Döds Deluxe

Musik / Permalink / 0
 
 
 

Grave visar på nya given gruvligt god form och svänget är stabilt som rauken själv trots att det numera bara är en originalmedlem med rötterna i den Gotländska myllan kvar. Textmässigt dominerar självfallet den likdyrkande lyriken med skräckteman som odöda köttätare, kravlande kadaver och välsmackande kängor mot kristi lakejer. Berömmas bör också omslagskonsten som är signerad  den som alltid stilsäkre Costin Chioreanu.
I deluxeutgåvan medsänds även den fem spår vassa mini-cd:n Morbid Ascent, där egna dödshymner samsas med en cover av Satyricons gamla örhänge Possessed. Just som i fallet med tolkningen av Alice in Chains Them Bones gör Grave covern till sin egen och inte bara en upprepning av originalet. Några pins och en kylskåpsmagnet som bonus gör samlaren extraglad i hågen.

 

 
 

 

 

 

3 Snabba

Film / Permalink / 0
 
 
 

K Special Om Christina Lindberg

Suverän dokumentär av Ika Johannesson och Jane Magnusson om skådespelerskan och legendariska pinuppan Christina Lindberg. Vi får följa Christina från de tuffa barndomsåren till flickfotografsfavorit och utvik jorden runt, till Rötmånad och liknande avklädda roller till Thriller-en grym film, det destruktiva förhållande som ledde till att hennes karriär gick i stå, till en comeback i världens blickfång i och med Thrillers klassikerstatus hos Tarantino och kultfans. Passa på att se den Här

 

 

 


Moon

Astronauten Sam Bell har levt på månen i nästan tre år när filmen tar sin början. Han arbetar med att skörda helium från månens yta som används som energikälla på jorden. Som enda sällskap har han roboten Gerty och videoupptagningar från familjen hemmavid. Efter en olycka utanför basen vaknar Sam upp och finner att de inrutade dagarna mellan månkneget och hemlängtan helt och hållet förändrats.
Jag minns uppväxtens SF-läsning, främst Deltaböckerna, som ofta filosofiskt och etiskt resonerande. Rymden var stor och full av möjligheter medan människan var skör och småaktig, för att förenkla det hela. Den här filmen ger mig en liknande känsla, det är inte actionpackad underhållning utan snarare funderingar kring människovärde och moral.
Det är tyvärr lite väl mycket hollywoodska stråkar här och där, men det ödsliga månlandskapet är sällsamt vackert och berättelsen oemotståndligt medryckande.

 

 

Apollo 18

Officiellt var Apollo 17 den sista bemannade resan till månen, 1972. Men ett år senare skickades två amerikanska astronauter till månen på ett hemligt uppdrag och den här filmen visar de verkliga bilderna från den resan. NASA förnekar Apollo 18:s existens medan andra menar att den här filmen visar orsaken varför människan aldrig har åkt tillbaks till månen.
Jag är inte särskilt förtjust i den såkallade ”found-footage-horror”, men den här filmen gillade jag faktiskt, trots en del väl sega transportsträckor. De statiska kamerorna på månskytteln och astronauternas skakiga kameror är en lyckad kombination som ger rätta klaustrofobikänslan. Det är inte världens vassaste specialeffekter, men rymdmonstren ifråga får även de godkänt.  

 

 

 

 

 

Perversioner

Böcker / Permalink / 2
 
 

Jag har ju nämnt den här novellsamlingen tidigare, men då enbart utifrån Nikanor Teratologens bidrag. Det har tagit sin runda tid att ploga igenom resten av antologin. Det har varit en (tvärtom vad titeln antyder) läsning som inte gett särskilt många lust –eller olustkänslor för att locka till febril bladvändning.
Idén kring Perversioner är enligt förordet smått inspirerat av sextiotalets Kärlek-antologier där stora namn inom svensk litteratur bidrog med erotiska noveller. Det var tydligen populärt, hela fjorton volymer blev det. Av Perversioner blev det bara en volym och det är inte svårt att förstå varför.
Vertigo förlag siktade in sig på författare som de tyckte ägnade sig åt ”avvikelser inom litteraturen”. Ett antal noveller i samlingen är inte bara surrealistiskt svårpenetrerade utan skyltar också med tafatta experiment av styckade fragment och trötta grepp hämtade från den moderna poesin. Jag tråkas snabbt ut av rader som Mirja Unges: Hon försökte ställa sig på händerna darrade och dröp och han hade druckit kaffe hon kände det på lukten. Eller Jörgen Gassilewski: Masturbera. Tjechov. Mat genom serveringsluckan. Nu har det inte kommit någon mat.

 


Av bidragen som inte är lallarelyrik i novellskrud är merparten bara tråkig prosa som inte lämnar något bestående intryck. En av de sämsta novellerna, Hästflickan av Gunnar Blå, är en god påminnelse om att antologier inte bör bli en plattform för förlagsbossens egna alster, ens under pseudonym.
Men utöver Pedofobens Bekännelse innehåller faktiskt Perversioner två guldkorn till: Biancaneve av Torbjörn Elensky samt Övergångsålder av Gabriella Håkansson. Biancaneve är en vackert vidrig betraktelse av statyfetischism och nekrofili som utspelar sig i det fascistiska Italiens sista dagar av sönderfall. Övergångsålder handlar om Birgitta som i sin ensamhet tar steget mot att bli kattmänniska och skaffar sig ett spinnande husdjur som sällskap. En dyster berättelse som påminner mycket om den typiska skräcknovellen i sitt sätt att subtilt signalera att något skevt och sjukt är i görningen långt innan det egentligen sker.

 

 
 
 
 
 

 

Till top