stewe

Högern Kommer Tillbaka

Kategori: Böcker

 
 
 

Mycket av den här boken, som bär underrubriken Handbok för den äkta oppositionen behandlar begreppet ”Metapolitik”, vilket i korthet innebär att bygga en alternativ sfär av politiska aktivister, debattörer, kulturutövare, journalister, etc till en ideologisk rörelse istället för exempelvis det traditionella sättet att verka inom ramarna för ett parti eller en utomparlamentarisk marginalgrupp. Det kan visst handla om att driva förändring inom vissa partier, eller för den delen lägga grunden för ett nytt parti, men det ska först och främst vara ett arbetssätt att återerövra och föra upp den egna ideologins värderingar på dagsagendan inom alla samhälleliga och kulturella fält.
Bokens författare Daniel Friberg har under en längre tid själv verkat just metapolitiskt; genom att vara delaktig i startandet av bokförlaget Arktos, tankesmedjan Motpol, introducerat det såkallade Identära tankegodset för en svensk publik och liknande. Det är en rörelse som, liksom amerikanska rörelsen Alternative Right(”Altright”), både anammat klassisk filosofi inom vad som brukar räknas in som både ”höger” respektive ”vänster” men som idag har det gemensamt att de utgör ett brott mot demokratisk, socialistisk och liberal konsus.
Det är exempelvis mindre intressant att författaren Jack Donovan är öppet homosexuell, trots att homosexualitet ses som degenererat, det är mer intressant att hans idéer om manlighet och tribalism går på tvärs med samtidens värderingar. Marxistiska tänkare är inget som på förhand förkastas, trots att marxismen i sig knappast är något som bejakas. Man plockar så att säga russinen ur kakan när det gäller dissident tänkande och bejakar ett brett spektrum av åsikter och människor som i traditionell mening inte brukar räknas till en ideologi som kallar sig, eller blir kallade, för Höger. Det handlar alltså, från ett utanpåperspektiv åtminstone, som ett åsiktsmässigt intellektuell och mindre rigid rörelse, samtidigt som ideérna som framförs är desto mer radikalt reaktionära.
Några av skribenterna knutna till exempelvis Motpol räknar just åsiktsskalan höger-vänster som överspelat. Friberg själv gör ett försök att stöpa om högerbegreppet med den här boken, genom att hävda att det var så här den Egentliga högern såg ut en gång i tiden – innan den uppdelades i auktoritära ledarkulter såsom nationalsocialismen eller förlorade sina värderingar till socialliberalism och rovkapitalistiska ”Neocons” som egentligen inte är höger alls.
Boken fokuserar mycket kring just den marxistiskt präglade tanken kring språket och ordens betydelse, därför hävdar Friberg flera gånger att de högerradikala inte ska utgå från det språkbruk som används av vad han ser som det politiskt korrekta etablissemanget, utan föra in de egna begreppen i samhällsdebatten. En del av boken är därför en ordlista där begrepp som Arkeofuturism, organisk humanism och Nietzsches filosofiska begrepp Vilja till makt ges lättfattliga förklaringar.
Som alltid när det gäller sådana här böcker, så talar de i första hand till de redan övertygade. Själv är även jag förtjust i att plocka russinen ur kakan när det gäller tänkare på hela den ideologiska bakplåten(?) och Friberg är en underhållande och kärnfullt formulerande skribent att läsa, även om vissa passager är mer intressanta än andra.
Själv läser jag debattböcker och faktaböcker kring ideologier och samhälle främst för att få inspiration till texter, tankar och berättelser där jag kan få med något slags djupare förståelse kring vad och vilka människor och mönster jag vill beskriva. Jag ser mig verkligen inte som en betraktare av vår samtid eller rörelser i och utanför samhällsomvälvningarna. Men en sak är säker: mer sjuder och sker under ytan än vad de flesta som gör anspråk på att vara just dessa intellektuella betraktare verkar ha en minsta susning om. Då talar jag inte enbart om Vänster kontra Höger i en alltmer polariserad värld, utan också sådana saker som robotisering, den globala kapitalismens annalkande implosion och tickande miljöbomber som utlovar en mer dystopisk framtid än vad de flesta orkar föreställa sig.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Pedofobens Bekännelse

Kategori: Böcker

 


Perversioner är en novellsamling från Vertigo förlag där tolv författare fått uppdraget att skriva om sexuella avvikelser. Samtidigt är boken inte tänkt som någon form av erotik egentligen, valet av medverkande inriktar sig på författare som enligt Vertigo ägnar sig åt Litterära Avvikelser.
Själv skaffade jag hem boken just för Nikanor Teratologens bidrag. Vid en snabb genombläddring av biblioteksexemplaret anar jag att det är fler som gjort detsamma, med tanke på att det är bara Teratologens sidor som är märkbart hundörat på flera ställen.
Det är alltid en speciell känsla att ta del av Teratologens prosa, Smaka bara på rader som: Andras arbete frälser. Proletariatets exploatering är ett problem för seminarier ledda av undersätsiga, fetlagda små män med starka glasögon och dockhänder.
Men i mångt och mycket har Pedofobens Bekännelse stora likheter med debutverket, det är något av en tillbakagång till rötterna med en rakare approach än det varit i efterföljande böckerna.


Berättelsen utspelar sig på en västerbottengård som svävar någonstans mellan tid och rum, människorna som bor där samexisterar i sann Teratologisk anda genom en säregen hierarkisk hushållsordning i ett kaos av sex, sadism och intellektuella utfall. Dagstidningen kommer en gång i veckan men är ett hopklippt tolvsidigt nonsens som förnekar yttervärldens existens. Matriarken själv, FarmorFittan, är ständigt online tack vare inopererat bredband som gör det möjligt för henne att när som helst spela Slayer och hårdbevaka cyberrymdens tortyrporr.
Jag blir som läsare förtjust och förvirrad över den psykedeliska landsbygdsskildringen, samtidigt som Teratologen ännu en gång knappast kan reduceras till enbart en surrealismens snuskprovokatör.
Utöver det antisemitiska och abnorma, det absurda och anarkistiska, finns något odefinierbart världsomstörtande i ordens dunkla vrår.

 

 

 

 

Skördetid

Kategori: Bloggverk

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Illustrationer av Ingemar Roos

 
 
 
 
 

Slaktrens

Kategori: Musik

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Utfrågad

Kategori: Allmänt

 
 

Du hittar frågestunden på den eminenta bokbloggen I Elinas Hylla

 

 

Barnbokstips: Snödrottningen

Kategori: Böcker

 
 


Sommarens och troligen årets bästa barnboksläsning blev Snödrottningen av HC Andersen.
Illustrationer av PJ Lynch och utgivningsår ´94.

 
 
 
 
 
 
 
 

Stalaktit

Kategori: Publicerat

 
 
 
 
 
"Stalaktit handlar om Elinora som lever ensam med en oförstående och utsliten mamma. Nu ska Elinora börja i en ny skola, i trean, och hon när en dröm om att allting ska bli bra igen. Att det ska bli som förut, när hon var liten.
Stalaktit är en stark novell fylld av svärta, en berättelse om ensamhet, mobbing och utanförskap. En berättelse om vad som kan börja växa i ett barn som inte får höra till."


Stalaktit publiceras genom Swedish Zombie och finns för nedladdning på ett antal ställen, bland annat; Förlagets nätbutik Bokus Bokon

 
 
 
 
 
 
 
 
 

I Jean Hillikers Skugga

Kategori: Böcker

 
 
 

”Efter tjugosju års utövande av sin terror genom andra hade allt fallit tillbaka på honom själv. Han hade utkrävt sitt fadersarv och vunnit självständighet samtidigt med vetskapen att allt var förbi. Gud var en illvillig gycklare med ett trubbigt redskap ironi.”
Citatet är hämtat från en av Ellroys tidiga böcker och visar på den språkkänsla och ordrytm som fanns där redan från start. Samtidigt kan det ses som en självuppfyllande profetia över hur det egna livet kom att bli.
Själv är jag inte tillräckligt intresserad av krimlitteratur för att språket i sig ska vara nog för att hålla läslusten igång, men vad som skiljer Ellroy från flertalet i hans genre (för att inte tala om hans efterapare) är det maniska, perversa och mörka stråket som genomsyrar alla berättelserna. Det är något som alltid anats och som i den självbiografiska uppgörelsen I Skuggan Jean Hilliker får sin ultimata bekräftelse.
Det här är inte minnesbilder av en störd unge, skriver Ellroy i bokens början om sina barndomsår. Samtidigt är det ju precis det. Grabben var annorlunda, ett fritt fantiserande barn med tvångsmässiga beteenden, redan innan hans mor brutalt mördades.

 
 

Självbiografin kretsar främst kring Ellroys besatthet av det motsatta könet. Tidigt en fluktare som gjorde inbrott hos de tjejer och kvinnor han förföljde och iakttog, till den framgångsrike och nyktre författarens första år av flyt, med tilltagande fittjakt och emotionellt parasiterande på kvinnor genom ingående telefonsamtal nätterna igenom.
Den gode James tecknar ett sällan skådad svinporträtt av sig själv och sitt vrickade sätt att existera. Det är inte så mycket självutlämnande som ett skoningslöst stålbad av självrannsakelse där de mest skamlösa sidorna av själen hängs ut och det uppblåsta egot punkteras grundligt.
Manierna skapar till sist nya beroenden liksom galopperande hypokondri med förståeliga mentala kollapser längs vägen. Och allt tonsatt till en taktfast prosa som fäster hårt i skallbenet.
Vid sidan av redogörelserna av relationer som blir till och skjuts i sank berättas historien om skrivandet. Hur berättelserna föddes som förändrade författarens villkor och verklighet, och hur den verkligheten i sin tur födde nya böcker. Självbiografin är på sitt sätt ett eget kretslopp, inget förändras egentligen, inget utvecklas. Cirklarna blir antingen vidare eller snävare med åren men följer sin förutbestämda bana.