Aftonsång

Böcker / Permalink / 6



Har aldrig varit nåt stort deckarfan. Däremot har jag uppskattat hårdkokt kriminallitteratur mellan varven, och absoluta favoriten är Ed McBain med sitt gedigna hantverk runt snutarna på 87:e distriktet. Ed skrev massor av böcker i serien, själv tappade jag kollen på hur många jag läste under de där åren när jag var som mest inne på McBain. I efterhand flyter de mesta böckerna ihop, medan personporträtten består - Bert Kling och hans förvandling från godtrogen och lyckad kommissarie till psykotiskt vrak, den flintskallige Meyer Meyer och hans stoiska lugn, rödhårige Cotton Hawes som efter ett kniv i skallen får en vit slinga i sin röda kalufs, osv.
En story som däremot stack ut var den i Aftonsång, tillika en av de få McBainböcker jag äger;

Altaret låg bart.
Altaret var en tjugosjuårig kvinna som låg uppe på en hög plattform av en trapetsoid som var täckt av svart sammet. Hennes huvud vilade vid trapetsoidens smala ände, och det långa blonda hårer flöt ut över en svart sidenkudde. Den vita kroppen kontrasterade mot det svarta underlaget; benen brett isär och dinglande över plattformens kanter; armarna längs sidorna; ögonen slutna.
Mellan hennes nakna bröst låg en tjock silverskiva i en kraftig silverkedja. Bilden på skivan, som var skulpterad i relief, föreställande Bafomets Heliga Tecken, Den Svarta Geten, som också fanns på väggen bakom henne, med hornen, öronen, ansiktet och skägget innefattade i mitten och de fem spetsarna i ett omvänt pentagram.
Prästen hade kysst altarkvinnans genitalier och läst orden: "Satan är Templets Herre, Världens Herre, han ger mig ungdomlig glädje, prisa Satan, Hell dig, Satan!"
Församlingen hade svarat: "Var hälsad Satan!" och den lilla flickan som tjänstgjorde under mässan hade kommit fram till altaret och lyft upp sin skrud inför prästen och visat sig vara helt naken under den. En pojke som också tjänstgjorde under mässan hade hållit fram en silverbehållare för att samla upp hennes urin, och prästen hade doppat en fallosformad vigvattensvisp i behållaren och stänkt flickans urin över församlingen, Den som törstar skall komma till Herren Satan. Den som vill ta del av livets vatten, skall undfå det av Herren Djävulen.
Och sedan hade han låtit kalken med Ecstacykapslarna gå runt bland församlingen, och de hade skjölt ner kapslarna med tjockt, rött vin som bars fram till dem av prästens medhjälpare.








Vargbröder

Dikt och Rim / Permalink / 0




En tribut til gudars lov
Amforans vin rött som blod
Där drömmar vävs
Förspillt till offerjord

Lagda till annan moder
Ur vågsvall funnen tröst
Födda att härska
Stillar hunger och törst

Blev han över
Fick han slatten
Stal brodern fräckt
Hela ulvapatten

Till Numitor tronen
Amilius ingen begråter
Så lämnade att dö
Mars söner stigna åter

Revir sju kullar
Märkt med blod och urin
Världens nav i purpursken
Blev en stinkande ruin

Vargbröder illa grinar
Båda vet fast inget sagts
Muren restes hög
Där grund till tvedräkt lagts

Så drömväv trasats
Broders bane brödramord
Likt amforans vin
Förspillt till offerjord







Till top