stewe

Perfidia

Kategori: Böcker

 

 

I samband med anfallet mot Pearl Harbor upptäcks ett bestialiskt mord på en japansk familj. Dådet är riggat för att likna traditionellt japanskt självmord, men den briljanta unge kriminologen Hideo Ashida kommer snart någonting helt annat på spåren. Samtidigt arbetar han under tidspress; alla japanskättade tjänstemän sparkas från samhällsuppdrag och massinterneringar stundar.
Los Angeles blir snabbt en splittrad stad; japanskättade medborgare attackeras på öppen gata, aktivister från vänster till höger mobiliserar, eldande pamfletter sprids, angiveri och avståndstagande, högt uppsatta maktmän inom polis och civilsamhälle konspirerar för att på bästa sätt sko sig på situationen, galopperande paranoia och rasbiologi.

 Numerologi


Perfidia klockar in på över åttahundra sidor, vilket inte direkt låter sig sammanfattas i några enkla rader. Det stora persongalleriet, varav många spelat en större eller mindre roll i Ellroys tidigare böcker, bidrar givetvis till att verkligen göra det här till en bjässe även bland mastodontverk räknat.
Men där andra böcker ibland varit förvirrande i sitt myller av bifigurer har James Ellroy i Perfidia slipat sin berättarteknik på sätt som gör den storslagna storyn hyfsat lättöversiktlig: Hideo Ashida har sin tydliga röst, den ständigt fascinerande Dudley Smith har sin, och Kay Lakes historia berättas i Jagform genom dagboksanteckningar. Det spelar absolut ingen roll om man har läst alla eller inga av Ellroys tidigare böcker; huvudpersonerna står på egna ben i Perfidia. Trots sina irrgångar och utbroderingar är berättelsen i sin kärna egentligen enkel.


Jag vågar påstå att Perfidia är det bästa Ellroy åstadkommit hittills, men det är ju som alltid ett högst subjektivt omdöme.
Jag fängslas av det underliggande temat kring rovdjuret inom människan. Vrickade vrånga vargmän och deras förmåga/oförmåga att skilja rätt från fel. Jag gillar hur legendarer som Kennedy Jr & Sr, Bette Davis och Eleanor Roosevelt förlöjligas och förnedras. Hur politiska fraktioner kläs av och hur ett välbekant historiskt skeende som andra världskriget ställs i delvis nytt ljus. Allt är så vidrigt, bitterljuvt, korrupt, kärleksfullt, våldsamt och vackert, som själva essensen av allt Ellroy tidigare skrivit i en och samma bok.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Palmer Eldritchs Tre Stigman

Kategori: Böcker

 

 

I denna dystopi är världen överhettad, människor kan enbart röra sig utomhus vid vissa tidpunkter när det inte är alltför varmt. Rika människor kan bygga sig lyxiga satellitbostäder och turista vid polerna som fortfarande är behagliga. De mest svala jordbostäderna med lägst nummer är också förbehållet dem, eller de som arbetar inom de större industrierna, som den mest framträdande huvudpersonen Barney Mayerson gör. Barney är en Prekog: någon som kan förutse mode och vissa händelser, vilket gör honom användbar.
Hans närmaste chef är ett såkallat bubbelhuvud: en person som genomgått evolutionsterapi för att kunna ta stora steg fram i sin utveckling. Det innebär bland annat en allt större hjärna (därav bubbelskallen) och en barkliknande hud för att bättre klara klimatförändringarna.
En global regim under FN:s flagg tvångskoloniserar mars och månar i solsystemet för att säkra mänsklighetens fortlevnad samt för att odla i mindre skala, något som är smått omöjligt på jorden tack vare hettan. Men bosättningarna är karga, kalla, farliga och inte minst deprimerande. På kolonierna missbrukas God-IZ flitigt, en drog som gör det möjligt för nybyggarna att fly sin tröstlösa tillvaro till ett par människomodellerade dockvarelsers kroppar där de kan utleva fantasier av lyx, sex och en bekymmersfri tillvaro. God-IZ är på pappret illegal men sanktioneras egentligen av FN och distribueras av storföretagen.
Berättelsens Palmer Eldritch är en berömd utforskare som årtionden tidigare rest iväg för att utforska universum och som ryktas har återkommit. Med sig bär han den nya drogen Mum-Z som förändrar allting.

 

 

Det finns ett filmklipp som kopplar samman Philip K Dick med Matrix. Kanske är det just det som spökar i bakhuvudet och får mig att dra paralleller mellan Palmer Eldritchs Tre Stigman och Matrix. Men jag tycker mig finna beröringspunkter i hur drömska världar skapas och upplöses inuti huvudpersonernas psyke, och liksom Matrixs Neo innehåller boken en profetia om en Leo som ska frälsa världen från den nya ondskan.
Jag har egentligen inte så mycket emot ett gudomligt grepp eller inslag av ett frälsartema överlag, men Palmer Eldritchs Tre Stigman blir lite väl för mycket filosoferande kring gudstro och kosmiska spörsmål, lite väl många hallucinogena labyrintgångar i en redan förvriden verklighet. Trots det är det ingen bok jag skulle vilja ha oläst, även om den inte når upp till samma klass som vissa andra av Dicks romaner. Just beskrivningen av systemet som med ena handen förmanar och andra handen uppmanar till verklighetsflykt är både kusligt och briljant.
Utgiven av Bakhåll förlag och översatt av Gunilla Dahlbom och KG Johansson. Om någon skulle missat det så är KG själv en författare av rang och rekommenderas varmt.

 

 

Mer Philip K Dick:

Skannad i Dunklet

Spurious Realities

PKD

 

 


     

 

The Nerdwriter

Kategori: Film

 
Det finns många fler sevärda klipp hos Nerdwriter om allt från Neil Gaimans Sandman och
Ridley Scotts Blade Runner till klassiska målningar och vetenskap. Rekommenderas!
 
 
 

Flyg Fula Fågel

Kategori: Publicerat

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Marvel 1602

Kategori: Serier

 
 


Det är ett beprövat grepp att placera lite nötta trikåhjältar i diverse nya sammanhang och upplägg; Frank Miller lyckades lysande med att nystarta Batman genom att placera honom i en dyster framtid där han var en motvilligt pensionerad hjälte, åldrad och bitter. Samma karaktär omplacerades på ett ypperligt vis till 1880-talet i Gotham by Gaslight, som handlar om hur Jack Uppskäraren besöker staterna.
Marvel 1602 lyckas riktigt bra, karaktärer som Fantastiska Fyran, Scarlet Witch, ursprungliga X-men, Quicksilver, Peter Parker, Nick Fury, Daredevil, Black Widow har placerats i 1602 års england. Vissa karaktärer, som Doktor Doom eller Dr Strange, känns mer hemma i den här epoken än de egentligen gör i modern tid.
De andra har dock modifierats(!) något. Istället för att hanka sig fram som lagvrängare är därför Matt Murdock i denna tappning en glatt trallande trubadur - fast egentligen agent åt Nick Fury som är så att säga drottnings "sköld". Eller shield som det kallas på engelska, fyndigt nog.
Istället för astronauter som utsätts för kosmisk strålning är Ben grimm, Reed Richards, Susan och Johnny Storm 4 orädda sjöfarare som råkar styra in i ett mystiskt sken med sitt skepp "The Fantastick". Istället för mutanter kallar "Carlos Javiers" märkliga elever sig för Witchbreeds. Det är ganska skojigt, precis som Furys springpojke är en sympatisk ung man som heter Peter Parquagh och bor hos sin farbror och faster.





Som vanligt sitter Gaimans kunskaper i såväl historia som mytologi som en dask i nacken, medan vissa saker fungerar mindre bra. Det förklaras åt helvete för mycket och det dras tentakler till nutiden, vilket jag inte riktigt uppskattar. Jag hade gillat bättre att historien helt enkelt utspelas i årtalet 1602 (som serien ju heter!) utan att det måste utredas och klargöras in i detalj hur det kommer sig. Det gör att den sista delen av de åtta inte håller samma klass som de andra.
Neils fans kommer troligtvis inte att klaga iallafall. Och av självinsikt, eller medvetenhet om att liknande berättelser gjorts förr, märks intet i efterordet signerat Gaiman. Där berättar Neil istället om hur han under omläsningen av Marvel 1602 - för att kunna skriva efterordet- satte sig i en roddbåt vid sjön som ligger alldeles nedanför hans hus och paddlade ut till mitten av sjön. Där han låg och drev, läsandes tidningarna han själv skrivit 1-2 år tidigare.










A field in England

Kategori: Film

 


Efter att ha tagit steget in i nutidens snabbstreaming har det inte blivit mycket dvd inhandlad, men när jag ändå satt och fyndade Sandybellfilmer åt småttingarna i en digital tiokronorslåda, passade jag på att plocka med A field in England. Jag har ju gillat Ben Wheatleys tidigare verk.
Filmen utspelar sig under inbördeskrig under sextonhundratalet. Fyra desertörer slår följe för att finna en ölhall. De kommer inte så långt, istället hamnar de på fältet som nämns i titeln och där resten av filmen utspelar sig. Man ska gräva efter en skatt, eller det är åtminstone förevändningen till att ranta runt där i över en timmes speltid till.

 
 
 
En svindlande resa in i Englands psyke, står det på omslaget. För min del kunde det lika gärna stått en svindlande resa in i Englands anus eftersom det är mest skit som serveras. Och det enda svindlandet är väl i sådana fall de tio spännen den kostade.
Det är inte skönt skräpig lågbudgetskräck och det är inte surrealism som fascinerar även om man lite förstår; det är bara lågbudget arty-farty. Det är svartvitt utan finness. Det är slowmotionscener utan dynamik som nog mest tilltalar kritiker med egna kapsejsade krystprojekt bland byrålådans skisserade utkast.
Jag gissar att Wheatley försöker få till en dos Lynchsurrealism, två nypor Trierska infall och kanske ett kryddmått Karim Husseinskt äckel, men det hela faller hopplöst platt. Jag hemföll till att spola mig igenom de allra långtråkigaste delarna av hallucinogent överspel av alla inblandade.
 
 
 
 
 
 
 
 

Wolf Hall

Kategori: Böcker

 
 
 
Wolf Hall tar sin början med att smedens tonårige son Thomas Cromwell än en gång blivit halvt ihjälslagen av sin far. Han rymmer för ta värvning och utforska främmande land.
Tråden tas upp först tjugotalet år senare när den vuxne Thomas formats av flykten, sin tid som legoknekt och handelsmännen han mött. Resorna runt Europa har förfinat hans redan förslagna affärssinne. Han är en av sin tids första kosmopoliter, en renässansman med en bred kunskap i språk, kultur och insikt i de större skeendena i maktspelens korridorer. Dessa kunskaper har skänkt honom posten som rådgivare åt kardinal Wolsey, Henrik VIII:s lordkansler.
Kardinalens forna glans har mattats och han har gjort sig impopulär hos kungen.  Flera försök att få till en påvlig annullering av Henriks äktenskap med Katarina av Aragonien har fallit platt. Samtidigt trängtar Henrik efter Anne Boleyn som vägrar släppa till utan en ring på fingret, eller åtminstone en förlovning på gång. Att inte ha någon manlig arvinge pressar också kungen till ett nytt äktenskap då Katarina fått missfall med två söner och endast fött en dotter.
Cromwell har valet att följa sin Kardinal i fallet, eller genom sin strategiska slughet försöka binda nya allianser.
 
 
 
Wolf Hall är en riktig sidvändare, jag läser lika febrilt om kristna förhörsmetoder som Cromwells funderingar kring tygpriser eller eller de giftiga intrigerna vid hovet. Femtonhundratalsmänniskorna vi möter är sitt eget tycke i högsta grad modernt folk, vetenskapliga och filosoferande och som läsare är jag där med dem i de stunderna, förundrad över utvecklingen och framstegen som den nya tiden bär med sig. Samtidigt är det såklart skrockfullt och väldigt olikt vår samtid, fast skrivet och beskrivet i ett sagolikt skimmer av den mästerliga Mantel. 

 


 
Cromwell är en fascinerande huvudperson, alienerad i sin intellektuella överlägsenhet och föraktad för sin låga klassbakgrund. Personerna runt honom lyser som solar eller fladdrar som stearinlågor beroende på vilken status de har i hans ögon, eller vilka möjligheter han ser i dem att nå högre på karriärstegen. Hänsynslös i sina ambitioner, ombytlig som en vindflöjel och samtidigt en sorgligt solitär skepnad hukad stelryggad över sin skrivpulpet.
Hilary Mantel sägs ha förnyat och förändrat den historiska romanen. Det förvånar mig inte alls och jag ser redan fram emot att banka pannan mot nästa tegelsten i trilogin.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

We3

Kategori: Serier







Ni har hört det förr. Innan den första plogen smiddes så tillverkades hugg- och stickvapen för att slakta grannbyn innan de hann komma på tanken att slakta oss. Med krutets introduktion till västerländerna kom sprängämnen och skjutvapen. Nya häftiga sätt att ta kål på folk.
När elektriciteten uppfanns dröjde det inte länge förrän Elektriska Stolen följde i dess spår. När Einstein knäckte hela grejen om hur atomer klyvs och hur de kan användas till att ge oss energi utav bara helvete, tog det inte långt därefter förrän förintelse och död drabbade Hiroshima och Nagasaki. Och så vidare...

 


Om man då tänker sig att det fanns ett sätt att kunna kommunicera med vanliga husdjur och utrusta dem med cyborgliknande rustningar, hade det verkligen används till att bygga broar och underlätta för mänskligheten eller hade de –som grundstoryn i we3 är- används till systemets legosoldater och lönnmördare? Svaret är ganska givet.Men we3 handlar egentligen inte om djur, eller om teknik för den delen. Den handlar om makt och motstånd, överhetens syn på oss och om ditt eget val att vara en nyttig idiot eller inte.

 




We3 är en oerhört snabbläst och lättsmält stycke serie, men som ändå hinner berätta mycket på ett effektivt sätt. Bara djurens inbördes dialog är rent beundransvärd. Författaren Grant Morrison och tecknaren Frank Quitely har gjort ett minimalistiskt storverk som bör läsas i andetag snarare än sjok och som lätt fastnar i tankarna flera dagar efteråt.
Bosss!!
St!nk!!






 

Kapitalet i tjugoförsta århundradet

Kategori: Böcker

 

Succéförfattaren och ekonomen Thomas Pikettys bok är väl värd sin framgång. På ett både lättfattligt och fängslande vis analyserar Piketty den moderna kapitalismen så att även en jeppe med blygsamma kunskaper i ekonomi kan hänga med i resonemangen.
Det historiska perspektivet finns hela tiden närvarande, Piktetty beskriver till exempel hur vi lever i en värld som är snarlikt det sena artonhundratalet och det tidiga nittonhundratalet. Hur kapitalinnehav betyder alltmer och riktigt arbete allt mindre. Kort sagt lever vi i en galopperande ojämlikhet där ett hundratal människor äger omkring hälften av jordens tillgångar.
I Vredens Druvor, John Steinbecks klassiker från 1939, beskrivs en situation som går att jämföra med dagens. I boken lever en mängd jordbrukarfamiljer på att arrendera mark av storbönder. Depressionen slår till och familjerna, inte minst från Oklahoma, tvingas flytta omkring och finna sysselsättning med oskäliga löner som inte sällan slutar med att knegaren blir satt i skuld till arbetsgivaren istället för att få pröjs. Den sociala misären i de tillfälliga boläger som slås upp i närheten där det kan finnas arbete, växer lavinartat. Familjerna kallas nedlåtande för "oakies" och blir snabbt alltmer marginaliserade från majoritetssamhällena.
Samtidigt så var det ju den tekniska revolutionen som gjorde det småskaliga, statarliknande jordbrukssystemet i exempelvis Oklahoma blev överflödigt och ledde till att familjerna vräktes från sina arrenden i massor. På samma vis är företagsflykt till låglöneländer med ibland omänskliga villkor som följd, och enbart koncentrationen av kapital till en världsomspännande finanselit, inte hela svaret på hur dagens situation gått åt skogen. Även om globaliseringen gick i stå imorgon, och finanseliten pungslogs genom indrivning, är en stor del av de jobb som en gång byggde välstånd för arbetare borta för alltid, på grund av robotisering och IT-revolutionen. Något som skapar ett bekymmer för framtiden; för att ha en fördelning mellan arbete och kapital enligt socialistisk/socialliberal/marxistisk modell så krävs det att arbetena fortfarande finns. 

 

Många av Pikettys lösningar på globaliseringens baksida är i sig själva globalistiska. Att bekämpa en nationslös och gränslös rovkapitalism genom att införa en global skatt kan låta logisk, samtidigt som andra globalistiska projekt såsom klimatkonferenser och domstolar för mänskliga rättigheter mest har fungerat som ett spel för gallerierna. Det vill säga, få framsteg görs på dessa konferenser mer än underteckna fantasimål eller som i domstolarnas fall; åtala ledare för mindre skurkstater som är impopulära hos de större skurkstaterna.
Att sätta sin tro till att samma nationsledare som befriat finansmarknaden från regelverk och inhemska skattesystem, de som möjliggjort den globala finanselitens härjningståg och skott sig själva på kuppen, plötsligt ska enas i att göra tvärtom, är minst sagt utopiskt. Föreställningen om ett jordklot av världsmedborgare som kan genomdriva progressiva skattesatser på samma vis som en suverän nation på sin höjd kan, är att främja globaliseringstanken istället för ifrågasätta den. Inte minst i vår tid av folkvandringar, gränsmotsättningar och ständigt uppblossande krig.
Nu kanske de här fragmentariska funderingarna låter magsurt kritiska, men egentligen gillar jag Pikettys bok väldigt mycket och rekommenderar verkligen alla som är intresserade av sådana här frågor att lusläsa honom.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Cigarette Burns

Kategori: Film

 





En av de absolut bästa filmer Carpenter gjort på den här sidan nollnolltalet, även om det inte säger mycket.
Den svårt härjade biografägaren Kirby blir kallad till audiens hos den svinrike affärsmannen Bellinger. Ryktet har spridit sig att Kirby är duktig på att leta upp filmer som är rena rariteterna. Bellinger själv skryter med att han är ägare till över 8000 av de mest vidriga, bannlysta och sällsynta filmer som någonsin gjorts. Dock saknar han en; den mytomspunna filmen La Fin Absolue Du Monde. Regissören Hans Backovic hade gjort filmen som ett vapen riktat mot världen, och redan på premiärvisningen gick publiken bärsärk i biosalongen med blodbad som följd.
När Kirby avfärdar den mytomspunna rullen som en vandringssägen visar Bellinger honom ett rum där en av de medverkande från filmen hålls fängslad; en ängel med sina vingar avskurna. Under hård ekonomisk press tackar Kirby ja till uppdraget och sökandet efter mardrömsfilmen kan börja...

Jag tycker Cigarette Burns är både vacker och storslagen, dels är det en effiktiv och blodigt gjord skräckberättelse av den råa skolan. Dels är det en kittlande tanke att en film, eller för den delen vilket konstnärligt verk som helst, kan äga kraften att i grunden förändra och förvränga den person som kommer i kontakt med det. Framförallt är den en skräckfilm som känns inte bara originell utan också genuint obehaglig.



 

 

 

 

Medborgarsång

Kategori: Bloggverk

 
 






 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Junebugs & Birdbrains

Kategori: Publicerat

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En liten läsenkät

Kategori: Böcker

 
 
 
 
 
Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu?
Två: Perfidia samt LasseMajas detektivbyrå -Diamantmysteriet.
 
 
 
 
Vilken var senaste boken du fick? 
Vikingar i krig av Kim Hjardar och Vegard Vike. Har inte börjat i den än, men snart!

 
 
 

Vilken var den senaste bok du gav bort? 
Böcker om jag får be, Bleckmossen: Sjöhästens Hemlighet samt Bleckmossen: samlade äventyr volym 1&2 till dottern i födelsedagspresent. Alternativet var att låna hem dem ytterligare en vända och man kan ju inte ränna på biblioteket förjämnan. Bleckmossenböckerna är hennes favoriter, en mangainspirerad svensk humorserie om tonåringar som ibland löser mysterier.
 
 
 

Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad?
Byta böcker är verkligen inget jag sysslar med.

 

Vad läser du just nu och hur fick du tag på den boken?
Två böcker: ovan nämnda Perfidia av James Ellroy från bibblan. Los Angeles under andra världskriget, internering av japaner, mobilisering och mord. Suverän än så länge.
Becoming a Barbarian av Jack Donovan, köpt. 
Donovan är en udda figur, samhällskritisk författare av böcker om frågor kring maskulinitet. Han är kroppsbyggare, öppet homosexuell och beundrar (kanske inte helt överraskande) Yuiko Mishima. Donovan har medverkat i nationalistiska sammanhang, trots att han själv förkastar just nationer och förordar en återgång till ett stamsamhälle och en livsstil närmare naturen med inslag av hedendom. Något han utvecklar vidare i den här boken.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

My head is shaved. My head is wired.

Kategori: Musik

 
 
 
 

It began when they come took me from my home
And put me in Dead Row,
Of which I am nearly wholly innocent, you know
And I'll say it again
I.. am.. not.. afraid.. to.. die


 

 
 
 

Skannad i Dunklet

Kategori: Böcker

 
 
 
På uppmaning av illustratören Ingemar Roos lånade jag hem den här boken och den golvade mig duktigt. När jag plitar ner de här recensionerna eller vad man ska kalla dem, brukar jag göra åtminstone ett halvhjärtat försök att beskriva handlingen. Sällan har det väl varit så svårt som när det gäller den här boken.
Dels är det svårt att skriva något om handlingen utan att spoliera för mycket, dels är handlingen såpass märklig att den är svår att göra rättvisa utan bör i första hand upplevas.
I korthet kan man säga att det handlar om en grupp missbrukare och deras öden i en vagt beskriven framtidsvärld. Det är litegrann som att Charles Bukowski och William S. Burroughs hade skrivit en science fiction berättelse tillsammans, åtminstone när det gäller beskrivningarna av beroende och utsatthet.

 
 
 
De som ägnat sig åt psykedeliska droger eller genom diverse substanser hållt sig vakna flera dygn i sträck är bekanta med hallucinationer. Den rationella delen av hjärnan vet för det mesta, antingen under eller efter hallucinationen, att kackerlackorna i duschen eller barnen som klättrar på balkongerna är just en hallucination. En annan del av hjärnan viskar envist att för en kort stund så fanns de där sakerna på riktigt, det var en glimt under den väv som omsluter verkligheten. Även åratal senare finns upplevelserna i minnet, lika tydliga som de övriga, mer trovärdiga minnesbilderna.
Philip K Dick var en mästare på att beskriva just en sådan förskjuten verklighetsuppfattning och gör läsaren i högsta grad en del av de påtändas tankar och rädslor. Samhällskritiken är sublim men stenhård. Snutnojan och det galopperande paranoida schizofrena gör att det inledningsvis komiska knarktugget kumpanerna emellan alltmer känns olycksbådande och skrämmande.
Översättningen av titeln A Scanner Darkly är kanske inte den vassaste, men det är också den enda negativa invändning jag kan åstadkomma. Hantverket när det gäller allt från språk, rytm och slang till att lägga in översättningsanmärkningar är klanderfritt. Efterordet är oumbärligt.
Skannad i Dunklet är en av flera PKD-böcker utgivna av Förlag Bakhåll. Jag hoppas att de fortsätter på inslagen bana och att vi framöver även får se novellsamlingen Selected Stories of Philip K Dick på svenska.
 
 
 
 
 

So it Begins...

Kategori: Böcker

 
 
 Perfidia är första delen i vad som ska bli en mastodontsvit över Andra Världskriget.
Hundra sidor in - det vill säga en åttondel av boken- infriar James Ellroy förväntningarna.
Ovanstående rader inleder berättelsen, poetiskt och profetiskt.
Men redan på nästa blad låter det som vanligt igen.

 
 
 
 
 

L’alba dei morti viventi

Kategori: Serier

 
 


Hellborn kom förra året och är den hittills maffigaste utgåvan för oss prenumeranter. Utöver det cirka 240sidor feta albumet så medföljde en hel massa omslagskonst, bonushäfte och annat smått och gott som gläder samlarsinnet.
Hellborn hör till de bästa, kanske rentav allra bästa, albumen hittills. Hellborn är namnet på en fängelseö där interner avlider på morbida sätt och lite väl frekvent.
Dylan Dog skeppas innanför murarna för att luska och finner ett osedvanligt grymt system under den obarmhärtige direktör Lugers ledning. En skönt mörk och melankolisk story med filosofiska fundering kring ondska, godhet, fångenskap och frihet. Den för Dylan Dog typiska humorn står kommissarie Bloch för, vars semestertripp till skottland berättas parallellt.

 

 


De Levande Döda är den allra första serien med Dylan Dog som tog Italien med storm. Det var också den första serien i Dylan Dogs egna svenska tidning under nittiotalet och den enda utgåva jag inte äger av de sex nummer som hann komma ut innan den gick i graven.
Trots att det gått dryga tjugotre(!) år sedan jag sist läste om mardrömsdetektivens möte med zombies så mindes jag allt helt och fullt. Det är ju ofta så det är; man kan inte för allt i världen komma ihåg det där seriealbumet som man gillade så i höstas medan man kristallklart minns något som gjorde starkt intryck under de formbara åren.
Det nostalgiska skimret förstärks av de olika efterorden som handlar om just Dylan Dogs introduktion för en svensk publik, författade av de som var med när det begav sig: Semics förlagschef, redaktören för Dylanblaskan och översättaren- som myntade det för Dylan Dog fans välbekanta uttrycket Fy för helvete!
Man påminns också om att översättare på den tiden, kanske speciellt hos semic och satellitförlaget, inte hade några problem med att frångå originalet för att i sitt tycke förbättra manuset eller bjussa på sin egen humor. Översättaren Anna berättar tex om hur hon ville att registreringsskylten på Dylans folkabubbla skulle lyda DÖD666 istället för DYD666, något som man förvisso kan ha sympati för. Men också hur hon skrev om italienska Barbieserier till svenska så att dockan fick mer skinn på näsan och hade ett jobb istället för att vara en mjäkig sminkbrud. Det säger väl en del om kvalitén på en serie, att man kan skriva om hela manuset utan att själva bilderna avslöjar det hela. Men jag är ju samtidigt tacksam såklart att kvinnorna i min generation inte exponerades för Barbieoriginalet och formades till några plastiga melodifestivalmarionetter som gör märkliga ankminer framför telefonen och klär sin avkomma i chockrosa och glitter.
Ett album kanske mest för oss nostalgiker och de som vill veta hur sagan om Dylan Dog en gång började.


 

 Dylan Dog finner du hos Ades Media