stewe

Reaganering

Kategori: Böcker

 
 

Skändlighetsutställningen av J.G. Ballard
Som en symbios av surrealism och statligt sammanställd statistik.

 
 
 
 
 

Teratologen Tonsatt

Kategori: Musik

 
 

Lövskogen kring älvsfåran
rymmer inga konstigheter
när snösvärmarna frysit bort
den sista resten av medkänsla
blickar man inåt
försöker låta bli att minnas

Dalen tonar omärkligt bort
färgerna bli annorlunda
de mjukt sluttande liderna
täcks av gran och tall
en spindelväv av skogsbilvägar
leder ingen vart

Allt är dömt att huggas ner
och fraktas bort
en stämning av sorg
allvar och ensamhet
tar fast betraktaren

De åldriga inbyggarna
hänger sig en efter en
tyst, stilla och sakkunnigt
i de övergivna fusens takbjälkar

Här har stora åthävor
inte någon hemortsrätt
inget är så mycket att orda om
så det är lika bra
att vänja av sig med att leva

 
 
 
 

Teaser

Kategori: Publicerat

3tips

Kategori: Allmänt

 
 
Albumförlaget
Albumen om Viktor Kasparsson är helt klart något av det bättre jag läst senare år i svensk skräckväg, rekommenderas varmt. Från 1000ögon-albumen är Fylgia riktigt bra surrealistisk skräck medan Lovecraftadaptionerna inte höll samma klass, utan att vara direkt dåliga heller.



 
20,000 days on earth
En blandning av dokumentär och spelfilm med/om Nick Cave. Trots att musiken som bjuds mestadels är från Push the sky away, en skiva som inte alls föll mig i smaken, satt jag betagen från början till slut. Ett måste för alla fans av mannen ifråga och kanske inte så mycket för de som inte är det.
 
 
 
Ur havets djup
Hastur förlag fortsätter sin kulturgärning genom att ge ut obskyr skräck av klassiskt snitt. Två stämningsfulla noveller, utsökt illustrerade av Jonas Wessel som även står för såväl översättning som fängslande förord.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Confessions of a heretic

Kategori: Böcker

 

 

När man som liten knatte följde med till Kvantum i Växjö fanns det givna ställen att bli storögt stillastående; serietidningshyllan, videohyllan och skivbackarna. Omslag av Iron Maiden och Dio kittlade fantasin på ett snarlikt sätt som skräckfilmerna, Kalla Kårar och Dracula.
Min besvikelse när jag senare fick höra själva musiken var enorm; galopperande trummor, falsettskrik och gnidande gitarrsolon. Det lät inte alls mörkt och mordiskt som jag föreställt mig på något dimmigt vis.
Jag har med åren börjat uppskatta delar av den klassiska hårdare rocken, men under uppväxten höll aversionen i sig; thrash var mest en kille som gastade till en snabbare variant av samma hårdrock, jag föredrog kängpunkens kompakta kaos och hardcores brutala sväng. Jag fastnade för enstaka låtar av Twisted Sisters, Alice Cooper och inte minst Motörhead,  då Lemmys skrovliga stämma var en av de få som levde upp till omslagens outtalade löften.
Men det var först med Morbid Angel som det på allvar lät och såg ut som något jag föreställt mig och sedan dess har diverse grupper från den extrema fåran följt med. I perioder glodde jag slaviskt på musikkanalerna för att få en glimt av videor som God of Emptiness eller Night of the vampire.

 

 


Behemoth är en av senare års favoriter. Därför är det kanske en extra besvikelse när den här intervjuboken inte fokuserar främst på musiken.  Istället är det mycket diskussioner kring diverse skvaller och kontroverser under senare år; när Nergal rev sönder biblar på en turné, paparazzis hetsjakt när Nergal dejtade en popstjärna, när Nergal deltog i någon Idolvariant på polsk teve.
Det är inget som intresserar mig och ännu värre är frågor av typen; Flirting over the internet, are you turned on by that? Eller ännu lustigare Do you like talking to women?
Märkligt är också att utfrågarna ifråga egentligen verkar vara intressanta typer, den ene är en sorts ockultist och den andre har själv en bakgrund inom extremmetall. Ingetdera smittar direkt av sig på samtalen i någon större utsträckning. Att de känner Nergal sedan långt tillbaka är inte heller någon höjdare, några anekdoter får ett abrupt slut genom att Nergal konstaterar att ”ni killar var ju själva med, så ni vet ju hur det gick”.  
Kapitlen kring Nergals leukemi börjar klaustrofobiskt och skrämmande när han redogör för de första symptomen som avfärdades som stressrelaterade. Hur det hela vänds till triumf efter diagnosens dom och Nergals sätt att tackla sjukdomen som ett fältslag mot en fiende där han bestämmer sig för att gå segrande ur striden.
Det räddar dock inte helheten, det mesta om tex sjukdomskampen har redan gått att läsa i diverse hårdrocksmagasin. Kvar blir minnet av ibland roliga intervjuer, men på hela taget kanske mest för folk som är intresserade av privatpersonen/mediala myten Nergal och inte hans musik.

 

 
 
 
 
 
 
 

  

Wield Lightning

Kategori: Musik


 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Rött Tyg

Kategori: Bloggverk

 

Någonstans väntar alltid en morgon
Så sant som solen gryr
Stroboskopiska blänk på tapeten
Roterar skallen yr

Rött tyg och svunna stridsrop
På parad som reliker
De rotas fram ur sina gömmor
Så ingen blir besviken

Det är sant att du låtsades tro
Alla hittar egna skäl
Att ljuga sig själva genom natten
Bara lögnen gör väl

Gick du under banderollerna
Höjde du en fana
Bärare av en utdöende tradition
Vi är alla likadana

Som ett skynke att rusa blodet
Ett horn i din sida
Kompromiss slöts under bordet
Bullshit att bestrida

Sol må stiga och mörker falla
Kröka dig kry och yr
Vilken lögn ska hjälpa härnäst
Att villa ögat när det gryr