stewe

Lain With The Wolf

Kategori: Musik

 

 




 


Jag ville helt enkelt skriva en klassisk rocklåt som vem som helst kan relatera till. Åtminstone vem som helst som någon gång supit sig full och rivit upp halva stan.
Vi är människor och den delen av människan kallar jag odjuret.
Det finns olika sätt att sluta fred med odjuret på. Men för tillfället känner jag inte att det finns någon fred och att jag heller inte är intresserad av att be om ursäkt för det. Jag tror inte på gott och ont, eftersom jag uppfattar det som religiösa konstruktioner. Men jag tror på att man har håligheter och ojämnheter i sig.

Jag upplever stunder av stor medmänsklighet, likaväl som stunder när jag hatar alla.
Odjuret är gestalten som knackar en på axeln klockan fyra på lördagsmorgonen och viskar;

"Vet du vad, jag tycker du ska göra si och så nu."

 




I have lain with the lamb
Sang his tender praise on long dark nights
Searched my drawn face long and hard
For a sign of his light


Shoulders to the wheel for the grist of faith
Is manna for the blind
Like a child of Cain without the providence of truth

Joy did come. It rose with the morning sun
Like cold guilty sweat across my brow
These are the first words that fell upon my lips


I have lain with the wolf
He seeks me out and demands my company
In the corner of a crowded room
With words of madness and water of fire


He whispers, when the demons come
Do you make peace with them
Or do you become one of them?
Do you?


If I give name to my furies, can you name them?
He preaches salvation in the loins of women
And the black sciences


When the shadow fell upon me
I knew I was running with the wolf
And it was his eyes I saw staring back
And this I learnt and this I know
You cannot escape the beast when you wear his mark










Självmordssyndikatet

Kategori: Musik






Som förvaltare av det läderdoftande arvet av band som The Cramps och Misfits samt med den rätta slyngelattityden i framförandet charmerar Suicide Syndicate stort med sin debutplatta Bad Wolves eats small pigs. Det är sleazig punk rock n roll för hela slanten som toppas av två utsökta covers; Napalm sticks to kids av Cortex samt Where the wild roses grows, där Texas Terri intar rollen som Kylie.
Rekommenderas.








Ofri rörlighet

Kategori: Dikt och Rim








ofri rörlighet
förflyttar gränserna
bara stålar och slavpatrask
korsar gränserna
allt annat fruset fast




det meningsfulla våldet
kriget som ska antända alla krig
freden som ska ända all fred
intervention som en injektion 
frihet som en fix H




hela landet ska dö
preventivt som en tonårsabort
definitivt som en finanskrisrapport
alla röstar odemokratiskt
klicka Gilla för hat och slutenhet




fri orörlighet
bulta hårt i prisvärt öststatskött
högtstående lågkonjunktur
pengar luktar inte
knappt kuken heller, efter tillräckligt med tvål










Jan Hjälte

Kategori: Allmänt






För en tid sen lanserade allas vår Janne sin nya roman Brobyggarna - och väckte rimlig (för alla utom janne själv) frågeställning kring hur mycket man kan vinkla historien och ändå hävda att det är faktamässigt korrekt.
Enligt Janne var tyskarna Goda Kolonialherrar; De var humanister, läkare, medan engelsmännen var barbarer och slavdrivare, en tes han framförde i tex Babel och fick Jackie Jakubowski att reagera med det här.

Redan tidigare har ju Jan kritiserats för bristande historiekunskaper i tex Arn-sviten och tillhörande kalkonen Arns Rike, som var en teveserie där Guillou åkte omkring i en tv4-bil och drog lösryckta påståenden som skulle bevisa att hans riddarfiktion bör kallas historia. Janne blev som vanligt pompös och sne när riktiga historiker hade fräckheten att såga teorierna kring hans korsfarande alter ego.


"Arn Magnusson fanns alltså. Han är vår landsfader."
- Jan Guillou & Västergötlands museum


Det behövs väl knappast någon Jackie för att ana att ingen nation var en god kolonialhärskare, men å andra sidan är nog inte heller det Guillous huvudsyftet med sin historiska roman. Det är istället att lyfta fram sin egen släkt som hjältar, och i förlängningen därmed sig själv, vilket är en röd tråd genom hans författande. Hans egen syn på sin roll i samhället förutsätter att hans egen släkt innehar en central roll när han ska skriva 1900-talets historia. I Brobyggarna är det Guillous farfar som hittas uppfluten på strand, efter att ha blivit torpederad för typ fjärde gången i första världskriget. Låter troligt.

Janne har ju redan tidigare gjort försök att göra sig själv till hjältearketyp. Till exempel berättas det i en av Hamiltonböckerna hur Guillou och Leif GW Persson(!) spöar upp ett gäng ns-skinheads på väg hem från krogen. Det är inte hundra procent bevisat, men jag gissar att det mest utspelat sig i Jannes huvud.
Tror också, men är inte säker, att han skrivit in sig själv som actionhjälte i en teveserie som gick på tv4.

I Ondskan berättades den otroliga historien om hur pennialism på privatskolan Solbacka -där det bland annat var okej för de klena överklassbarnen att komma hem på lovet med sår i pannan efter spetsiga saltströare- och där Guillou själv blev skolans obestridde asfaltskämpe genom att spöa alla styggingar och rädda en tjock kille som höll på att mobbas ihjäl. Det gick senare inte så bra för tjockisen, om man ska tro janne;

Jan Guillous gode vän och rumskompis, filmens Pierre, klarade inte av livet på Solbacka. Han lämnade skolan.
Vet du vad som hände med honom?
- Många år senare stötte jag på honom av en slump. Då sålde han kakor från en liten van.






Horkrönt

Kategori: Dikt och Rim









En bjära magpumpad på kärnat smör

Dryper sin gom över skrala spiselhällar

Vem tuggar på de sälta torra flagor

Slafsar i sig när skinnet lossnar fjällar

 


När en hel värld gått på realisation

Dyrkas ett luderbekronat beläte

Hon karvar upp sin buk med silverkniv

Bjuder alla att smaka hennes innanmäte

 


Jag vadar fram i kloaksörjans slem

Kräk kittlar strupe och käft saliverar

Vem leker flämtande kring vårtgården där

Hennes varsprängda juver lakterar

 


Vem suger den svullna överläppen

Där plastika fabrikat aldrig tryter

Den unkna springans mynning

Lapas torr på allt som stinker flyter

 


En massproducerande moder

Dessa avarter avgudas i ren förskräckelse

En horkrönt härskarinna

Vi kysser hennes fåll gulstelnad av befläckelse

 

 

 

 

 

 

Gasland

Kategori: Film









En tragisk resa genom dagsaktuellt miljösvineri.
Naturgasen - som brukar kallas ett renare alternativ, är en byk lika cancerogen som allt annat. Ingen överraskning, och de multinationella bolagens Modus Operandi i dokumentären är tyvärr alltför välbekant.

De som drabbats av gasläckor i hushållsvattnet, vilket bland annat får eldsflammor att slå ur kranen, eller förgiftats av det "hemliga receptet" kemikaliecocktail, äger bevisbördan och inte företagssvinen. De som inte nöts ut i förhalade rättegångar, köps tystnad genom blodspengar.
Kortsiktig profit före miljö och hälsa, de amerikanska departementen antingen kastrerat eller inkorporerat i företagssvindeln, och filmaren Josh Fox är skicklig nog att få mig att må illa - rent fysiskt.

Avslutande går tanken till snubben i cowboyhatt som höll upp en burk av den infekterade sörjan och konstaterade att om han hällt den fina lilla blandningen i en av gaschefernas brunn, hade han garanterat arresterats.
One law for them and another law for us...
Som vanligt.







De som vet

Kategori: Dikt och Rim








Nån anmälde sig alltid frivilligt som ordningsman i klassen
Du vet de följsamma partiklarna i fundamentets bas
Någon ställde sig alltid stolt i främsta ledet
Beredd att fylla duschrummen med gas



De som vet skillnaden på apartheidsystem
Hemskt i Sydafrika men nödvändigt i Palestina
De som vet att handelsavtal skänker folkrätt
Bakom de låsta fabriksportarna i Kina



Det finns alltid någon som ordnar undantagstillstånd
Som smörjer lägervakter och fixar flygcertifikaten
Det finns alltid en förklaringsmodell redo
Till varför urinvånarna trivs allra bäst i reservaten



De som vet banar vägen framåt
Med amputerade lungor i hektar och minut
De som vet att de blankaste skitstövlarna
Måste slickas tills den dag de byts ut






Nybyggarland

Kategori: Dikt och Rim







Med breda grin står de i kvicksand
Säger att det går uppåt när som helst
Försjunkna till sina feta nackar
När lekens alla svartepettrar inte gälls



Kom så spår vi siffror ur handen
Kom så bygger vi nybyggarlandet
I ögonvrån kletar drömmens grus
Växer till palats och herrgårdshus



Jag är så trött på att stå vid kajen
Vänta på att skeppen ska rulla in
Trött på att raseras klassificeras
I enögt land styrt så blint



Jag söker åter till rötterna
Som ljudlöst under jord löper fram
Kom era trötta, fattiga och kuvade
Tillsammans ska vi stampa palatsen till damm








Solfläck

Kategori: Musik





THERE´S A SUNSPOT IN MY EYE
THERE´S A GUILD OF THIEVES THAT WEIGHS ME DOWN
THERE´S A DARKNESS WITHIN OUR REACH
AND ROOTS THAT REACH BENEATH
AND IN THIS DARKNESS SHALL WE CRAWL
OVERWHELMED BY THE VOID


CONJURING DARKNESS BLACK LIKE COAL
LET THE FIRE HATCH OUT LET THE PAIN UNFOLD
OUR LIFE PASSES LIKE IDLE CHATTER
LIFE EBBS OUT LIKE CHILDREN STUTTER


THERE´S A SUNSPOT IN MY SOUL
A MILLSTONE ROUND MY HEART AND A JUDAS KISS
THERE´S A DARKNESS COMING IN
A GOLDEN TROTH FOR YOUR EMPTINESS
AND WE STRAY THROUGH INFINITE NOTHING
HAUNTED BY OUR DEADWEIGHT DREAMS


CONJURING DARKNESS BLACK LIKE COAL
LET THE FEVER HATCH OUT LET THE MOTH UNFOLD
OUR LOVE PASSES LIKE IDLE CHATTER
LIFE EBBS OUT LIKE CHILDREN STUTTER


WHERE THERE´S A WILL THERE´S A WAY
BUT THERE´S NO WILL AND THE PATH LED ASTRAY







Till Skogs

Kategori: Allmänt





























Bringer of dark days

Kategori: Musik

 




Senaste veckorna har Satyricon snurrat flitigt. I samma veva letar jag upp C-U #106, där den alltid lika läsvärde Lars Martinsson intervjuar Satyr inför The Age Of Nero*.
Där hittar jag följande citat angående låten Black Crow on a Tombstone;

Jag fick idén till texten efter en mycket sen natt hos Snorre Rauch i Moonfogbandet THORNS.
Vi hade suttit uppe och spelat gitarr, skrivit musik och druckit vin, ganska mycket vin, och jag vaknade i ett tämligen eländigt tilstånd alldeles för tidig på morgonen.
Det var en kall och ruskig dag. Jag drog om mig en filt och gick ut i köket.
Snorres köksfönster vetter mot en kyrkogård och just som jag tittade ut fick jag syn på en stor, svart kråka som landade på en av gravstenarna.
Det var dimmigt, grått, och den här jättelika fågeln verkade titta rakt på mig där jag stod och huttrade.

Jag upplevde en intensiv inspiration. Det var som kråkan ville säga:
"Ta dig i akt, grabben. Du ville ha mörker? Här har du."







*kan syfta på en viss romersk kejsare, eller det italienska ordet för Svart.



Kött & Blod

Kategori: Allmänt







Jag har sagt det förr och nu repeterar jag;
Gå in och läs 

Svagheten





Autumn in the air

Kategori: Musik








Grey heavens - No light shed
Bleak day
Change is ahead
Oval mountainside naked cold
Unreleased powers
No fright


Slide down sorrow
Smell what comes with the breeze
Cold chambers
Punishment awaits
Hollow tone haunts
Anticipation's choir sings
Turn around - face the depth of inner sanctum


Autumn in the air
The smell of Black Metal 90-95
World moves in mysterious ways
Body onwards
Mind drifts
You die, then we hail

New age dawns
Face all wrath
Sickness; won't understand
Burning first
Grace falls
Volcano shaking
Fates are being sealed


Heavens blunder
No turning back
Will you or will you not to heroism walk


Black Lava
Drifting down the mountainside
Black Lava you can't fight


Pernicious flow
Redemptive perpetuity
Unholy drive
The gods arrogant grin
If my world's a joke do you see them smile?
Hellbound me
On a throne of gold


Wastelands prey on dying cattle
Desert sucks on poor man's thirst
Glimpse of glory walk ahead
Slaves of Nazareth
Can not be fed












Hangatyr

Kategori: Dikt och Rim






Nio nätter
Nio dagar
Skriar korpars tomma magar


Vad gör jag den dagen haven kokar
När nagelskeppet far genom Helgrind
Upplåter mitt kött hängt i trädets gren
Vyssjas av en stilla sommarvind


Jag skådar djupt i brunn
Grubblar ensam i mitt torn
Sänder håg och minne över jord
Sveper skummande stop och horn


Angerboda födde vår undergång och fördärv
Hungrigt ylar valpen
Orm söker hav och Dottern sin egen värld


Vad gör jag den dagen haven kokar
När nagelskeppet far genom Helgrind
Hänger mig själv i trädets gren
Låter fågelmunnar äta köttet från min kind






Höstlig

Kategori: Dikt och Rim








Åter faller löven från gråspräckt dyster himmel

I leriga gympadojor går jag

Med samma tomma rim ännu en höst

Om jag visste varför jag skriver

Jag undrar vad det hjälper att skrika högt

När man inte har nån röst

 

Om jag ska vara ärlig vännen

Så kan jag inte minnas

Senaste gången vi på allvar kyssts

Allt det innerliga

Närgångna och förtroliga

Är så länge sen fast det känns som nyss

 


Jag följer barnen

Till skimrande sagovärldar

Rusar genom parken på drakjägaräventyr

Om natten far fingrarna

Fritt över tangenterna
Och var de landar är det inte längre jag som styr

 


Vem mår skit

Jag trivs bäst i ensamheten

Kanske är det vi mist något ingen av oss saknar

Jag ville bara skriva nåt

Som skulle kännas

Slå dig ur din slummer tills du vaknar

 

 

 



Vägen till Los Angeles

Kategori: Böcker





Jag klev upp på soffan och tjöt:
"Jag avvisar hypotesen om Gud! Ner med en bedrägliga kristendomens dekadens! Religionen är opium för folket! Allt vi är eller ens kan hoppas på att bli kan vi tacka djävulen och hans svarta äppelmarknad för!"
Min mor försökte ge sig på mig med sopborsten. Hon var först nära att snubbla över den, och viftade sedan hotfullt med borständen framför ansiktet på mig. Jag skyfflade borsten åt sidan och hoppade ner på golvet. Sedan drog jag av mig skjortan och ställde mig framför henne med bar överkropp.
"Ge luft åt din intolerans nu", sa jag. "Förfölj mig bara! Sätt mej på stäckbänken! Ge uttryck för din kristendom! Låt den militanta kristlighetens kyrka blotta sin nerblodade själ! Ställ mig vid skampålen! Stick glödande järn i mina ögon. Bränn mig på bål, era kristna hundar!"



John Fante gav ut första delen av Bandiniserien Vänta till Våren, Bandini 1938. Del två, Vägen till Los Angeles, ansågs däremot för stötande och gavs inte ut förrän ´85, två år efter hans död. Och har nu först kommit på svenska med översättning av den oförliknelige Einar Heckscher.
Det handlar artonårige Arturo bandini, en fattiglapp som gör sitt bästa för att undvika att försörja sin mamma och syster efter faderns bortgång, för att istället läsa böcker han inte riktigt hajar, för att kunna slänga sig med ord och imponera med - enligt honom själv- sitt enorma intellekt.  



Jag satte mig ner och började skriva igen. Pennan seglade fram över pappret. Sidan fylldes. Jag vände på pappret och satte pennan till. En sida till. In överst på en sida och ner till nästa sidas slut. Pappershögen växte. Genom fönstret trängde dimman in, blyg och sval. Snart fyllde den rummet. Jag skrev vidare. Sidan elva. Sidan tolv.
Jag tittade upp. Det var dagsljus. Tätnande dimma låg över hela rummet. Gasen var slut. Mina händer hade domnat. Jag hade fått ett litet skavsår på skrivhandens pekfinger. Mina ögon sved. Min rygg värkte. Jag kunde knappt ta mig ut från kylan därinne.
Men jag hade aldrig mått bättre i hela mitt liv.



Ren slump att jag snubblade över den här, där den stod i bibliotekets källare (märkligt nog då den är utgiven i år) där jag egentligen letade efter nåt dammigt gammalt skrälle.
Alla som är bekanta med karaktären Ignatius J. Reilly från Dumskallarnas Sammansvärjning lär känna igen sig i upplägget; den maniske ensamme och tvångsonanerande unge mannen som pendlar mellan starka känslor självförakt och inbillad storslagenhet. Det är väldigt roligt, och ibland lite sorgligt.
Kanske den svagaste boken i Bandinikvartetten på vissa sätt; men samtidigt sträckläste jag den (med lite hjälp av usel väderlek) på en eftermiddag, och det är inte var gång det händer man hittar en bok.  



Jag såg hans fläskiga tänder i månskenet. Där satt han med sin mage, en idiot till fet Babbitjävel med trettio dollar i veckan, hängande mage och en ung kvinna bredvid sig, en slampa, en schana, en hora brevid sig, en tarvlig hona. Han höll kvinnans hand mellan sina feta fingrar. Han föreföll lystet eldig på sitt grisiga vis, den där feta skithögen, den där stinkande motbjudande idioten till råtta med trettio dollar i veckan, med sina fläskiga tänder skymtande i månskenet, den stora magen tryckt mot ratten, de gumliga ögonen feta och lystna av feta ideér om en fet kärleksaffär.








Kategori: Dikt och Rim

 





Ur diset
Gråstammar sträcks mot himmel
Isburet klippblock
skrovligt sprucket
Av rimtursa slägga slaget itu


Du är inte den jag tror du är
Din hud är kall
Ett unket kärr
Din mun som brännjärn mot min


Dimslöja sveper spindelväv
Lämnar droppar 
kvar i spunnen tråd
Glimrande
I det obevekliga morgonljuset


Mina fingrar längs din rygg
Maskäten svampig bark
Ta mig med dig
över lavad sten
genom igenväxt snår bortom stigar






 

They Live

Kategori: Film






En film om subliminal påverkan, makt och motstånd.  
Nada är en byggnadsarbetare i jakt på kneg i ett samhälle där växande klassklyftor gör att konkurrensen är benhård: alltför många är på jakt efter alltför få jobb. Ett fåtal lever i enormt överflöd medan större delen av befolkningen går under i fattigdom.
När Nada av en slump kommer över ett par solbrillor som visar honom hur verkligheten egentligen ser ut, tvingas han för första gången ta ställning till de underliggande budskapen omkring honom, liksom frågan vem eller vilka som egentligen styr allmänhetens tankar.
Rekommenderas skarpt. 

Se hela filmen här







"something never done before"

Kategori: Musik





Senare år har det ju kommit en hel våg av så kallad Pagan Metal. En subgenre där det händer att banden drar fram flöjter, nyckelharpor och klär sig i djurhudar. Gamla Unleashed var desto tidigare att sjunga om vikingar, utan att för dens skull klä sig i annat än i typisk dödsmetalluniform; jeans, skinnjacka och bandlogoförsedda T-tröjor. Och fortsatt piskats brutal metal i maskingevärshastighet utan att snegla ens det minsta åt Orsa spelmän.
Detta gäller också på senaste given As Yggdrasil Trembles, en skiva jag lyssnat in mig på först nu - över ett år sedan den släpptes. Anledningen att den lades i malpåse efter införskaffande var att jag var ganska mättad på Unleashed efter att ha införskaffat stora delar av albumkatalogen på kort tid.
När jag nu återknyter bekantskapen upptäcker jag att det är en solid platta med försök till ett tema runt annalkande undergång, även om den inte når upp till vare sig Midvinterblot eller Hammer Batallion som favoriterna heter. Det är den vanliga mixen av; vi är unleashed och kör på i vårt eget race, Gud och kristendom är skräp, och såklart vikingatiden rockar fett.
Däremot blir jag lite peppad av att höra att bandet nu låst in sig i studion för inspelningen av nästa platta, som de enligt uppgift slipat 7 år på. En konceptskiva som ska vara something never been done before. Det innebär troligen inte något större avsteg från formeln när det gäller Unleashed, men nyfiken blir man allt.












 

År Fiftytvå

Kategori: Dikt och Rim





Senatshövding Blairsson nickar åt mina reports
Med satisfikation stänger jag linken mellan oss
Flera har hengt loost senaste qartalet 
Känns åtleast som jag är sejfad från benkross


Spanglerska legions marscherar mot nexta slussport
När de passes rabblar vi; Life, Land och Bröd
Projectionerna avlöser varandra längs Plassa Fridom
Villföringen från provincerna sägs nära akode röd


Murken plåt flagnande spricker
Skäran rusted samman med hammeren
Nutriconspumpande slangar skaver
Fast ingen hear gråter jag littlegrann i echokammaren









Pyramidspel

Kategori: Dikt och Rim





Ingen synar men alla höjer
Svettiga nyllen som knappt en vända höll
När rockärm gapar tom
En färglös stege som brast och föll


Om det blåser minst i toppen
Är det dit upp vi alla måste sträva att nå
Om banken alltid vinner
Slå sjua med en tärning och njut de dunster blå


Ett slavbyggt pyramidspel
Där folkvalda lyder marknadsdirektiv
Med magasinen tömda
Spelas rysk roulette med våra liv


Vreden begravs djupt i jord
Tills jorden spyr vreden tillbaka mot skyn
Stålfåglar vilar stilla
Endast sotflingorna virvlar och yr






Hårt Regn

Kategori: Dikt och Rim









Det undermedvetna färdas kollektivt

Föder månglarna som kränger tro och hopp

Ingen väg byggdes att ensam vandra 

Där rullar hjulen för alltid framåt utan stopp

 


Massorna trängs utanför portarna

Panka, brutna och skjutna i sank

Stålnätet avskiljer och separerar

Ändå flockas alla till köttgrytornas stank

 


Ett regn ska falla hårt

Svärtade lungor ska blåsa till storm

De långa knivarna slipas

Av den spelande tungan hos tvehövdad orm

 


Någon svinar runt i rågfältet

Någon håller yxan som klyver atomerna

Cirkelbundna drar vi runt världen

Tillber och skändar de tomma symbolerna

 

 

 

 

Adéle Blanc-Sec

Kategori: Film

 




Tokcharmig äventyrsfilm av Luc Besson, mannen bakom bland annat Leon och Nikita.
Adéle Blanc-sec: journalist med smak för extraordinära äventyr, har sorgligt nog en syster som under tragiska omständigheter fått skallen genomborrad av en hårnål och sitter numera mest och stirrar tomt framför sig.
Därför reser Adéle till Egyptens pyramider för att norpa mumien av Ramses livmedikus, i hopp om att dennes medicinska förmågor ska ge tillbaka syrran gnistan.
Problemet är bara att gubbrackarn som ska hjälpa henne väcka mumien till liv, övar sig genom att väcka liv i en flygödla som egentligen varit utdöd i miljontals år...




Som vän av indiana och liknande är jag helnöjd och rekommenderar verkligen den här pärlan, som enligt rykten ska vara den första i en trilogi.
Avslutningsvis heter ju filmen som synes Les Aventures extraordinaires d'Adèle Blanc-Sec i original, på engelska heter den The Extraordinary Adventures of Adèle Blanc-Sec och följdaktligen heter den
Adéle and the secret of the mummy i Sverige... suck.

 

 

 

 

 

 

 

 

Trolljegeren

Kategori: Film







Film gjord i samma fejkdokumentära anda som Blair Witch Project, Rec och Paranormal Activity. Berättargreppet är väl kanske inte så mycket att hurra för, personligen klarar jag mig bra utan flåsande springscener i beckmörker där kameran fladdrar hej vilt. Fast det passar ju helt klart storyn om några filmstudenter som vill göra sitt examensarbete kring en snubbe som de tror är en björnjägare, men istället har mer Bauerska motiv i hågen.
Trollen funkar bra, men den egentliga stjärnan i filmen är den fabulöst stämningsfulla norska naturen; karga fjäll och hedar, och sagoskogar där man nästan väntar sig att sigge wongraven eller gaahl ska komma stövlande på tur. Så jävla vackert att man baxnar. En miljö där det inte bara känns troligt, utan helt självklart att det finns såväl Tusseladder som Dovregubbar.








Sköna Hem

Kategori: Dikt och Rim








Sisten in stänger dörren
Lås med bult och kedja fast
Klä sköna hem i blek nyans
Fyll knakande fog med billig plast


Dina flinka fingrar söker finner
Dockornas skrymslen och hål
Salta stänk på tunn len hud
Vassa eggar och slipat stål


Som en stormavdelning alla rum
Fast det hörs inga vilsna rop
När nyhetsankare täcker väggen
Är du innerligt tillfreds med alltihop


Du går trappstegen nedåt
Där länkar rassla och glinen gny
Tomma vitor stirrar då lyset tänds
Luften tung av svett och spy







Gatukorsningar

Kategori: Dikt och Rim

 


Klorna som skrapar
   Oklippta
Tänderna som glimrar gula
och vassa
  Inga händer att bita
för ingen jävel föder oss


Dina vattenfärger
står kvar
   I hyllan smutsiga fläckiga
Alla arken
utspridda på golvet
   Som löv ingen vind vill leka med


Jag är en av de
   som vädrar och vittrar
Ränner dig i hasorna när du löper
 Mitt skinn
är randat och skavt
   Pälsen tovig och luggsliten


Grå gathundar ylar
   Hur kan vi spegla oss
i regnvåt asfalt
Hur kan vi hitta alla gångar
och passager
   Varför hittar vi inte tillbaka hem







Förskonad

Kategori: Dikt och Rim

 


Jag är inte fri, men jag har sonat
I varje droppe ångersvett
Med öppna vener har jag blotat
Och tvättat rent ditt namn


Du är så fri, och så förskonad
Vem ställer en som dig till doms
Vad det kostat mig i blod och svett
Klingar som falska mynt i din värld


Jag är inte fri, men jag har sonat
Aldrig axlar jag din skuld nåt mer
Nu får nån annan vackert skörda
Dina fårors döda frön












Maktens Mekanismer

Kategori: Böcker







"Vet du vad som är värre än en skurk? En skurk som tror att han är en hjälte.

En sådan människa kan göra precis vad som helst och alltid hitta undanflykter."



Ja just maktens mekanismer är vad den grandiosa finalen av Första Lagen handlar om.  Uppdelningen ont och gott, hjältemod och falskhet, den ärofyllda konungen, blir än en gång på sin höjd ett sardoniskt hånflin i en ärrad mungipa.
Det är lätt att känna igen lögnen om det goda kriget som varje generation lika blåögt verkar svälja. Tortyr i det nödvändiga ontets namn, rättfärdighetens folkmord och hur allianser knutna av nödvändighet så lätt blir ens egen löpsnara. Allt det storpolitiska rävspelet vi i allmänhet bara ser ytan av: här förklätt i ringbrynjor och inkvisitionskåpor.


"Jag hoppades att ni uttalade lämplig grad av förakt. Makten åt folket?", hånlog Bayaz. "De vill inte ha den. De förstår den inte. Vad i helvete skulle de göra med den, om de hade den?
Folket är som barn. De är barn. De behöver någon som säger åt dem vad de ska göra."


Handlingen är ganska svår att berätta om: har man inte läst någon del fattar man inte ett jota, läser man just nu någon del är det risk att spoliera spänningen. Däremot kan jag säga att det är en bok som är svår att förutsäga, ända fram till det sista sidorna.
På tal om spoilers förresten, för någon månad sedan snubblade jag in på en bokblogg där det i förbifarten gavs en rejäl avslöjande om sista boken. Det var inget som störde min läsupplevelse, men var ändå lite irriterande då jag hela tiden hade det där avslöjandet i bakhuvudet.... bara för att upptäcka att det inte stämde, eller åtminstone inte kan tolkas ensidigt.


"Folk vill gärna titta på de vackra nickedockorna.
De kan bli upprörda vid minsta skymt av marionettspelaren.
De kanske rentav kan upptäcka snörena runt sina egna handleder."



Avslutningsvis finns det mycket fint att säga om den här trilogin, men en av dess främsta egenskaper är absolut frånvaron av det för genren så typiskt "episka" anslaget, vilket i regel brukar betyda en massa vandrande, båtfarande och uppdrag innan det drar ihop sig.
Det är i Det Yttersta Argumentet istället effektivt och hårdkokt berättat; skildringen av storslagen stad som fått Robert Jordan att bre ut sig i en halv bok klaras av i förbifarten av ett kapitel. Inga geografiska kunskaper eller kartläggning av hundratals länder är heller nödvändiga. Tvärtom skämtas det om just sånt skräp i ett av kapitlen, då en av karaktärerna tvingat igenom sig en sådan bok.





 

 

Svidande...

Kategori: Böcker








"Mellan dina pungkulor och rövhålet sitter det en liten skinnbit. Man ser den aldrig om man inte är ormmänniska eller onaturligt förtjust i speglar. Du vet vilken jag menar. Män kan tänka på området framför den i timtal och nästan lika länge på området bakom, men den där lilla skinnbiten?
Orättvist försummad."
Han tog upp ett par spikar och klirrade milt med dem i ansiktet på Goyle.
"Det tänker jag ställa till rätta i dag. Jag tänker börja där och fortsätta utåt, och tro mig, när jag är klar kommer du att vara medveten om den där skinnbiten resten av livet. Du kommer åtminstone att vara medveten om stället där den har suttit."


-Ur Det Yttersta Argumentet









Monolitisk

Kategori: Dikt och Rim








Följ med mig dit där alla drömmar dör

Enväldigt härskar lystnads lagar

I kammare slutna för ögonen utanför

Spys munväder ur stinna magar

 


Monolitisk, parasiterande, oberörbar

En tom själ göds

Förkastad, nedbruten, inkapslad

Ännu en träl föds

 


En samhällskropp böldsvept pestangripen

Dubbelhakor blanka av flottigt fett

Daglönare enligt prostitutionsprincipen

Se svinen vältra sig i din mödas svett

 


Monolitisk, parasiterande, oberörbar

En tom själ göds

Förkastad, nedbruten, inkapslad

Ännu en träl föds


 

Min lust och längtan att spilla blodet

Mot systemets rätt att låsa in mig någonstans

Jag dunkar ditt tryne i förhandlingsbordet

Med näven lindad hårt om din ponnysvans

 

 

 

 

 

 

Galjonsfigur

Kategori: Dikt och Rim







Vem äger dina tankar

Vem strör fagra orden i din mun

Förändring eller växelslantar

Att slänga i förtorkad löftesbrunn

 


Längst in i garderoben

Benranglens kotor i sprickor och fraktur

Vid galärens roder mildögd ler uppriggad

En galjonsfigur

 


Håll dina vänner nära

Som de håller dig i fickan främst

I salar där freden prisas

Står krigsherren så naken att man skäms

 


En koloss på larvfötter

Ett skrytbygge i porös struktur

I slavskeppets stäv; blanka ögon och putsad hy

En galjonsfigur

 

 


Enslaved Dead or Depraved

Kategori: Musik






Whispers tell the tale, striking distance to defeat
Push so hard to keep sane, wiew the masses so diseased
Violence carries over, find a trace of peace and hide
Those content with slowly dying must arise
Or they´ll find us all

Enslaved, Dead or Depraved
When the choice is made the Martyrs will awake
Enslaved, Dead or Depraved
Piled up high in an unmarked grave

Freedom lies in the thoughts, far beyond what they´ve been told
So at peace are the slaves, who deny imprisoned souls
Black clouds of dispear loom high so surreal, pure greed stands tall
While the rest fucking kneels

They´re Enslaved, Dead or Depraved
Now the choice is made, so much weakness ingrained
Enslaved, Dead or Depraved
Piled up high in an unmarked grave

This world is bent on breaking us
This world is bent on breaking us serve fear, lose or conquer
This world is bent on breaking us
We won´t halt in the path of hardship

Anyone can hold a helm while the sea is calm
But can anyone dictate a war while the front line pushes on?

















Som väntat...

Kategori: Böcker






"Ursäkta att det har dröjt lite med svar på ditt förslag om inköp av boken Äkta skräck. Tyvärr kommer vi inte att köpa in den. Vi har inte heller möjlighet att fjärrlåna den, då den inte finns på något bibliotek."
 
"Dröjt lite" är i det här fallet ungefär en månad. Den här gången fick jag inte ens någon motivering, även om jag kan gissa mig till en, eller några stycken.
Nåväl... Blomdahl är i gott sällskap; varken skräckmagasinet/metamorfen Eskapix, skräckserierna i Silhuetter, eller hårdrocken i Close-Up har passerat nålsögat.








En big (m)ac tack

Kategori: Allmänt






Jobbar regeringen egentligen för köttkrämarclownen Ronald?
Finansieradas valkampanjen via happy meal och flottiga strips?

Först sänktes arbetsgivaren för unga - som dånken tjänade 140 miljoner spänn på. Och anställd hela 89 stycken nya burgerhjon. Dvs 1,5 miljon per anställning i bidragspengar för Ronald.

Istället för att uppfylla vallöften väljer regeringen att satsa på sänkt resturangmoms, ett förslag som troligtvis kommer att göra livet ännu enklare för mcstyrelse och mcvinstpott, samtidigt som det än en gång kostar skattebetalarna 1,5 mille per anställd. Och det är om prognosen är positiv och inte tar hänsyn till hur många som anställdes i Finland efter resturangmomssänkning!

Och idag möts man av nyheten att regeringen vill subventionera slakt av gris och nötkött, något som troligtvis kommer att göra köttet billigare för de som köper in enorma kvantiteter, exempelvis om man har en snabbmatskedja... 300 nätta miljoner kommer det att kosta under den här mandatperioden.
Tackar, sa Ronald.










Kulturell Enkät

Kategori: Allmänt





Ika-reklam




Personer jag helst skulle vilja intervjua:

Jag är nyfiken på Ola Nilsson som skrivit Hundarna, Nattbete och Änglarna, annars är det väl mest utländska favoritförfattare som man velat ställa frågor till. Och ännu mer vissa serieskapare som Moore, Delano eller följa med Mignola en dag på jobbet.

Bok jag ser fram emot mest:
Just nu; Äkta Skräck samt Blod, Eld, Död. Den första en faktabok om extremfilm, den andra en reportagebok om svenska hårdrocksscenen av Ika Johannesson och Jon Klingberg.

Den här personen vill jag ge nobelpriset:
President Barack Obama har ju redan fått Nobels Fredspris så han kan gott få litteraturpriset också
för sin underbara bok Min Pappa Hade En Dräng.

Inspirationskälla:
Allt möjligt, livet är en resa och jag åker snålskjuts.

Ett snyggt bokomslag (går bra att bara skriva boktitel):





Bok jag läst om många gånger:

De flesta av mina Remo Special, Conansamlingarna, Den förskräckliga Apan, Historier från Ingenstans.

Favoritläsning på hösten:
Skiljer sig väl inte direkt från andra årstider i läsning, serier hänger på ekonomin, engelskspråkiga böcker likaså, och om jag själv är i intensiv skrivperiod läser jag helst faktaböcker eller biografier.

Några filmer jag vill rekommendera:
Har sett några bra franska i år; Martyrs, Frontiers, Inside, En Profet.

En låt jag ständigt återkommer till:

Lyssna


Senast köpta bok:

Vikingahistorier av Åke Ohlmarks.









Mumiens Blod

Kategori: Serier





Stockholm drabbas av en mördare som krossar offrens skallar och sedan tömmer dom på blod. Kan det vara en vampyr? Max tar hjälp av sin vän Theo; en två meter lång björn som är märkligt mänsklig, och som driver en butik med "ockulta kuriositeter". Tillsammans följer de ledtrådar som ger svar på såväl Theos ursprung som till Brödraskapet - en organisation bestående av kända och okända figurer ur skräcklitteraturen, deras ledare är en viss greve Vlad... Sen tillkommer undervattenspyramider, spåkulor och pratande huvuden inlagda i sprit.






Jag gillar verkligen Skogängs teckningar. Det är franska stilen rakt nedstigande led, och faktiskt väldigt likt Guy Davis/mike mignolas arbete på BPRD emellanåt. Jag gillar också sättet att rita in små ledtrådar i detaljerna, liksom lite underfundigt att Tintin skymtar förbi på tunnelbanan och att en av offren har en sällskapsresan-affisch i sovrummet. Det sista anspelar antagligen på att tecknaren jobbar på Lasse Åberg-museét och densamme Åberg har också skrivit förordet till albumet. En rak äventyrsberättelse med ockulta inslag och råsnyggt illustrerad gör att jag helt klart kommer att kolla upp de andra volymerna.









Henry Rollins

Kategori: Musik






SOA säsong 2 kickstartar med bland annat ett gästspel av Henry Rollins som bibelsmekande nazze.
Rollins var i sina yngre år - som frontman i banbrytande hardcoreplutonen Black Flag- själva sinnebilden av en arg, ung man. Så småningom vidgades den gode Henrys intresseområden, han började studera filosofi, byggde sin kropp, skrev poesi och vann priser för spoken words-album. Samtidigt som han fortfarande röjde scener med sitt Rollins band.
Senare år har Rollins utöver sina andra hobbies även kört stand-up, biroller i filmer och teveserier, radiopratat, fortsatt engagera sig politiskt för hbt-frågor, anti-krig och dylikt, medan den musikaliska biten alltmer fått stryka på foten. Teveprogramledare har han också varit, om jag inte minns helt fel så gick nån slags talkshow på svt för något år sen. En mångsysslare av rang med andra ord.


Black Flag 1981. Henry Rollins är han som håller micken.



Kanske är han fortfarande lika arg som på punktiden. Fast han döljer det bättre. Eller kanaliserar det bättre.
Det finns något lågintensivt explosionsvarnande över hans sätt att tala, till och med att agera.
Jag drar mig speciellt till minne en dokumentär där han satt i sitt hus och snackade. Sen stack de ut och åkte bil, Henry sa att han brukade göra det när han inte kunde sova, samtidigt som han oberört visade reportern en skarpladdad revolver han hade gömd under bilsätet, för att, som han sa; "det har varit lite stökigt häromkring på sistone."


 

Rollins Band 94. Travis Bickle style.

 

 

 

 

Heart of a Warrior

Kategori: Musik







I´ve got the fists of a fighter
Heart of a warrior
Scars of a soldier
and the hands of a working man

There´s something to be said of the gutter

There´s something to be said of the grave

There´s something to be said for the better

I´m just trying to find my fucking way

 

I´ve never been perfect

But who the fuck are you to judge

This is how I release my rage

I give absolutely no fucks

 

I´ve got the fists of a fighter
Heart of a warrior
Scars of a soldier
and the hands of a working man

 

You still question my choices

Always talking but have nothing to say

You kept taking the worst and the best out of me

When the tide wasn´t turning my way

 

If I was homeless

If I was dead or in a fucking cell

You wouldn´t shed a fucking tear

I know the story all too well









Ödesväv

Kategori: Dikt och Rim




 

Så spinner väven än ett varv

Av gikta gamla fingrar

Tvinnas tråd eller kortas av

Räcker bladet Skuld sin syster

 

 

Då den kärliga går bortåt

Vandrar långt och länge genom världar

Hon talar till de bevingade

Böjer ned vid var rot och sten

 

 

Hon ber och de lystrar

Aldrig sarga son av Saga

Löftesbinder allt liv och ting

Tills drömmar dunkla fly

 

 

Se osårbar så oberörbar

Inget ont kan honom mera nå

Slunga vasst och vilt bäst ni vill

Allt smidet järn och kantigt hårt

 

 

Av illvilja broder blind förledd

Han faller ned till jord

Såsom hoppfull morgon aldrig gryr

Han faller ned till jord

 

 

Tänk en minsta ört förbisedd

Blev onda varseldrömmars frö

Tänk vad litet harmlöst gror

I det dolda glömda blev omen sant

 

 

Far med bud på svarta vingar

Till Vaners borg och vida kring

Invid Njordstrand skriar sjöfågel

Ulvsång högt över Skades berg

 

 

Sorgelåt genom världar nio

Försvinner bortom fallfördärv

Människosläkte tiger tyst

Stum mellan offerträden står

 

 

Tungt fader lutar sig på Gungner

I brunnens botten blicken bor

Om allt levande begråter

Åter saknad tröskeln korsar

 

 

Allt i världen högt som lågt

Låter tårar sorgsna falla

Alla… utom den som spefullt narrar

Som silverfjäll i bäckbrus blankt

 

 

Bind honom där etter dryper

Bind honom med söners liv

När kärlet skålfullt töms

Känn jorden skälva såsom han

 

 

Tills fenrislänk bryts

Tills väven spunnit slut

När ormar sig själva slukar

Först då ska han komma fri

 

 

 

 

 

 

2-Gun Bob

Kategori: Allmänt




All fled, all done, so lift me on the pyre
The feast is over and the lamps expire



Via Eskapixredaktörn går vägen till Kristian Petris artikel i Dagens Nyheter om Robert E Howard.
Det är inget direkt nytt under solen för luttrade följeslagare, men Petri gör Roberts hemtrakt runt Cross Plains väldigt levande i texten på ett sällsynt vackert vis. Också i skildringen av Howardfantasterna Mark Finn och Paul Herman fokuseras inte bara på deras smått maniska samlande utan också deras personliga förhållande till "Bob" och Conan.





Petris artikel finns att läsa

HÄRA











Puritaner

Kategori: Allmänt




“The mere trappings of the genre do nothing for me … when placed into the hands of writers clearly bored with the classic mythic undertones of the genre, and who try to shake things up with what can best be described as postmodern blasphemies against our mythic heritage.”



När jag nu fluktat runt lite på den trevliga abercrombiebloggen kan jag konstatera att något av det roligaste är när han visar upp lite av den kritik och ibland rent hat mot hans böcker från diverse fantasyforum.
Det är inte bara höjden av fräckhet enligt puritanerna att använda svordomar och klatschig dialog framför "Vad ser du med dina alvögon?", utan att han sägs spotta på klassisk fantasy, eller som i citatet ovan rentav beter sig blasfemiskt, vilket ytterligare förstärker intrycket av fanatism.



“Soiling the building blocks and well-known tropes of our treasured modern myths is no different than other artists taking a crucifix and dipping it in urine, covering it in ants, or smearing it with feces. In the end, it’s just another small, pathetic chapter in the decades-long slide of Western civilization into suicidal self-loathing.”



Egentligen tror jag inte att det är där som skon klämmer.
Jag tror det anledningen är att de inte gillar det hårda och komplexa, att trollkarlarna inte är vänliga tomtegubbar eller att hjältarna knappast är nobla och ädelhjärtade, att det knullas brutalt och slaktas ännu brutalare.
Att de som ska vara på den Goda sidan använder tortyr och sviker löften för att komma dit de vill eller tvingas nå. Jag föreställer mig att de arga puritanerna finner något hoppfullt i traditionell fantasy på liknande sätt som vissa gör i religion, och de blir arga när det nästan blir lika jobbigt att läsa böcker som att möta verkligheten.



“It is my judgment, shared of many ancients, that there are certain proper emotional reactions and relatins one ought to have, and improper ones one ought not.
A child raised to curse and despise his parents, trample the crusifix, burn the flag, abhor kittens and Christmas scenes and motherhood but adore torture porn and satanism and deformity, that child’s tastes are objectively perverse and false-to-facts.
He has been trained to spew his mother’s milk and drink venom. Fair to him is foul, and foul is fair.
In the same way that to say A is not-A is an offense against logic, to hate the lovely and love the hateful is an offense against aesthetics, a disconnection from reality … the literati (or, to be precise, anti-literati) make inroads into the realm of elfland itself, to erect the smog and graffito of their beloved Mordor.”












Season of the Witch

Kategori: Film




"You can take Ron to the bank even when he’s wearing what appears to be
a fur tent and has borrowed bigfoot’s hairstyle"


Så här står det på omslaget:

Korsridderna Behmon och Felson återvänder från orientens stridsfält bara för att finna att deras hem har ödelagts av en ny fiende, pesten.
Korsriddarna heter det väl ändå? Sen är de inte alls hemma när de stöter på pesten utan på väg hemåt.

En ung, kvinna anklagas för att vara häxa och ligga bakom sjukdomen.
Jag vet inte hur nödvändigt det där kommatecknet är.

Motvilligt åtar sig de båda korsriddarna uppgiften att föra henne till ett fjärran kloster där hon ska renas från helvetets ondska. Men de verkliga farorna gömmer sig inte bakom häxburens galler, utan i den pestplågade världen utanför!
Nej det där sista stämmer inte, med risk att avslöja för mycket är det bakom häxburens galler som faran finns.







Jag är ju lite välvilligt inställd till såna här svärd-och-svartkonst-filmer, så även den här gången och lät mig väl underhållas under de föredömliga 90 minuterna. På plussidan hamnar såklart Ron Perlman liksom de uppsvällda och pestridna liken som var ovanligt lyckade på ett makabert vis. På minussidan hamnar stämningssabbande CGI-effekter samt den bitvis pompösa styltiga dialogen, fastän det hör riddargrejen till. Att sen höra en demon (faktiskt vagt påminnande om den i The Golden Child från ´86) inte snacka med nån speciell demonröst utan mer som en lite förkyld vanlig snubbe var inte helt lyckat.










Anse Dig Tipsad 12

Kategori: Allmänt

Snörstump

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

Som att se ridån gå upp på teatern

Eller se magma välla fram ur kratern

Likt en offerjungfru på vulkanens brant så stel jag stod

När jag böjde mig fram för att smaka

Kom som ett eko mina andetag tillbaka

För mitt inre såg jag en kvarglömd snörstump i en varubod

 

 

En bandyklubba i en tom gympasal

Ett ensamt tomtebloss i en katedral

Jag var som en mört i en bassäng byggd för en vikare

Det hade rymts en nebulosa

I hennes skära Lindextrosa

Man kom slätt ingenstans med en simpel stjärnkikare

 

 

Som ett funkisinspirerat flervåningshus

Eller en jumbojethangar förklädd till mus

Som ett slott i Transsylvanien där bara den rätte passar in

Nåt mittemellan ekstam och flaggstång

Är vad som krävs i nästa aspirantkalsong

Annars blir det Lummelundagrottan versus plockepinn

 

 

 

 

 

"Glugh..."

Kategori: Böcker






Spejaren höll upp en darrande hand, och blod hade stänkt ut över hans långa tumme. "Snälla... det här är inte mitt krig, jag..."
Svärdet skar ut ett djupt sår i hans ansikte genom munnen och krossade underkäken. Nästa hugg klöv skallen till hälften. Mörkt blod vällde ut på den mörka jorden när han rullade runt och krafsade i åkerns korta stubb. Svärdet slog sönder hans bakhuvud och han blev stilla.
Ferro var tydligen inte på barmhärtigt humör idag.
Den slaktade spejarens häst stirrade på henne. "Vad är det?" fräste hon. Kanske hade hon förändrats där ute i väster, men ingen kan förändras så mycket. En soldat mindre i Uthmans armé var bra, varifrån han än kom. Hon behövde inte ursäkta sig. Särskilt inte för en häst.



Han svalde, och saliven rörde sig trögt i halsen. Sedan tvingade han sig att sitta rak i ryggen och låtsas att han inte hade ont överallt och skråmor över hela kroppen efter sju dagars strid i bergen. Han undrade om han snart skulle få höra ett armborst, känna hugget av smärta och sedan falla ned i leran, död, död. Det skulle allt bli en pinsam sång av det.
"Men ser man på!" hördes en djup stämma, och Logen kände igen den med en gång. Vem kunde det vara annat än Bethod?
Det konstiga var att han för en flyktig sekund blev glad av att höra rösten. Tills han mindes all bitterhet mellan dem. Tills han mindes att de hatade varandra. Man kan ha fiender som man egentligen aldrig träffar, sådana hade Logen många. Man kan döda människor man inte känner, det hade han gjort ofta. Men man kan inte verkligen hata en människa utan att ha älskat honom först, och av den kärleken stannar det alltid kvar ett spår.



Vallimar gned sin lätta skäggstubb. "Ja... vi borde väl ta med honom tillbaka till Agriont. Överlämna honom till inkvisitonen."
"Han vet ingenting! Han kommer bara att försinka oss. Vi borde döda honom."
"Han kapitulerade! Att döda honom nu vore inget annat än mord, krig eller ej." Vallimir vinkade åt en av soldaterna. "Jag tänker inte ta det på mitt samvete."
"Det tänker jag." Ferros kniv gled smidigt in i spejarens hjärta och ut igen. Hans mun och ögon spärrades upp stort. Blodet bubblade genom det sönderskurna skjortbröstet och spred sig snabbt i en mörk ring. Han glodde på det gav till ett långt, sugande läte.
"Glugh..." Huvudet sjönk bakåt, kroppen föll ihop. Ferro vände sig om och såg hur soldaterna stirrade på henne, och deras bleka ansikten var uppblåsta av chock. En jäktig dag för dem, kanske. De hade mycket att lära, men de skulle snart vänja sig. Antingen det, eller också skulle gurkherna döda dem.
"De vill bränna era gårdar, era byar och era städer. De vill göra era barn till slavar. De vill att alla i världen ska be till Gud på samma sätt som de gör och använda samma ord som de gör, och att ert land ska bli en provins i kejsardömet. Det vet jag." Ferro torkade av knivbladet på ärmen på den döde mannens tunika.
"Enda skillnaden mellan krig och mord är antalet döda."









Herrens Härolder

Kategori: Dikt och Rim







I satans ägo din sköka

Du for till honom om natten

Vi prövar dig med eld

Vi prövar dig med vatten

 

 

Dessa skamlösa riter

Långt från gudsfruktan tukt och tro

Hör vittnen om din skuld

Ingen lögn i deras barnahjärtan bor

 

 

Vi är herrens härolder

Det gyllene krucifixet är vår symbol

Vem ska nu utpekas

Vem ska härnäst bindas till bål

 








Joeblog

Kategori: Böcker






Och för att ytterligare tjata Abercrombie finns hans alldeles egna blogg

H Ä R

 

 

 

 

 

"Jesus is just some guy who cuts my lawn"

Kategori: Musik



 

Fastnade för den här låten i en av episoderna, tagen från skivan Red of teeth and claw av Murder by death.

Bland influenser kan nämnas spagettiwesterns, whiskey och Johnny Cash.

Inte fel alls.

 

 

 

 

 

 

Sept 1.

Kategori: Musik

 



Jag såg Thåström nån gång runt millennieskiftet, det var mest låtar från höjdarskivan Det e ni som e de konstiga, det är jag som e normal och resten var gamla imperiet och ebba. Medmusikanterna var tunga som in i helvete och lyfte gamla uttjatade dängor till himmelska höjder, medan mannen själv rörde sig som en epileptisk liten fågelskrämma i röd fängelseuniform över scenen och rosslade som en gud i micken. Fan jag var längst framme och röjde saatana till Staten och Kapitalet, en låt jag aldrig trodde han skulle köra igen.

Märkligt tokhyllade Skebokvarnsvägen fick mig att tappa intresset, att sen höra att Thåström körde rena trubadurstilen på följande livespelningar lockade inte heller till biljettköp.
Men när jag ser klipp från way out west känner jag att han hittat tillbaka till nåt mellanting av trubadur och taggtrådsrock. Nästa möjlighet ska jag vara där, längst fram bland Hello kitty-loggor och sönderskurna armar.
Tills dess ska jag kolla upp senaste plattan.




Tonsatt Dan Andersson