stewe

Gathundar vs Vakthundar

Kategori: Musik




 

Morality patrol

First amendment she's coming down - First amendment she's coming down

 

Agents of morality clean America for you and me

Fundamentalist authorities judging dirt from clean

Cloaked in a flag and bible disguise

gonna clean our ears and eyes

Better not speak up

Don't you realize it's in God we trust?

 

Freedom take cover they're gunning for you

The decency police

Extend their reach with know-all speech

The decency police

Watching out for us, who needs freedom when you have them?

 

From the 700 Club to Capitol Hill

imposed agenda to instill

Mad with their self-righteous lies to clean our ears and our eyes

Little do they know we're catching on to them

Clock will strike 11

Voters wake up rid us of them


They got a brand new bible waiting for you

Yes they do

They are gonna change everything you say and do

The decency police they know what's right

Freedom of choice they aim to fight

You better wake up

You better close down

Before it gets too late

 

 

 

 

 

 

 

Blodörn

Kategori: Böcker








Gest hämtade två nya pålar, slog ned dem i marken framför fången och band hans fötter så att han blev sittande bredbent, fastlåst. Sedan sa han att de skulle tända en eld mellan låren på honom. Trond uppfattade vad som blev sagt och gjorde ett kast med kroppen, skrek att de skulle dräpa honom med en gång, det var en skam att pina honom.
Are kom med näver och Gest klöv lite späntved. Steinunn hämtade eld i huset och tände på nävern. Trond försökte undkomma lågorna, den ljusa natten rämnade av hans skrik, det var ett skrik ur en annan värld, måssvärmen teg över kadavren, en kylig vind kom ned från fjällen, medan örnarna som alltid svävade över gården spanade ut mot horisonten.
-Jag kunde ha ristat blodörn på dig, mumlade Gest mellan de vanvettiga vrålen.
Lågorna hade antänt skägg och hår, den brinnande kroppen stod i en stel förvriden båge, och ett lågt rossel steg nu upp genom hans luftstrupe, det såg ut som om han skulle brytas itu.
Plötsligt slet Steinunn sig lös, grep en käpp och körde in den i hans vänstra öga, han kastade huvudet vilt åt sidan så att käppen bröts, men ett stycke av den satt kvar. Are grep vedyxan som låg i gräset och satte den i hans ansikte. De hörde hur det krasade av tänderna. Han slog på nytt, släppte vapnet och rusade skräckslagen undan. Då hade kläderna och halva buken på Trond brunnit. Men han levde fortfarande.
Gest sa att de skulle hämta vatten och släcka elden, och tända på senare igen.
Men barnen hade satt sig på trappstenen, stela och avlägsna i blicken, som när han hittade dem, han hämtade vatten själv, sparkade undan den osande veden och föll på knä framför den livlösa gestalten.
-Kan Trond baula höra mig? ropade han.
Trond släppte ifrån sig ett otydbart stön. Gest sa vad han hette och varifrån han kom, det var Tronds rätt att veta vem han var, sa han, och att han skulle dö först i morgon, eller dagen därpå, så han fick tänka igenom vad slags ogärningar han hade uträttat här på Havglam.









Bushismer

Kategori: Böcker



"Det är fortfarande en farlig värld. Det är en värld full av galningar,
osäkerhet och möjliga mentala förluster"




Tagna ur den behändiga lilla citatboken Tänkt och Sagt av George w Bush.
Den mannens karriär från hårdknarkande bondtölp till fjärrstyrd neoconledare är fascinerande.


"Det är mycket intressant när man tänker på det, slavarna som gav sig av härifrån för att komma till Amerika, och med sin beslutsamhet, sin religion, sin tro på friheten hjälpte till att förändra Amerika"


"Det skulle vara ett misstag av den amerikanska senaten att låta någon form av mänsklig kloning komma ut ur den kammaren"


"Nationens hopp står till familjen. Det är där som vingar får drömmar"


"Den där kvinnan som vet att jag har dyslexi - jag intervjuade aldrig henne"


"Vi satte stopp för en av historiens värsta tyranner, och genom att göra det befriade vi inte bara det amerikanska folket, vi gjorde också vårt eget folk tryggare"


"Det finns ett stort förtroende, jag märker det hela tiden när människor kommer fram till mig och säger:
Jag vill inte att du sviker mig igen"


"Jag vet att vi människor och fiskarna kan leva i fred med varandra"









De Hängdas Armé

Kategori: Dikt och Rim









Se månen likt en bila

Sänks över himmel hotfullt ner

I femtekolonnernas salar

Rustas för krig men talas om fred

 

 

Åter vi kallats till samling

Under mögligt trasvävt baner

Kängsulor hårt mot asfalt

Hör de hängdas fördömda armé

 

 

Våra ögons tomma hålor

Alla de förspillda av döden dräpt

Genom portalens portar

Marscherar leden trångt och snävt

 

 

Röta går i kolvens trä

Rost äter dolk och bajonett

Stridsformering framåt

Utan fruktan för livet finns ingen reträtt

 

 

 

 

 








SoA

Kategori: Film






Sagan om det godhjärtade men ändå tungt kriminella mc-gänget Sons of Anarchy(även kallat SAMCRO-sons of anarchy motorcycle club redwood original) utspelar sig i den fiktiva staden Charming, där knuttarna sedan decennier är en naturlig del av stadsbilden och har de lokala myndigheterna i sin västficka.
Men med federal inblandning och hård konkurrens från både ariska brödraskapet och mexare blir tillvaron allt tuffare för de anarkistiska sönerna, och när serien tar sin början har det skitit sig duktigt då deras Warehouse(i den svenska översättningen deras Varuhus) har blivit sprängt och senaste vapenleveransen stulen.




Jax



Huvudperson är Jackson "Jax" Teller, vars far en gång i tiden startade SAMCRO och vars styvfar är nuvarande president. I seriens början har han precis blivit farsa, tyvärr är hans ex-fru heroinist så barnet är född alldeles för tidigt och med ett antal komplikationer.
Ärligt talat irriterade jag mig lite på Jax i början, då jag tyckte han mest var tevechefernas sätt att pressa in en sötnos bland alla feta och skäggiga mc-gubbar, men Charlie Hunnam är riktigt bra i rollen. Fast jag misstänker att de som rullade kula på nedre skolgården framför bilder av Kurt Cobain under 90-talet eventuellt har en ny favorit.




Clay & Gemma



Det är roligt att se Katey Segal(married with children, futurama) i rollen som Jax mamma Gemma, stenhård och ränksmidande mc-drottning med ett gäng hemligheter från det förflutna. Och som alltid är Ron Perlman(något mindre röd än när jag såg han sist) briljant, här i rollen som mc-bossen Clay. En ledare som delegerar order och pedagogiskt visar hur man bäst tar hand om pedofiler och våldtäktsmän med en tjurkastreringskniv.
Favoritkaraktären är ändå Opie Winston, en snubbe som efter en rejäl volta försöker bli vad samhället kallar en "hederlig" medborgare, men har svårt att få vardagen att gå ihop. Hans ungar minns honom knappt, frun är orolig över hans bekantskapskrets och låglönekneget räcker ytterst knappt till räkningar och matinköp. Hoppas se mer av honom framöver i serien.
Nog finns det saker att hänga upp sig på, som att knuttarna ibland framställs som lite väl sympatiska utan samma dubbla ansikten som i tex Sopranos men på det hela taget håller jag inne med ettergallan den här gången. Jag är helt och hållet betagen av Sons of Anarchy.




Opie








Rapport från Kriget

Kategori: Serier





Arne, ankan som genom kulturen gjort någon slags klassresa men aldrig kommit längre än till att cyniskt kommentera samhällets sönderfall från en barstol. Lägger man sedan till en rejäl dos ogenerad sexdrift och skenande alkoholism, är Arne inte sällan en obekväm sanningssägare, till och med för de allra hängivnaste av sina läsare.
Arne var en osannolik framgång under sent 80-tal och tidigt 90-tal, märkligt nog. Förutom att vara inkorrekt och fri från självcensur, refererades det lika flitigt åt Bellman och Sartre som Christer Petterson och Göran Persson. Det finns något väldigt folkligt, men samtidigt smalt kulturellt i seriens utformning, det krävdes ett visst mått av allmänbildning för att tillgodogöra sig helheten.




Efter att ha illustrerat Frans G Bengtssons vikingaepos Röde Orm återvände Charlie Christensen till satirtecknandet med figuren Konrad K, där Arne snart började gästspela, för att snart bli centralfigur igen.
Jag läste Arne Anka- Återkomsten och var rejält besviken. Snyggare tecknat än nånsin, visst. Men det kändes som att något ur de gamla serierna försvunnit, och lite bittert tänkte jag att den gode Charlie kanske återupplivat ankfan i penningsyfte och läste inte mer.
Häromdan kom jag dock förbi hyllorna med vuxenserier, en tunnsådd biblioteksavdelning man kan dela in i två kategorier; 1) det jag läst 2) "konstnärligt" tecknat skräp av folk som bakom sin krystade stil egentligen inte har något att berätta. Där stod Rapport Från Kriget, med min gamla favoritanka i huvudrollen. Den tuffa titeln lockade till lån, och när jag bläddrade lite hittade jag citatet;
För mig är hela livet en jävla teater! Jag behöver inte betala inträden för att grubbla över om tillvaron är tragisk eller komisk! Det är tillräckligt dramatiskt att betala de ölpriser som gäller...
Och så följde Arne med hem igen.




Kanske var jag ovanligt sur den gången jag läste Återkomsten, kanske hade Christensen problem att hitta tillbaka till samtidsrapporteringen efter utflykter till Miklagård? Vete fan, men Rapport Från Kriget är idel rallarsvingar åt alla håll precis som i gamla tider, och jag upptäcker hur mycket jag saknat Ankans raljerande. Han kallar Lisbeth Salander för post-punk-pippi, funderar över kvinnors blodtörst iochmed vampyrfascination, funderar kring atomsopor, gubbsjuka, dokusåpor, oljekrigen, gaggiga rolling stones-fans, och inte minst den vanliga strömmen av tankar över alltför många glas.





Stolt

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

De säger att det inte längre

Existerar någon arbetarklass

Men om vi inte finns

Varför drar vi då deras tyngsta lass

Född i det nedersta av de socioekonomiska kasten

Varje andetag blir till imma bakom plasten

 

 

Inifrån ett ruttet kadaver

Ropar de efter mera kött på benen

Medan vi som är utan skuld

Skjuts när vi kastar den första stenen

Våra gyllne drömmar sålda för glaspärlor och billigt krafs

Var finns vår rätt att vara stolt arbetarklass

 

 

Revolten blev kapad

Snärjd i medelklassens garn

Groddätare i dyrköpta paltor

Virkar vantar för Argentinas barn

Att inför byråkrater spela död och räcka vacker tass

Var finns vår rätt att vara stolt arbetarklass

 

 

Där knutna nävar så länge skavt

Är alla våra fickor fulla av hål

Enögd vy i dunkel brunn

Snart bränns åter skrifterna på bål

Där maktens vaktposter aldrig viker från sitt pass

Var finns vår rätt att vara stolt arbetarklass

 

 

 

 

 

 

 

BTW

Kategori: Film




Min senaste dvd-box inleds med en väldigt sedelärande propagandasnutt som handlar om att inte ladda ned film på nätet(logiskt nog, när man just har lagt ut stålar på köpfilm).
Det visar två snubbar som bägge bjudit hem kompisgänget på filmkväll. Alla ser ut som skyltdockor ur de vanligaste tandkräms- och klädedonsreklamerna vilket ger ett ovanligt artificiellt intryck när bägge gängen slår sig ned i soffgruppen Lindholm med popcorn och törstsläckare.
Den ena snubben, förklarar speakerrösten, har laddat ned filmen han och gänget ska titta på - med förödande resultat... Bilden är helt suddig, ljudet hörs knappt, och när det väl hörs får flera ont i öronen av rundgång(?). Till sist reser sig hela kompisgänget upp och lämnar snubben ensam. Han ser olycklig och ensam ut.
Den andre snubben däremot, som KÖPT sin film, där skrattar gänget, klappar varandra på axlarna och har så där galet trevligt som om de tvättat sina hår i ett nytt vitaminshampoo eller har rätt tampong.

Men som vi alla vet, om det nu hade funnits minsta spår av sanning i den här filmen hade den omöjliggjort sin egen existens, ingen hade laddat ned sån usel kvalité. Det hela påminner om varningar om hembränt och knark när man gick i skolan, där man skulle bli alternativt blind eller hittas död med en kanyl i armen inom någon månad. Själv ångrar jag att jag inte laddade ned den där SoA-boxen istället, översättningen hade garanterat varit bättre plus att man inte hade behövt ha fyra olika skivor och bläddra genom en massa menyer och reklam.







Vattentäta Skott

Kategori: Böcker





Likaså fanns det en stor artikel i Londontidningen The Economist - ni vet, frihandelsvännernas ledande organ för populärideologi - om att de östeuropeiska länderna hade röstat tillbaka socialister och kommunister till makten. Huvudbudskapet i artikeln var att man inte skulle oroas därför att, som man sa, "det finns vattentäta skott mellan program och politik", det vill säga att oavsett vilket spel som spelades på den politiska arenan skulle de politiska åtgärderna förbli helt oförändrade, för vi har våra hållhakar på dem: vi styr de internationella valutorna, vi är de enda som kan ge dem lån, vi kan knäcka deras ekonomier om vi vill, det finns inget de kan göra.






Det pågår ju ett experiment. Experimentet är: Kan man marginalisera en stor del av befolkningen, betrakta den som överflödig eftersom den inte bidrar till att skapa dina fantastiska vinster- och kan man inrätta en värld där produktionen utförs av de mest förtryckta, med sämst rättigheter, på högst flexibla arbetsmarknader, till glädje för världens rika? Fungerar det?






Kan man få kvinnor i Kina att arbeta - inlåsta i fabriker där de bränns till döds vid eldsvåda- med att tillverka leksaker som säljs i butiker i New York och Boston så att de rika kan köpa dem som julklappar till sina barn? Kan man ha en ekonomi som fungerar så -där de internationellt mest utarmade och utnyttjade producerar för de rikaste och mest privilegierade? Där stora delar av världens befolkning är marginaliserad för att de inte bidrar till systemet - mördade i Colombia, inspärrade i New York? Låter det sig göra? Ingen vet ju svaret på den frågan. Du frågar om det kan leda till inbördeskrig.
Visst, det kan leda till uppror, revolter.







Ur boken Att förstå Makten av
Noam Chomsky








Maggots

Kategori: Allmänt

 

 

Trots att sömnlösheten började sätta sina spår, försökte jag åtminstone rensa rabatterna de där första soliga dagarna. Vi hade ingen stor trädgård, tvärtom en av de mindre längs gatan och det mesta täcktes av gräsmatta. Ändå var rabatterna utmed staketet och huset igenväxt med ogräs och knähöga tistelväxter. En del såg rent av exotiska ut, som något man finner i en djungel.

Våra buskar verkade däremot kvävas, de stannade vid knoppar och om där fanns blommor så syntes de inte bland all sly och snår. Förra ägarna måste verkligen låtit allt förfalla. Kanske var de gamla och sjuka innan de flyttade därifrån. Kanske hade huset stått tomt länge innan vi flyttade in.

En helg tog jag barnen med mig och inhandlade nya spadar, hackor och arbetshandskar. De små tyckte det var så spännande, som något slags äventyr. Själv hoppades jag mest på att det extra arbetet skulle göra mig uttröttad och jag kanske äntligen skulle få en hel natts sömn.

 

”Usch! Titta pappa”, sade Edvin, han stod bredvid mig när jag tog första spadtaget. Andrea snubblade runt i sina gummistövlar och ryckte knoppar från buskarna. I skoveln krälade feta, glänsande daggmaskar. Större än några andra jag sett. Men där kröp även vita larver, sådana som brukar bo i döda djurs kroppar. Deras slingrande genom den brunsvarta mullen fick det att vända sig i min mage. Jag tömde skoveln och tog ett nytt, djupare spadtag. Flera av de feta, långa daggmaskarna klövs och att se dem vrida sig i plågor medan jag tog dem ur jorden, fyllde mig med iskall tillfredsställelse. Min mun var torr och jag svettades ymnigt. De slingrande rörelserna fortplantade sig genom min näthinna och in till mitt tankecentra. Snart kändes det som om hela min hjärnbark krälade av tusentals maggots.

”Edvin, lyssnar du på pappa?”, väste jag ur mungipan medan jag grävde allt djupare. Pojken nickade, men jag såg hur de små fötterna stampade på maskarna och larverna som ringlade sig på gräsmattan. Stampade dem till kladdiga rester under sina gymnastikskor. Han såg lika hypnotiserat äcklad ut som jag kände mig, och jag såg samma iskalla tillfredsställelse i hans ögon av att se dem dö. ”Spring in till mamma och hämta henne Edvin. Hon måste se det här.”

Ida skrek nästan högt när hon såg hålet jag grävt, liksom de otaliga maskarna och larverna. Nedstampade i jord och i gräsmatta . Det fåtal som ännu krälade, kluvna och halvt krossade.

På flera ställen hade rotsystem från buskar och växter blottlagts, och de verkade bleka och sjukliga. Tömda på näring och döende, medan ogräset frodades och växte sig allt högre. Eftersom vi stod vid staketet som vette mot vägen, såg jag mig omkring i närliggande trädgårdar. Där arbetade våra grannar i sina trädgårdar som om ingenting vore fel. Som om det bara vore våran jord och våran mark som var infekterad av krälande skadedjur.

Jag visste att det inte var möjligt, det kunde det helt enkelt inte vara. I min sömnlösa febrighet och eftermiddagssolens gassande, anade jag att dom andra egentligen hade det likadant, bara att dom inte låtsades om det, istället skyfflades det undan och gömdes som hemlighet.

Som något man inte talar högt om.

 

 

 

 

 

 

Slutord 2033

Kategori: Böcker






Häromdan tog jag upp Metro 2034, förklarligt nog uppföljaren till Metro 2033 som jag tidigare i somras öste lovord över. Nå, så här i eftertankens kranka blekhet var jag i slutändan inte lika nöjd med 2033 som jag var i början.
En bok på över 400 sidor i pocketversion blir gärna lite svårsmält efter en tid, att sedan huvudpersonen Artiom inte var världens mest fängslande karaktär gjorde inte saken bättre. Idén om tunnelsystemet, dess märkliga stationer, varelser och sekter som fascinerade så inledningsvis, blev ganska snabbt slentrian;
Jaha, nu är de på ett nytt ställe som verkar skumt. Oj, de råkar illa ut men klarar sig i sista stund.
Att boken utvecklats till ett populärt tevespel känns naturligt, då det är uppbyggt lite som olika "banor" med diverse fiendegubbar däri.
För gummor ser man inte ens till, mer än som hastigt förbipasserande mödrar eller random invånare. Och trots att det ofta förs samtal runt lägerelden med råbarkade tunnelsoldater, talar, eller ens anspelas det någonsin om sex.
Jag väntar mig inte, men hoppas ändå lite, på en någorlunda utveckling i uppföljaren, bortskämd som man är i fantastiksammanhang av abercrombies stånkande erotik och djuplodande karaktärsporträtt.
På det hela taget var 2033 en svajig upplevelse, där vissa kapitel som Mörkrets Kahn och Maskens Barn var helt sanslöst bra, medan andra kapitel fungerade som sömniga transportsträckor. Antagligen hade det hela funkat bättre om boken varit en novellsamling med olika nedslag i Metrons gruvligheter, istället för att ha Artioms vandrade hitan och ditan som ett sammanfogande kitt.





Stadsfest (ett sommarminnes fragment)

Kategori: Bloggverk

 

 

Kors i taket skulle man ju ha barnvakt, så innan festiviteterna skulle ta vid var det inte mer än rätt att bjuda de glinen på något skoj. Därför drog vi oss ned till den så kallade Stadsfesten, som jag min tjurskalligt annars brukar bojkotta. Det var nämligen tal om en karusell av något slag.

I ryggsäcken packade jag några tax-free inhandlade starkpils ur den norske besökarens dignande förråd och så begav vi oss med barnvagn och allt ned genom parken efter vi sneddat bakom shellmacken.

Parken låg märkligt öde den dagen. Inte för att det borde förvåna någon, då ”ankdammen” som finns nånstans där i mitten snarare är en stinkande kloaksörja av stillastående murgelvatten. Till och med ankorna har slutat besöka den, och tro mig, ankor är inte så kräsna i vanliga fall.

Nere vid lekplatsen där parken slutar ropade ungarna Gunga! och minst en strupe i sällskapet tjoade Öööölll! Sagt och gjort, fick barnen känna vinddraget i håret och vi vuxna varsin välkyld maltdryck.

 

Den så kallade Stadsfesten verkade tidigt längs ströget mest handla om en massa svettiga nyllen och trängsel. En föraning som blev till verklighet då vi slutligen nådde torget där någon slags dansuppvisning pågick till allmän beskådan. Den lokala KRIS-styrkan hade sitt stånd uppe, och av alla i sällskapet var tydligen jag den som såg mest lämpad ut att ta emot ett flygblad om deras verksamheter.

Då dansuppvisningen bestod av flickjäntor i en ålder Pontus Enhörning föredrar begav vi oss snart med barn på axlar i vagn och runt fötter vidare genom folkmassan, där det hela utmynnade i marknadsverksamhet: äckligt godis, massa pärlor, skärp och annat krims-krams som inte var värt mödan. Och av den utlovade karusellen sågs inte ett jota.

Genomsvetta och med örona fulla av barnaklagan stampade vi vidare över kullerstenarna ned till Hästtorget. Där fanns en stor jävla scen, några öltält men varken band eller särskilt mycket folk förutom pensionärer.

”Glaaaaaaaasssss!!!” Verkade vara vokabulären för dagen, åtminstone från de minderåriga, vilket ökade på våra redan stressade steg att runda en hoppborg där understimulerade stackare for upp och ner i väntan på att livet skulle ta fart.

 

Medan barn serverades under markis och allt, seglade jag och den norske Björnen vidare nedåt gatorna där folkmängden var betydligt glesare. Shanghai-skylten lyste likt fyren i en ovädersnatt och vi gjorde omedelbart en vänstergir med apostlahästarna galopperandes ända fram till fönsterbordet.

Vi serverades pronto varsin skummande bägare i den nästan öde restaurangen, och trots att jag är fullt medveten sedan åratal tillbaka att det är en kinakrog sade jag av outgrundlig anledning Domo Arigato när glasen ställdes fram. Något norsken tyckte var prima skoj, och skrattade så skummet fladdrade i mustaschen. En kall jävel efter trängsel och idel besvikelser satt ändå som en dolk i rosenbad.

Vår lycka blev dock lika kortvarig som ölen, de söta små odjuren hade slukat glassen och halva bordsduken visade det sig, och nu stod hela entouraget utanför och blängde in på vårat nyss så fridfulla fönsterbord. Vi satte i oss slutsippen och fick rotation på arslet iväg genom parken igen, där vi tröstade oss med den tredje ölen för dagen, lite lösare i lemmarna och inte minst i käkhalvorna som glappade värre än nånsin mellan mig och norrbaggen.

 

Hemma blev det fortsatt ymnigt burköppnande, alltmedan vi blossade friskt, krängde fiskpinnar med makaroner och skickade barnen vidare till svärmodern. Det hanns också med en snabbdusch, där björnen efteråt bjöd friskt på sin tax-freeinköpta Oldspice tills vi bägge luktade skarpare än vi såg ut. Sedan var det dags att fylla ryggsäcken med en ny omgång öl, två halvor Vikingfjordvodka och blandevatten, innan jag, fästmön och norrmannen begav oss till polarn pär med fru, som behändigt nog bor på fem minuters avstånd. Där hann vi med några stadiga groggar samt okänt antal öl, innan sällskapet fylldes på med ytterligare två damer och ett stycke designated driver från de småländska skogarna. Och glasen självklart fylldes på nytt.

Norrbjörnen gick ut starkt och ökade, bland annat genom att förfära alla med att de norska rökverken numera kostar 90 spänn asken, samt vara ordentligt retsam mot alla i allmänhet. Fast på ett charmigt vis.

Den enda som var lite under isen var just polarn pär, som kvällen innan delat en liter whiskey med sin svåger och kört sabbath i källaren till småtimmarna. De andra var begivna på kvällens aktiviteter, medan jag som tyckte redan dagaktiviteterna på den så kallade Stadsfesten varit rena mardrömmen, hellre ville sitta och filosofera med fjordingcola under parasollet. Slutresultatet blev att alla åkte bil ned utom jag och polarn pär som slök återstoden av flaskorna innan vi vinglade oss ned till skymningen, sådär lagom sugna att överhuvudtaget bege oss nånstans.

 

När man väl når byjävlen, är det avspärrat överallt och en uniformsapa vill inte bara ha hundra pix i inträde utan också genomsöka min ryggsäck. Eftersom det vilade tre små fina aluminiumkamrater däri, valde jag att stanna utanför avspärrningarna och dricka upp dem medan polarn pär försvann inåt. Snart fick jag sällskap av en gammal bekant som berättade lite om vad som händer politiskt i kosovo just nu. Tyvärr har jag lite svårt att redogöra exakt för detaljerna så här i efterhand, men han hjälpte mig åtminstone med att tömma ölen.

Till sist vinglar jag in, hundra spänn fattigare, bara för att leta hit och dit efter de andra, strösnacka med en gammal bekant, vara framme vid scenen, upptäcka att det var U2-coverband som spelade, skrika fuck you too, köras bort från scenkanten av rabiata vakter, smita före i kön till ölbaren, se norrmannen tränga sig förbi baja-majjakön med stridsropet Ur vägen jag är Norsk för satan! Innan vi alla planterade oss på samt runt en trappa och tog en öl, innan några försvann mot småland igen, medan jag, fästmön och norrmannen styrde mot utgången.

 

Väl utanför avspärrningarna gjorde sig blåsans begränsningar sig påmind för 2/3 av sällskapet, så medan jag avnjöt en guldlook smets det in på puben för råda bot. Snart kom de ut med ytterligare väninna, som lockats med i förevändningen efterfest, och vår långa väg upp förbi kyrkogården kunde ta sin början.

Vad som sedan skedde och när, är än idag inte helt klarlagt, men man kan väl säga att min norske kamrat dagarna senare lärde sig den sanna betydelsen av det gamla uttrycket; Why does it hurt when I pee?

 

 

 

 

 

 

 

 

När Ljuset Tar Oss

Kategori: Dikt och Rim








Vi vandrar längs flammande ängsmark

Skrubbar knän över gärdsgård

Vi håller varandra i handen

Som om vi bägge vore barnungar igen

 

 

I vinden vajar ömsom ax och raps

Rör sig likt vågor av guld ovan mark

Men vid dess rötter skärvors splitter

Rostiga spikar som sargar häl

 

 

Vi vandrar genom dignande skörd

Med händerna hårt knutna

Vi vaktar varje steg så varsamt

För vad som ligger dolt

 

 

Som solen sänker sig ned

Bländar dränker värld i sitt sken

Ett ljus omöjligt att utestänga

Där hjälper inte ens slutna ögonlock

 

 

Du släpper min hand

Rusar iväg över fältet

Förblindad jag söker

Stapplar genom meterhöga strån

 

 

Du rusar och jag följer

Du snavar och jag faller

Allt närmre ljusklotet

Som inte längre kan kallas sol

 

 

Jag ser dig försvinna

Upplösas som våra skuggor

Låt ljuset ta mig med

Det är alltför sent att vända om

 

 

Horisonten falnar bort

Genomskinlig som våra kroppar

Vit tomhets evighet

Blir till himmel jord och allting

 

 

Jag ropar ditt namn i vanmakt

Mina ord stumma och dova

Som om munnen låg begraven

Med läppar tätt mot frostig tjäljord

 

 

I skenets bleka kärna

Är vi vålnader så långt ifrån varann

Som vattenytors reflektioner

Som ett hastigt solblänk i ögonvrån

 

 






Skolstart

Kategori: Allmänt


Chomsky - Att förstå Makten



"Det är nog ungefär som skolarna är, tror jag. De belönar disciplin och lydnad och de bestraffar självständigt tänkande. Om man råkar vara lite innovativ eller kanske glömmer att gå till skolan en dag därför att man läser en bok eller så, är det en tragedi, ett brott - därför att man inte förväntas tänka, man förväntas lyda och ta sig igenom stoffet på det sätt som krävs.
Faktum är att de flesta som tar sig igenom utbildningssystemet och kommer till elituniversiteten lyckas med det därför att de i åratal varit villiga att lyda dumma order - det var till exempel så jag gjorde. En dum lärare säger kanske till en att göra si och så, något som man vet är helt meningslöst, men man gör det och avancerar till nästa stegpinne och lyder sedan nästa order och arbetar sig slutligen igenom, och så får man sina betyg.
En väldig massa undervisning är av det slaget, från första början. Vissa fortsätter därför att de tänker: "Visst, jag ska göra allt dumt som den där idioten säger därför att jag vill ta mig fram." Andra gör det bara för att de gjort värderingarna till sina - men efter ett slag tenderar båda sorterna att flyta samman. Man gör det för annars är man ute. Ställer man för många frågor hamnar man i blåsväder.
Nu finns de ju personer som inte finner sig - och de kallas "beteenderubbade" eller "omotiverade" eller något sådant. Nu ska vi inte ta detta alltför lättvindigt, det finns barn med beteenderubbningar, men en massa av dem är helt enkelt självtänkande eller gillar inte att anpassa sig eller vill bara gå sin egen väg. Och de hamnar i blåsväder från första början och brukar rensas bort."








Lite löst om strage, bokbloggar med mera

Kategori: Böcker

 

När jag gick på lågstadiet förklarade vår fröken att medlemmarna i gruppen Kiss var nazister.”Det syns på deras logotyp. S:en är formade som blixtar, precis som SS-symbolen.” Klassens hårdrockare räckte upp handen och upplyste oss om att Paul Stanley och basisten Gene Simmons var judar, den senare till och med född i Israel. Då kunde de väl inte vara Hitlersympatisörer?

”Jo”, sa fröken. ”De är faktiskt nazister.”


Det var nu ett tag sedan jag läste Strage Text, en artikel/reportagesamling av Fredrik Strage från ´89 och till tvåtusental. Lättsmält, underhållande och lärorikt. En del saker hoppade jag faktiskt över, som intervjun med den olidliga ex-sångaren i Yvonne, eller mitt gamla hatobjekt Daft Punk som jag plågades med av smaklösa vänner under fester på nittiotalet.

Annars slukade jag med glädje Strages texter om allt möjligt jag aldrig trodde skulle intressera mig; Kraftwerk, Noveller om Darin, Snoop Dogg, Barpianister, Kent, Söta djur, Emokids klädsel, Depeche Mode och kaninhoppning. Jag snappade upp onödigt vetande om Electronic Body Music, Broder Daniel, samt blev ordentligt nyfiken på skribenten/punksångerskan Lisa Carver och hennes bok Dancing Queen.

Det fanns också kapitel jag bläddrade fram till och läst mellan de andra, då jag helt enkelt inte kunde bärga mig. Som kapitlet om skräck såklart med zombiefilmer, Onda Dockan och maniskt VHS-samlande med Daniel Dellamorte. Liksom suveräna intervjun med författaren Bret Easton Ellis. För att inte tala om black metal-bandet Dark Funeral: trots allt frossande i metal/punkblaskor de senaste tio åren, placerar sig den artikeln helt klart i topposition när det gäller fängslande rockjournalistik.

 

 

När vi hade ledigt en dag i Seattle, och tog några bira, dök det upp två tjejer och två killar från en frikyrka. De såg våra symboler och försökte frälsa oss. Tjejerna började gråta när vi gav dem mothugg och en av snubbarna kläckte ur sig att han ville döda oss. ”Gud skulle förlåta mig direkt om jag dödade er”, sa han.

”Försök då”, sa vi.


Det som är allra mest irriterande med boken är skildringen av diverse "trendiga" redaktioner där Strage ingått(eller ingår, har ingen aning). Vi har alla mött dem i något sammanhang; trettio-nånting som alltid nedlåtande förklarar vad som är inne eller ute, och bakom blaséfasaden skiter knäck över att de inte längre egentligen förstår vad fan kidsen gillar. Mest är det bara en massa namndroppande och visa Kollen man väntas ha genom att rabbla undergroundfenomen, ena dan elektroniskt oljud, andra dan minimalistisk RnB, etc.

De som är inne, och vilka som är trendigast just nu, har avgjorts och avgörs, till stort sett av huruvida andra journalister instämmer och lyfter fram dessa som orakel och vägvisare. Liksom andra kulturskribenter tog man klivet upp från nödvändigt ont till ett upphöjt skrå.

 

 

Hon guidar mig längs gatorna, skuttar fram på sina silversneakers som om hon vore en sexåring på Disneyland. Varje gathörn berättar en ny historia och de blir bara mer och mer egendomliga.

-Det är en myt att småstadsbarn inte skulle ha roligt. Vi tvingas bara hitta på vår egen underhållning, förklarar Lisa. Där nere ligger spåret där vi slängde en skyltdocka för att se vad som hände när tåget körde över den.

Vad hände?

-Det kom inget tåg. Typiskt Dover.



Samtidigt, sedan de flesta texter i den här boken skrevs har det skett en stillsam revolution på Internet. Samtiden och troligtvis ännu mer framtidens tyckare inom musik, mode och populärkultur kommer inte via gammeldags media. En förskjutning har redan skett, något som uppmärksammats rejält i media är modebloggandet.
För egen del har jag mest märkt det genom det ständigt växande nätverket av bokbloggar jag sporadiskt eller slaviskt följer, beroende på inriktning. Många av bloggerskorna där tar sig an sina ämnen med en formuleringspassion och en läsglädje som går utanför det mesta, vilket också ger en sällsynt engagerad läsarkrets. Kommentarsfälten fylls av kompletteringar, diskussioner och konstruktiv kritik. Det spelar ingen roll om inläggen handlar om Dostojevskij, Daredevil eller homofilbetonade Dressmanvampyrer. Det är ju extra roligt när det kommer till mina egna favoritdomäner, för genom att skriva intelligent och medryckande kring fantastik har bokbloggarna vitaliserat samtalet kring genrefiktion på ett sätt som tidigare saknats.

Det är ändå ingenting mot hur Bokbloggarna förändrar synen på litteratur i stort. På några få år har de förr så uppburna litteraturrecensenterna detroniserats och går troligtvis mot sin undergång. Det är lätt att förstå. Gruppmentaliteten, skitkastandet och snobberiet som har utmärkt de inavlade tidningsredaktionerna existerar inte alls på samma sätt inom bokbloggosfären.

Den etablerade recensentkåren kvider över sina specialkunskaper, över fräckheten i att vem som helst tror sig kunna skriva om litteratur, samtidigt som de själva alltid ansett sig ha rätten att såga böcker de inte förstått ett smack av, och uttala sig nedlåtande om genrelitteratur.

Bloggerskorna skriver också om Augustvinnare, nobelpristagare och kultursidegunstlingar, med skillnaden att deras språk är inkluderande, fantasirikt och hungrigt. Det vill säga motsatsen till de flesta etablerade kulturrecensenter.


 

 

 

 

 

 

 

 

A tidal wave of slithering, slimy horror

Kategori: Film






En naturen-slår-tillbaka-film som tvärtemot vad både titel och omslagsbilden här ovan får en att tro, inte alls handlar om mordiska grodor. Nej, folk blir attackerade av ormar, spindlar, blodiglar, ödlor, måsar, vattenormar, sköldpaddor och alligatorer... Medan frogsen mest kväker och stirrar tomt framför sig.
Men vad spelar såna detaljer egentligen för roll när man blir så skamlöst underhållen?
Absolut inte nåt.




 

 

 

 

Entartete Kunst

Kategori: Film





"Titel mer än innehåll motiverar beslag"







"Huset vid kyrkogården är den vidrigaste film vi sett. En helt meningslös film."





"Jag begriper inte vad som får människor att göra såna här filmer,
eller hur man får skådespelare att medverka"











Häng inte här, stick omedelbart över till

Farbror Punk

och läs artiklarna i stort format. Missa inte heller

Vad är det för skit ni håller på med egentligen?










Back In Hell

Kategori: Musik








It's 4 a.m and I'm back in Hell
Where I belong
I guess I love to be

Well you're not here
Hey, what the fuck can I do?
You brought redemption and I pissed it all away

A 1000 lifetimes when I pushed this flaw
I live this way
at what chance I've got

To be forgiven
but the fucker fooled me
Into thinking I was doing it the right way

You kept on trying but I couldn't see that
Now I'm counting the cost
Hell... I was too fucked up to ever believe it
And now my paradise is lost


Fucked up with evil
That's what I am
I guess again; that's what I'll always be

Yeah, fuck I want it
No girl, I need it
'Cause he kept his deal with me

But you brought me something
I've never seen before
A light so bright... That I was blinded

Well, I forgot the deal I made
Thought I could give you what you wanted
from me

You kept on trying but I couldn't see that
Now I'm counting the cost
Hell... I was too fucked up to ever believe it
And now my paradise is lost

So, now I'm back in Hell and I'm burning
We made a deal
and I'll let you be

But I'll always know
as I go on sinning
That you're out there and you're free of me

You kept on trying but I couldn't see that
Now I'm counting the cost
Hell... I was too fucked up to ever believe it
And now my paradise is lost










There's a worm in my egg cream

Kategori: Film








Efter att ha genomlidit såväl Inception(leo di CaPrio) och Återkomsten(Возвращение på ryska) i veckan
var det på tiden att spräcka opp boxen härovan och avnjuta kvalitetsfilm.





 

Först ut blev Maskarna(squirm på osvenska) som handlar om hur några ungdomar i en liten redneckstad fördriver tiden såsom ungdomar gör mest; röker på, letar efter antikviteter och gör tafatta våldtäktsförsök på fisketurer. Sommarens glada glitter förbyts dock i mörkaste elände då blodtörstiga maskar går till attack!!

 

 

 

 

 

Rovmaskin

Kategori: Dikt och Rim





Rovmaskin på färd genom natt

Vi lever för skälvningar genom plåt

Kepsarnas skärmar

Vårat enda skydd mot fullmånsreflexer

 

 

Vindruta i ömsom rök ömsom eld

Ur skugga mot ljus

Backspegelns svarta tärningar

Strålkastarsken sveper ödemarkerna

 

 

Blyfötter pressar pedaler

Rovvmaskin i denim och kedjor

Vi älskar mullret

Dånar som åska underifrån

 

 

Lyssna efter druckna klackars eko

I den mörka delen av parkeringen

Ta henne på nattfärd

Klä av och kedja fast i elementet

Tills hon älskar oss så som vi gör henne

 

 

 

 

 

 

 

Singularis

Kategori: Allmänt





Jag har legat i gravkullar där konungar från svunna tider vilat. Glidit mellan jordlagren som luft.
Känt den kalla doften av mylla.
Jag har smakat blytunga moln, fyllda av negativ laddning. Dansat mellan blixtar, känt kraften av miljoner volt strömma genom kroppen. Du kan inte förstå känslan.
Du är ingenting.

Jag har sett över axlarna på ledare genom tiderna. Sett beslut fattats som utplånat miljoner liv.
Fnissande för mig själv såg jag Hitler gråtandes fumla med giftampullen. Jag skrattade och slog mig på knäna när han förgäves försökte ladda revolvern och skjuta sig själv. Han dog krampandes och med nedskitna byxor.

Jag har sett farsoter svepa över landet. Svältande människor som bett för sina liv. Jag har varit inuti sjukdomars väsen. Essensen av en kaosartad molekyls vansinniga begär att överleva och förgöra allt i sin väg.
Döden är ingenting jämfört med mig. Döden är en behaglig vind. Ett vackert smattrande i en segelduk.
Baddandet av en kall pannas feber.




-Ett utdrag från novellen Singularis av Ingemar Roos,

som med osäkrad kalasjnikov åter belägrar författarskapets skyttegravar.







Labyrinter

Kategori: Dikt och Rim







Du ser mig komma när du går
Ibland byter jag ansikte
Med vem som helst på stan


Jag går om du närmar dig
Springer om du håller fast
Faller handlöst om du släpper mig


Jag trollar och jag trixar
Med glittret innanför min väst
Allting tappar med tiden sin glans


När jag fyller mina flaskor
Är det med eld och inte miniatyrskepp
Förliser ändå utan dig


Går runt med fickan full av fiffel
och skallen tjock av deg
När det hade varit bättre tvärtom


Bräcker jag upp ditt golv
Hittar jag inga svar
Tänker du fortfarande på honom


Där gångarna blir labyrinter
Hänger jag upp speglar
För att slippa vara så ensam


Jag samlar på saker du slängt
Vill göra dig illa för att visa
Att jag behöver dig så












Night Of The Living Dead

Kategori: Film




En omedelbar favoritscen...



Äntligen, i svts sommarskräck - en härlig film jag faktiskt inte sett tidigare. En ny version av Romeros svartvita Night of The Living Dead, som förutom att vara stilbildande för hela zombiegenren också kunde stoltsera med filmhistoriens första färgade hjälte. I den här nyinspelningen görs samma roll av Tony Todd - mest känd som Candyman i filmen med samma namn.
Nu var det såpass länge sen jag såg originalet att jag har svårt att jämföra de bägge, men ska jag ändå sätta viss tillit åt mitt maskätna minne följer inte den här nyinspelningen originalet slaviskt, samtidigt som den behåller känslan av en ovanligt lyckad film trots låg budget och bitvis tveksamma skådespelarprestationer.
Som ett barn av den äldre skolan tycker jag också de gammeldags sega, stapplande zombierna i den här filmen är både obehagligare och trovärdigare än senaste årens snabbspringande vrålzombies.







Paul

Kategori: Film






Jag kan uthärda en dassig skräckrulle som Mirrors för några sjyssta scener, och jag kan genomlida hjärndöd action bakfyllesöndag med läskeblask. Men en komedi som inte får mig att skratta blir bara... olidlig.
Vad som lockade med den här filmen var ju ljushuvudena på omslaget som känns igen från en av mina favoritkomedier: shaun of the dead, samt den semi-lyckade Hot Fuzz.
I Paul spelar de bägge två Nördstereotyper av klassisk amerikansk modell (fast de är britter) dvs har de star wars tröjor, kan göra sig förstådda på klingonska och har ingen större lycka med det motsatta könet. Filmen handlar i korthet om att de bägge hyrt en enorm husbil för att korsa USA och se spännande UFO-platser, när de tokroligt nog stöter på en livs levande alien vid namn Paul.
Sen radas det upp den vanliga tits/ass/bög/fuck-humorn som har setts i ett otal collegefilmer i typ tjugo år.
Exempel: En råkristen tjej blir omvänd av rymdisen och börja svära - gud så roligt. Rymdisen röker på, den kristna tjejen blir råstenad av bara nåt bloss - gud så tokigt. Inte bara egentligen suveräna komidiennen kristen wiig kastar bort sin talang, utan också flertalet bekanta från Arrested Development strör pärlor för svin. Och hur fan fick dom med sig sigourney???



Svultna Draken 2

Kategori: Dikt och Rim









Se den svultna draken
Vi föder den med våran svett
Ärgad svärd och sköld
En drakhåla så dold och gömd


Vad vore vi utan draken
Förutan dess eld och vaksamma klor
Vad talar vi om draken
Med munnar sammansydda just ingenting


Draken äter människor
Ändå raspar du dess ryggfjäll
Om än den sväljer allt
Finner du vägar att övergöda mera


Vem törs slakta draken
När dess mjölk när våra egna barn
Vem törs slakta draken
När elden värmer de ugnar där vi förbränns






Keep on Rockin in the Free World

Kategori: Allmänt




När jag såg det här blev jag helt osökt påmind om att det var alldeles för länge sen det var "eskapixträff"

Antagligen har det att göra med likheten av det intellektuella utbytet mellan kreativa själar.

 

 

 

 

 

Höstvisa

Kategori: Dikt och Rim





Du ska inte tro det blir höst
Om vi inte förgör vad som ännu gror
Rusta dig med pest och sprit
Följ med dit sommarn och vindarna bor


Se hur gräset blir till aska
För brand som följer mina steg
Se hur träden kroknar av bölder
Och löven grånade faller ned


Jag bringar hagel och hällregn
Över ensamt skepp i nöd
Jag kör mitt rostiga blad i ängsmark
Vrider om tills sommaren dör


Stormar ska så sarga jorden
Fördunklas ska solens glans
Ge mig mörkret kylan och dimman
Där ingenting andas någonstans










Svultna Draken

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

Så hamrar släggor hårt

Så biter korp i jordartär

Bara ge mig skoveln full

Av ädla stenar och av guld

 

Bakom höga stängslen

med reglad port och larm

Där vaktar jag på skatten

och ropar efter mer

 

Jag är den svultna draken

Aldrig äter jag mig mätt

I mitt näste är jag ensam

och ingen annan är med mig

 

Kapar du mitt huvud

Växer tvenne nya fram

Jag talar tusen tungor

Mot min eld finns inget värn

 

Det är så svårt att sova

när rädslan växer stor

Jag kan höra alla röster

som vill ta min rikedom

 

Jag är den svultna draken

Aldrig stillas hungern min

Ju mera som jag äter

Desto tommare min buk

 

Mitt hjärta bär jag med mig

I ett kassaskrin av järn

Där är svetsfog, kedjor, bultar

och ingen når dit in

 

Jag är den svultna draken

Aldrig äter jag mig mätt

Jag talar tusen tungor

Mot min eld finns inget värn

 

 

 

 

 

Själkross

Kategori: Musik






Javisst hade bilden ovan lika gärna kunnat föreställa fakulteten på Hogwarts, men den föreställer faktiskt de sataniskt suveräna medlemmarna av Septic Flesh. Efter en tur till Malmö och Köpenhamn med allt från djurpark till brännvin special, var det skönt att hitta det senaste eposet The Great Mass i posten, slå sig ned i en fåtölj med hörlurar och spolas bort i en malström av prags symfoniorkester, Omenkörer och själkrossarmetal. En av årets bästa skivor.



 

 

Med i paketet låg även The Epigenesis av Melechesh, stygg och svängig black metal med toner från mellanöstern och lyrik hämtad från sumerisk mytologi. Melechesch bildades i Jerusalem redan 93, men huserar numera i europa. En del sega instrumentala partier drar ned helhetsintrycket, men dängor som den här nedan förlåter allt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De 7 Makterna

Kategori: Film



Billig och importerad, nu i min ägo!


 

Håll Hårt

Kategori: Dikt och Rim







Bortom alla tomglas mitt timglas
Rinner mig bägge så sakteligen förbi
Vårda vackert nysått spirande frö
Vakta varsamt framtids blomsteräng


Ska det harmas och besudlas
Eller bryts slutligt cirklars makt
Ska de ödesbestämt irra villt
Eller ska vi lysa svar längs snårig väg


Son segraren ska segla
I farvatten jag redan färdats
Obesegrad ska dotter stå
Vid hans sida stark nu som då


När horisont fördunklas
Då darrande fingrar vill söka lås
Håll den enda skatten nära
Håll hårt om än så månen skiner full








Get On The H8-Train

Kategori: Musik





I wanna be your belt tied tight around your hands...




Here's a Real emotion...

 

 

 

and now its pissing down with rain... I don´t know what the fuss is about

You don´t hear the corpses complain

 

 

 

 

 

À l'intérieur

Kategori: Film





Efter en allvarlig bilolycka avlider Sarahs pojkvän, medan hon och det ofödda barnet i magen överlever. Fyra månader senare har Sarah ännu inte återvänt till sitt arbete som nyhetsfotograf, då upploppen i förorterna anses vara för farlig arbetsplats med tanke på barnet. På julafton är hon på sin sista läkarundersökning, barnet ska förlösas nästkommande dag.






På kvällen knackar en kvinna på dörren och ber att få komma in. Hon vet vad Sarah heter, att hon är gravid och vad som har hänt hennes pojkvän. Sarah vägrar släppa in henne. När kvinnan ändå dyker upp utanför hennes fönster fotograferar Sarah henne och ringer polisen. De genomsöker området utan resultat.
Senare, när Sarah sover dyker dock kvinnan upp igen med en sax i handen för att plocka ut Sarahs barn...
Därefter följer en störtflod av blod, spyor och tårar i ett pärlband scener av allra kletigaste sort som gör det svårt att inte bli både kallsvettig och smått uppskakad.
Viva la France, ännu en fullträff.  



 

 

 

 

 

Frontiers

Kategori: Film







Frankrike styrs av ett radikalt högerparti och städerna brinner. I skuggan av våldsamma upplopp i paris förorter har några kids på glid snott åt sig en rejäl bunt pengar, nu ska de bara ta sig till Holland och starta ett nytt liv. Tyvärr svänger de av helt fel avfart och väljer åt helvete fel hotell för övernattning.
Mardrömmen kan börja.
Det som gör den här filmen så ovanligt lyckad är inte bara att den är en ultrabrutal blodsorgie, utan att det känns så riktigt, till skillnad från till exempel Saw-rullarnas steriliserade våld, som går ut på att olika rum betyder olika dödsfällor med allt spektakulärare avrättningsmetod. I Frontiers är det närgånget på helt annat sätt när ungdomarna fastnar i trånga gångar, krälar genom grisavföring eller får hälsenorna avklippta. Visst är det välbekanta tortyr- och skräckfilmsgrepp men med en extra laddning krut och fantasi.
Extra plus för den snygga översättningen av fransk förortsslang till svensk dito.




 

 

 

 

svänsk såssialrealism

Kategori: Film


"Ingen fara flicka lilla, pappa är bara lite stereotyp"



Ur SFs handbok för filmskapare;

Låt oss filma i halvt nedsläckta rum filmen igenom,
så alla förstår att det är en mörk film.

Låt oss köra vemodigt pianoklink som soundtrack,
så alla förstår att det är en sorglig film.

Låt noomi och ola rapeass spela ut hela sitt register,
dvs från gnälligt förbannade till dystert blängande så alla förstår att det är en känslosam film.

Låt oss rada upp fattiga finska klichéfyllon som skriker,
vinglar och slår varandra så att alla förstår att det handlar om missbruk i filmen.

Låt oss ha en gala där vi strör priser över varandra,
så vi slipper tänka på att det vi gör är rena skiten.









Återfödelsen

Kategori: Film


Alla talar svenska..



...ja, med handen på hjärtat är väl just att den är svensk som gör novellfilmen Återfödelsen speciell. Det postapokalyptiska men ändå rationella samhället med sysselsättningsmål och zombieanpassad arbetslinje.
När radion knastrar ut reklamen; "Du vet väl att du numera kan försäkra även dina Olevande hos oss" vrålar jag av skratt. Filmen är bara en halv timme lång, men ger helt klart mersmak. Hoppas att det inte är det sista vi sett av Hugo Lilja och teamet bakom filmen.
Missade du den i tisdags kör SVT 1 den i repris klockan tio över två inatt, alldeles efter den danska skräckthrillern Cecilie. Se den.



Vi var trötta på zombielivet och att aldrig vänta på nåt
Att bara hänga runt och glo, sen plötsligt har dagen gått






Rattle them bones

Kategori: Musik




Here's to the robbers of old England...



My horse spits fire when the night is cold
I've been robbing all the gentlefolk since I was nine years old
stand and deliver your money or your life
give it up to the phantom rider

I work along the highways that lead to London town
taking on the coaches that come from miles around
out from the dark I come pistols In me hands
show your pockets to the phantom rider

Well I done my best for old King George fighting for this land
I got nothing left when I come home except these pistols in me hands

I smile at all the ladies as I rob all the gents
I always was a sinner boys no cause now to repent
and when the all are cursing me and damning me to hell
I say too late for the phantom rider

Well I never robbed nobody that never had enough
carve this on my headstone wont you
Fuck life is rough

oh well I hear they wanna hang me a thousand guineas paid
l have to watch it now boys coz some one might get brave
and for the sake of looking good Ill have to put him in his grave
sent to god by the phantom rider

so I am a highwayman
I'm living life I'm free
but I know somewhere there's a rope and its waiting just for me

the magistrate is on my back to see if I should slip
he wants to bang me up in Newgate jail and swing me from the gyb
but as my face is turning blue I´ll spit right in his eye
There ain't no grave can hold the phantom rider

no you wont catch the phantom rider
you cant hang the phantom rider

 

 

 

 

 

Vodoobarnet

Kategori: Film









Jimi Henrix korta karriär är tveklöst en av stommarna i det tempel som kallas rock n roll. Och Vodoo Child häromkvällen var ett typexempel på hur en bra musikdokumentär ska se ut.
Till skillnad från annat jag sett om Hendrix, kretsade inte det här kring hur mycket knark han tog eller hur många groupies han hade. Inte heller var det en kavalkad av mer eller mindre adekvata artister som ska kläcka fyndigheter om sin vän alternativt hjälte. Istället var det en lågmält berättad livshistoria, dels genom musiken och dels genom en berättarröst som återgav Hendrix egna ord ur brev och intervjuer.
Sen var det extra roligt att höra att texten till Purple Haze som oftast förknippas med psykadeliska hippietrippar egentligen baserades på en science fiction novell. Och hur Jimi själv tyckte folk var lite konstiga som uppfattade hans scenutspel som vulgärt... När det där sättet att jucka med gitarren och fladdra med tungan mot på publiken på ett sätt som leder tankarna oralt könsumgänge antagligen uppfattas lika vulgärt idag.
Rekommenderas varmt.



 

 

 

 


Welcome to the Rileys

Kategori: Film


 

"..is a powerful drama about finding hope in the most unusual of places"



James Gandolfini blev självklart en favorit efter Sopranos, och trots svårigheten att gå vidare i karriären från sin mer eller mindre fulländade maffiakaraktär, tycker jag allt han gör bra försök. De rollprestationer jag har sett håller hög klass, även om jag ofta tänker "där kommer ju Tony".
Så också i Welcome To The Rileys där han spelar medelålders Doug, en rik men sorgsen medelklassamerikan. Han är sorgsen för att hans dotter dött och för att frun därefter blivit rädd för att gå ut och sitter inne hela dagarna. Frun spelas för övrigt av Melissa Leo som för några år sen gjorde den mycket sevärda rullen Frozen River. Doug blir ännu mer ledsen när hans älskarinna, en servitris som han brukar dra över efter veckans pokerspel och som brukar servera honom pannkakor, plötsligt dör.
På konferens söker Doug tröst på en strippklubb där en minderårig tjej försöker locka honom till en liten -inte helt gratis- herdestund. Strippan som heter Mallory spelas för övrigt av Kristen Stewart, känd för miljoner som "hon i Twilight".





Eftersom mallory påminner Doug om hans döda dotter, bjuder han henne istället på ett näringsrikt mål mat och följer henne hem och röker holk i hennes sunkiga lya. Faderligt avvisar han alla mallorys sexuella inviter som hon tydligen känner sig tvungen efter att Doug har köpt mat och lagt beslag på hennes soffa.
Nästa dag köper Dougen lite sjyssta prylar till Mallory, rensar hennes igenslammade toa och lär henne bädda en säng. De gör en deal om att Doug pröjsar bra så får han bo på soffan tills vidare och se till att hon har det bra.
Ganska snart börjar dock Doug ställa krav på Mallory, hon får sluta säga Fuck och liknande profaniteter hela tiden, annars drar han av några dollars från den avtalade summan. Däremot ställer han snällt upp och kör henne till strippklubben där hon visar sitt minderåriga kön för snuskgubbar. Och skäller ut henne när hon blivit rånad och misshandlad av en torsk, för att hon varit så otroligt korkad att bära runt på så mycket pengar.
Samtidigt kan inte lilla frun som inte vågar gå ut klara sig utan Doug, utan lämnar för första gången på åratal huset och börjar en hisnande färd för att söka upp Doug...
Vad ska man säga? Tyvärr kan inte ens Gandolfini och Leo rädda sån smörja.









Ska vi

Kategori: Dikt och Rim









Ska vi falla till jord
Ensamma rädda och utan vän
Ska vi slås till marken
Eller våga resa oss upp igen


Ska vi förneka maran
När lismande läppar löpt i sömn
Ska vi drogas av smicker
Eller trasa drömvävens slitna söm


Ska vi föda maskinen
Som utmäter och ändar våra liv
Ska vi gå som vargar
Eller som lamm till slaktarns kniv


Ska vi tända lyktor
På mörka vattnen långt från land
Ska vi någonsin höra
Så stilla vågor mot fridens strand