stewe

Harrow County

Kategori: Serier

 
 

En gång i tiden plågades Harrow County av häxan Hester. Från början var Hester en helbrägdagörare, men snart dog boskap i hennes närhet, markerna drabbades av missväxt, märkliga ritualer förekom och omänskliga varelser kom fram ur skogarna för att samlas kring Hester.
 

 

Till sist blev det för mycket för byborna och de gjorde processen kort (eller snarare hyfsat lång) med Hester genom att skjuta, hugga, slå, hänga och slutligen bränna henne. Medan häxan dog utropade hon ett löfte om att en gång återvända och hämnas.

 
 

Arton år efter häxans död drömmer bondflickan Emmy mardrömmar om den gamla eken, vars brända och vridna siluett syns genom hennes fönster. Emmy bor som ensambarn på gården med sin far. Fadern är bekymrad, för på sistone har djuren börjat insjukna och dö.
Emmy ger sig ut på vandringar i naturen, där hon finner ett talande skinn av en flådd pojke. Han blir hennes följeslagare och beskyddare. Sakta börjar Emmy märka att trakterna vimlar av såkallade ”Haints” (slang för osaliga andar, illvilliga väsen, oknytt, etcetera) och att hon själv håller på att förändras.

 

Harrow County är skriven av Cullen Bunn och storstilat tecknad av Tyler Crook. Själv har jag sträckläst varje ny samlingsvolym i takt med att de släppts, och det är väl minst sagt ett gott betyg från min sida.
Det jordnära och på samma mytomspunna södern, mixen mellan realism och magi, känns både bekant och lyckas överraska på samma gång. Att förutse vad berättelsen tar vägen i de första fyra volymerna har varit svårt, trots att både karaktärerna och berättelsernas vändningar ibland är ekon av sådant jag redan läst.
 

 

Särskilt mycket skräck är det egentligen inte, mer stämningsfullt och ibland sorgset. ”Southern gothic” och Mike Mignola i lyckad kombination skulle man kunna säga. Extra plus för att volymerna hänger ihop och bör läsas kronologiskt, men samtidigt är befriade från cliffhangers, så att varje bok kan läsas fristående.
En omedelbar favorit.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Prologue: The Crossing

Kategori: Film

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fåfängans Fyrverkeri

Kategori: Böcker

 
 
 

Sherman McCoy är en Världsalltets Härskare. Han tillhör de unga, framgångsrika och snuskigt förmögna finansvalparna på Wall Street. Från sin fjortonrums etagevåning på Park Avenue blickar han ut över Manhattan som vore det hans eget konungadöme. Hans dotter har egen barnflicka och hans fru får äran att leka inredningsarkitekt och välgörenhetsarbetare som tidsfördriv.
Allt är snudd på perfekt, tills Sherman en kväll hämtar upp sin älskarinna på flygplatsen. På vägen tillbaka till Manhattan förirrar de sig ner i hotfulla Bronx. Där råder djungelns lag, plötsligt finns ett hinder på körbanan och två svarta killar… inte körde de väl på en av killarna när de fick bråttom därifrån?
Med ens är Sherman McCoy, obligationskungen av Wall Street, ett efterlängtat villebråd för karriärsugna politiker och åklagare, sensationshungriga journalister och allsköns opportunister. Från Harlem eldas de förslummade massorna på av den korrupte Pastor Bacon, som till vill varje pris vill vinkla det hela till en rasistisk attack på en högpresterande ung svart student som hade hela livet framför sig. McCoys liv är plötsligt i gungning och i en labyrint av lögner och lösa påståenden måste han försöka finna vägen ut.
Det här är en storslagen tegelsten av den legendariske berättaren Tom Wolfe. I en passage som utspelar sig på Wall Street vandrar en svart skoputsare runt med sin låda och sin borste. För fem dollar paret blankpolerar han skorna åt de stressade män som genom telefoner och skärmar köper och säljer aktier och obligationer för fantasisummor.
Förutom att åskådliggöra klassamhällets tydligt skurna och separerade sociala skikt så illustreras också skillnaden mellan riktiga pengar rakt i näven och abstrakta belopp i den digitala finansvärlden. Sherman McCoy tänker faktisk, i förbigående, på vilken bra hacka den svarte mannen gör på sitt skoputsande. Samtidigt som han själv bollar miljoner mellan olika marknadsaktörer.
Sherman är inte bara skild från ett yrke och en lön förankrad i medelamerikanens möda och inkomster, han är en gäst hos sin dotter och fru i eget hus, distanserad från sin mor och far, förfrämligad i själva mötet med den bistra verkligheten.

 

 


Wolfe bjussar på en mångfacetterad berättelse med andra ord, men mest av allt är Fåfängans Fyrverkeri en svarthumoristisk och knivskarp satir. Trots att boken firar trettio bast i år så är den högaktuell. Det är svårt att inte se Pastor Bacon som en reinkarnerad Al Sharpton eller Jesse Jackson. Hur de diverse protestorganisationerna är snarlika t.ex. Black Lives Matter. Justitemordet på Sherman McCoy som en slags parodi på senaste årens uppmärksammade fall av rasrelaterade dödsskjutningar och upplopp. Som fallet med den våldsamme rånaren Michael Brown, som i pressen blev kallad "a gentle giant". Eller fallet Trayvon Martin där en såkallad ”white hispanic” vid namn George Zimmerman påstods ha mer eller mindre lynchat Martin, detta bland annat genom att 911-samtalet medvetet klipptes om i Tevesändningar som följde dödsskjutningen;  On one version of the recording played by NBC, Zimmerman was heard saying, "This guy looks like he's up to no good or he's on drugs or something... He's got his hand in his waistband, and he's a black male." In another what was played was, "This guy looks like he's up to no good. He looks black." In the original 9-1-1 recording, Zimmerman said: "This guy looks like he's up to no good. Or he's on drugs or something. It's raining and he's just walking around, looking about." The 9-1-1 operator then asked: "OK, and this guy, is he black, white or Hispanic?", and Zimmerman answered, "He looks black."The phrase, "He's got his hand in his waistband, and he's a black male" came several exchanges after that point in the conversation.
När jag på nittiotalet nån gång såg den långt tunnare och ytligare filmatiseringen av Fåfängans Fyrverkeri, var det väl på sin höjd en märklig men underhållande skröna från det stora landet i väst. Sen dess har svenskens fallenhet för att importera jänkargrejer som gör en fet, deprimerad och dum i huvudet också kommit att innefatta vithetsstudier och liknande identitetspolitik. Raskomponenten har rentav intagit en topposition på den strikt hierarkiska pyramiden av offer. Det är alltså en relevant roman för den som vill ta sig en funderare över denna sköna nya värld och samtidigt behöver få sig ett gott skratt. Rekommenderas varmt.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

3 snabba

Kategori: Allmänt

 
 
 
 
 

Lovecrafted
The Void är en amerikansk skräckfilm från 2016, skriven och regisserad av Jeremy Gillespie och Steven Kostanski. Nyligen släppt i Sverige för cirka hundralappen av alltid lika föredömliga Njuta Films.
Polisman finner blodig yngling i skogsbrynet och släpar med honom till småstadssjukhuset som är på väg att läggas ner. På sjukhuset korsas flera vägar, snart får de lokala förmågorna i behov av vård tillskott av mystiska och våldsamma främlingar som är ute efter att döda den blodiga ynglingen som polismannen fann i skogsbrynet. Byggnaden omringas av märkliga figurer i skumma nattlinnen samtidigt som såväl levande och döda börjar röja runt inne på sjukhuset.
Tentakelskräck med lite väl tydliga blinkningar åt genreklassiker som The Thing, Hellraiser, The Beyond, mfl. Jag gillar det skarpt, men samtidigt borde upphovsmännen satsat mer krut på stämningsskapande och originalitet, kultfilmerna den vill likna lyckades bättre med att kombinera de häftiga och roliga specialeffekterna med ett genuint obehag än The Void gör.
Underhållande är det lik förbannat, med en mäktig final som ger mersmak. Hopppas verkligen på mer av samma sort från parhästarna Gillespie och Kostanski.

 
 
 
 
The Pod People
Senast jag nämnde Aron Flam så kallade jag hans utläggning om Public Service för ”politiskt sprängstoff”.  Nåväl, efter att ha sträcklyssnat på alla avsnitt av Dekonstruktiv Kritik så var väl just den kängan mot statliga mediebolaget mer knallpulver än sprängstoff. Åtminstone i jämförelse, för när Flam poddar så kängas det på rejält. Allra mest i det allra senaste avsnittet, som du finner här ovanför.
 
 
 
 
Militärhistoria
”Våldet är lika centralt för historiens gång som bensinen i en bil. Och historien fortsätter.”
SMP skriver om historielösheten som präglar den svenska samtiden och rekommenderar samtidigt projektet Ofredsår, där jag varit flitig läsare nästan från start.
Artikeln finner du Här