Roba 3: The Rise of Marduk

Serier / Permalink / 0
 
 
 


Graphic novel, 136 pages.
12 Euro including postal charges to anywhere in the world.
Place your order HERE
 
 
"My hard copy proof of Roba from Uruk 3 arrived from the printer today. Unglued, but all the pages in the right place. Looks and feels good. Laminated cover. Green light! Print!
In the beginning of next week everything will be finished."


-Cadial
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kingflix

Film / Permalink / 0
 
 
 

Lagom till hans sjuttioårsdag så verkar suget efter filmatiseringar av Stephen Kings verk vara större än på länge. Mr. Mercedes, Det, Dimman och Svarta Tornet, för att nämna några. Här följer några rader ris och ros om de två nya Netflixrullarna; Geralds Lek och 1922.

 

 

 

Geralds Lek
Det gifta paret Jessie och Gerald åker till sin stuga i skogen med en helg av sexuellt experimenterande i sikte. Paret hinner knappt mata en lösdrivande jycke utanför stugan förrän leken tar sin början med att Gerald kedjar Jessie till sänggaveln och ska just till att krypa på när det mesta går snett. Gerald dråsar i golvet i vad som kan vara en hjärtinfarkt och leken blir en potentiell dödsfälla där Jessie sitter fastkedjad och timmarna tickar iväg. Hon börjar snabbt få hallucinationer som spelar upp scenarion och minnen.



Ungefär någon halvtimma in i handlingen slår det mig att jag faktiskt påbörjat boken Geralds Lek en gång i tiden och att det är en av få Kingböcker jag helt gett upp.
Jessie spelas av Carla Gugino som jag mest känner igen från ett minnesvärt gästspel i Entourage. Hon är väldigt bra i rollen som Jessie, men det räcker inte långt. Hallucinationerna och de ansträngda tvåmannascener ur parets äktenskap fick mig inom kort att först snabbspola och sen helt stänga av.
Men det behöver inte betyda att filmen inte kan falla många andra i smaken. Inledningen kan t.ex. säkert tilltala damer med Fifty Shades of Grey på nattygsbordet; Gerald godtar inte ett nej och är ju både förmögnare och äldre än Jessie. Men personligen jag har jävligt svårt för den här sortens teatrala kammarspel i filmformat.

 

 

1922
Livet på landsbygden i Nebraska är hård och fattigdomen står och stampar hotfullt på tillvarons tröskel. Wilfred James kämpar för att få det att gå ihop. Han strävar och sliter för att en dag kunna lämna över den lilla gården till sin ende son, Henry.
Men det är hans hustru Arlette som egentligen äger marken. Arlette är en kvinna av det moderna nittonhundratjugotalet och vantrivs med lantlivet. Hon reser så ofta hon får möjlighet till närmsta stad för att köpa det senaste i klädväg. Helst av allt vill Arlette sälja ägorna och flytta till Omaha och öppna butik. Wilfred vill absolut inte förlora gården, han hatar staden. Men samtidigt lönar sig småbruket så pass dåligt att inte har råd att köpa loss marken från henne heller.

 

Avståndet mellan Wilfred och Arlette växer sig avgrundsdjup och åratal av bitterhet genomsyrar tillvaron. En ondskefull plan börjar växa fram i Wilfreds inre; ett sätt att både säkra gården och slippa Arlette.
1922 är en favorit ur den annars ojämna novellsamlingen Nattsvart, Stjärnlöst
En skräcktragedi som ekar av Poe och Lovecraft men även Steinbeck. Även 1922 utspelar sig till viss del i hallucinationernas värld (eller är det verkligen hallucinationer?) men på ett sätt som faller mig i smaken, till skillnad från Geralds Lek.
På hela taget en lyckad filmatisering samt en påminnelse om hur obehagliga krälande kryp och råttor kan vara så länge de inte är datorgenererade. Thomas Jane är för övrigt perfekt i rollen som Wilfred James.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

L.A.J.

Böcker, Musik / Permalink / 0
 

 

 

Lars Anders Johansson är något av en mångsysslare; vissångare, poet, poddare, journalist, Timbroredaktör, författare och debattör. Men det var som Lars ”träsket” Johansson jag första gången stötte på hans namn tidigt tvåtusental, när han frontade den Oi!/punkrockiga orkestern Bovver Brigade.
Lars har alltså gått den något krokiga vägen från tuppkam till tankesmedjan Timbro kan man tycka, även om jag inte är en av de där som uttalar ”Timbro” som Alex Jones uttalar ”illuminati”.
Bovver Brigade var ett band som snart övergav punklarmet för akustiska sessioner och gärna vävde in drag av irländsk folkmusik i treackordsattackerna. Även om punkårens texter var på engelska och det är mer svenskklingande folkmusik nuförtiden än irländsk så kan Bovver Brigades ses som en naturlig utvecklingsfas på väg mot att bli en fullfjädrad vispoet.



I Lars Anders Johanssons Poesipaket ingår diktsamlingen Segelmakaren - Dikter och Visor. Det är lyrik på vacker vers i de gamla skaldernas anda det handlar om och det är allt som oftast riktigt bra;
”Hur länge har jag inte drömt om haven?  Den skuta som jag timrat själv är god, men segellös kan jag ej ge mig av än och rädslans etter rinner i mitt blod.”

 



Men den största behållningen i poesipaketet är de båda skivorna Renässans och I Fridolins Spår. Den senare är tonsatta dikter av Erik Axel Karlfeldt. Flera av tolkningarna är briljanta och storslaget vackert blir det när Emma Härdelin gästsjunger.
Ännu bättre blir det på skivan Renässans, där inte bara fler dikter av Karlfeldt tonsätts, utan också dikter av Gustaf Fröding och Verner von Heidenstam. En omedelbar favoritplatta som redan gått ett otal varv per dag. Mycket moll och mycket mörker, som i Frödings text Den Gamla Goda Tiden;

De giva oss slagg för malm
och spark för vårt släp och slit,
de tröska oss ut som halm
och läska oss sen med sprit.

Min käring har svälten knäckt,
min dotter är brukets skarn,
förvaltaren själv är släkt
med stackarens första barn.



Poesipaketet finner du för en billig slant H ä r

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till top