stewe

Antabusters

Kategori: Dikt och Rim










Pop a pill

Against your will

Just to please the fucking bosses

It makes you ill

And you're still

Totally lost in the process



No more cold sweat shivers

No more aching liver

And no more beer and fun

So flush that A-bus

Don't be a cunt



C'mon my lad

Booze makes us mad

Mad and wicked in the head

C'mon you jerk

Forget the work

Just take another zip instead


So

Bust

Bust

The antabus

And join us



We're gonna bust out of this prison cell

And give the coppers

a damn good fight

Together we're gonna raise hell

In the city tonight



Emptying every bottle and glass

Stuff that Antabus up your arse

 

Call us fools

We love the abuse

And we don't care what society may think

Fuck the A-bus

Fuck your rules

Let's bust it all and have a drink


 





Skriven av undertecknad och Andersson. (som på den tiden hette Eriksson)

Hittade den här i en flyttlåda. En text från två man starka punkbandet som fanns tidigt 2000-tal, fast utan att egentligen existera mer än på papper och i fantasin. Så går det när man saknar både förutsättningar,  instrument och talang! Några kul texter vart det i alla fall, med mycket vilja trots nödrim, bristande engelskakunskaper och klichéer.

Många bandnamn också minns jag, allt från just The Antabusters till MBD, vilket gjorde oss själva -liksom pizzeriaservitriserna vi försökte imponera på - smått förvirrade.


















Deer Hunter

Kategori: Film








Ja mina vänner...
Det är gott att se om gamla filmer när man är sjuk, det har jag sällan tid till annars. Under min lilla krassliga, sängliggande period senaste veckan tyckte jag att det var läge att se om just Deer Hunter. Kanske var Sweet Sixteen och Pushertrilogin inte tillräckligt deprimerande?
För hela upptakten till Deer Hunter -bröllopet, jakten och den lilla staden med stålverket som bakgrundskuliss- är något av det mest storslagna vemodiga jag vet. Med långsamma, målande bilder och med en fylleskrålande Can´t take my eyes off You istället för sentimentala Speilbergstråkar som förgäves mjölkar efter tårar.






Kvar hänger den där känslan som förmedlas av Lindas replik till Michael;
"Trodde du verkligen att livet skulle bli så här?"

Fortfarande en av alla tiders bästa filmer.


Ryggradslös

Kategori: Dikt och Rim











Ryggradslös du haltar

stapplar dig fram

För familjen är du en pinsam skam

Dina så kallade vänner

förnekar ditt namn

Och din egen mor ångrar vad hon sket fram



Du lever i rädsla

Ständigt på din vakt

Fast långt från gator och mörka gränder

För sent nu att ångra

Allt du gjort och sagt

Vi trasar dina nerver för var kappa du vänder



Du försöker att undgå

Du försöker att fly

Ryggradslösa som du

Får mig vilja spy



Inatt ekar sirenen

så fortsätt huka i din stuga

Annars vet du vad som händer

En omgång stryk

som heter duga

Och en helkväll på akuten med spräckta tänder





Lite om Gyo och andra serier

Kategori: Serier




Ur samma perveterade hjärna som gav oss Uzumaki...


Så mina vänner...
Är det bara jag som andlöst inväntar nya numret av Eskapix? Nervöst och längtansfullt.

Under förmiddagen har jag gått bland kartonger och travar av serieblaskor.
Det retar mig att ingen ny hylla finns utan att jag får packa upp mina dyrgripar i garderoben istället... För det slår mig vilken skattkista man sitter på. Eller vad sägs om Sandman #57 i stort sett orört skick? Jävligt snyggt omslag. Blodregn, på den korta men ljuvliga tid Horst gav ut läderläppen, med lysande biserier som Question eller kanske främst Vigalante av Alan Moore. Groo´s berömda #100 nummer. Till våren blir det nog Traderadax, ingen idé att tjuvhålla på de enstaka godbitarna.

Kom att tänka på att jag inte skrivit vad jag tyckte om Gyo - av Junji Ito. Den är inte lika monumental som Uzumaki, men å andra sidan i stort sett bättre än det mesta annat jag läst på åååratal. Mer sci-fi, mer förklaringar till katastrofen som denna gång drabbar mänskligheten. Gillar början bäst, när stanken börjar. Helvrickat och obehagligt.
I utgåvan -som finns billigt att tillgå i två volymer via tex adlibris- finns även två bonusserier, smålustiga The principal Post och så den högst olustiga The Enigma of Amigara Fault
En suverän bonus som håller samma höga klass som själva huvudserien.








En Jävla Torpare...

Kategori: Allmänt







kom iiiinnn....




...eller åtminstone husägare.
Nu står flyttlådorna som spön i backen och jag hittar saker jag inte visste fanns i skrymslen och förråd i den här småskaliga trean som funktionerat snarlikt en bostad de senaste fyra åren. Eller treåetthalvt var det kanske.

Äntligen blir min hem ett borg där jag slipper glo in i en industrilokals vägg när jag kliver ut på balkongen, fan där finns tillochmed en gräsmatta att ligga och förarga grannarna på medan gräset växer sig högre.
Äntligen blir det en hörna där jag kan skriva i lugnan ro, äntligen kan man rada upp alla skivor samtidigt och ta fram seriesamlingen ur garderoben. Och kanske bäst av allt -ingen på andra sidan gipsväggen att ta hänsyn till.

Vad blir nästa steg in i svenssonfällan kan man undra,
Gå till psykolog istället för till puben?
Ha pengar på banken och fundera på att sätta in nytt shithouse
istället för att bränna hela besparingen i Oslo?
En fast anställning?
Ett anständigt liv?
Läderfåtölj och egen telefon?
Tanken är svindlande.


För övrigt är det inte torpet på bilden som är själva huset.



Anansi Boys av Neil Gaiman

Kategori: Böcker


Sagostund...




Amerikanska Gudar (American Gods) är en av de bästa verken inom Fantastik jag vet.  Anansi Boys är en slags uppföljare, fast skriven i en helt annan anda. Det är en lättsam bok, lekfullt berättad, som en blandning av skröna och fabel.

Det gjorde mig inte besviken, tvärtom gillade jag humorn, som kändes så där småputtrig och ordrik, lika typisk brittisk som nybakade scones och doften av te.

Just faktumet att Anansi Boys är så olik sin föregångare och ändå så bra -fast på ett annat sätt, gör att Gaiman befäster sin position som en briljant historieberättare av den sorten jag gärna återkommer till.

Någon jävla dag ska det bli av att införskaffa de där absolute-sandman-albumen.




Neil poserande...




A Noose for You

Kategori: Dikt och Rim




Today

I´m a part of the machinery

Just another ugly mug

But once

I was an outcast

One of the underdogs



Back then

a cold rain fell

A life of lost love

and friends who died

Some of them

went straight to hell

But this one´s for

The bastard who lied



I´m a family man now

Still paying

Interest from the old days

I changed a lot

Still you and your kind

better stay out of my way



Because you´re a Quisling and a

white trash uncle Tom

I despise

everything you´ve become



Load and reload

Ready to seek and destroy

Every scream of agony

I will enjoy



You´re a pathological liar

So full of shit

I´ll piss on your grave

Your thieving spineless git



Like a small boy would

You making up stories about your dad

When I see you squirming

It really makes me glad



You´re feeling alright

Lying on the sofa and

Playing video games

But if someone’s mention work

Then the pain starts



Pointing finger and mumbling

Everyone but you is to blame

But you know, Insurance fraud

Just aint that smart



I´m gonna

Shut your mouth

And mess you up

real good

I´m gonna

bite you in the throat

Like some kind of monster

Thirsty for blood



I got a solution

The next time

You feel like telling a lie

How about I´ll put the noose

Around your redneck-neck

And string you up real high






Tips på Fantasy...

Kategori: Allmänt


....eller faktiskt inte.
Men jag tyckte de här titlarna var bättre än originalen.

Så stäm mig.























Just Wheel of Time är faktiskt ett kapitel för sig. Började läsa hans följetong när jag var i tonåren... Jag härdade fram till bok 8? Bok 9? Då hade jag sedan länge tröttnat på sånt där skräp, men trodde fan det skulle ta slut nån gång. Men det gjorde det ju aldrig... Verket överlevde till sist även Robert Jordan själv.






Cannibal Shuffle

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

 

 

I'm the kind of geezer

That keeps you in the freezer

And make big meatballs out of your face

Lets have some chow

Lets pluck that eyebrow

The coppers wont guess I ate every trace

 

Your lips

They look so sweet

Its what I call `The other white meat´

You´re always posh, always fresh

I want to see you in the flesh

 

 Am I a cannibal or just a hungry lad?

My taste in women aint that bad

 

I whisper in your fried ear

´Shall we use the silverware?`

Tonight  I´ll be lighting my candles just for you

They called you a cheater

They called you a man-eater

If  they only could see the irony in what I do

 

You cheap little tart

You really made me fart

Still I l cant get enough of  those jawbreaker eyes

I´ll never tell my mate

Whats on his plate

Hoo-ha! A scent of a woman with hot sauce and rice

 

Once you were between my sheets

Now you´re stuck between my teeth's

 

Oh baby

How did you come to be so yummy

Oh baby

No longer in my heart but still in my tummy

 

I love every inch of you - capish?

You really taste like a bird and not  a cold fish

 

 

 

 

 

Hellblazer: Rare Cuts

Kategori: Serier




Författad av Delano, Morrison och Ennis





Ibland är jag så där snål att det är rent korkat.
Jag tänkte först inte spendera mina surt förvärvade penningar på Rare Cuts- volymen. Anledning? Att inledande berättelsen Newcastle: A Taste Of Things To Come finns med i volymen The Devil You Know.... Skulle jag verkligen köpa ett album där en story jag redan har finns med?

Som tur är, vann jag den här gången över snåldemonen, för jag dyrkar Rare Cuts.

Den tvådelade berättelsen Early Warning och How I learned to love the bomb av Grant Morrison, mästerligt målad av David Lloyd är fan det tyngsta jag läst sen Uzumaki.
Rejält obehaglig seriekonst. Morrison har mycket, mycket gottis på sitt samvete.

I Dead-boys Heart Återkommer Delano och gör ett nedslag i Constantines minst sagt udda barndom. Briljant.
Ännu mer briljant är hans insats i avslutande delen In another Part of Hell, där man får följa Constantine som purung slyngel inneboende hos en tokig, ovanligt vidrig häxa och hennes snuskiga apa. Låter det vrickat, så är det fullständigt rätt. Rekomenderas å det varmaste.

Mellan dessa bägge Delanoalster dyker David Lloyd upp igen, denna gång illustrerande Garth Ennis humoristiska men ändå obehagliga bidrag The Diary of Danny Drake. (var god att infoga valfritt krystat superlativ här)

Avslutande ord.
Jag är helt lyrisk. Om du gillar Hellblazer  så finns det ingen anledning att inte köpa den. Finns för hundratretti spänn på adblibris.

 

 

 

Relaterade Länkar:

 

 

Mer Om Serier

 

 

Lite till om serier






Marionett

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

 

 

 

Kom hit gott folk

Kom slå er ner

Och applådera tidsfördrivet

Låt apan

Krumbukta sig blott för er

Nu vevas

Åter positivet

 

Ja en narr är här för er

En docka i en tråd

Hans mun den bara ler

Fast hans ögon ber om nåd

 

 

Här lyfts så högt

En solkad själ

Till åsyn för spott och spe

Nog har du lite tid

Att slå ihjäl

Tills ridån ska hissas ned

 

Marionetteatern växer sig stor

Här kommer fler och fler

Tusen tomma ögon glor

Och deras munnar bara ler

 

 

Skratta så rått

Och peka ditt finger

Åt all smutsig och hemlig skam

Det är så roligt

När han springer

och springer

Utan att någonsin ta sig fram

 

Ja, de blir allt fler och fler

Med ögon utan nåd

Medans nån där uppe ler

Och rycker i en tråd

 

 

Ska fjädern i apan

Brista en dag

Kommer publiken att stirra sig mätt

Drar den

Dansande Narren

Ett sista andetag

När hela världen honom sett

 

Säg om inga trådar fanns

Vad skulle hända då

Skulle alla få en chans

Att resa sig och gå

 

 

 

 

 

Working Class Anthems

Kategori: Musik

 

 

 

 

 

 

 

Tre vackra sånger för de systrar och bröder som nu sparkas från sina jobb och förnedras medan miljoner av surt förvärvade skattepengar skänks bort till de giriga gamar som allra högljuddast brukar motsätta alla former av sociala skyddsnät för de svagaste i samhället.

Tre vackra sånger för de som härdar ut och varje dag gör en insats.

 

 Håll huvudet högt.

 

 

 

 

 

 

 

Workers Song

Av dkm

 

 

Yeh, this one's for the workers

who toil the night and day
By hand and by brain

To earn your pay
Who for centuries long past

For no more than your bread
Have bled for your countries

And counted your dead

In the factories and mills

In the shipyards and mines
We've often been told

To keep up with the times
For our skills are not needed

They've streamlined the job
And with sliderule and stopwatch our pride they have robbed


We're the first ones to starve

The first ones to die
The first ones in line

For that pie in the sky
And we´re always the last

When the cream is shared out
For the worker is working

When the fat cat's about

And when the sky darkens

and the prospect is war
Who's given a gun

and then pushed to the fore
And expected to die

for the land of our birth
Though we've never owned

One lousy handful of earth

 

 

 

 

 

 

 

Du Fattar Ingenting

Av Perkele

 

 

 

Du har alltid fått vad du pekat på

aldrig kämpat för någonting
Anser att man får skylla sig själv

om man inga pengar har
Jag sliter som fan för mitt levebröd

och du ser ner på mej
Men pengarna hjälper inte dej ett skit

den dagen jag fått nog

Du är ett svin

och du fattar ingenting
När vi står öga mot öga

kan ej pengarna hjälpa dej
Du är ett as

och du fattar ingenting
När jag knyter min näve

så finns det ingen nåd
 
Du är van att få allt serverat

aldrig tar du skiten själv
Du är född till svin

och kommer alltid att va
Du gör mej fylld med hat


Det har aldrig handlat om avundsjuka

Det har handlat om såna som du
Vi får se vem

som ser ner på vem

när du har trynet i asfalten

 

 

 

 

 

 

Keops Pyramid

Av Wiehe, framförd av Thåström

 

 

Jag är en av dom som slavar

På Kung Keops pyramid
Det är vi

som jobbar nere invid foten
Och vi sliter och vi svettas

För att inte tappa tid
Det är synd om dom

som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit
blir man aldrig mera fri
Om man slutar här

så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen

 

Bakom femton dubbla reglar

Bakom femton dubbla lås
Håller rikedomen hov i maktens salar
Här finns ingenting som hotar

Här finns ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala
Och om någon måste dö
eller några ska ha spö
Finns det andra

som kan verkställa besluten
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten


 Så det verkar som om det

I varje tid och hos alla sorters folk
Finns några som vill skapa pyramider
Där dom själva sitter överst

Och har makten i sin hand
Medan dom som lever nedanför

dom lyder
Men när dom där uppe i det blå
Inte längre vill förstå
Utan föraktar alla oss

Som ger dom mat
Ska pyramiderna till sist bli 

 

Deras grav

 

 

 

 

 

 

 

 

Låt Den Rätte Komma In - Filmversionen

Kategori: Film





John Ajvide Lindqvist







Jag ogillar saker som omfamnas av mainstreammedia.
Orsaken till det finner du när du öppnar en dagstidning eller slår på teveapparaten. Men samtidigt ska jag inte vara tjurig i onödan, det här är en bra film - med svenska mått mätta är den exceptionellt bra.
Trots att den omhuldats i pressen.
Skådespelarna, då speciellt de unga huvudpersonerna är kanon. De medverkande pratar till och med som folk gör på riktigt, precis som i dansk film.

Det är starkt av JAL att beskära sin originalhistoria och bara lämna kvar det högst väsentliga.

Daniel Alfredsson gör allting rätt genom att berätta i bilder, på ett nästan Troellskt sätt.

Tillsammans åstadkommer de en avskalad, stillsam version av Låt Den Rätte Komma in som passar både oss som läst boken, liksom de som inte gjort det.

Vackert.


Ika Nord spelar Virginia





Härdsmälta

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

Kom ner i min krypta

Följ mig till min grav

Genom rötter rinner jag

Svettas ut

Genom bark som sav

 

 

Kom ner i min krypta

Den är ödslig och övergiven

Som jag själv

Jag är bunden till vatten

Bunden till jord

Du är fri som vind och eld

 

 

Ett kors

Ett minnesmärke

En symbol för allt som brann

Genom sfärer löper vi

Utan att någonsin

Finna varann

 

 

Vi är en atom

Sönderklöven mitt itu

Jag ränner

Jag rotar

Söker allt som var du

 

 

Mitt väsen är

En härdsmälta av ensamhet

Vi är överallt

och ingenstans

Energier

Av längtan och vilsenhet

 

 

Så mycket

Jag inte kan greppa

Jag svävar fritt men fäst i jord

Ett ginnungagap

Emellan oss

Ett vakuum bortom alla ord

 

 

 

 

 

 

Stugsittarfredag

Kategori: Musik

 

 

 


Orsak till Extas...

 

 

 

 

Som amfetaminpåverkade satanister som försöker spela punk år 1955, var det någon som sade. Vete fan om det stämmer, men Demented Are Go är fantamig ett av världens bästa band.

Här är Ingemar Roos favorit Funnel of Love

Och även jag anser den vara grymt bra. Ståbas som ger ståpäls. Att lyssna på DAG en hel dag gör mig festsugen, men beroende på att alla andra jävlar verkar ha ett liv och ligga sjuka och så, får jag väl ladda upp för ännu en stugsittarafton.

 

Och skön metal, Hellbilly och rocknroll i all ära, men det är fan bara riktigt svängig gatpunk som frambringar den totala konsumtionshysterin hos mig. Nästa helg har jag eventuellt fått levererat SSBs debut Från Början Till Slut, liksom Argy Bargys senaste The Likes of Us. Snacka om tunga killar som gör fet musik… Eller var det tvärtom? Skit samma -in i dimman lär det nog bli...

 

Ikväll ska jag åtminstone se Låt Den Rätte Komma In, som sägs vara bra. Eftersom jag gillade boken väldigt mycket, väntar jag mig ingenting. Den som lever får, som bekant, se.

 

Såg Hellboy 2: The Golden Army förra veckan. Ettan gillade jag mest för persongalleriet, HB själv var ju en omedelbar favoritkaraktär, och fast den inte var dålig, upplever jag den här uppföljaren som mycket bättre. Ett jävligt underhållande, vackert och storslaget äventyr.

Helt klart den bästa jag sett i avdelningen Fantastik/äventyr sedan Pans Labyrint. Av samme snubbe till på köpet.

 

Morsning.

 

 

Relaterade länkar:

 

Köp din Punk-Oi-Psychobilly HÄR


Låt den rätte komma in


Argy Bargy på Myspace


Watford Jon


Mer om musik

 

 

 

 

 

Den femte november

Kategori: Allmänt

 

 

 

Men jag sluter mina ögon

och smakar

På minnet av din hud

Salt- och sötvattendroppar

Afrodite i sin paradisskrud

Vi badade nakna fast det rådde förbud

Men du

nog blev vi förlåtna av gud

Jag minns dig naken

När jag tänker på saken

Bultar mitt blod så hett

Hallonsaft och Hammarskaft

Halka runt i sav och svett

-Sundström

 

 

Efter veckor av mörker och mangel, Vader, Bloodbath, Kreators Enemy of God, och senaste dagarna Satyricons Age of Nero hamnade jag idag i en oanad Stefan Sundströmeufori. Det var ett tag sen, men fan vilka rim han får till den mannen!

Här är en favorit. Faktiskt den som citeras ovan.

Bandade för några år sen (VHS-du var så bekväm) ett kortare inslag med Stefan, där han trampade runt i sin lilla trädgård mitt i landet med sina x antal ungar rännande omkring. Han visade sitt växthus och åt en tomat, medan han lovsjöng sin hängmatta där han brukar ligga och knåpa ihop låtar. I växthuset alltså, snacka om livsnjutare. Synd att man inte är sån. 

 

 

 





 

Jag är mer en sån som bara bitvis klarar av Cormack McCarthys bok Vägen.

Den är som en snyting på läppen, som en klump i magen, och som den allra svartast sorg. Efter den vemodiga dystopin Never Let Me Go förra veckan, är det svårt att läsa en bok som gör nästan fysiskt ont. Men samtidigt är det som att pilla på ruvan på ett skavt knä, svårt att låta bli.

 

 

 

 

Tunga grejer...

 

 

Kastar lystna blickar på nya Howardssamlingen som är ute nu, liksom efter Frank Millers DD även om jag inte blir klok på vilka nummer som är med i vilka utgåvor.. Men just nu är månadens beställningskonto mättat i och med sista delarna i Delanos Hellblazersvit, och de enda jag inte är bekant med tidigare genom svensk utgivning. Det ska bli spännande som fan. 

 

 

 

Ur Millers Born Again...

 

 

Sist ett stort grattis till vännen McCormick som ska bli pappa igen i April och just flyttat in i nytt hus i Norge. Håll glöggen varm, så ses vi kanske till Jul! 

 

 

 

 

Arvegods

Kategori: Dikt och Rim









Se genom hela historien

Har det funnits såna som oss

Som lever hårt

Och gör det svårt

Vi strider och vi slåss



När Kalle Dussin tåga ut

Så var vi även där

Med horor och fylleri

Blod och dysenteri

I slitna Karoliners här



Vi radas upp i krig

Som kanonmat för ett system

Städer i brand

Och flaska i hand

När vi inte nyttjas är vi till problem



Vi skövlade Europa

I trettio år fick de se på fan

En armé av anarki

Ett tuggande maskineri

Som skrämde vettet ur tyskens barn



Vi är pojkarna i barerna

Vi är kämpar i krig som fred

Och är det nåt som händer

Så är vi alltid med

Våra vilda ögon

Och spruckna skratt

Som nu som då

Så har det alltid vart



Tiderna förändras

Men vi finns alltid här

Knektar och drängar

Utan jord och pengar

Det enda arvet som vi med oss bär



Vi knegar, krökar och ställer till

Härjande pojkar som leker män

Vi har ett dåligt sätt

Och gör sällan rätt

Men måndag morgon stiger vi upp igen



Giger

Kategori: Konst






Ibland kan jag inte låta bli att undra över vad HR egentligen får sin inspiration ifrån...







Konstverk!







Ännu ett mästerverk...







Löpeld

Kategori: Dikt och Rim











Väckt till ny och vildsint värld

krutdurkens stickande doft

Alltets vitkolnade askhärd

De krälande maskar i stoft



Så glupande äter lågan

En löpeld tar all världens prakt

Säg vem bevekar plågan

Säg vem står här brandvakt?



Där en Konung framstiger

att leva ur hand i mun

Evig vinter med skärseld viger

Hans flödade löftesbrunn



Hör sista klockslagen klämtar

Bered palats för Idiokrati

Känn helveteslågan flämta

med en masugns frenesi



Här slickas blanka stövlar

Mata löpelden som tär

Hans krökta fingrar skövlar

Ett inferno som fursten när



Se pyramid i glas och betong

Hans namn är överkonsumtion

Förgänglighet är smickrets jargong

Böj knä för er nya religion



Tiotusen oskyldiga själar

En tron av råttor skönjas där

Tusen och åter tusen
 blödande trälar

Se alla lögners kung krönas här




Midvinterblot 1

Kategori: Bloggverk




 
Vi önskar er en god allhelgona...





Jepp mina vänner.
Vad vore den här helgen utan att man kastar ur sig en rysare i tre delar. Lite annorlunda upplägg den här gången, då del ett ligger överst så att säga. Fortsättningen når du genom att scrolla nedåt bara. Ha det gott  mvh s.





Den gamla hantverksbänken är repad, fårad rentav. Lacken är sedan länge mattad. Träet är fläckvis missfärgat i nyanser av mörkt och ljust. En dammrandad taklampa kastar blekt sken. Fladdrigt skuggspel över väggarna. Ett mal som flaxar febrilt. Försöker kyssa glödtråden. I mina näsborrar sticker en lätt dunst av mögel, instängd fukt och igenslammade golvbrunnar.
Köttyxan.

Hovtången.

Sågen.

Raspen.

Fyra rakblad.

Dyrken.

Kniven.

Kulhammaren och stifthammaren.

Skiftnyckeln.


Så prydligt och nätt ligger de där framför mig, uppradade på den nötta hantverksbänken. Formerade i följd, lagda i bestämd ordning. Jag tar kniven. Låter brynet smeka stålet. Sakta, men stadigt fast bestämt för jag brynet fram och tillbaka. Tills blå eld dansar längs bladet. Så vacker du är. Håller stålbladet mot min kind. Så kall. Så hård och styv. Lägger kniven tillbaka på sin plats. I sin ordning. Mitt mellan skiftnyckeln och dyrken.

Uppradade.
Prydligt.
Nätt.


Den bundna flickan gnyr. Ett kvävt mummel under den högst provisoriska huvan, stör min koncentration. Med rynkad panna går jag bort till den bärbara cd-spelaren i hörnet. Putsfläckad och smutsig. En tjock, brunaktig remsa spindelväv över vänster högtalare. Liknar dammimpregnerade spermatrådar.


Jag höjer volymen till det dubbla och den vildsint hamrande kakofonin studsar mellan källarväggarna. Dövar allt annat.

En kraftig ström urin rinner nedför vänster stolsben när musiken höjs. En doft av rädsla fläktar förbi ett ögonblick, innan den blandar sig med den unkna källarluften och upplöses. Hon skakar. Slingrar sig i sitt fjätter. Redan blodstockning. Jag undslipper ett gillande läte innan jag vänder ryggen åt henne igen. Rejäla knopar. Ett gott hantverk.


För mitt inre öga ser jag den dimhöljda tröskeln.
Väntande.
Vakande.
Trånande.
Efter mig. Efter dagen då den förlorade, saknade sonen äntligen träder åter. Varsamt lyfter jag kulhammaren från hantverksbänken. Går fram till den späda flickan som sitter bunden på stolen och drar huvan av hennes hjässa. Bara tunna rester av hennes mascara syns kring ögonen, längs kinderna. I övrigt är allt ett skräckslaget, förvridet grin. Bara tårar och snor alltihopa. Bara ulkande och flämtande.

"Du pissade på mitt golv", säger jag till henne. Hon hör mig inte, musiken är för hög. Hon gnyr bara. Hjälplöst. Ömkligt. Ännu mer tårar och snor, fast jag tror hon egentligen försöker tala. Jag tror hon försöker forma ord. Men hon låter mer som ett djur än människa.


Första slaget med kulhammaren träffar underifrån. Det krasar till när käkleden splittras. Hud och vävnad fläks öppen ända till benet. Flickan skriker inte. Hon gnyr inte. Bara rullar med huvudet fram och tillbaka. Ögonen vänds långsamt ut och in, munnen är med ens vidgad i en onaturlig vinkel. En blodig klump lossnar från käkleden och ramlar ned på golvet när hennes haka slutligen faller in mot bröstkorgen. Lika tvärt som när lamporna släcks i strömavbrott hänger hon stilla, så stilla i repen. Jag ser hur de skär in i henne som taggtråd i djurhud.

Medvetslös?
Hukandes drar jag med handen längs golvet under stolen. Jag smakar på blandningen av blodstänk och det ännu ljumma pisset.
Slickar fingrarna rena.
Känner rädslan.
Känner styrkan.


Dimhöljd, pulserande, skär synen av den trånande tröskeln genom mitt sinne. Jag böjer mig över henne och kysser nästippen. Stryker det svettoviga håret ur hennes panna, kysser även den ömt. Så len hud. Så mjuk och så helt utan fåror och rynkor. Bara elva år. Jag låter tungan vispa runt i den trasade vävnaden, käkens splittrade benfragment. Varmt, kladdigt och mjukt. Som att slicka fitta.


Förnöjt lägger jag tillbaka kulhammaren på dens plats. Dens ordning på den nötta hantverksbänken. Uppradad, prydlig och nätt. 

Midvinterblot 2

Kategori: Bloggverk

 
 





Eftermiddagssolen bländar in genom köksrutorna när jag kommer upp från källarnedgången. Travarna av disk, bananflugorna och intorkad smuts syns skarpare än vanligt. Snabbt passerar jag genom vardagsrummet till trappan.

På ovanvåningen finns ingen sol. Där är fönstren draperade med svarta lakan. Där är dunkelt på dagen och beckmörkt om natten. Jag klär av mig framför sovrumsspeglarna. Står naken inför dem. I dunklet ser min kropp vacker ut. Majestätisk.
Som statyn av en grekisk gud, ett konstverk i blek och vacker perfektion. Jag lossar gummisnodden i nacken och låter håret falla i kaskader över axlarna, ned på ryggen. Varje muskel syns utmejslad, stramande. Varenda kroppshår har rakats väck eller ryckts ut med rötterna.
Så ren.
Så stark.
Så vacker.

Jag njuter av kontrasten av hårmanen mot kroppen. En ebenholtsslöja över alabasterhud.

Varje ärr löper i symmetri, följer kroppsstrukturen i böljande rörelser när jag rör mig, byter pose och låter musklerna svälla och slappna av. Som ett skuggspel. Det tog timtal, dagar och månader att uppnå denna ljuvliga mosaik av ärrvävnad. Bara jag och rakbladen, svettandes tillsammans i dunkla rum. Bara jag och rakbladen i det fladdrande skenet från svarta kandelabrar.


Jag faller på knä framför spegelglaset. Inte så nära att min andedräkt immar, men tillräckligt nära. Jag ser mig själv i ögonen. Stirrar utan att blinka, utan att röra mig en millimeter. Ser djupt i spegeljagets pupiller. Låter mig drunkna i dem. Andas långsamt, rytmiskt, metodiskt. Stirrar med vidöppna ögon tills tårar svider. Stirrar med vidöppna ögon tills spegelbilden börjar se ut som någon annan. Så blir blicken i spegeln allt blankare. Tonar bort tills bara avgrundsdjupa hålor syns.

Håret skiftar i nyans och lockas. Läpparna tjocknar och öppnas i en ekande flämtning. Ett ljud som från överallt och ingenstans. Varje anletsdrag suddas ut, tappar sin mening. Mjölktyngda bröst spänner under trastyget kring hennes kropp. En kropp som böljar och slingrar över hela spegelväggen. Som en eldstorm, som ett vattenfall på väg igenom det tunna glaset. På andra sidan men ändå i samma rum samtidigt. Jag kan inte längre avgöra var jag själv slutar och hennes kropp börjar. Vi är ett.


Sonen och modern.
Brodern och systern.
Härskarinnan och trälen.
Hennes väsen uppfyller mitt till bristningsgränsen. Får mig att skälva, vibrera, slutligen darra våldsamt. Jag böjer sitt huvud inför hennes härlighet. Min egen hand -som samtidigt är hennes hand- håller redan hårt kring mitt kön. Ådrig, renrakad och pulserande i hennes och mitt grepp. Det mörklila ollonet redan flödande.


Blodsoffer. Härskarinnan, systern, modern talar till mig utan ljud. Fyller mitt sinne och inre med bilder av vad som en gång varit och vad som väntar bortom de dimhöljda visionernas portal. Bortom tröskeln.


Blodsoffer. Hon visar mig vad som måste göras. De nio världarnas eviga rike, segerns allra ljuvaste sötma. Hennes svarta tunga befriar mig äntligen från lustans ok, lapar safterna och dricker mig. Slickar ollonet torrt.


Blodsoffer. Tömd, förlöst och darrande lämnar hon mig liggandes kvar på golvet. Som en bortslängd leksak. Som en docka av kött.


Spegelväggen är åter en gång inget annat än en vanlig spegelvägg. Det enda som hörs är mina egna flämtande andetag i det dunkla rummet. Men i min skalle stannar bilderna kvar. Hennes läppar mot mina, mot min kropp. En tunga svartare än något värdsligt mörker.


Svårt medtagen kommer jag på fötter och klär mig. Händerna rister och benen darrar våldsamt fortfarande, fingrarna fumlar med knapparna i jeansen. Jag har varit henne till behag, denna gång mer än någonsin tidigare.
Att behaga innebär belöning.
Hon smakade mig.
Drack mig.
Nästa gång får kanske jag smaka henne? Tanken är svindlande, ofattbar och ogreppbar. Nästa gång kanske vi slutligt förenas, blir ett med varandra. Inte som man och kvinna.
Som gud och gudinna.
Som bror och syster.
Jämbördiga.


Jag tittar på spegelväggen. Bara mitt eget svettiga ansikte, fortfarande rodnande med stirrande, vidöppna pupiller.

"Jag sviker dig aldrig", säger jag ändå till spegelbilden. Det känns som att hon hör mig fast hon inte längre är kvar.

"Jag är din broder. Jag är din son. Jag är din älskade och din eviga tjänare. En dag skall vi härska över världarna. Tillsammans. För evig tid."

Jag drar ett djupt andetag. Fäster tillbaka håret med gummisnodden. Torkar svetten från ansiktet med en T-tröja jag hittar slängd vid sängen, innan jag går ned för trappan. Där nere är eftermiddagssolen sedan länge borta. Utanför köksfönstren gnistrar de enstaka drivor snö som inte töat bort, likt diamanter. Vintrarna blir allt kortare, tänker jag innan jag öppnar källardörren.



Midvinterblot 3

Kategori: Bloggverk

 

 







Flämtande, grislika ljud ekar där nedifrån. Hon väsnas allt högre för varje steg. Jag klampar med vilje tungt och hårt på de knarrande trappstegen. Flickebarnet kastar och slänger sig hysteriskt i sina rep då hon ser mig i min fulla prakt.

Så ren.
Så stark.
Så vacker.


Käken och det mesta av munnen har svullnat igen till en oformlig massa i mörkröda nyanser. Dregel och levrat blod. Mer snor och tårar. Ofrivilligt rynkar jag näsan. Det trånga utrymmet luktar skarpt av mänsklig avföring .


"Det stinker verkligen här", säger jag. "Värre än innan. Vad heter du?" Flickan på stolen utstöter allt högre, gällare griskliknande ljud. Flåsar, dreglar och snorar.

"Nehej, du vill tydligen inte svara. Inte mitt problem. Vet du däremot vad som är mitt problem? Det är att det sitter en liten äcklig jävla hora i min källare som skiter ned sig, spottar och pissar på golvet. Fattar du inte själv hur vidrigt det är, det du sysslar med? Att du inte skäms din lilla pissfitta. Och så har du inte ens vett nog att svara när man tilltalar dig."

Flickan på stolen skakar. Den slappa, trasiga käften dallrar, får det hela att se komiskt ut. Hon får inte fram ett enda ljud längre, bara böjer sitt huvud i vädjan. Gott så. Jag går fram till cd-spelaren och kickar igång skivan igen med tåspetsen. Höjer volymen tills det sprakar olycksbådande i högtalarna.


"Då ska vi se om vi inte kan få rätsida på det här lilla problemet. Det får ta hela natten om det så vill", säger jag fast jag vet att flickan på stolen inte kan höra ett smack. Inte ens jag själv hör min röst. Allt som hörs är den vildsint hamrande kakofonin. Den studsar mellan källarväggarna, dövar allt annat.

Ur hörnskåpet plockar jag fram väskan, kollar så allt är på plats.
Ingen gryning skall dagas mer för henne. Det skall bli en evig natt. Så fylld av smärta, gråtande och extas att hjärtat kommer att brista. I mina näsborrar sticker en lätt dunst av mögel. Med snabba rörelser tecknar jag de urgamla formlerna kring stolen. Mäter upp avstånd med benstaven. Fladdrigt skuggspel över väggarna. Ett mal flaxar febrilt medan jag ristar in de tre runorna i cementgolvet. Själva ristandet tar längst tid.


"Du vet vad dom här betyder va?" Frågar jag när skivan tystnat och bara hennes rosslande andetag hörs. "De betyder; ingen vila , fast på ett glömt språk. Det betyder ingen sömn." Jag kan inte låta bli att skratta. Hon ser inte på mig längre. Ögonen är så blanka. Som ett döende djurs. "Du lär inte tappa medvetandet mer. Aldrig någonsin."


Innan jag kickar igång skivan igen, går jag fram till hantverksbänken. Jag blir stående där länge, och betraktar mina verktyg. Prydligt upplagda på rad. I ordning. Formerade i perfekt följd. Till slut bestämmer jag mig för dyrken.

Åtminstone till att börja med.