stewe

On Repeat 5

Kategori: Musik


















Isolation Is The Gift

Kategori: Allmänt

 

 





 

Är det så här döden slutligen är?

Som ett vakuum eller en evighet av ensamhet. Ingen värme finns här och inget ljus. Den totala tystnaden. Jag har skrikit och jag har viskat, men ingenting hörs. Jag vet inte var jag är längre. Kanske är jag på väg. Kanske är jag redan framme.

Jag kan röra min kropp och jag kan känna kylan och den avgrund som omsluter mig. Det säger mig att jag borde vara vid liv. Det måste jag vara. Kanske har de bara tagit mina ögon och lämnat mig till mörkret.

Jag minns när vi flyttade in. Hur det var sent på året och trädgården doftade av äpplen och fuktig jord. Jag satte upp våra namn på dörren och Hanne fotograferade. Allting var glömt och förlåtet. Barmark och rimfrost väntade runt hörnet, ändå visste vi att allting skulle börja växa på nytt.

 

 

 

 

Jag vill inget annat än att skriva.

Isolera mig och bearbeta utkast till novellsamlingen. Den här veckan har jag försökt upprätthålla en sträng arbetsdisciplin och det är inte så lätt som småbarnsförälder. Inte underlättar det att folk droppar in, eller att ett 90-årskalas väntar ikväll och med den följer garanterat ryggläge och ymnigt pommacdrickande under morgondagen.

För många saker pockar på uppmärksamhet, de spränger som murbräckor genom de mentala murarna. Jag ser gång på gång mitt osynliga schema krackelera och vittra itu. Och någonstans vid horisonten tornar höstens åtagande och löneslaveri upp sig som en åskvädersstorm, som en klump i magen av ångest och ett slut på lugna dagar i hemmets dammiga vrår.

 

 

 Show Me The Monkey...

 


Vännen Alice berättar i sitt senaste brev om en liknande känsla, av att vilja hejda tiden och frysa ögonblicken, som kanske inte är storslagna, men magiska i sin enkelhet; tid för barnen, böckerna och skrivandet.

Det plågar mig ibland det där, när det känns som man håller på att ätas upp av förpliktelser - alla saker man gör för pengar eller utifrån förväntningar. Jag får för mig att jag tuggas av samhällsmaskineriet, mals ned lite i taget, tills jag en dag vaknar och är en av dem. Det är sådana nätter jag inte bara behöver skriva, utan måste skriva.

Rena universalmedicinen.

 

 

 

 

 

Suck Me Dry

Kategori: Serier




Blodsmakande Barndomsminnen...
Tidningen Dracula gav en gång i tiden en hel generation kalla kårar.
Nu är äntligen första samlingsvolymerna beställda.






..Och så blev Eskapixsamlingen komplett med den sedan länge slutsådla volym 4.
Tack Redaktörn!!!









Back To The Territories

Kategori: Böcker









Jag läste mina första böcker av Stephen King runt 87-88, omkring tio elva år gammal.
Min favorit på den tiden var Talismanen som King skrev tillsammans med Peter Straub. En mörk fantasyberättelse om en pojke -Jack Sawyer- som måste finna den magiska Talismanen för att rädda sin döende mamma. Längs vägen träffar han bland många fiender den osannolikt sympatiska vännen Varg, och färdas mellan vår värld och en främmande plats kallad Territorierna.
När uppföljaren Black House kom i början av tvåtusen-nångång läste jag om Talismanen. Den var fortfarande bra, även om jag idag inte ser den som min stora favorit.





Då var Black House på många sätt mer i min smak, men det hade den å andra sidan kanske inte varit för mitt elvaåriga jag. I Black House är Jack Sawyer vuxen men minnet av Territorierna kommer åter till honom genom en rad bestialiska mord i hans hemstad. Jag minns bäst de starka karaktärerna; Jacks blinde vän Henry, det intellektuella MC-gänget, liksom den ruggiga gamle mördaren The Fisherman. Mindre kul var väl däremot alla referenser till Svarta Tornet. Är lite tröttsamt när man inte läst mastodontverket själv.
Hursomhelst blir jag väldigt glad över nyheten att det planeras en tredje och avslutande del. Nu ska ju Straub dra sitt strå till stacken, hade King skrivit den ensam skulle den säkerligen varit färdig till Jul.
Eller tidigare...



Punkpoesi 4

Kategori: Musik






God save the queen - The fascist regime
They made you a moron
Potential H-bomb

God save the queen
She ain't no human being
There is no future in England's dreaming
Don't be told what you want - Don't be told what you need
There's no future, no future, No future for you

God save the queen - We mean it man
We love our queen
God saves

God save the queen
'Cause tourists are money
And our figurehead is not what she seems

Oh God save history
God save your mad parade
Oh Lord God have mercy
All crimes are paid

When there's no future
How can there be sin
We're the flowers in the dustbin
We're the poison in your human machine
We're the future, your future

God save the queen
We mean it man
And there is no future
In England's dreaming
No future, no future, No future for you
No future, no future, No future
For me

 






I hate people just like You
Spreading shit is all you do
Always wanna stab my back
Again it´s me that you attack

Make up lies
and twist the truth
Slander me without real proof

I just wanna see you Bleed
You´re just someone
I dont fucking Need

I´VE GOT A HATE EDGE
I HATE YOU - I HATE YOU
H A T E !

I hate people just like You
I tell you what I´m gonna do
I´ll deal with this
My own way
Through my hate you´re gonna pay

Forget your lies and save your breath
Around the corner´s
Waiting death

I just wanna see you Bleed
You´re just someone
I dont fucking Need

I´VE GOT A HATE EDGE
I HATE YOU - I HATE YOU






I will never be ashamed of what I am
Of being born in the
Workingclass
Thats made me strong and hard to break
No one
Can ever step on me

The shame I´ve got is a pride today
Pride for my class
Where I´ve learned to fight
Fight for my future
And for my life
I will struggle till the day I die

I will always stand up
And fight for what I am
I will never take any shit
From anyone


The workingclass life
Is the life I know
And made me what I am today
I will never let anyone
Mess with me
And never give up when the problems come

I will never take shit
Because I´m poor
It´s nothing I choose
Thats just the way it is
I can´t go back and change the past
It´s my future
I´m fighting for




En sån där lista

Kategori: Allmänt

 

 

Tog listan från Emma



Stänger du av mobilen när du sover?
Nej.

Vem såg dig senast naken?
Min flickvän.

Hur såg du ut på högstadiet?

 

 

Serier och Affischer och Hemgjorda T-tröjor...



Hur kommer du att se ut som tjugo år?
Om jag lever ser jag säkert ut som nittiofem.

Hur var du på dagis?
Jag gick inte på dagis, knappt på lekis heller. Som liten var jag oerhört blyg och tystlåten.

Hur är du att ha som arbetskamrat?
Det beror säkert på vem man frågar.
  
Har du något handikapp?
Möjligt, men har ingen lust att använda mig av det. Har funkat hittills.
 
Är du trevlig mot Jehovas vittnen?
Verkligen inte. Ser nasare som ett intrång i min privata sfär. Jag hatar verkligen telefon- och dörrförsäljare som försöker pracka på en skit man inte behöver och inte vill ha.

Hur homo är du på en skala på 1-10?
Jag har soundtracket till filmen Grease och diggar flera av låtarna. You do the math. 

 

 

 


Med Travolta i högtalarna?



Tror du på utomjordingar?

Det borde finnas fler än bara vi i universum. Att de cirkulerar här och kör upp instrument i röven på amerikanska rednecks anser jag däremot mindre troligt.  


Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du då?
Svårt… Antingen Kalops eller lokala Kinakrogens kycklingsoppa. Den är legendarisk.

Tror du att gud är en man eller kvinna?
Ingetdera.

 

 Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Skaldjur, då jag är allergisk.


Har du blivit arresterad?
Ja.

Har du kysst en polis?
Eller hur.

Är du rädd för Securitasvakter?
Jag är inte det, men tonåringar bör vara det. Securitas liksom häktespersonal och dörrvakter är till och med farligare än snutar, då de inte ens klarat sig så långt. En typisk vakt har dolda Ns-sympatier och ett självhävdelsebehov som yttrar sig genom att han vill misshandla och förnedra fulla fjortisar för att känna sig viril och mäktig. Speciellt farliga i flock.

Har du något att dölja?
Inte för mina närmaste.  

Vad har du på nyckelknippan?
Kedja och Nycklar.

 

Är/har du varit gift?
Nej.

Kan du laga cyklar?
En punktering klarar jag.

Kan du fixa med bilar?
Byta däck och sånt ja…

Brukar du köra om?
Ingen lapp.

Kan du baka bröd?
Om jag har recept och ingredienser. Gillar att knåda.

Vet du hur man frostar av en frys?
Absolut.

Vilken tv-serie skulle du helst leva i?

Dallas -de tidiga avsnitten. Just för Lucy och höskullen. 

 

 

 





 

Regntunga Skyar

Kategori: Serier




"Eighty years ago in my mother russia,
at the palace of prince Yussupov
I was poisoned, shot, hurled into the frozen Neva.
But in those icy waters
the Serpent called to me.
He bade me rise - Bade me fulfill my purpose.
In visions of a world transformed
by Holocaust and Fire
He showed me what that purpose is.
It is my destiny to preside over the
fall of Humankind."




Ja man måste ju göra paus i skrivandet.
Allt novellarbete gör att jag inte gärna sätter mig med en bok, känns som bokstäverna dansar tango efter timmar stirrande på skärmjäveln.
Det får bli Will Eisners Spirit istället, snubblade över Alvglans gamla utgåva. Lite för blaskiga färger, föredrar den i läckert svart-vitt.
och så Hellboy. Det gick en konstig väg; via den hejdlöst underhållande rullen Hellboy 2: The Golden Army via c j h till spin-offen BPRD till att nu slutligen börja läsa första albumet; Seed of Destruction. Jag drog mig inledningsvis för att jag inte gillat det jag sett av Mike Mignolas kantiga tecknarstil, men är inte sämre än erkänner hur fel man kan ha. Som så mycket annat vackert, behövdes bara lite tillvänjning.




Bilden här ovanför visar Mignolas speciella förmåga att skapa tät stämning genom att använda ljust och mörkt i teckningarna. Typisk känns också den olycksbådande statyn bakom HB och det stillastående men ändå väldigt rörliga, i bildens symmetri.
Jag slukar!





Sen är ju några dokumentärer inte helt fel. Så här  är ett tips, även om man hört det mesta tidigare så bjuder den på idel trevliga igenkännande.





Svarte Orm

Kategori: Film

 

 

 

"We hate the French! We fight wars against them!

Did all those men die in vain on the field at Agincourt?

Was the man who burned Joan of Arc simply wasting good matches?"

-Blackadder-

 

 

"I can't see the point in the theatre.
All that sex and violence. I get enough of that at home.
Apart from the sex, of course."
-Baldrick-





"They do say, Mrs Miggins., that verbal insults hurt more than physical pain.
They are of course wrong, as you will soon discover
...when I stick this toasting fork in your head."
-Blackadder-


 

 


He Who Breeds Pestilence

Kategori: Allmänt






We worship the sun

We worship the moon

All hail Frey and the ancient ones

All hail Dionysos!

 

Ja, Behemoths nya är förbeställd sedan länge. Ändå lyssnar jag på den just nu, snacka om teknikens under. Citatet ovan kommer från inledande käftsmällen Daimonos. Ett vackert hedniskt hyllande litet stycke. Skivan som helhet verkar bli precis vad jag önskade; elakt tungt sväng och brutal atmosfär istället för maximal hastighet . Jag kommer säkert att återkomma till Evangelion framöver, först och främst ska här bli tid att lyssna in sig.

 

 

 

 

…och på tal om just Dionysos och hedna gudar, fastnade jag framför en dokumentär häromkvällen som handlade om hur mycket av Jesusikonen som är tagen från bildkonsten och mytologin kring Dionysos, som i sin tur är en variant på den egyptiska myten om Osiris. Forskarna är idag alltmer ense om att kristendomens Jesus ursprungligen var en hednisk gudom, vilket inte är så förvånande om man tänker deras historia kring att lägga beslag på andras egendom.

 

I dokumentären togs det också upp det ironiska i kyrkans framställande av hedniska kulturer och polyteism som vidskepliga, barbariska och förtryckande när det egentligen är tvärtom. 

 

 

Kristendomen är en starkt auktoritär och dogmatisk institution som förordat trosförföljelse, korståg, inkvisitionen och ett snävt och trosanpassat kulturklimat. För att inte tala om folk som ville tänka själv eller ägnade sig åt vetenskap; Galileo Galilei fick skaka galler för att jorden är rund.

Medan i Egypten och Rom och Grekland -under hedniska gudar och polyteism- frodades den filosofi, vetenskap och kultur som ligger till grund för mycket av vad vi har runt oss idag.

 

 

 

 

Jag förlorar mig i Alice

Och jag ser på skräckfilm. Senaste dagarna har jag plöjt såna som inte direkt är några mästerverk, inte heller några kultiga kärlekspärlor, utan helt enkelt ganska mainstream men ändå tillräckligt underhållande. Final Destination 2, Wishmaster, Jeepers Creeper, Skeleton Key, American Haunting, The Exorcism of Emily Rose.

 

Ikväll blir det Kingtema; Creepshow, The Mist och Thinner. Beror på hur länge man är vaken. The Mist var en av förra årets bästa filmer, inte särskilt skrämmande men däremot svinbra spänning.

Regniga somrar är helt okej.

 

 

 

 




Slagfältet

Kategori: Dikt och Rim

 

 

I brustna sköldar

Bräckta harnesk

Blänker solens sista strimma

Flugsvärmar sveper

Som molnskuggor

Över dalen nedanför

 

 

Sista andetagets suck

I hundraden hördes här

Lagda i omärkt grav

Sida vid sida sover

Svurna fiender

 

 

Så många löften uppfyllda

De hackade ögonhålorna

Förblir tomma

Klagoropen tiger still

Bara korpflockar hörs

Aldrig mättade

 

 

Ny gryning ska gry

Sommarvindar in från viken

I hetta hud spricker upp

Blir blåsvart

Det sjuder av tusen larver

Därunder till

 

 

En gåva till jorden

Kött blir mull

Som täcker märg

och skänker grönskans griftefrid

 

 

 

 

 

 

Punkpoesi 3

Kategori: Musik





Will you ever understand
The kids on the street
Will you ever have a drink
in the places we meet
Will you ever have a talk to me
Man to Man
Will you ever realise I am
What I am

I don´t need you to tell me where I don´t belong
I´ll find out myself
Where I´m going wrong
I may not be the most academic guy around
But my brain´s intact
My mind is sound
You can´t control us, You won´t deny us

What Gives You The Right?
What Gives You The Right?

You´ve got a good job
You want everyone to know
But are you really happy
Or is it just a show
You always put me down
Whatever I do
You mean nothing to me
I see through you





There´s an atmosphere
On the streets tonight
The youth are wild
They wanna get out there and fight

They´re sick of being picked on
Wrongly accused
Told they´re going nowhere
Generally abused

The kids are mobbed up
And they´re gonna have their say
Gonna kick down the barriers
And everything that gets in the way

There´s Gonna Be A Riot


Now the police move in
And they wanna show them who´s the boss
But there´s chaos in the streets
And the kids don´t give a toss

They´re sick of being picked on
Wrongly accused
Told they´re going nowhere
Generally abused

There´s Gonna Be A Riot





The backstreet kids in every nation
The street punk heroes of a generation
Take a look at you
And what do they see
They´re looking at someone
They don´t wanna be

The classroom rebels
Who are running riot
The terrace boys
Who you couldn´t keep quiet
Try to put `em down
But you´ll have no luck
You can´t crush their spirits coz they don´t give a fuck

The battle cry of
Bored Teenagers
Stays the same throughout the ages
Fashion goes
And music changes
But the kids will always sing
Don´t wanna be like you

The youth club crews
And forbidden places
The street corner gangs
With familiar faces
Underage drinking
Coz that´s what they do
Hanging out, Having fun
Take the Piss out of you

Those backstreet kids in every nation
Street punk heroes of the next generation
Took alook at you
And what did the see
They saw something
They dont wanna be










Kärlek Defekt

Kategori: Böcker

 

 


 

”Han säger

att han alltid kommer att förbli konstnär

även om han slutar måla,

för han tror på skönheten i världen,

vare sig vi erkänner den eller ej”

 

 

Ibland får jag för mig att det finns koder invävda, en form av dolda budskap i det jag finner fantastiskt. Ibland får jag för mig att vissa saker skrevs eller spelades in just för mig. Inte alls förmätet, utan liknande en ömsint värme av nära släktskap.

Andra människor ser inte samma sak alls, de står helt oförstående. Oförmögna att läsa koden. Ännu vanligare är att de ser något som inte jag ser, och finner ett innehåll i sådant jag finner innehållslöst.

Det finns böcker, filmer, serier, musik etc som äger förmågan att trigga inte bara mig, utan också folk med närbesläktade avtryckarfunktioner. Det finns antagligen flera faktorer som gör att man kan finna beröringspunkter mellan varandras smaker; såsom uppväxt och tidiga introduktioner till populärkultur, liksom givetvis vuxenlivets vidare erfarenheter, sexuella preferenser och sökande i subkulturer och bekantskapskretsar.

Därför är det väl inte så märkligt kanske, att det som brukar kallas romantik eller storslagen kärleksberättelse inte tilltalar mig särskilt. Däremot tänkte jag skriva om tre romaner, med tema kärlek, som senaste året gjort starkt intryck på mig.

 

 

 

 

 

 

Förra December/Januari läste jag Lisey´s Story av Stephen King. Efter en del stiltje i läsandet slog den knockout på ett sätt jag inte varit med om på länge. Berättelsen är inledningsvis ganska seg; Lisey är änka till den kände författaren Scott Landon. Hon går igenom hans saker, hon gråter och hon minns. Men sedan lyfte det hela. Vi lär känna Scott på djupet, hurdan han egentligen var, såsom bara Lisey kände honom.

Under sin uppväxt torterades Scott och hans bror upprepade gånger av deras far. Deras barndom präglades av minnen och ärr från grymma och fruktansvärt blodiga offerriter, handlingar för att hålla demonerna på avstånd; verkliga eller overkliga? I sin tur hittade bröderna sätt att undfly, att hålla vansinnet stången. När Scott står ensam kvar, blir det hans författarskap som hjälper - skrivandet som ett mantra, skrivandet som en talisman mot avgrunden. Inte för att det räcker, men som väl är finns Lisey redan där, som ett ankare till verkligheten.
Liseys Story är en sådan vacker och stark berättelse, jag blir lätt emotionell bara jag besöker den i minnet. Förutom det som känns så äkta och fullkomligt sant – nämligen att skapande är lika med förlösning – handlar den om det svåraste som finns; nämligen att lägga sitt liv i någon annans händer. En bror eller en älskade, och finna en egen form av lycka i allt det förvridna.  

 

 

 

 

 

 

En passage i Liseys Story handlar om när paret under en period i sitt liv flyttar till Berlin. Deras förhållande är inne i en mörkare fas. King dukar skickligt upp glimtar och bilder av två människor som knullar desperat och hårt – för flykt och för tvång och för bedövning. Den fysiska kärleken som en kniv mot strupen.

Och det är delvis vad mina andra två kärlekssagor handlar om. Svärtan, det grinande apnyllet med dunkande tinningar som möter spegelglaset vissa nätter. Som i Ristat i Damm av John Fante, som handlar om den fattige och kämpande författaren Arturo Bandini.

Det var en berättelse som tvingade till reflektion. Den konfronterade den tidigt präglade beslutsamheten att ta i sönder det man håller allra mest kärt, att krossa innan du krossas och såra innan hon ens insett att hon hade sin jävla chans. För det finns inget annat sätt du vet, eller känner.

Huvudpersonen Arturo försöker blotta sig, ångrar sig och förnedrar istället. Ensam på sitt rum, ensam i sitt skrivande kan han säga allt sådant han inte kan till Camilla. Där lyfter han henne allt högre på piedestalen, och hon kan egentligen bara falla, aldrig lyftas högre.

 

 

 

 

 

Inledande citatet är ifrån boken Tag Mig, Tag Mig Med Dig av Lauren Kelly alias Joyce Carol Oates. En fantastisk läsupplevelse som jag avslutade häromdagen. Den handlar om Lara Quade som plågas av både fysiska och psykiska men efter sin barndom. Hon är på flykt undan sitt förflutna. En lydig flicka i Princeton, en gäst i de fina salonger och ett underdånigt redskap för universitetsprofessorerna. Lara forskar kring mekaniska dockor, robotliknande skapelser som ibland innehöll både hår, hud och tänder från riktiga människor.

En dag får hon från en anonym givare en svindyr konsertbiljett, och bredvid henne hamnar en viss Zedrick Dewe, som påstår att han fått även sin biljett på samma märkliga vis. Det är inledningen på en kärlekshistoria som visar vad som finns i skuggorna; det dolda och skrämmande, men ibland sanna och vackra. Tankar skrivs emellanåt i kursiv stil, emellanåt inte. Dessa kursiva viskningar accentuerar handlingen, men fungerar också som fristående, små subversiva meddelanden invävda i boksidorna;

 

Jag är en ärrad flicka. Jag är en vanställd flicka.

Jag är andrasortering.

En vän, en vän! Vem är det som är min vän?

Visa det aldrig någonsin. Något av det du känner.

 

Som små dikter dolda för världen, men det är inte allt. Jag faller för liknelsen med de mekaniska dockorna, hur de är maktlösa inför de mekanismer som styr dem. Hur lätt de kan kastas åt sidan och glömmas bort. Hur lätta de är att ta i kras och hur förbannat svårt det är att reparera dem igen.

Men förutom en mer eller mindre defekt kärlek som nav i alla tre böckerna, finner jag även något annat, som jag var inne på redan inledningsvis; nämligen drömmen att höja sig ovanför sitt sociala arv och bli något annat än vad man fostrades till.

Kreativitet som en besvärjelse, som en befrielse, eller som en motståndshandling.

 

 

 

 

 

Nånstans mellan Måne och Jord

Kategori: Allmänt



Teknikens Under.....



Det verkar vara lite halvmärklig väderlek, översvämningar och sånt.
Såg ett sånt där mindre spännande nyhetsinslag med en reporter "mitt på plats i katastrofområdet". Känns alltid lite pinsamt det där med fördröjningen per satellitlänk, de där tickande sekunderna innan ljudet når fram till reportern i askersund(eller nåt). Jag tänker varenda gång att SVT borde ha tillgång till samma teknik som fanns 1969, då man sände live direkt från själva månen med både ljud och bild.
Det ser fan ut att ha gått smidigare på den tiden.



Tv är bäst på dvd...


Annars skyr jag som vanligt televisionen.
Jag ser om gamla skräckfilmer och avnjuter Deadwood på Dvd istället. Den hårdsupande kloakkäften Jane är min favorit, tätt följd av Doktorn och så Cy Tolliver - Powers Boothe lyckas än en gång skåpa ut de flesta andra skådespelare i sin närhet och skapa äkta obehag. Sen kan jag ju inte låta bli att gilla karaktären Al Swearengen.
En teveserie bortom det vanliga.


Kvalitetslitteratur...



Är ganska utfestad och seg i dessa dagar, kompisar med klirrande kassar har droppat in lite som de velat och vi har firat Nyheten om novellsamlingen och grillat. Nu är det skrivande på agendan. Det ska bli så roligt att en dag ha den i tryck.
Tänker på hur jag själv i tidiga år, botaniserade i kassar fulla av pocketar jag fått från mormor.
Bland halvsega manhattan, pinsamme spillane och usla Bill och Ben blev jag helfrälst i böcker som Råttorna eller 5 ruggiga rysare och allt vad Kalla Kårar-titlarna hette, liksom Dirty Harry och Remo-mannen som är en dödsmaskin och den hårdkokta western Morgan Kane. Enkla böcker, ibland taffliga böcker, men ack så effektiva böcker. De präglade min framtida smak, tillsammans med serietidningarna jag läste.
Idag väntar biblioteket. Ska försöka komma över ett exemplar av Blaze eller Duma Key, är sugen på lite Bachman/King.



The Filth

Kategori: Serier

 

 

 






 

Grant Morrison har alltid varit något av en knäppgök och i The Filth har han släppts lös i full frihet. Berättelserna om tavlor som sväljer Paris och cyborgkaniner känns nästan fantasilösa i jämförelse.  

Det hela handlar om Greg Feely som är en ganska isolerad ungkarl. Han köper sin porr i övervakningskamerornas vakande argusögon och han pysslar om sin älskade katt i sitt sjabbiga kvarter i väntan på nästa grå arbetsdag ska börja.

Tills en dag då en naken kvinna kliver ur hans dusch med överkammad flint precis som han själv – hon hoppas att det fungerar för att göra honom upphetsad och det gör det!

När hon suger av honom flödar regnbågsfärgat slem ur hans näsa och snart får Greg sig en uniform som ser ut som en korsning av Austin Powers- karaktärer och sjuttiotalets mest pinsamma superhjältar.

 

 


Grant Morrison...

 

 

Greg får veta att han egentligen är Slade, kallad tillbaka till organisationen Handen för att förhindra en onda superskurkar som hittat nya sätt att hota mänskligheten och ordningen Handen är satt att bevara. På organisationens väggar skymtar affischer med kända tävlingsprogram på och texten ”Making sure they´re asleep while we operate”.

Snart presenteras Greg också för en annan samarbetspartner; en schimpans vid namn Dimitri -en gång hjärntvättad och utbildad av KGB att bli sinnessjuk lönnmördare. Verkar det smått knasigt, är det bara början och bara den skummande ytan på den här mångdimensionella serien.

 

 

KGB apan....

 

Just schimpansen är en favorit, en sån riktigt hatisk och hårig liten fan. Jag älskar grejerna han kläcker ur sig.

”The one I hate the most was the american space chimp. Ham, they called him. Handsome Ham! The John Glenn of the Apes.

Did that priveleged capitalist shit ever have to drive a tractor?”

Eller varför inte:

“Don´t be scared. Your life will be like the Soviet Union.

Brief, glorius, and not worth the shit on my ass!”

 

 

 

 

En mördardelfin som är ful i mun...

 

 

Min absoluta favoritepisod handlar om en porrstjärna vid namn Anders Klimakks som äger den smått unika förmågan att skjuta ur sig kolsvart sats. Detta gör att han ofta får spela djävulen och besudla nunnor i högkvalitativa rullar som Belzebugger 2 –The Second Coming of Evil. Trist nog för Anders och alla inblandade får en superporrskurk vid namn Tex Porneau tag i hans svarta säd och tillverkar enorma, flygande och högst dödliga spermier. Det är inte bara en rolig episod. Porneau är en skurk som för en gångs skull känns riktigt obehaglig.

The Filth bryter ganska många gränser, inte bara i berättandet och det gillar jag. Sen är bildkonsten en sak i sig, inte sedan jag fördjupade mig i HR Giger senast har jag sett så många subtila könsdelar invävda i designen. Sammanfattningsvis bjuder The Filth på en ordentligt psykedelisk och samtidigt fantastisk läsning.

 

 

 

 

 

Futuramacitat

Kategori: Film







Dagens bästa Futurama:

Typiskt forskare.
Alla vill bevara Hitlers hjärna,
men opererar man in den i en Vithaj
då har man plötsligt
"gått för långt"
-Professor Farnsworth-




On Repeat 4

Kategori: Musik






Do you remember all those days
when we were full of ideas?
They all said it was a phase
But we´re still standing strong

And all along I knew
That you´d stand by me too

All those years are coming back to haunt me
and all those times are coming back again
All those fears are coming back to taunt me
But I don´t Regret A Single Thing

Do you remember all those nights
Seems so long ago now
All those gigs and all those fights
But it felt better then though

And all the days rushed by
But the spirit will not die

All those years are coming back to haunt me
and all those times are coming back again
All those fears are coming back to taunt me
But I don´t Regret A Single Thing
No Regrets

Do you remember all those places
That we used to go?
Full of thugs and local faces
but we just had a laugh though

And all of this
Is in the past
I knew it would not last






Why do they not believe
I have not lied, even for this,
Now no-one can conceive
The lie becomes the loving kiss,
But I would not,
Fall in love,
Like this.

The woman stiches the shrouds,
The children murder all the world,
If only you believe,
Then only you will die,
How can you not,
See the stars,
In your eyes.

Sacrifice, sacrifice, sacrifice, sacrifice,
Sacrifice
pay the price
blood like ice
Sacrifice.

The pain is on you now,
Do not consider flight for gain,
In you the poison breeds,
Crawling with the mark of Cain,
And no-one shall,
Set you free,
Again.








O, Serpent and Lion!
I invoke Thee!
Inside the shrine called life
By the seven wonders
By myriad mortals
That gone
And are to come
Outside!
Outside desert ov restriction
In act ov rebellion
On the sea ov motion
Stability ov matter
By serenity, strength and beauty
By the mighty chant ov every breath

In serpentine dance ov blood cells
In simplicity ov spells
Divine names, meta-games
I greet Thy presence

Oh Snake! Thou art God!
Coiled underneath my throne
With Thee I reunite
With blood we make this covenant
Myself I redefine
Look in and above:
There is more than the flesh
Look careful and Thou may see
The unextinguished flame
The nectar ov Thy rage
I taste from the cup ov fornication
And woman by my side
And scarlet is her skin
She's eager to rise
And so eager to please

Another day
Another eternity gone
And on the stairway to salvation
I walk alone among the falling stars
Looking for company
Where art Thou?
Oh, lacerate ones!

Arise! my sweetest friend
Or be forever fallen
We have finally arrived
From prison ov this life
To Kali's womb
Down to the earth
As angels ov almighty god-
Chaos!
'Tis our last fall
To touch our mother whore
The harlot ov the saints
That spits on the rotten cross
Incinerate the icon
The symbol ov all loss
To stand straight
At the left hand ov god

Samael! be Thou my ally!
Join me among the bright hosts
Wondering neither way ov light
Nor darkness
Ov which seed
Sprouts dispassionately
In the summer ov my life



pst! (nya plattan förhandsbokad både på cd och bild-vinyl.. den lär bli hur stor som helst)


Hemsökta Hus och Onda Platser

Kategori: Film

 

 

 

 

 Baserad på jätteverkliga händelser...

 

 

Det finns flera bra filmer om hemsökta hus och onda platser, förutbestämda att förgöra allt som kommer i dess närhet. Några slår mig direkt när jag skriver det här, filmer som i olika åldrar gjort stort intryck.

En av de tidigaste måste varit Poltergeist av Tobe Hooper/Speilberg från 1982 som inte direkt förändrade min inställning mot clowner till det bättre och som gjorde ”myrornas krig” på teveskärmen till ett nästan påtagligt hot i min vardag.

I videohyllan tronar mitt importerade exemplar av The Changeling från 1980 med George C Scott och världens mest envisa tennisboll. Rekomenderas.

Eller varför inte underskattade och grymt suggestiva Amityville 2 –the possession; som till skillnad från sin segdragna föregångare osar av incest och demoniska avsikter. 

 

 


Skräms...

 

På senare år finns mästerverket Darkness från 2002 av Jaume Balagueró, som bland modernare filmer bara utklassas av Ju-On (the grudge) som nog är den mest skrämmande film jag sett i vuxen ålder.

En annan klassiker om en ond plats, eller snarare ondska som manifesterar sig på en viss plats, då genom broderligt blodsoffer är Hellraiser av Clive Barker från 1987. En film som både äcklade och skrämde med sina hullingar och sina estetiskt läckra tortyrmästare från en annan dimension. Inte en klassisk hemsökt-hus-rulle, men ändå.

 

 

Amityville 2: The Possession...

 

Förändringar som flytt till hus, nytt jobb, ny stad eller föräldraskap är ofta omvälvande händelser som både lockar och oroar på samma gång. I de här filmerna får Nya Hemmet stå som symbol för nystart och en framtid som huvudpersonerna bär många förhoppningar kring men snart får se sig besegrade av lurande krafter utom mänsklig kontroll. Det är ju ett återkommande tema i skräckskildringar det där; förändringar. Ibland är det pubertetens snabba omkastningar och sista sommaren med kamraterna innan allvaret och vuxenlivet väntar som i slasherfilmerna. Ibland är det rena metamorfoser som i varulvsfilmerna, Exorcisten eller andra effektfulla förvandlingsnummer. Och kan man inte ana att kvinnlig frigörelse skrämde brallorna av patriarkatet i filmatiseringar som Fruarna från Stepford eller Fulcis The New York Ripper?

 

Originalet från 1975...

 

Igår såg jag filmen The Haunting In Connecticut. Filmen lanserades på bred front som ”årets mest skrämmande” och hade stora läckra annonser i blaskorna för en tid sedan, något som såklart väckte min skepsis. Ännu mer skepsis väckte kommentarerna på Tanka Fett som kallade filmen oerhört skrämmande. Positiva kommentarer på tanka fett är nästan alltid synonymt med tvärtom nämligen, och den här gången var inget undantag.

The Haunting In Connecticut. är nämligen inget annat än en blek upprepning av filmen Huset som gud glömde (The Amityville Horror) från 1979 kryddad med en del nypåkomna infall.

I sin bok Dödsdansen (dance macabre) påpekar Stephen King att trots att Huset som Gud glömde inte är någon höjdare, blev den en hejdundrande succé på grund av att den på ett effektivt sätt tacklade oron kring den finanskris som i slutet av sjuttiotalet drabbade Amerika. Den kom helt enkelt i rätt tid och planterade sig som en skavande ångestmätande termometer i arslet på en hel nation.

 

 


också baserad på jätteverkliga händelser....

 

 

The Haunting In Connecticut försöker upprepa exakt samma trick, det råder inget som helst tvivel om att det senaste årets finanskris är fundamentet i filmen. Vi serveras en härjad familj med en cancersjuk son och en alkoholiserad pappa som slår i sönder alla glödlampor för att spara ström och lik förbannat måste sälja sin kära pickup för att få ihop stålar till sjukusräkningarna. Vi har en seg prälle som hjältefigur och barmhärtig lyssnare och givetvis en mörk bakgrundshistoria till själva byggnaden.

Där de skräckfilmsfavoriter jag nämnde inledningsvis i flera fall bygger upp en atmosfär av ren fasa och där urladdningarna nästan blir en förlösning från den krypande terrorn, ger The Haunting In Connecticut inget annat än billigt effektsökeri av varianten hoppa-till-i-stolen. När väl tillfället hade kunnat ges till stämning, förstörs allt av irriterande fotoliknande blixtar mellan de tama bilder som ska föreställa skrämmande.

Ett grepp som började bli populärt i slutet på nittiotalet nån gång - exempel i nyinspelningen av House on The Haunted Hill eller Marilyn Mansons tidiga musikvideos- och som envisas att hänga sig kvar. Är det enda sättet för Hollywood att fånga dagens bokstavsdiagnosticerade publik – genom fotoblixtliknande klippningar som får dem att tro att de sitter framför ett shoot-em-up-spel?

Det som irriterar ännu mer med The Haunting In Connecticut än föregångaren Huset som gud glömde är det religiösa budskap som i finalpekoralet blir minst sagt övertydligt. Det är inget nytt under solen, snarare vad de prövade massorna alltid matats med av de heliga höga herrarna i tider av kris: hav förtröstan, belöningen kommer på andra sidan, be era böner och lev enligt den goda boken så ordnar sig allt i slutändan.

Jo eller hur…

 

 

Uppviglare

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

Res dina fallna vingar

Ur dyn

Uppviglare res dig

Ur glömskans tidevarv och träck

Ingen tiger i skymningen

Vi vet ditt namn

 

 

Askan randar våra ansikten

Att kräla i någon annans stoft

Är vad vi skapades till

 

 

Vi vet ditt namn

Vi stod ensamma kallade

Inga andra lyssnade

De var döva sedan födseln

 

 

Min kropp är ditt altare

Benvitt i månljuset

Låt solen spegla sig röd

 

 

Infernot lockar

Som nattfly för lågan

Vi vet ditt namn

Slavbefriare och sanningssägare

En motsats till allting som hatar

Vår blotta existens

 

 

Vi vet ditt namn

Alla tusen som är ett

Mot alla förseglade kistor

och höga heliga herrar

Mot alla fjätter i köttet

Är du

Gudinna