stewe

Vrede Låter Förpackat

Kategori: Böcker









Dröm.

På jobbet.

Står böjd över utvecklingsstörde Andreas, torkar honom.

Avföringen lös, bubblar ut. Torkar och torkar.

Det tar inte slut. Sväljer uppkastningsreflexerna.

Diarréskiten rinner och bubblar ut. Använder tvättlapp efter tvättlapp.

Det tar inte slut.

 

Utdrag från diktsamlingen

Efter Arbetsschema av Johan Jönsson

 

 

 

 

Fick facktidningen Kommunalarbetaren idag och fann den för omväxlings skull läsvärd, och då för att Johan Jönsson medverkar i ett större reportage. En poet jag senaste tiden varit nyfiken på, både utifrån hans sätt att skriva och så givetvis vad han valt att skriva om. Hans svar gör mig inte besviken, här är några exempel:

 

”Han menar att det som setts som politiska frågor idag har förvandlats till privatmoraliska spörsmål; att de som har skitjobben får skylla sig själva och de som inte har dem kan man inte tycka synd om. Det är enklare att inse att det handlar om maktdynamik, konstaterar han.

 

När jag uttrycker att ”Efter Arbetsschema” uttrycker enormt mycket frustration och vrede, avbryter han:

-Hat skulle jag kalla det för. Vrede låter förpackat.

Hat låter farligare, eller starkare i alla fall. Hat är underskattat som drivkraft både uppifrån och underifrån. Hat- och hämndbegär är låga drifter men de driver framåt. Klasshatet uppifrån är också väldigt underskattat, men visar sig till exempel i reformer som borgarna genomför, som sjukförsäkringen.

 

Jag frågar om hatet blir mindre genom att han skriver om det:
-Tvärtom. Det ristas ännu djupare. Litteraturen som befrielse- den tiden är förbi.”

 

 



Kontrovers och dramaturgi

Kategori: Allmänt







Jag cuttar dig i bitar och tuggar en polis
men spottar ut det lika snabbt igen för jag äter inte gris
Varenda snut är en hora
Det gäller hela Sverige inte bara Landskrona.

Det var värt det när snuten stod i hallen där på knäna
Jag gav henne satsen och grisen
fick en vit fläck rakt nervid ögat

och jag tänkte det är skitfett
Så om du haffas av en brud som heter Anna
Hälsa ifrån Ken och säg att livet är detsamma




Så mina vänner...
Idag uppmärksammas Ken Rings trettioårsdag i medier lite överallt, jag läste själv ett längre hyllningsreportage med honom i blaskan idag. Hans musik har aldrig tilltalat mig men jag ska inte vara sämre än att också gratta såklart, samtidigt som jag beklagar den kommande flytten till Kenya för Ring. Han har emellanåt varit en riktigt kontroversiell snubbe i ett annars slätstruket samhälle där man helst dricker sprit och håller käften.

Men oftast har Ken fått  en ganska lindrig behandling och allvarligt talat har varken hans eller Dogge doggelitos texter/videos som vissa klassar som grovt kvinnofientliga väckt ens en fis i rymden i närheten av när Uffe Lundell skrev förnedrande brev till en kvinnlig recensent eller för den delen sleazerockares påstådda kvinnosyn som ofta påpekas.

Kanske har det att göra med popularitet och mängden skivor man säljer. För ingen hiphopartist klarar som bekant att sälja ut några större arenor som Maiden gör femtioelva gånger på raken, och ingen hiphopfestival har en suck mot ens de mindre metalfestivalerna, eller ens mot Sveriges högst marginaliserade punkscen. Detta trots att punk o metal sällan spelas i radio och i stort sett aldrig på MTV och begränsat på Ztv. Vad jag märkt iallafall.
Kanske har utrymmet i media att göra med den enorma varumärkesfixeringen som florerar inom mainstream hiphop/RnB?

Senaste tiden har det blåst i författarvärlden och då kring Liza Marklund och hennes bok Gömda. Jag fattar inte riktigt vad det handlar om, jag har varken läst boken eller greppat vad själva avslöjandet är. Att journalister ljuger? Att politiska syften ofta gör att ändamålen helgar medlen? Det låter nästan för naivt för att vara sant.


Själv tycker jag det är mer intressant hur kvällspressen och de andra nötterna på allvar kopierar amerikansk dramaturgi rakt av, ni känner säkert igen processens fyra steg:

1. Ett nytt stjärnskott dyker upp.

2. Du höjer dem till skyarna i varje avseende, även i de där andra -mindre gunstiga- skulle åkt på kritik.

3. Så kommer smällen och de bespottas från varje vinkel tills de tvingas be om ursäkt,  går under jorden eller blir till allmänt åtlöje ett bra tag framöver.

4. Efter en tids nesa återvänder de som ärrade veteraner, redo för en andra chans.
Allt hårda ord är Glömda och förlåtna.


Så nu väntar vi bara murvlarna på Lizas stora comebackbok som kommer inom något år.





Hanteringen av Odöda

Kategori: Böcker






Se upp grabben! Bakom dig! Aaaaarggggh....




Så mina vänner...
Började häromdagen i Ajvide Lindqvists andra bok. I dagarna väntar jag JT Leroys Sarah och jag funderar på att låna mig en fullängdare Murukami.
Kingreferenserna känns ännu tydligare i Hanteringen av Odöda än i Låt den rätte komma in (eller Låt Den Fete Komma In som Roos kallar den), men något spretigt är intrycket de första sjuttio sidorna. Det känns som den antingen är skriven tidigare än vampyrromanen, eller som den stressats fram.
Storyn är inte dum alls, men något är det som får mig att sitta här och uggla och drömma om missade punkfestivaler istället för att krypa ned med den och försöka få lite sömn efter en helkvälls skrivande. Förhoppningsvis svänger det. På hyllan att läsa ligger också samme mans novellsamlingen pappersväggar, som ska bli intressant att sätta gaddarna i framöver.

Återkommer.

Tidsmaskin

Kategori: Musik









Jag har en sten i skon

Som ömmar utav fan

Jag kan inte andas

När jag går genom stan


Det är en satans sketen

Jobbig allergi

För jag vill slå ner alla

Som jag går förbi


Jag hatar dig – Jag hatar Folk


Jag drar alla över en kam

Helt utan undantag

Mitt hat växer sig större

Jag blir helt antisocial


Jag hatar folk på bussen

Ja, alla ska ha stryk

Feta Lata Jävlar

Och folk som går på Gym


Hela vår värld är vacker, våra sjöar och vår skog. Blommorna och solen, månen och vår sol. Men en dag så gick det fel, för herren vår skapare. En art gick på två ben, runt och slaktade


Jag hatar pensionärer

Alla gamla luktar skit

Om jag själv blir gammal

Så ska jag ta mitt liv


Jag själv gör allting rätt

Nästan allt jag gör är bra

Jag avundas alla

Som med mig får dras


Ja precis så känns 2009 just nu.

Förra året blev det en massa skrivande, en massa allting som var roligt, men ingen spelning alls, och när det var dags för Rassle var alla slantar slut och jobbet redan igång.

Texten ovan är från Gatans Lag underbara slagdänga Hata Folk som jag ofta nynnar på.

Ännu ett kanonband jag missade. 


Ge mig en tidsmaskin med destination augusti 08...




Där spelade också världens bästa och mest Punxsvängiga Raggarsvin
Där spelade också Mad Sin som ligger bakom en av mina psychobillyfavoriter
Två band jag gärna sett live.



Men mest retligaste av allt
är att jag missade The Business
Ett av de verkligt klassiska banden,
(Fakta om The Business)
med en hel räcka av hits bakom sig,
även om jag är mindre förtjust i senare års Hcstuk.
Den första businesslåt jag hörde var  The Real Enemy
och blev helt såld.
Jag minns och minns inte massor av fester på mina 25 kvadrat där alla skrålade med i texten:


Reality punk is all together
Fighting each other just ain't clever
You've got the wrong enemy picking on a friend
If we don't stand together

Then this is the end

Today's youth stand together
In your combat and leather
There's a cause

a cause to fight
Not each other we must unite

Fight the real enemy

Fight the real enemy

Fight the real enemy

Fight the real enemy

Banned from the pubs everynight
Same old story will you ever see the light
Everyone together now listen to me
Don't fight each other

Fight the real enemy



Sniff... sniff.. sniffle..




Illustrerad Berättarkonst

Kategori: Serier

 

 

 


Nyfiken.. Den kan ju inte vara sämre än filmen åtminstone..

 

 

 

 

Jag känner att jag snart måste köpa lite serier.

Det är alldeles för länge sedan sist. Små lappar där jag klottrat tips på illustrerad berättarkonst dyker upp lite varstans men aldrig blir det av. Ge mig The League of Extraordinary Gentlemen, ge mig Doom Patrol, eller varför inte lite ABC Warriors

 

 

 

 


God Save The Queen, aye John?


 

Det är så mycket jag vill ha, gammalt och nytt. Samtidigt är det så mycket annat som står och stampar. Som ett halvt möblerat hus tex och utkasten som travas halvfärdiga i pärmar lovar att det inte behövs fler distraktioner i min vardag än där redan är. Och tarmen skriker som ett bevis på att det var alldeles för länge sedan kroppen sköljdes ren med efterdagens varmkalla svettningar. Det kan vara farligt säger dom som vet, hjärnan kan överhettas eller nåt.

 

 

 

 

Delano/Jock...

 

 

 

Men ändå, jag upptäcker att min Delano-Hellblazer-samling inte är komplett. Bad Blood har helt undgått mig, och i mars kommer Pandemonium som låter riktigt lovande Jag låter också mig frestas av Narcopolis

Jag får nöja mig med att läsa om Jag Arne så länge.

 

 

 

 

 

 Kusin Masen på besök i Stockholm.

Skönt att såna pinsamma släktingar inte finns i verkligheten..

 

 

 

 

Taskiga Tänder och Spetsiga Skor

Kategori: Allmänt

 

 

 

 

 

 

 

 

Så mina vänner…

Det är alltid lika roligt när någon gillar vad man gör. Jag gillar den här direkta kommunikationen som jag får genom bloggen, med både ris och roos och allt däremellan. Inlägget på  Holmströms Blogg om artikeln kring Eskapix i Kristianstadsbladet gjorde faktiskt min kväll.

Så lättflörtad eller lättroad är jag.

 

Jag var nöjd redan förra gången Viktorsson skrev om Eskapix. Att han inte gillade slutet på Nattfärd gjorde ingenting, berättelser blir ju som de blir helt enkelt. Jag ser det som en fördel att irritera eller till och med sågas, hellre än att gå spårlöst förbi.

 

Det är kanon att se att CJ uppmärksammas, händer alldeles för sällan. Jag är övertygad om att vi är många som skriver under på Viktorssons sanna ord. Sen är titeln på artikeln så jävla übercool; Med skrivandet som motståndshandling. Tänk att ha det inristat på sin gravsten, eh?

 

 

 

 

En roman som är svår att inte älska passionerat.
Den talar rakt in i hjärtat.
-cj håkansson




Utdrag från Hjärtat Är Bedrägligast av Allt:

Sarahs näst sista pojkvän hade tuppkam. Jag fick en likadan men gillade den inte, folk pekade på mig och barnen skrattade. ”Men det är ju det som är poängen med att vara punkare, man måste chocka dom” sa han. Jag blötte ner den så att den såg ut som en upphöjd gul vägmarkering tvärs över det i övrigt rakade huvudet. Han blev irriterad och rakade av alltihop. Han färgade sin egen rosa tills sheriffen hotade med att arrestera honom för förargelseväckande beteende. Då rakade han sin också. Han lärde mig att sjunga med i Sex Pistols-låtar. Jag förstod inte orden, men Sarah skrattade när vi sjöng, hånflinande och spottande. Ibland sjöng hon med också.

”I am a annie-christ. I am a annie-kiss, dunno what I want, know how to get it, wanna this toy, the buzzer by.”Han stirrar på mig med stora ögon och öppen mun. ”Herregud”, flämtar han.

”Go piss this toy”, avslutar jag och spottar.

 

Ja efter den inledande illamåendefasen är boken allt roligare, som ni kanske förstår av citatet ovan. Även om obehaget hela tiden finns där som ett knastrande brus och hotar att bli till en vrålande orkan igen, så blir läsningen mindre ångestladdad. Det kan också ha att göra med att huvudpersonen åldras, vilket gör grymheterna lättare att hantera på något märkligt sätt.

Jag beundrar det där flyhänta sättet att blanda humor med djupaste mörker och kärv enkelhet i språket med ett ordförråd som virvlar och porlar som en silverbäck. JT Leroy är ett berättandets geni. Jag kommer inom kort att införskaffa Sarah, tack för tipsen du-vet-nog-vem-du-är.

 

 

 

 

 

 

Jag gillar ju Oi/streetpunk, döds och dylikt tungt, liksom rosslande rock n roll. Det är väl så att säga fundamentet i min musiksmak. Men faktiskt också vismusik och Country.

Jag kom ihåg när jag hittade morsans gamla Readers Digest samlingsutgåva The Best of Country. Där satt man framför vinylspelaren och fattade inte mycket av texterna, mer än att jag hajade att de sjöng om mycket hjärta och smärta. Jag gillade Rose Garden och Delta Dawn bäst, åtminstone tills jag hörde Ring of Fire med Johnny Cash. Kanske var Folsom Prison också med. Det var och är något speciellt med den där rösten som hängde sig kvar och gjorde att jag åratal senare upptäckte hans American Recordings.

 

Jag tror det är den där Cashgrunden för länge sen som gör att jag är så frälst i Perssons Pack och deras märkliga hybrid av hälsingklingande Country, sjuttiosjupunk a la the clash och folkmusik. Nära texter om småstadstristess, hjärta och smärta. I vilket fall som helst är jag glad över att de nu gör comeback med en skiva som efter smakprov bådar gott. Därav det här inläggets titel: Taskiga Tänder, Spetsiga skor

Om någon undrade.

 

 

 

 

 

 

Hjärtat är Bedrägligast av Allt

Kategori: Böcker




"Hör du på?"
Hon sätter ena handen under min haka och lyfter mitt ansikte mot sitt. Jag nickar och skakar mig fri från hennes grepp. Jag hickar kraftigt och chokladglass rinner ur munnen
och ner på skjortan.

"Herre gud...." Hon griper tag i en flik av skjortan och torkar mitt ansikte, hårdhänt, inte alls mjukt och lätt som min mamma, och fortsätter även när jag vrider bort ansiktet.

Hennes hand flyger plötsligt upp och daskar till mig i huvudet

så det studsar tillbaka mot sätet.

”Om jag nu slösar bort min tid på att prata med dig så ska du för fan va hövlig nog att svara.”

Jag förstår inte, så jag nickar igen och suger in läpparna så de inte ska darra. Jag känner smaken av det salta som rinner ur näsan.

Hon boxar till mig på axeln, så att jag hamnar på sidan i sätet.

”Svara när jag pratar med dig”. Säger hon med hög men lugn röst. Jag ligger kvar på sätet och en våldsam skälvning börjar i magen och sprider sig till resten av kroppen.

Ljudet av en hög snyftning fyller bilen.

”Våga inte grina!” Hennes hand famlar i mitt hår. ”Jag har hört tillräckligt med bölande från dig för att räcka ett helt liv.” Hon drar mig i håret så att jag tvingas se upp i hennes ansikte. Hennes ögon glimmar som de var gjorda av glaserad emalj

och hennes mun förvrids i ett halvleende.






Försvinnanden,
första novellen i novellsamlingen Hjärtat är Bedrägligast av Allt skriven av JT Leroy träffar mig som en hästspark i magen.
Jag bar med boken i ryggsäcken till jobbet idag och läste lite på rasten.
Kom till sidan 21 innan jag fick lägga den ifrån mig och gå och kippa efter friskluft.
En klaustrofobisk ilning genom nervsystemet
och en nyponrosklibbig doft av barndom säger mig att den blir en pärs.

Bakom sidornas och bokstävernas starka strålning finns den molande sorgen.
Allting är fult, meningslöst och skitigt tjockt av gråt och snor.
Du visste det när du var liten,
men glömde det någonstans när det onda lindrades.

Den där vetskapen om döden som ibland lägger sig som en snara kring allting och dras åt.
För du vet att de som du bryr dig om kommer att försvinna
och du vet att det är bara ett ögonblicks verk ifrån att de kippar efter luft i ett sjukrum
eller ditt barns hand glider ur din och den lilla blå overallen försvinner ut i trafiken.
Det är den verkliga, sanna rädslan och det är demonen,
och det är vad som får mig att må illa när jag läser sådana här böcker.



Kaerlighed På Film

Kategori: Film






Jag såg filmen Taxi Driver första gången som tretton, fjorton, kanske kan det varit fjunig femtonåring. Den var minst sagt omtumlande, och bejakade just sidor och tankar jag inte trodde andra upplevde -på det där sättet som bara riktigt bra kultur gör.

 Bland mycket annat som etsade sig fast i min hjärna och fick mig att se om den (jag såg den kanske två gånger i veckan en period) var när huvudpersonen Travis träffar Betsy.

 

Taxichauffören Travis lider av svåra sömnproblem, hans kropp liksom psyke är ärrade efter hans tid i Vietnams djungler. Han delar dygnet mellan taxikörning och porrbiografer, kryssar rastlös gatorna tills han av en slump får syn på Betsy.  

Hon arbetar i ett kampanjhögkvarter för en politiker, Travis har ingen uppfattning om politik men fastnar omedelbart för Betsy. Han ser henne som något rent och oförstört i en smutsig kloak till värld. Han skriver i sin dagbok.

”They”
”Can´t”

”Touch”

”Her”

 

 

Till sist uppvaktar han Betsy och får henne att gå ut och fika med henne. Han får till och med hennes telefonnummer. Travis försöker vara sådan som han tror att människor är, och försöker bete sig som han tror de gör. Han köper en skiva till Betsy, han försöker vara henne till lags. Så bjuder han till sist ut henne och tar med henne på en porrbiograf.

Gör han det för att det är det enda han känner till, eller för att hon ska förstå vem han egentligen är, kanske är det till och med ett försök att få henne sexuellt upphetsad?

När Betsy slänger tillbaka vinylskivan till honom och försvinner iväg i natten, står han oförstående kvar.

 

Efter alla returnerade blombuketter, vars lukt Travis misstänker ger honom magcancer där de samlas på hög i lägenheten och efter alla obesvarade telefonsamtal, går han in på kampanjhögkvarteret men blir ivägkörd därifrån. Han skriker åt Betsy:

 

”You´re in hell,

and you´re gonna die in hell.

Just like the rest of them.”

 

På tal om kärlek på film såg jag året efter både Wild at Heart och Blue Velvet av herr David Lynch.

 

 

 

Obama

Kategori: Allmänt




Obama can't you tell
Obama can't you tell
If US want my oil
will you bring me Hell ?




Drömmen om den ofelbare ledaren som ska förändra allt nu personifierad.
Alla pseudokristna och nyfrälsta bejublar hans ankomst.
Jag läser i tidningen att martin luther kings dröm har besannats
-Äntligen! Efter alla dessa år..

Nu skall samförstånd råda från Atlanta till Alaska.
Mellan svart och vit
Mellan wasp och slavavlönad mexikan
Mellan Hiltonsystrarna och de råttbitna crackungarna.

Nu kommer medborgerliga rättigheter att bli norm i det förlovade landet.
Den stora demokratin i väst blir efter en mindre svacka åter allas ledljus och stjärna
Tortyren slutar idag.
Krigets maskineri rasslar till och tystnar sen för alltid.
Hallelujah, Oh Lord och Amen

Frälsaren är slutligen här.







Bokenkät

Kategori: Böcker




En gammal god vän i bokhyllan...




Enkät Tagen Från Bokhora .



Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Ingen och har aldrig gjort. När jag var yngre spenderade jag pengarna på annat och idag är jag helt enkelt för snål. Däremot brukar jag boka in favoriter på bibblan, de gånger jag har koll (vilket är sällan). Då läser jag dem inbundna, annars föredrar jag pocketformatet.


Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Warren Murphy och Richard Sapirs böcker om Remo och Chuin. Jag har kilovis av dem. På andra plats Robert E Howard (hans Conan i Äventyrsspels pocketar)
Stephen King leder annars lätt ligan, följd av Koontz och Bukowski. Sen tar herrarna Alan Moore (watchmen o swamp thingsviten) och Jamie Delano (Hellblazersviten) upp sin beskärda del utrymme.


Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
För inte så länge sedan läste jag ut suveräna Fri, som jag fick nys om på min totalt Japanfixerad och Manganiserade vän CJ Håkanssons blogg. CJ tipsade mig innan dess om John Fante, som blev en omedelbar favorit. Han brukar ha vänligheten att tipsa mig, då främst genom e-post.


Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
Det var nog den senaste Hannibal lecter-boken, som en närstående önskade sig. Reaktionen var positiv just då, men vad jag vet ligger den fortfarande oläst och ska jag döma efter filmen är det nog lika bra... Annars är det få som läser böcker i min bekantskapskrets, om man inte räknar arbetskamrater som mest läser skit, och därför ger jag sällan bort böcker.


Har du några biblioteksreservationer just nu?
Jag tror att jag fortfarande står på Mattias Gardells bok Blodets Gudar, som aldrig verkar komma på svenska. Jag gillade hans Rasrisk så mycket att jag läste den två gånger.


Vilken bok/böcker läser du just nu?
Eftersom jag är ordentligt produktiv för stunden, läser jag knappt alls utan lägger all min lediga tid framför tangentbordet. Det blir lite film emellanåt och någon kväll i veckan unnar jag mig lyxen att läsa Robert E Howardnoveller och lyssna på Unleashed i hörlurar.

En excellent kombination.


Relaterad länk


Humorbranschen 2

Kategori: Allmänt

 

 

 





Än en gång Måndag morgon på ett bolagsmöte

 

 

Mellanchefen:
”Så shoot, Jimmie. Vad var det nu för projekt ni arbetat på så länge?”

 

O´hara:

”Det är en show kring fyra singelkvinnor i NY, och hur de hamnar i konstiga, humoristiska situationer utifrån sex. Lite sådär tokroligt och igenkännande.”

 

Mellanchefen:
”Den kommer att vara sexuell explicit?”

 

O´hara:
”Oh ja. Du förstår, de fyra kvinnorna har alla olika personligheter och olika hårfärger. Huvudpersonen är blond och har lockigt hår, är väl lite vimsig och modern stadstjej –gillar shopping och att gå på krogen. En sån publiken kan identifiera sig med. En annan är rödhårig och mer så där chict feministisk. Hon..."

 

Mellanchefen:
"Jag tänker mig henne kortklippt."

 

O´hara:

"Självklart, det var det första vi blev överens om. Brunetten är mer skötsam, the girl next door. Den fjärde är en mansslukerska, och är främst med för den komiska effekten. Hon beter sig som en man - fast hon är en kvinna!”

(folk skrattar lite nervöst och skruvar på sig)

 

Mellanchefen:
”Hmmm... Vilken hårfärg har hon? Slampan alltså.”

 

O´hara:
”Öh, blond.”


Mellanchefen:
”Du sade att de hade olika hårfärg.”


O´hara:

”Nja, två har ju samma. Det var ju antingen det, eller ta med en… öh, etnisk karaktär. Men de har i alla fall olika frisyrer.”

 

Mellanchefen:

”Hmmm.. och det ska bara handla om dem flamsa runt i the apple? Jag är ledsen Jimmie, men jag känner inte riktigt så starkt för det här. Jag menar, vem ska serien rikta sig till?”

 

O´hara:

”Jo men sen kommer huvudpersonen att träffa en riktig höjdare, en snubbe. Det kommer att kretsa mycket kring deras strul och on-off-förhållande. Inte bara att bruttorna raggar och håller på.”

 

Mellanchefen:
”Hmm… Bättre… Men jag vet inte, något saknas.” (någon hostar längre ned i rummet)

 

O´hara:

”En av manusförfattarna hade en idé om en ”Skipper”. En kille som liksom rör sig runt tjejgänget och väger upp lite mot all östrogen.”

(kvävda skratt hörs)

”En humoristisk karaktär såklart, lite new yorkish, lite woody allen.”

 

Mellanchefen:
”Det låter inte så dumt Jimmie! Jag vet hur du har kämpat för det här projektet. Kanske får han ihop det med någon av dem?”

 

O´hara:

”Ja, det tar jag för givet. Och skulle han mot förmodan inte funka, är det bara att skriva ut honom ur showen.”

 

 

 

 

 

Humorbranschen

Kategori: Allmänt

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndag morgon på ett bolagsmöte.


Mellanchefen:

”Ja höstsäsongens planering. Är det nån som har nåt färskt?”

 

Johnson:

”Jag och Larsen har ju utvecklat den här grejen med bröderna du vet.”

 

Mellanchefen:
”Ja just det. Dra den en gång till, så får alla höra.”

 

Johnson:

”Jo vi har den här ena brodern va, som är en riktig slarver, och sen har vi den här andra brorsan som är en riktigt skötsam snubbe. En nörd, pedant och går inte alls hem hos damerna.”


Mellanchefen:
”Känner igen typen, Johnson. Fortsätt.”

 

Johnson:

”Jo, och så tvingas de bo ihop!”

(alla skrattar)

 

Larsen:
”Tänk er, de måste leva med varandra 24-7! Den ene har knappt rört alkohol, medan den andra ta-ta-ta, svingar loss på krogen varje kväll!”

(ännu mer skratt)

 

Mellanchefen:

”Gud så tokroligt! Snacka om att det kommer att gå hem där ute! Utmärkt jobbat grabbar!”

 

Larsen:

”Den är som Hope & Faith, fast bättre!”

(alla tystnar)


Mellanchefen:
”Vadå, jag förstår inte. Det är ju inte alls likt.”

 

 

 

 

Eden Lake

Kategori: Film

 

 


Vi är barn av vår tid

Vi är barn av vår tid

Är du rädd för ditt eget barn

Lilla mamma?


 

 

 

Så mina vänner... En fundering kring en film.

Först och främst borde Engelsmännen göra mer skräck.

Blandat med den skitiga realismen som emellanåt blixtrar till i brittisk film är det briljant när det väl paras med nagelbitande skräck.

28 dagar senare öppnade mina ögon när den kom, och satte sprätt på en vid det laget begraven zombigenre. (jag förutsätter att den gjorde det åtminstone)

The Descent var en av de bästa rullarna på senare år, med en absolut kräkframkallande klaustrofobi (en fobi jag annars har klarat mig undan) liksom en liten pärla  sådär i förbifarten; när huvudpersonen av misstag slår ihjäl en av sina bästa vänner. Sånt är man inte bortskämd med.

 

 

 


Ils/Them. Ett tips: Se den för fan!


 

Till samma höjder når inte Eden Lake, den är mer lik franska filmen Ils (them) som kom för något år sedan. En film jag gillade, som med små medel skapade stor spänning. The Strangers med Liv Taylor, var inne och nosade på samma område men nådde inte riktigt lika långt. Amerikansk skräck borde verkligen plocka upp inspiration från de elakt smutsiga filmerna Kids och Bully av Larry Clark.

Men nu är det ju inte enbart utifrån hantverket jag fann filmen intressant.

Både Ils och Eden Lake behandlar ett för skräckfilm omhuldat tema, välbekant från gamla klassiker som Village of the damned, eller för den delen Exorcisten; nämligen rädslan för våra egna barn och ungdomar.

I Eden Lake är det typiskt brittiska snorungar som står för mardrömmen, vilket såklart gör effekten mer påtaglig, för som alla vet kan inga på den här sidan Östblocket vara fula, skitiga och elaka som britterna kan.

 

 

 


The Descent. Se den för helvete!

 

Rädslan för ungdomar som löper amok och samhällets påstådda oförmåga att ”ta itu med problemet”, exemplifieras i Eden Lake genom den manliga huvudpersonen. En anglosaxisk herre från övre medelklassen, som i filmens inledning handfallen ser på medan någon snor åt sig hans parkeringsplats, inte heller vågar han säga ifrån grannarna på hotellet som för ett jävla liv och till på köpet låter han sig hunsas vid första mötet med ungdomarna. Inte konstigt att det går som det går för honom, eh?

 Egentligen är det väl så, åtminstone i mitt tycke, att det inte är konstigt att ungdomar av idag löper amok, det konstiga är varför inte fler gör det.

För sällan har väl ungdomen varit lika trängd i ett hörn som nu. Jagad av snutar och myndigheter, bespottad och hånad och ansedd ingenting annat en påtryckningsfaktor till en köpstark föräldragrupp, utlämnad till en offentlighetskultur de inte kan hantera och en illusion av privat sfär, där de håller på att bli de mest övervakade medborgarna sedan de gamla goda Stasidagarna.

 

 

 

 

 Poeten Johan Jönsson

 

 

Är då Eden Lake en film som skriker efter mera björklundsk disciplin innan det är för sent? Nej för fan. Jag tror vi är många som skriver i skönlitterär form, som medvetet eller omedvetet just nu snappar upp den ekonomiska krisen ur bruset som far genom skallen och tvingar ned den på papper. I vitt skild form såklart. Johan Jönsson blöder säkerligen ny betonghård tegelstenspoesi som det inte fanns någon morgondag, medan någon annan skriver om konstiga varelser som föds ur intet i en granskog.

 Och samhällets kollektiva underströmningar är just vad Eden Lake snappar upp. I nervösa tider av märkliga omvälvningar, skrämmer ungdomarna och deras intressen. De olydiga små ifrågasätter gamla normer, rör sig i ett annat universum och verkar så arga på den värld som skapade dem. Denna rädsla och brist för förståelse, synliggör filmskaparen på ett typiskt skräckfilmssätt:

Barnen i Eden Lake saknar inte bara respekt för vuxna - de jagar, torterar och mördar dom.

 

 


En Liberal...

 

 

 

Kollektiv Skuld

Kategori: Dikt och Rim







 


 

En törst efter tårar som inte släcks

Ett världssamvetes perspektiv

En atlasaxel som inte knäcks

Vi betalar räntan kollektivt

 

 

Ingen är av ren ondska född

Vackra ord efter ödesnyck

Ett offerlamm av skuld övergödd

Mitt pigment är passivt förtryck

 

 

Mina förfäders handling

Är också din

All världens skuld är min

Dina fäders gärning

Är också min

Allt för mitt bleka skinn

 

 

Varje skålpund av mitt kött

Att peka finger som tidsfördriv

En utmätning för de som dött

Täljer guld med ömkans kniv

 

 

För alla brott nån annan begått

Hur länge ska en generation sonande stå

Nu gryningssolen Palestinas ruiner nått

Och alla sonande stumma tittar bara på

 

 

 

 

 

 

 

Rökfrihet

Kategori: Allmänt




Cigg i näven, gott sällskap och Ringnes pils I en park. La dolce vita - Oslo style...



Så mina vänner...
Min lilla brevvän lotten skriver på sin blogg om hur coolt det är att röka, och visst fan är det så. Det var väl en av flera orsaker till att man drog de där första blossen för länge sen. Kolla snubbar som Slash, Lemmy eller Jack Nicholson i Gökboet. Folk som tänder en cigg ser helt plötsligt lite vassare ut, det kvittar hur fuckade de egentligen är i skallen.
Själv saknar jag definitivt självbilden av mig med en cigg i flabben, mer än själva ciggen.

För egen del är rökandet eller tanken på det så tätt förknippat med vissa saker,
inte bara fest som bilden ovan, det var också något att syssla med när man stod och väntade på någon, när man inte kunde sova, när man tog morgonkaffet, när man precis öppnat sommarens första riktiga pilsner på balkongen, när man pratade i telefon, när man åkte bil långa sträckor -antingen kopiös rökning i bilen med hög musik, eller njutningsspäckade raststopp.

Men samtidigt, var i skåne ikväll och hämtade upp en fyrhjuling med en kompis. Vi stannade vid ängelholmsgrillen på vägen tillbaka och hånlog åt rökarna som stod där skamsna, frusna och stampade utanför.
"Fan det är märkligt"; sade jag, "kom du ihåg bara för ett år sen hur vi höll på och snacka om hur fascistiskt det var med alla rökförbud och hur vi såg vår rättighet att röka som något av det viktigaste som fanns. Och nu tänker man bara så jävla skönt det är att slippa. Det är den egentliga friheten  - att vara rökfri, fast det fattade man inte då."
"Kan du inte hålla käften, så vi kan beställa någon gång", sade kompisen.



Jag vill också ha en logo!



Fick hem Viking Raids, Unleasheds best of 1991-2004 och fan vad nykär jag är.  Jag är imponerad av hur mycket som stämde redan från början, även om det såklart blev bättre. För övrigt ett fenomen bandet delar med två andra favoriter i dödsgenren (morbid angel, entombed).
Det finns ingen återvändo, jag måste införskaffa mer gamla plattor. Rent nödvändiga verkar de senaste skivorna vara, en omedelbar favorit blir låten Winterland, liksom Destruction som handlar om... ja, gissa själv;


From Isengard
The Uruk-Hai march off to war
For Destruction of the race of men
A new power is rising
Its victory is at hand
There will be no dawn for men




En rå, hamrande och vacker krigshymn i all sin brutalitet. Det du Enya, din gamla gärdsmyg.




Död Mans Grepp

Kategori: Dikt och Rim


 

 

 

 

 

Säg har du kvar din barnatro

Eller har du

vuxit upp till slut

Har du bränt var gyllne bro

Och från pärleporten

En gång för alla kickats ut

 

 

En värld av blod och smärta

Dit där rosor alltid dör

Till och med Guds egen son

Bär han för mig ett fadershjärta

Så flyttar jag söderut

Långt hemifrån


 

Ett fundament på upplöst grund

Lika sann och riktig

Som tevereklamen

Jag säger som skalden Hedlund

Återuppstå

Så jag kan kräkas

På Kristi lekamen

 

En död mans grepp om din hals

Det är både synd och skam

Skulden du betalar

Bredvid mig syns inga fotspår alls

Där jag går i skogar

Berg och dalar

 

 

Skaparkraft

Kategori: Allmänt



 

 

"I väntan sträcker sig stumma stammar mot den köldtyngda nattrymden. Det är en tät skog, en labyrint av gran, tall och slingrande rötter. Stigarna är igenväxta av ormbunkar och sly. Snödrivor ligger kvar under grenruskorna, fast det är veckor sedan det plötsliga snöovädret svepte in från kusten. I skuggorna, dit ingen töande sol når, har snön har frusit hård som is.  

 

Längre in i skogen, långt efter att alla stigar tagit slut, växer skogen ännu tätare, djupare och mörkare ligger en gömd glänta. Höga, frostsprängda furor växer i en cirkel runt den.Träden har stått där länge och deras rötter löper djupt i myllan. De är äldre än själva skogen. 

 

Från tomma intet öppnar sig en reva i tomma luften. Det knakar i grenverk och frostsprängda stammar när träden i cirkeln böjer sig, förvrids och fogar sig. Med ett dovt, brakande ljud tvingas rötter upp ur genom tjälen och drar med sig stora sjok jord.

Luften tätnar när revan i cirkelns mitt vidgas, som om någon skurit atmosfären ett djupt, pulserande sår. Genom skogen vrålar en virvelvind från ingenstans och döda träd faller i dess spår.

 

Revan ur intet spyr en kaskad av blod, exkrementer och vävnad.

Ett hopslingrat bylte faller till marken i cirkelns mitt. Mossan under henne bränns till ett asktäcke av lockiga sotflagor och en vämjelig stank fyller mörkret.

 

Det mörka håret, tjockt och klumpat av avföring och blod, börjar röra sig som en levande varelse. Tentakelliknande hårstrån gräver sig ned i den frusna tjälen, likt rötter som söker näring ur jordens rikedom. Långsamt, ännu pulserande som ett skärsår i mörkret, sluter sig revan ovanför henne och blir till bara vanlig luft igen, som om den aldrig existerat alls.

 

Runt om henne förkolnas gläntan.

Ett efter ett tar de frostsprängda furorna fyr med höga, vilda lågor. I fosterställning blir hon liggande med sina hårrötter fästa djupt i den brända marken, tills allt blivit till aska. Med sina åtta armar och sina väldiga, bakåtledade ben tar hon spjärn och sliter loss håret ur jorden med ett knastrande, sjukt läte. Hennes ansikte är fortfarande randat med blodet och efterbörden av hennes födelse. Hennes ögon är tjärnar, bottenlösa och utan nåd. I triumf vrålar hon mot det stjärnbeströdda himlavalvet, mot iskylan och oändligheten."

 

Ja, i slutändan blev den här nya novellen för lång för Eskapix -trettiosju tusen ord istället för önskade tjugo- men jag är nöjd ändå. Den var rolig att skriva. Det är också ett första utkast som känns som helt okej för att plocka fram och putsa på någon gång i framtiden, kanske lägger jag upp den här. Det är svårt det där, när jag precis avslutat en novell är jag i regel svinnöjd, medan när jag läser igenom den någon vecka senare vill riva den i småbitar. Aldrig blir man nöjd!

 

Jag har varit på ett väldigt styggt humör och det ett tag nu, fast jag egentligen snabbt tröttnar på att vara en sur gubbe med blogg. Fortfarande anar jag en polkagrisflagga bakom dumhet och krigets meningslösa maskineri, och fortfarande är jag less på att gå två steg bakåt för varje framsteg på arbetsmarknaden och fortfarande känner jag skadeglädje när jag ser brandbomber explodera mot kravallsköldar.

 Jag tror det är lite smittsamt det där, folk verkar i allmänhet sura i januari. Pengarna brända, himlen grå och det nya året verkar snarlikt förra skitåret. Arbetslöshet runt hörnet och de första löften som sveks var ens egna, om ett sunt leverne och en ny start.

 

Det verkar ockås vara ett envetet virus hos den lilla bloggsfär jag ögnar igenom regelbundet. Folk är lite ur hågen, surmulna och rentav arga. Till och med den gode Håkansson som annars sällan yttrar sig pessimistiskt om mänskligheten(!), har satt ned foten mot svenska polisen och stängda systembolag. H Ä R

 

Personligen har vinden vänt senaste dagarna, jag känner jävligt glad och energisk på alla plan. Det känns också som det kommer att hålla i sig, och inte är en tillfällig uppgång.

 

 

 

Hammer Batallion -Unleashed!

 

En del av förklaringen är nog Unleashed , efter att haft deras nya Hammer Batallion på repeat, var det dags att bränna synapserna till förra plattan Midvinterblot igen. Titelspåret är fortfarande något av de grymmaste jag hört, fast jag annars sällan gillar när man blandar Engelska och Svenska i låttexter. Som all bra musik ger

Unleashed inte bara kraft och glädje, utan det känns också som att vissa av texterna skrevs just för mig och den känslan är alltid lika härlig.

 

 

Men den egentliga faktorn är nog att jag varit mer kreativ än på en månad minst, och det är ju då jag mår som bäst. Från novellen jag nämnde inledningsvis har det bara gått vidare framåt, och jag skriver så axlarna värker om nätterna, då jag sällan får tid under dagarna. Det gör att jag somnar lite hipp happ på rasten på jobbet, liksom när jag tittar på Bamse med sonen, men det är det fanimig värt.

 

Igår såg jag Solstice, en amerikansk version av den danska filmen Midsommar, som jag tyckte var förutsägbar men underhållande när den kom. Solstice var så där jävla dum på många sätt, som bara amerikanska-plast-ungdomar-åker-iväg-ut-i-skogen kan vara. Fast den hade några goda ideér längs vägen.

Det bästa med filmen var faktiskt Förtexterna

Fantastiskt snyggt och stämningsfullt.

 

 

 

 

Enögd Tid

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

Nu viner orkanen

Slår omkull och slipar ned

Nu stiger vulkanen

När gråa massor går förbi på led

 

 

Ingen politik

Eller hatmission

Ingen dold symbolik

Eller falsk religion

 

 

Hammarhuvud och Hammarskaft

Fall för ingen

På knäna ner

För fri vilja, lycka och kraft

Tro på dig själv

Sen inget mer

 

 

Så formade och förledda

Kan inte sant och osant åtskilja

Så skamsna och rädda

En existens på knä utan egen vilja

 

 

I enögd tids moralpanik

Indoktrinerar de sina egna barn

Slät maler maktens mekanik

En urblåst zombiekaravan

 

 

 

 

 

 

The Bastard Son

Kategori: Dikt och Rim

 


 

 

Once upon a time

Three men followed a star

And told all men to spread the news

Tonight they´re celebrating

In churches and in bars

The dead boy of a chick I once knew

 

We locked the door

And on a donkey we leaved

To a little place called Bethlehem far away

At the time

I still believed

That she was having my baby some day

 

But I got cheated

My usual goddamn luck

She already had a love affair

I learned all about

The dickless fuck

And what grew inside of her

 

I said what the hell Mary

Full of disgrace

Why didn't God instead

Come all over your pretty face

 

The journey was long

And I was tired

Her cunt like the desert completely dried

No burning bush

No sword of fire

I admit I used that ass to get satisfied

 

I'm sitting here

With my eyes wide shut

Out of money and out of beer

Praise the child

And the virgin slut

But not the stupid sod who trusted her

 

A lonely carpenter

Getting hammered on his own

But as they say: blessed are the meek

My adoptive son got nailed

Wearing a crown

And the bastard just turned the other cheek

 

 

 

 

Narnia

Kategori: Film





Dags att hissa svart flagg över CS Lewis heptalogi...




Ur Aftonbladet:
NEW YORK. Disney hoppar av från nästa Narnia-film. Detta sedan den andra, "Prins Caspian", floppat. Tredje filmen efter böckerna om Narnia skulle gått upp på biograferna 2010.

Prins Caspian” spelade in 3,3 miljarder kronor, bara hälften mot första filmen ”Häxan och Lejonet”. Nu söker bokförlaget Warden efter en ny partner.

 

 

Ja, som vanligt när det gäller Waltkoncernen så är det en ekonomisk faktor och inte några konstnärliga betänkligheter bakom det hela.

Själv minns jag från barndomen en hackig vhs-kopia av den tecknade Häxan och Lejonet och tragglade även igenom några av böckerna. Men de här filmversionerna är helt olidliga. Att ettan överhuvudtaget spelade in några större summor måste ha att göra med den massiva reklamkampanjen. 

Den här nyheten känns ändå som ett sundhetstecken från biopubliken,

att de inte köpte samma smörja en gång till.

 

 

Arbetets Söner

Kategori: Dikt och Rim








Arbetarklassens avkomma
Under stöveln ner

Krisens, krigens och unionens barn

Samhällskroppens ohyra

Kom förena er

Tillsammans smashar vi hela stan

 

 

Det är dags att slå tillbaka

Alla ska vår vrede smaka

En flaska i skallen

En box på läppen och en kick på ballen

Arbetets söner slår tillbaks!

 

 

Ni slåss och stökar

allt för mycket

Gnäller käringar på det sociala

Skit som alltid

I vad fan de tycker

Så kom Igen, Ikväll får soc betala

 

 

Det är dags att gå till attack

Hög är låg

Elit  är pack

Så ställ er i kö, för nu jävlar blir det spö

Arbetets söner till attack!

 

 

Sysselsättningsmål

Åtgärdspaket

Att jobba för kommun

Och inte få en spänn

Ner på knä

Tätt bakom kravallstaket
 Arbetets söner

Med gatsten ger igen

 

 

 

Eskapixkonst

Kategori: Konst




Signerad Mia Mäkilä...





Så mina vänner...
Idag blev jag glad över att alla eskapisters favoritkonstnär, Holmströms egen fägnadsgudinna, äntligen fått sin nya hemsida klar. Jag talar givetvis om Mia Mäkiläs Nya Hemsida som blev grymt snygg.

Bilden ovan ska kanske, kanske inte (jag blir inte klok på´t) vara Omslag till nästa nummer av Eskapix. Personligen hoppas jag det, jag gillar den skarpt.

Ett vacker och skandalöst stycke konst, för om någon inte lade märke till det så pissar kvinnan på bilden...
...Hon pissar på den Amerikanska Drömmen!




Titelmästare

Kategori: Böcker




De där polackerna nu igen...



Så mina vänner..
Idag fick jag äntligen tag på Vader Lp:n Reign Forever World och Ep:n Blood på samma cd till det överkomliga priset 160 spänn. Med tanke på vilken hög nivå Vader håller på sina Ep:s är detta koncept något som borde vara standard. Nu är min samling vad gäller Vader under 2000talet komplett, vilket är min favoritera. Just för den renare ljudbilden.




...och den där Fante nu igen.



Nog om detta, det var ju nåt helt annat inlägget skulle handla om. Jag läser sparsamt och med andakt John Fantes Vänta till Våren, Bandini.
Precis som Ristat i Damm och Drömmar från Bunker Hill är den superb och jag vill inte att den ska ta slut. Men vad fan är det för titel Vänta till Våren, Bandini??
Helt jävla värdelös, vilket helt osökt för mig in på vad själva inläggstiteln syftar på...




Och så Howard såklart...Idel upprepningar. Men åtminstone en ny bild...



...just det, Robban nu igen.
Läser en novell nästan varje kväll och njuter gott och väl. Vilka stories.
Och vilka novelltitlar!
Snacka om att göra innehållet rättvisa och vice versa...


The Dream Snake

Dead man´s hate

Rattle of Bones

Out of the Deep
(en titel som för övrigt återknyter till Vader)

Restless waters

The Dead Slaver´s Tale

Dig Me No Grave

The Children of The Night

The Dweller in the Dark

Worms of the Earth
(en favorittitel!)

One Who Comes at eventide

...Ja listan kan göras längre.
Vi har varit inne på det där tidigare, min beundran för en bra titel, kolla H Ä R
Men jag väljer att avsluta med en av mina favoritdikter i boken.
Titel och hantverk på allra högsta nivå;





To a Woman


Though fathoms deep you sink me in the mould
locked in with thick-lapped lead
and bolted wood
Yet rest not easy in your lover´s arms
Let him beware to stand
Where I have stood

I shall not fail to burst my ebon case
and thrust aside the clods
with fingers red
Your blood shall turn to ice
to see my face
Look from the shadows on your midnight bed

To face the dead
he too
shall wake in vain
My fingers at his throat
your screams his knell
He will not see me tear you from your bed
and drag you by your golden hair
to Hell


-Robert E Howard, American Poetry 1933-



Skygglappar

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

Du växte upp på andra sidan älven

Där villorna låg

På nätta rader rödteglade

Du fattar det inte själv ens

Bland skygglappar och

Löften förseglade

 

Här gick jag och

Sparkade upp damm

I sommardagars kungariken utan vän

Född att springa allt man kan

Och ändå inte komma fram

Som i ett barns mardröm för länge sen

 

Närstrid med skarpyxa och bredsvärd

Ett brödraskap

Eller siste krigaren

Mot avgrunden går

Så byggdes ensamhetens tankevärld

En oskyldig tid

Av ont och gott

Som aldrig består

 

Vet du hur det är att inte kunna sitta still

När man tappar bort

Sina egna andetag

Be mamma om en laxsmörgås till

Men på den här sidan

Stiger ingen upp idag

 

Att pekas ut i mängd

Att ges en roll

Och att alltid knuffas ur balans

När du satt i bänk

Eller sparkade boll

Gömdes jag för sådant som inte fanns

 

Vi skar in bläck i redan sargad hud

Samma barnsliga saga

Fast på annat sätt

Vad du kallar djävul ska bli min Gud

Och allt du kallar fel

Ska vara sant och rätt

 

För alla dom

Som aldrig skulle bli

Som de andra

Med status och karriär

Så lös och ledig

Men aldrig fri

Du är något annat

 

Vi är fortfarande kvar här

 

 

 

 

Riget

Kategori: Film





Överläkaren häller Zombiedroppar i kaffet...



Så mina vänner..
Ett nytt år,
och dags igen att se om en tv-serie i absolut guldklass,
ett mästerstycke bortom bra,
skönheten och odjuret Ernst-Hugos paradroll:

R I G E T


Igår såg jag de två första episoderna och rös som vanligt av skönt obehag
när den gamla damen i bassängen sjunger I en sal på lasarettet.

Sedan trodde jag skulle skratta tarmsystemet ur led
när överläkare Stig Helmer förolämpar kollegor
och vigs in i ordenssällskapet Rikets Söner. 

 

Danskjävlarrrr!




Något är ruttet i konungariket Danmark...


Iron Man vs Football Factory

Kategori: Film




"Allt är gjort av plåt mamma, Allt är gjort av plåt"




I min högst marginella kommentar kring 2008 års filmer häromdan, glömde jag -bland mycket annat- Hellboy 2 som lätt var bästa fantastikfilmen -08 om man inte räknar Apocalypto dit.

Senaste åren har det gjorts en massa filmatiseringar av mer eller mindre populära serier, alltifrån Briljanta tolkningar/verk som Spiderman-trilogin, Batman Begins och American Splendor till kräkmedel som Catwoman och Daredevil.

Iron Man är en sån där filur som jag inte har någon direkt barndomsrelation till. The Avengers dök upp titt som tätt i svenska marvelutgåvor men gjorde inte alls samma intryck som de plågade och isolerade mutanterna i X-men eller ens John Byrnes svenssonsåpa i Fantastiska Fyran.

Kanske är det en av anledningarna till att den själva rullen Iron Man är en stor gäspning. Inte urusel eller irriterande, antagligen en helt okej film att glo på med tomma ögon medan man pressar in popcorn eller alternativt snask i flabben.

Kanske är en annan anledning att Tony Starks playboyliv är helt fjärran från mitt och för tankarna till de glättiga (reklam)rap/soulvideorna på MTV & ZTV som verkar rulla dygnet runt.

Hela tre gånger har jag pausat några dar och glömt bort Iron Man, innan jag kommit på Visst Fan, jag skulle ju se klart den. När den väl var klar kändes trissen sittningar poänglös och skallen tom. Snabbt och rådigt smällde jag i Football Factory för att fylla hjärnan i högklassigt brittisk kvalité,
samtidigt som jag nynnade på Argy Bargys gamla brottarhit från LPn Songs from The Streets:


I Just Can´t Help It

All I Wanna Do Is Fight
And Saturday Afternoon´s
Gonna Be Alright




Kaoskrigare

Kategori: Dikt och Rim


 

 

 

 

 

Så pinat och grått

Så kargt och kallt

Vävs den ödestråd du blev spådd

Brinn med mig

Låt oss förtära allt

Födda svultna utan botten nådd

 

 

Ska vi riva tempel

Eller vända jord

Ska vi rasera eller hålla fast

Säg betala notan

Så ska vi välta bord

Vi kommer aldrig att stå vårt kast

 

 

Vem orkar förbli

En kaoskrigare

I en tystad storm

Nu både konsumentslav och anarkist

När allt byter skepnad

Färg och form

Är jag granatsplitter

Är jag Antikrist

 

 

En känga i skallen

Och en bön om fred

Ett hånskratt i mörkret och en ensam tår

En tid som blödde

En tid ur led

Och en väg tillbaka av bara snår