Cockney Reject av Jeff Turner & Gary Bushell
"Oi is bootboy music for the working class
And if you ain´t working class you´ll get a kick in the bollocks"
-Stinky-
Det är lite svårt att greppa att Jeff Stinky Turner bara var runt femton bast när Cockney Rejects slog igenom; varpå turnéer med göka, kröka och tilltagande våldsspiral tog fart. Vissa växer upp snabbt antar jag.
Men det är inte det enda som skiljer den här rockbiografin från övriga jag läst, i en bransch av sex droger och rock n roll ligger fokuset i Rejects berättelse på dispyter och ultravåld, helst fotbollsrelaterad sådan. På grund av ett tidigt ställningstagande för West Ham fick snart de knappt byxmyndiga punkrockarna en följesvans av hårdföra firmagossar i tjugoårsåldern - veteraner när det kom till den brittiska klassikern att riva fotbollsläktare och sträcka 2 fingrar åt Snuten.
Problemen som följer med detta redogörs utförligt, men samtidigt med en skopa slagsmålsromantik och ett gott öga tilll att ställa till trubbel. Befriande, kanske speciellt i ett land där man förväntas tycka att folk som vill ses på avskilda platser för att kämpa för sina lagfärger är ett stort samhällsproblem.
They were all right about it, but the little shorte-arse manager was bang out of order.
He said, "If you could ever be as big as this boys, you wouldn´t take the piss." Here we go!
I said, "Who are you fucking talking to, you ignorant cunt?" His bottle went and he kept walking, but because we were really lagging we couldn´t let it go. To our minds, he was taking liberty so we followed them into the studio. By now, the band was up on the stage and the cameras were rolling. We were so pissed we didnt´t care. Mick went up to the manager and jerked him by the shirt. This fella was screaming, "Fuck off, get away from me, get away from me!"
One of us, I won´t say who, stuck a cut-throat up to his neck and said, "You dirty little cunt, you fucking mess with us and I´m going to put this right into your jugular."
Det sköna med Turner är att han inte ber om ursäkt för någonting, mer än där det känns befogat. Han har kvar samma arbetarklassvärderingar och East End- kodex som präglade Cockney Rejects då: vi skiter i om du är skivbolagsboss, Billy Idol eller journalist - uppför dig anständigt eller åk på en smäll.
Med tiden fick ju Rejects för sig att de skulle bort från punkrötterna och började lira någon slags tafflig variant på hårdrock, och med det tappar boken i tempo, innan Stinky och bandet hittar tillbaka till dit de hör hemma. Inte så att det valet är något jag missunnar dom men något blodfattigare blir det absolut jämfört med upptågen i karriärens början.
Finally we were dragged off. We went back to the changing room and wrecked it. I don´t know why we did it, we just did. We just thought, Fuck it, smash it up. The furniture, the light bulbs, all the fixtures and fittings got trashed. It cheered us up a bit. Then we trooped out of the place. And that´s when we realised we were potless. We didn´t even have our tube fare home. The BBC people locked up our gear for us and we had no choice but to get the underground and bunk over the barriers at Plaistow. We´d just done Top Of The Pops and now we´re climbing over the fucking barriers with some old Jamaican fella shaking his fists at us going, "Where´s your ticket money?" The glamour of pop stardom, eh?
Jag uppskattar självbiografier som inte förskönar. Där författarna inte gör sig själva till ofelbara hjältar i efterhand. Som inte försöker polera upp hur snacket låter när man ryker ihop med någon. Och det gör ju inte Turner i sin historia; Rejects var ett rövarband av oborstade och kaxiga rännstensungar och skäms inte för det heller.
Som kanske utdragen avslöjar är boken skriven på cockneydialekt men är inte för dens skull svårläst. Kapitlen är korta och utan krusiduller precis som det ska vara i sammanhanget.
Rekommenderas!
Nostalgia - Oh, how the ghost of you clings
Att krossa fiender och driva dem framför sig
Violent chaos haunting me
Mirror of countless human tragedies
Times of horror, constant lies
Totalitarians autocracy's demise
Fake peace a necrologue for the elite
Brutality among the weak
While children die for Armageddon victory's breed
This necrologue for the elite
Like raging beasts among the sheep
While flags are waving everywhere they scream
Hordes of chaos
Hordes of chaos
Everyone against everyone - chaos
Hordes of chaos
Hordes of chaos
Everyone against everyone - chaos
Brutal riots left and right
Out to destroy, willing to die
Honour killing in blood is shed
A cruel reality in empires built in sand
Dark war, more gruesome then ever before
Supports this decadence galore
A tyrants feast on shoulders
Of the poorest of the poor
This necrologue for the elite
The rise of the heartless bourgoise
While flags are waving everywhere they scream
An emotion suspended in time. Like a blurred photograph. Like an insect trapped in amber.
En historia som utspelar sig under spanska inbördeskriget. Föräldralöse Carlos anländer till ett barnhem mitt ute i öknen, för barnen vars vänstersinnade föräldrar stupat eller avrättats i kampen mot fascisterna.
En odetonerad bomb har borrat sig ner på innergården och vittnar om oroligheterna som kryper allt närmre den fristad som barnhemmet utgör. Men Carlos märker snart att även barnhemmet döljer sina hemligheter. En pojke är försvunnen och de andra barnen viskar om Den Som Suckar och smygande steg i de mörka korridorerna.
Egentligen känns Devils Backbone/El Espinazo del Diablo lika malplacerad i kategorin skräck som Pans Labyrint gör i fantasyfacket. Trots övernaturligheter och en del blodvite är det här snarare ett spökbestänkt drama om ett ögonblick i fascismens skugga, sedd genom barnaögon.
Guillermo del Toro är en mästare.
Huldra
Läcker trailer för ny norsk skräckfilm.
Skilj Ut De Svaga
Är du vilsen nog att gå på två ben
Som om du inte vore ett djur
Är du lättledd nog att le åt slaktmasken
Människovärdet eller hur
Före skållning ska köttet avblödas och avhudas
Gå på realisation eller kasseras
Toxikologiskt och bakteriologiskt kontrollsystem
Inget av kräken passerar
Inom varje värdkropp bor en parasit
Som inte vill någons väl
Se själv bakom varje hägn och galler
Tomma ögon utan själ
Pressa bultpistolen tätare intill kraniet
En i raden av vandrande lik
Humanare än koldioxidkammaren jag svär
Du skulle bara höra deras skrik
Var har alla nyttodjur tagit vägen någonstans
De flesta fyller ingen funktion
Så svårt att skilja det döda köttet från det levande
I kvalité och kondition
Du vet väl vad som gör människan unik
Bara själlösa sätts i bur
Du skrattar som om det inte fanns tvåbenta
Ihåliga värdelösa kreatur
Sørget og savnet
Stig Sæterbakken 1966-2012
Enemy of God
Den här specialutgåvan med bonusspår är nästan äckligt snygg och innehåller också en DVD-skiva med liveframträdande och musikvideos. Jag väntade mig ärligt talat inte något särskilt av extramaterialet - det brukar för det mesta vara utfyllnadsskräp- men det här var jävligt nödvändigt; ett svettigt wackenframträdande, en ännu svettigare klubbspelning förutom då videorna - de två officiella och två gjorda av fans.
För en en hundring var det här minst sagt prisvärt.
Shocked Orwellian races gather united in grief
Nothing is left from the World they have known
Grotesque indifferent belief
Systems have failed - rules can't control
Corrupt dictators forever dethroned
Lies of the Priest
Trust of the Blind
Failure of structures manipulate deviant crimes
All nations hail the end of peace - new dawn inception of disease
Age of revenge has now been born
By the mother of all wars
Enemy of God
Purity and innocence is killed
Enemy of God
Peace died long ago when life stood still
Clash of demonic religions
Hatred the human divine
Despotic aggressors in triumph they reign
Fanatics bring mayhem to life
War of all wars
Foreseen before
Freedom's foundations exist no more
A genocide nightmare the darkest of days
Chaos devourers as all hope and pride fades
Total carnage sudden death sent from a morbid mind possessed
A godless mekka now awaits as hellish flames desecrates
Now the fury is unleashed
The hunter has become prey for the beast
Breathing savage distain - Malevolence ingrained
No emotion for humanity
Tragically the palace falls
Burned are the imperators halls for their decadent facades
All their elitaire
Exhibition of filth to watch for all
For those who die along the way
Timeless glory awaits
Enemy of god
Purity and innocence is killed
Peace died long ago when life stood still
Nothing can divide
Terror is thy name
Last legion alive set the World aflame
Enemy of god
Masters you have none
Sweet the victory when thy kingdom come
Enemy of god
Cast deliverance
Fanatical divide
Slaying innocence
Enemy of god answer to no one
Bringing war from heaven a thousand fires burn
All I see is Terror
All I see is pain
All I see is mothers dragging children to their graves
A curse as old as time, An armageddon misery
Spectators of a World in ruins
Hypnotized I'm staring at
Impossible Brutality
Its all there was, Its all there'll ever be
All I see is violence
All I see is hate
All I see is tyrants dragging servants on a chain
A curse as old as time, An armageddon misery
Spectators of a World in ruins
Paralyzed I'm staring at
How much more can you take
Propaganda mind control
From the cradle to the grave
Poisoned fruits to kill the soul
The weak following the blind
Fearful hearted empty eyed
In this mortal plane of slaves
Life's oppressors can not be destroyed
All I see is Terror
All I see is pain
All I see is mothers dragging children to their graves
A curse as old as time, An armageddon misery
Spectators of a World in ruins
Paralyzed I'm staring at
And as your World collapses
I'll watch it die in silence
I wish this day would come now
Await it's dawning without fear
She's meanness set to music and the bitch is born to run
-Malin Rydén-
Trots att senaste Eskapix bara varit ute i drygt två veckor har redan två recensioner ramlat in
först ut var From Beyond som snart följdes av Pål Eggert
Läs recensionerna och beställ sedan
ditt eget blodbestänkta exemplar via Hemsidan
My Life of music, football and blood
They bit the hand that fed them and they suffered no fools.
They liked a fight and hated fakes, posers and anyone unfortunate enough to have been born upper-class.
They rucked at Sounds, the rock paper wich first wrote about them, and both inside and outside the offices of their record company EMI. They upset bosses at Top Of The Pops, and crossed swords with everyone from Billy Idol to neo-Nazis, via muggers, the police and Cambridge University Hooray Henrys.
Hittills är Jeff "Stinky" Turners rännstensdoftande uppväxtskildring och berättelsen om Cockney Rejects uppgång, fall och återkomst just lika bra som jag hoppats på. Utdraget ovan är dock ett citat av Gary Bushell, som förutom att vara den rockjournalist som "upptäckte" CR också var deras manager och vän från start. Och som om inte det vore nog har Gary hjälpt Stinky att skriva ihop boken!
Självklart bör förordet skrivas av honom. Men bara det ena förordet, det andra är skrivet av ....Morrissey, och man kan ju inte låta bli att fundera över varför.
För att ingen annan ville? För att han är kompis till Stinky? Har Morrisey ens vänner? Eller är det för att visa; "titta, ni trodde bara det var mäskpunkare, skins och huliganer som lyssnar på sånt här, men tji fick ni".
Tydligen var det viktigt för förlaget iallafall, det står till och med på omslaget with foreword by Morrisey. Trots innerliga skildringar av en bandmedlem som under en inspelningssession gick och klossade i skivbolagets dokumentarkiv och hur en klasskamrat till Stinky kunde suga av sig själv har jag på känn att de Smithfans som köper boken tack vare de där raderna kommer bli besvikna.
Och när vi ändå är inne på omslaget, så är det nästan ännu värre.
Ingenmansland
Till alla taxichaufförer i Stockholms stad
Som egentligen är hjärnkirurger
Lika verkliga som alla självmordsbombarna
Som runt hörnet snart smäller av
Till alla som bär sina myter som en sköld
För svart eller vitt, rött eller blått
Det går uppåt så länge man inte trampar snett
Vem är det okej att trampa på just idag
Det här är inte ditt land
Det här är inte mitt land
Oinbjudna får vi lik förbannat betala kalaset
Det här är inte mitt land
Det här är inte ditt land
Kvar finns en blågul tygbit i maskäten stång
Till farsan i Malmö som inte längre känner
Igen sina drömmars stad
Till alla splittrade i budgetmarginalen
Som aldrig blir en del av er
Är du också trött på att vara pursvensk man
Väntas bära nån annans skuld
Är det därför jag färgar mitt bleka skinn
Med nålmaskin och smuggelbläck
Born dead and buried alive
-Det är en fransman som vill skriva bok om mig. Men jag tror inte jag vill det. Stackars människor som får läsa allt det där. Det känns också småtråkigt eftersom så många redan har gjort självbiografier. Jag vet inte vad man ska hitta på för att göra det mer speciellt.
-Kanske luktgnuggisar på utvalda sidor?
-Precis. "Så här osade mina kalsonger på turné 1993".
Gud genom tusen watt hjälp mig nu när det blir natt
För den som eventuellt missat det syftar inläggstiteln på det klassiska avsnittet av Svar Direkt där hårdrock avhandlades. Ett klipp som delvis inleder Yasin Hillborgs dokumentär Så Jävla Metal också, en film som ger sig på att skildra svenska metalscenens historia. Hur det funkar? Tja, att klämma ihop allt från November till In Flames känns lite... kompakt.
Att sen huvudfokus för Så Jävla Metal ligger på åttiotalet nånstans med Europe och Yngwie faller ju inte direkt mig i smaken. Och Anders Tegnér låter dryg som vanligt när han får för sig att hans dust med snuskgubben Siewert var den sista gången äkta moralpanik på allvar drabbade nationen. Vilket i sig borde innebära att han sov sig genom hela 90-talet.
Glada/fulla swedenrockbesökare skriker metal. Det görs en snabb sväng kring stockholmsdödsen, ännu kortare om göteborgsditon och avdelningen Black Metal, tas nästan helt upp av att Entombed med flera blev mordhotade i samma veva som kyrkorna brann. Vissa personer flimrar förbi på ett ögonblick (Morgan Håkansson är med i 2,5 sekunder) medan andra får bre ut sig överdrivet mycket. Hur väsentlig Cradle of Filths och Lars Ulrichs medverkan är kan man också diskutera.
Nu kanske det låter som en ren sågning, men trots alla invändningar är faktiskt dokumentären både välgjord och underhållande. Åtminstone bitvis.
Smek mina länkar
This war will be won by meateaters
Första tanken är att det är ett ganska konstigt resonemang från en vegetarian, andra tanken är att det är ett ännu konstigare resonemang eftersom det handlar om kosherslakt - som jag har för mig innebär att man skär halsen av ett djur och låter det förblöda. Låter snarlikt onödigt lidande faktiskt.
Det finns fler exempel på lite märkliga resonemang från Foer, men det största problemet är faktiskt sättet boken är skriven på. Att Foer tar avstamp i sin egen vardag och val att inte äta kött känns rimligt, men hans sätt att vardagsfilosofera sida upp och ner är desto orimligare. Snart känns det som att lyssna på någon som verkar tycka att deras Varje Liten Tanke Är Storslagen och inte minst bör nedtecknas som Värd Att Bevara För Eftervärlden.
Det funkar bra som fan är däremot intervjuerna med aktivister, Peta-medlemmar och köttproducenter. Synd att det inte blev en renodlad reportagebok istället.
