecq lyckas på samma gång vara underdånigt dyrkande som krasst objektiv. Rakt på sak och realistisk, men utan att för dens skull försöka avmystifiera den kanske mest mytomspunna av skräckförfattare.
Utan moraliska pekpinnar avhandlas Lovecrafts eventuellt asexuella läggning och samtidigt hans sensuella, ja rentav erotiska, skildringar av arkitektur och hur åsynen av gotiska byggnader får honom att känna i kroppen. Det tvångsmässiga nedtecknandet av mardrömmar. Hur Lovecraft ansåg att gas nog var det bästa sättet att utrota vad han ansåg vara lägre stående raser. Hur han hatade modernismen och drömde om ett viktorianskt samhälle. Något som i sig är ganska typiskt för lite speciella människor; att de föreställer sig att de hade passat bättre in i det förgångna än nu. Att det är tiden och inte de själva som är ur led.
Just de där djupdykningarna i personlighetsdragen lämnar en kvardröjande känsla av att Lovecraft var en hyfsat störd individ. Men att den rubbningen också är vad som gjort att hans omständiga och märkligt uppbyggda berättelser fängslat generationer där andra glömts bort så snart trycksvärtan torkat. Det udda och egna är ju också det som gjort att det vuxit fram en personkult kring Lovecraft själv. Med åren har han blivit något av en litterär Charles Manson eller Varg Vikernes för de kvasiakademiska nördarna.

 

 

Om man definierar en författare inte utifrån de teman som han berör, utan utifrån dem som han lämnar därhän, måste man medge att Lovecraft intar en unik ställning. I hans författarskap finner man inte den minsta anspelning på de båda realiteter vars stora betydelse de flesta är överens om: sex och pengar. Verkligen inte den minsta. Han skriver precis som om de inte fanns. När en kvinna träder in en berättelse (vilket sker sammanlagt två gånger) får man rent av en besynnerlig känsla, det är som om han plötsligt fått för sig att beskriva en japan.

Det finns ett outtalat släktskap mellan Houellebecq och Lovecraft som genomsyrar texten. Bägges författarskap präglas till viss del av avsky mot världen. Bägge har en tendens att betrakta mänskliga mekanismer och Homo Sapiens flockbeteende på avstånd och från ett tydligt utanförskapsperspektiv. Den släktskap och fascination som Houellebecq själv känner inför Lovecraft är något helt annat än den tentakelringlande kultvärld som känns igen från rocklyrik, filmatiseringar och rollspel.
Sammanfattningsvis är det här ett sällsynt fängslande personporträtt av en jävligt märklig man och en minst sagt unik berättare.
För fans av fransosen i sammanhanget, så ges det ledtrådar till Houellebecqs eget skrivande. Genom att berätta om Lovecraft så berättar Houellebecq något om sig själv, skulle man kunna säga.  

 

 

 

 

 

 

 

Prepperpodden

Kategori: Allmänt

 


Här hittar du Prepperpodden
Rekommenderas, speciellt nysläppta episod #3
där Daniel Sjöberg från Projekt Allmogen intervjuvas

 

 

 

 

 

 

 

 

Hellraiser - Collected Best

Kategori: Serier

 
 

Det finns mycket bra i den här volymen av Hellraiser - Collected Best men också några präktiga bottennapp. Det största fiaskot är inledande The Harrowing 1 & 2 som är skrivet av Clive Barker själv – vilket troligtvis också är enda orsaken till att den överhuvudtaget fick utrymme i samlingen.
Flera av serierna utgår väldigt löst från konceptet på ett föredömligt vis, med lekfulla och fantasifulla skräcksagor som följd. En av favoriterna är Like Flies To Wanton Boys av Bunny Hampton-Mack och Scott HamptonTiteln syftar på ett citat ur Kung Lear av William Shakespeare: "as flies to wanton boys, are we to the gods, they kill us for their sport". Citatet menar att vi är som insekter för Gudarna. Om de leker med oss, eller rentav dödar oss, är det endast som förströelse och tidsfördriv.
Efter nyårsfirande med spel och pusselboxar, kliver en man in i ett vanligt rum bara för att plötsligt befinna sig i ett svart tomrum där allt som existerar är en gyllene dörr några steg framför honom. När han passerar genom den gyllene dörren så upplöses den och en ny gyllene dörr syns längre bort i mörkret. Han passerar genom den och ytterligare en ny gyllene dörr syns, fast ännu längre bort i mörkret. Han passerar genom dörren och en ny gyllene dörr syns vagt långt borta i mörkret…

 

 


Hellraiser är en nittiotalsserie och självklart ska en skräckserie från det glada nittiotalet ha minst ett gästspel av stjärnorna från Sandman: Neil Gaiman och Dave McKean.
Själv läste jag bakvänt nog Sandman först efter att jag läst Gaimans böcker och har aldrig ansett McKean vara en lyckad serietecknare, däremot en suverän omslagsillustratör. Vilket var hans huvudsyssla i Sandmanprojektet om jag minns rätt.
Hans mörka kollagekonst är både briljant och jävligt daterad, antagligen för att många snabbt kopierade hans stil under åren efter genombrottet. Daterad är i det här sammanhanget inget negativt i sig, bara ett konstaterande.  

 

 

Hursomhelst är deras bidrag till samlingen, Wordsworth, en påminnelse om hur svårslagen Gaiman kan vara när han är i sitt esse. McKeans målningar känns som alltid malplacerade i seriesammanhang men eftersom det handlar om en mardrömslik och fragmentarisk berättelse så fungerar de ändå ovanligt väl.
Vi får möta herr Wordsworth, en man med raffinerad smak för avancerade ordpussel och korsord. Wordsworth är besatt av ord, av ordens inneboende kraft och mening.
I berättelsens början löser Wordsworth branschens svåraste korsord på några minuter. Han sitter besviken och tittar ut genom tågfönstret när han en främling erbjuder honom ett nytt korsord. När Wordsworth börjar lösa det vridna rutmönstrets snåriga gåtor upptäcker han att de berättar hemligheter ur hans eget liv. Ord och handlingar han förträngt. Snart ger korsordspusslet Wordsworth grymma och omänskliga instruktioner som han måste genomföra för att finna rätt ord till de tomma rutorna.
Enbart Wordsworth gör den här samlingen värd sina slantar. Eller som i mitt fall, något att rota fram från ett välsorterat bibliotek.