stewe

Märkta Kort

Kategori: Böcker



Författaren i fråga...




Hur har jag missat det här?
En nyöversatt (nåja 2008) novellsamling med 31 alster signerade Bukowski.
Det här måste ju läsas. Charles är i mitt tycke bäst på svenska och faktiskt var som mest intressant i sina romaner, då främst Factotum, Postverket och Min Oskuld och Pearl Harbor. 

Tystnaden

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

Blodsbröder

Vi har bara varann

Det är sant idag och som alltid förr

Knogjärnet varmt

Svettigt i min hand

När vi sparkar in varje öppen dörr

 

Skriken tar aldrig slut

Slå tills allting tystnar

Tills bruset i öronen är allt som hörs

Allt hat släpps ut

Slå tills allt lossnar

Allt som är och var helt raseras och förstörs

 

Vi bär in flak

Vi bär back på back

Sen är det bara att korka upp och svälj

Vakta din tunga

Och passa ditt snack

Om du korsar våran vingliga väg ikväll

 

Flaskan tar aldrig slut

Slå upp tills allt tystnar

Tills varje tanke och känsla bara dör

Nu flyter världen ut

Slå upp tills allt tystnar

Tills jag inte ser och jag inte hör

 

Jag slår dig i gatan

När puben just har stängt

En rak höger är allt du får och allt du tar

Du borde ha backat

Du borde ha vänt

Nu har du ju för fan ingen framtand kvar

 

 

 

 

 

Rise Of The Undead

Kategori: Musik






Jajamänsan....
Lyssna på det nya smisknumret av Vader H Ä R
Det låter som vanligt och det är ett bra betyg!
Läs om kommande plattan H Ä R A
Bådar gott...



Cellofan

Kategori: Dikt och Rim







  

Din hälsena lossnar med en snärt

Och jag snittar din menisk

Kör bladet djupt in i ditt urinrör

Och skär upp dig som en fisk



Du fäktar och klöser så naglarna knäcks

Tills andhämtningen helt stannar av

Så hänger jag upp dig på kroken i taket

Och tar tillbaka allt Herren gav



Med skalpell skalas skinnet loss

Och jag virar in dig i cellofan

Jag borrar så djupt i din tinning

Smakar på bark och membran



Jag tar mejseln och jag tar hammaren

Öga för öga och tand för tand

Min samling skatter gulbleks allt eftersom

Timglasen töms på sand




Is Brônac Mo Cineamiun

Kategori: Serier





 

”Come on down Gorm.

Time to do this like men.”

“Sven, wait! Please! At least give me a sword!”

“What? Yout think you deserve that? You think you deserve a warrior´s afterlife?

Do you think for one moment in your miserable life you acted as a warrior should? I have spent most of my life doubting the existence of Odin´s hall, of the norse afterlife. And I confess I still do not believe it exists.

But do I dare take that chance, that one day when my life comes to an end and it turns out I was wrong...

..That, after all, I find myself walking through the great doors of that feasting hall...

...and find you sitting there?”

-Ett Utdrag Från Northlanders Book 1: Sven The Returned-

 

 

Tjo, en knapp hundring på adlibris för denna guldklimp.

Fullt i färg, 200 sidor fet. Första fristående delen, alltså behöver man inte akut sukta efter tvåan, fast det gör jag ändå.

Ett minus är att omslaget översvämmas av fula citat som stör:

Vikings Finally Done Right -Entertainment Weekly

Tougher Than Conan And Bloodier Than 300 - Creem

Pitch-Perfect - IGN

Fast hur blaffigt det än ser ut med sån där citatkavalkad mitt på, så håller jag med varenda ord, men ska för ovanlighetens skull försöka hålla inne med superlativen.

 

Förgäves plöjer jag googlejävelns bildbank. Tyvärr hittar jag ingen av mina absoluta favoritbilder från albumet, de som utspelar sig mot en isande stjärnklar vinterhimmel där kargheten och mörkret går rakt genom näthinnan. Det närmaste jag kommer är den här:

 

 

 

 


Storyn i Sven The Returned är följande; huvudpersonen återvänder hem från tjänstgöring och hyfsat glammigt leverne i Miklagård till bistra Orkneyöarna. En död fader och en ond farbror (Gorm) som roffat åt sig Svens egentliga arvedel.
Känns det bekant?
Ur denna minst sagt urvattnade soppa vaskar paret Wood och Gianfelice likväl diamanter i parti och minut. Som inledande citatet förhoppningsvis exemplifierar så är dialogen fjäderlätt men med grym udd. Historien undviker enkelt förutsägbarheten, blodet flödar i mängder och humor samsas med rent filosofiska resonemang.

Nog tjatat nu...








Social Distortion

Kategori: Musik




Suverän text... Suverän låt...


Jajamensan!
Rippe skrev i kommentarerna och tipsade om att Mike Ness och grabbarna kommer till Göteborg i sommar.
Tack för det, var fan i mig på tiden!
Är trött på att glo på Live i Orange county-dvdn.



Hela plattan är helt jävla wunderbar... Det här är spår 1...







B.P.R.D. - Plague of Frogs

Kategori: Serier

 

 

 

 

En Injektion Illustrerad Hårse...

 

 

Ja, efter att än en gång underhållits av HB2-The Golden Army var jag så sugen på att fördjupa mig i Mike Mignolas lockande karaktärer. Jag frågade seriegurun från linköping som sade att spin-offen Bureau for Paranormal Research and Defense lämpligt nog förkortat B.P.R.D. var nästan bättre att köra igång med. Då speciellt volym 3, Plague of Frogs.
Rrrogntudjuu!
Mumlar jag nu när jag slukat den i ett sjujävla nafs. Helt makalöst bra äventyrsserie, som inte känns varken taffligt eller riktat till barn som det mesta andra inom genren, samtidigt som det lik förbannat är oerhört lättsmält. Jag är ett med sagan på nolltid och frossar i allt om Lovecraftiska sällskap som gör hela städers invånare till kväkande grodvarelser, allt enligt planer stöpta av den galne munken Rasputin. 

 

 

 


En teckning ur B.P.R.Ds arkiv...


 

Mignolas universum sveper över mig med full kraft. Jag vill ha mer och det är på stubben. Händerna skakar och munnen fragdar. Seriegurun verkar mer och mer likna någon slags skummis som väntade på mig där jag klev av skolbussen med pixieflätor och skolböckerna hårt mot bröstet, med mörka syften att dra ned mig i träsket.
"Hej, vad heter du?"
"CJ Hooker."
"Mamma har sagt att jag inte får prata med främlingar."
"Skit i det och testa den här. Den är inte farlig alls, eller beroendeframkallande, hähähä..."
och så vidare...

 

Men på tal om beroendeframkallande skit, är det nu min 23:e vecka som rökfri. Med dagens cigarettpriser betyder att jag bara behöver hålla mig rökfri i fyra dagar till för att ha råd med B.P.R.D´s volym 4.

Om man nu ska ersätta en last med en annan.

Filmen 300

Kategori: Film





Jaså...?



...Ja eller snarare lite galla över extramaterialet till 2-discutgåvan jag såg i söndags.
300 har fått en hel del kritik sedan den hade premiär och då klart befogad kritik. Själv gillade jag den, mest av samma orsak jag gillade Sin City  - en fantastisk visuell upplevelse och en fängslande historia, med Millers sedvanliga hårdkokta, på gränsen (och över gränsen) till det parodiska -repliker. Den underhöll mig, och det är väl typ därför man ser film, för att underhållas.

Huruvida Miller bara följt en konstnärlig instinkt, eller om hans mål verkligen var att försköna fasciststaten Sparta har jag ingen aning om, men vill ju helst inte tro att det är senare fallet. Om det sedan finns folk som verkligen tar idealen i filmen på allvar eller ens ser 300 som historiskt korrekt, säger det mer om hur sorgligt korkat samhället och dessa individer är, än filmen i fråga.

Men att däremot lansera extramaterial med att  "historiker" utalar sig, är rent pinsamt. Filmmakarna verkar ha grävt upp några arkivråttor för att framhäva det historiska i filmen 300. På vilken nivå eller i vilken grad de bägge (en gammal stöt och en yngre kvinna) kan räknas som historiker är tveksamt. De verkar inte ha sett samma film som jag sett, eller ens läst samma historieböcker.

Ett favoritcitat blir; Spartas kvinnor var inte alls förtryckta. Tvärtom hade de ett enormt inflytande som saknade motstycke i övriga världen. De var kända som fria och självständiga.
I nästa mening;
Spartas kvinnor var mycket sexuella. De bestämde själva vilka de ville ligga med, men oftast använde de sig av sex för att nå inflytande i politiken och i staten Sparta.
Okej.. Så att använda fittan för att överhuvudtaget få ett uns inflytande i ett samhälle där du inte har rösträtt räknas inte som förtryck... Då vet man det.



"Macho Macho Man - I want to be, A macho man"


Det talas däremot tyst om den öppna homosexualiteten som inte bara frodades, utan ansågs nödvändig i Spartas arme. Det anas ju åtminstone i serieversionen.
Inte heller nämns det hur Spartanerna -för att hålla krigandet igång- emellanåt attackerade sitt slavfolk Heloterna mest som övning. Tvärtom påstås det att Heloterna inte alls var särskilt utsatta och att Sparta var ett väldigt jämlikt samhälle.
Tjena!

Nej, när jag väl ser sånt här Extramaterial blir jag  fan alltid besviken. Antingen är det ren idioti, som i fallet 300, eller så översvämmas discen av billigt gjorda intervjuer som går ungefär så här:
Speilberg var den bästa regissören jag nånsin jobbat med. Vilken blick han har.
Vad jag är stolt över att fått vara med.
Vilket underbart crew.
Keanu är verkligen en suverän skådespelare som jag länge drömt om att spela mot.

Det kanske ser ut som att allt idag görs med teknik och av stuntmän, men Sylvester gjorde nittionio procent av alla stunts helt ensam, killen är inte klok...
etc, etc....

2009-02-23

Kategori: Allmänt




Nu djävlarrrrr...




Ja, ibland känns det som allting står still och stampar, bara för att i nästa sekund rämna och sättas i rullning igen.
Eventuellt dyker gamla rim upp på skiva under året som kommer, och det känns kul.
Arbetet kring boken tar tid men känns bra, får se om det blir nåt eller om det bara blir en övning med förhoppning om ökad färdighet.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg (skaparkraft) med ett utdrag från en då precis avslutad novell. Nu har jag äntligen kommit igång med redigeringsarbetet och fått synpunkter av min vän Marcus mackan Andersson, och som vanligt är jag glad och nöjd med kritiken. Tack ska du ha!  Och tusen tack för de De Vackra Orden. 
Bättre betyg kan jag nog inte räkna med.

Om bara tiden räcker till så blir det att slipa på formuleringar närmaste veckan för att sedan lägga upp den här, för allas och ingens granskande ögon. Om jag vågar vill säga, det är inte lika nervöst som att medverka i Eskapix men samtidigt inte långt ifrån.




Grym film!




Igår såg jag Frozen River, som inte alls har någonting med fantastik att göra. Snarare hade det kunnat vara Ken Loach goes to Amerikat. En fruktansvärt bra rulle, gjord i enkel dokumentär dogmastil och med suveräna skådespelare. Det är sällan jag sett amerikansk fattigdom skildrad på samma sätt som i Frozen River, och man lär väl knappast se det överdrivet mycket av det i framtiden heller.
Rekomenderas varmt till alla som känner sig sugna på lite socialrealism, finns för nedladdning på www.tankafett.com för de kriminella.


Blasfemisk Ölhävarmusik

Kategori: Musik




En brunstig jävel med hund...



Papi Satyr Raul....



Gammal är äldst..




Så Var Det Fredag Igen 2

Kategori: Musik



och allsång!



Hear that cry throughout the streets
We know just what it means
And even to the ignorant
It ‘aint what it seems


Through every shitty backstreet
The kids from all around
They all come to join the fun
Cause they know the sound


They all tried to ignore us
But we wont let 'em win
The wankers try to put us down
But we will smash them in


Cause we all say
That they're full of shit
And we're running down the backstreets
Oi! Oi! Oi!
And we're running unafraid
Oi! Oi! Oi!
Cause we all know
That's the sound of the streets


And we're running down the backstreets
Oi! Oi! Oi!
 Dr martins on our feet
Oi! Oi! Oi!
And you're all running down the backstreets
With me


The kids they come from everywhere
The east end’s all around
Cause they all know what it means
When they hear the sound


You know what to do
When you hear the call
Put your boots and Harries on
And kick down that fucking wall!!


You can listen to politicians
They'll lead you to astray
You're gonna see the light
And your gonna see the way


Cuz we all know that
There's nothing like us
When we're running down the backstreets
Oi! Oi! Oi!
And we're never giving in
Oi! Oi! Oi!
Cause we all know
That we're gonna fucking win


And we're running down the backstreets
Oi! Oi! Oi!
And we're here to stay
Oi! Oi! Oi!
And we all know that the firm
Are on they're way




Så Var Det Fredag Igen

Kategori: Musik





Let´s Twist Again!



Skördedrottningen av Andreas Marklund

Kategori: Böcker


 


Te Invocamus, Carolus Rex, Magnae Scandinaviae Imperator.

Halvvägs genom salen såg jag det – husets svarta hjärta.

”Skynda dig!” vädjade Carolina. ”Dom kan komma när som helst!”

Jag kunde inte röra mig. Benen hade låst sig mitt i en rörelse.

Det satt ett lik på tronen.

Större delen av kroppen var dold under svepningen, men de morbida konturerna gick inte att ta miste på – en bräcklig människogestalt som stel och härsklysten klamrade sig fast vid maktens tron. Svepningen hade fallit åt sidan över ena stolskarmen och i det svaga skenet glittrade gyllene brokader från en uråldrig högtidsdräkt.

En svartnad benhand kramade armstödet, fåfäng och furstlig bortom döden. Guld och ädelstenar klättrade som förgyllda skarabéer över de kloliknande fingrarna. Jag registrerade en stor klackring som med sin djupskurna inskription avskilde sig från den övriga grannlåten. En sjuk föraning ilade genom kroppen. Det gick inte att urskilja några detaljer, men jag var tillräckligt nära för att känna igen symboliken.

Det var ett kungligt monogram.

-Utdrag från Skördedrottningen

 

 

Ja mina vänner…

När jag läste Andreas Marklunds Skördedrottningen kom jag att tänka på gamle Lovecraft, och för ovanlighetens skull menar jag det positivt. I sina bästa stunder lyckades hp åstadkomma en suggestiv stämning som få andra lyckats med. Men i sina sämre var han en adjektivspottande överdramatisk tråkmåns. Som en god vän en gång påpekade, var Lovecrafts idévärld ofta intressantare än Lovecraft själv.

 

Men till skillnad från den gruppen författare som ängsligt försöker efterlikna Lovecraft, lyckas Andreas Marklund få till en helt egen suggestiv stämning, medryckande och en kittlande kring folktro och högerextrema konspirationer. Han skapar på så sätt en egen idévärld i Västerbottens frodigaste mylla, istället för att återanvända Hp´s.

 

Kanske är det den akademiska miljön som påminner mig mest om Lovecraft? Då Marklund själv är historiker används historiska fakta på ett lekfullt enkelt, men ändå spänningshöjande vis. Han rör sig i för honom bekanta universitetsmiljöer, vilket märks.

Det jag gillar mest är att Marklund inte övertydligt ger alla svar, utan lämnar läsaren i nyfiket dunkel. Jag brukar inte uppskatta sådana där fåniga sammansvärjningar, men i Skördedrottningen funkar det riktigt bra, åtminstone inledningsvis. För något händer efter de första hundra sidorna, när huvudpersonerna väl anlänt till den mystiska släktgården. Berättelsen pendlar under alldeles för många sidor mellan tomgång och överdramatiska upplösningar, samt ett märkligt ingående beskrivningar av maträtter och delikatesser. Det har en viss relevans för senare kapitel, men känns ändå inte befogade.

 

Kapitelindelningen i sig är intressant. Varje kapitel har en egen titel, vilket jag är imponerad av såklart. Men i början av boken är också varje kapitel knappt ett par sidor långt, vilket jag också uppskattar. Det passar bra till växlandet mellan nutid och andra världskriget. Men det är inte särskilt konsekvent genomfört, desto längre man kommer i boken, desto längre och svulstigare blir kapitlen.

 

Boken lyfter igen efter svackan, och fast finalen delvis känns framstressad är det på hela taget en kanonbra bok och jag hoppas få läsa mer av Marklund framöver.

Så tack för tipset Pål!

 

 

 

 

Mer Cash

Kategori: Musik






Suverän låt.. Suverän film... Gör en suverän musikvideo..



At Folsom Prison

Kategori: Musik





Johnny Cash....



Johnny har hängt med länge och det blev minst sagt en nytändning där jag återupptäckte honom i och med hans American Recordings, då speciellt American IV: The Man Comes Around, som gick flitigt på repeat när jag gjorde mitt första ryck med skrivandet 2003-2004 och bland annat författade RYGGONT .

Men ingen av plattorna som Rubin och Cash gjorde var helgjutna, och långt ifrån samma genomslagskraft som att höra At Folsom Prison första gången. Mellansnacket, låtvalet och känslan av att höra fångarna vråla sitt bifall gör den till en inspelning utöver det vanliga. Efterföljande fängelseskivan San Quentin innehåller en hel del grymma spår, men når inte riktigt samma klass.

Därför var det extra kul att se dokumentären kring tillkomsten av denna klassiker i gårdagens dokumentär (k special).
Det var också en ovanligt ärlig och ifrågasättande dokumentär, som inte bara kategoriskt hyllade Cash som fallet brukar vara med döda amerikaner. Cash´s ego, såväl påtänd som ren, får sig en rejäl känga och då speciellt hans frälsarkomplex. Mycket av materialet var också Cash´s egna ord från gamla intervjuer, vilket ytterligare gjorde det hela ännu mer sevärt.






En suverän liten låt...




Welcome To The Real World

Kategori: Allmänt

 

 

 

 

 

 

 

Senaste dagarna har varit hektiska i det lilla informella systemet av tjänster och gentjänster. Garagetömning, reparationer, lasta kubikmeter med ved, våldsam demontering av ett förråd och en jävla massa kryssande i bilen. Gott så, det är skönt att arbeta med kroppen efter för mycket slösittande.

Sen stöter man på så trevliga människor längs vägen. Min sorts människor. Man får höra halsbrytande anekdoter kring urspårade fredagar, trassel med kärlek, trubbel med snuten och snabba affärer.

 

Mindre roligt blir det också snack kring. Om svinet som våldtog sin styvdotter i två år men som alldeles snart är en fri varelse igen. Om mamman som horade ut sina tonårsdöttrar för pulver och krök, och hur socialen tystade ned det hela. Överallt dyker det också upp vrede, uppgivenhet och tragiska berättelser om hur den där krisen sveper fram över landet och de allra minsta drabbas.

 

 

 

 

 

 

Jag tänkte på det där igår igen, då arbetet tog paus och jag satte mig vid datorn för att slå ihjäl någon timme. För jag ägnade mig åt det tvivelaktiga nöjet att ögna igenom fantastikbloggar, sidor och forum och för kanske första gången verkligen kolla igenom dem noga.

Det saknas ju inte verklighetsförankring, ens bland de mest ingrodda rollspelarna. Där stod om TPB-rättegången, Hamas och Israel, om högt och lågt och litegrann däremellan. Men nästan ingenting om krisens efterföljder eller massarbetslösheten som drabbar de flesta jag känner. Ingenting mer än rubriker i dagens blaska. Ingenting mer kännbart och påtagligt än åååå, hundan jag har en tenta och har inte pluggat nånting!
Än en gång fick det mig att tänka på hur Fantastikfantasterna inte verkar leva i samma värld som jag gör. På mer än ett sätt.

 

 

 

Våga Dråga...

Kategori: Musik
















Drag Me To Hell

Kategori: Film




Raimi vill skrämmas igen....





Ja, Drag me to hell är inte bara en übercool titel utan också namnet på en ny skräckfilm som har premiär i maj.
Sam Raimi
är tillbaka i regissörsstolen och gör renodlad skräck för första gången sedan The Gift, som jag gillade skarpt.
Sam ligger även bakom manus tillsammans med brorsan Ivan.
Jag väntar mig ingen ny Evil Dead, men däremot en dos fullgod underhållning.


Takers and Users

Kategori: Musik









The judge turned to me
as he threw away the key
murder-1
murder-1
your doing life my son

You have robbed
you have slaughtered
your going somewhere hot
murder-1
murder-1
your going straight to hell

Winners and losers
Takers and users
Saints and sinners
never had room for me
So sod off to you all!


25 to life and I`m
getting crucified
murder-1
murder-1
don`t care what I`ve done

I have loved the sunlight
much as any man alive
murder-1
murder-1
will I see it again?






En Enkät Om Läsning

Kategori: Böcker

 

 

 


Ingenting för Anna-Greta...

 



Så mina vänner.

Igår var det Kataklysms Prevail i öronen och Skördedrottningen att läsa. På kvällen blev det American Splendor och Alla Helgons Blodiga Natt och ryggläge som gällde. Idag är det svenne svenssonsöndag helt enkelt. Tömma garaget, se på Mia och Klara, drick kaffe och besvara en enkät från Bokhoran

 

 


1. Varför läser du?

För att jag Kan.

 

 

2. Vad tycker du är förbjudet inom litteraturen?

Att tråka ut mig. Den mesta litteratur jag förkastar är bara ointressant. Annars är känslor av äckel, ilska och när man vill ge författaren en saftig propp ibland ett bra betyg. Då har författaren i fråga i alla fall lyckats skapa något som ger någon slags reaktion.

 

 

3. Vad är ett måste?

Att boken är skriven på svenska eller engelska.  

 

 

4. Vilket är viktigast när du intresserar dig för en bok: popularitet eller status?

Det är oviktigt bägge delarna. Jag läser helst böcker som folk med likartad smak rekommenderar, eller som jag själv får för mig kan vara något.

 

 

5. Vilken författare har betytt mest för dig? Varför?

Svårt. Även om det kanske inte räknas, tar jag serieförfattaren tillika tecknaren Frank Miller. Med det mästerliga omskapandet av Daredevil och senare The Dark Knight, Year One och Ronin påverkade hans hårdkokta och förrädiskt enkla sätt att skriva mig att själv vilja skapa något liknande. Jag skulle gissa på att det finns Millerspår i det jag skriver än idag.

I övrigt är Fridegård, Bukowski och King författare som följt med länge och på olika vis betyder/betytt oerhört mycket.

 

 

6. Vilken redan existerande bok borde det varit du som skrivit?

Äh, det finns massor med böcker jag tycker är fantastiska men jag har svårt att resonera sådär. Min bok kommer så småningom.

 

 

7. Har du, när du läst klart en bok, varit arg på hur den slutat och velat skriva om slutet, en karaktär eller liknande?

Det hände ofta när jag var yngre, nu för tiden sällan. Om det är en bra berättelse köper man i regel författarens vision.

Men Benrangel av King är ju inte så många år sedan, där var besvikelsen total. En riktigt härlig spökhistoria som återanvände välbekanta grepp men ändå fick dem att kännas fräscha. Jag slukade den. Tills slutet vill säga, som nästan verkade vara en final för en annan bok, skriven i en helt annan anda (upplevde jag det som) med en långdragen beskrivning av en gruppvåldtäkt och en ytterst fånig jakt genom skogen av en enorm spökvarelse.

Haha, jag är besviken ännu.

 

 

8. Finns det någon bok du gillar som du aldrig skulle råda någon annan att läsa? Vilken?

Jag rekommenderar ju inte direkt American Psycho till min mormor.

 

 

9. Om du fick bestämma, vem skulle du ge Nobelpriset i litteratur?

Ingen jag respekterar. Vad fan är Nobelpriset? Gnidna stålar från några skinntorra akademiker med alldeles för höga tankar om sig själva.

 

 

 

 

Soundtrack Till Fredagen Den 13:e

Kategori: Musik




Ja mina vänner...I afton dans. Sex låtar som jag är hundra procent säker på dyker upp eller rättare sagt åker på.
Jag tjuvstartar redan nu med ljudet av plåt mot plåt och pssssschh! Det lär bli en vals in i dimman och sen ut igen. Och en utmaning... Hur ser din egen lista ut?









































Castle Grayskull

Kategori: Allmänt





By the Power of plastic...



Ja eller kassle grejj-sköll sade man nog på bred kronobergsdialekt då på åttiotalet.
De där små plastgubbarna, He-man, Skeletor (fast han hade jag nog aldrig) och den stora kattan var hela min värld en period.

Men mest önskade jag mig slottet, men det kom ju aldrig.
När jag sen var hemma hos någon år senare som hade ett sånt där slott, blev jag totalpaff
Det var ju bara plast och taffligt alltsammans.
Till och med värre än den jävla filmen med dolph lundgren.
Besvikelsen var stor.
I min skalle såg ju allt så grymt och storslaget ut.



Sagan Om...

Kategori: Musik





av Charta 77





Folkilsk

Kategori: Allmänt





Stiligt värre!



Så mina vänner...
Ibland är man tvär utan någon orsak. Jag har egentligen ingen orsak till att känna mig antisocial och våldsbenägen. 
Kanske beror det på en massa orsaker man inte kan ta på och inte heller göra något åt.
Som att bankerna gör rekordvinster men genom Fredrik Reinfeldts flygande cirkus ändå skinnar skattebetalarna på femtio miljarder.
Ekonomisk Krockkudde kallar Nordea det, fan önskar vi vanliga människor hade en sån. Kanske borde man testa att ansöka om socbidrag, inte för att jag behöver det utan som en säkerhet? Kan dom, kan jag...


Hittade det vackra fotot ovan hos eldsjälen Sörling
En skribent som jag läst regelbundet i snart en smärre evighet, men som oftast prickar rätt.
Den där tröjan känns väl mer aktuell än någonsin iochmed senaste tidens utrensning av en psyksjuk man och ett avslöjande av hur jargongen egentligen går, för de som nu trodde något annat.



Nu ska jag snart utmana vädret och dra mig ned till bibblan där Skördedrottningen ligger och väntar, en svensk skräckroman som herr Pål Eggert har tipsat om.
Kanske kan den stilla det där blodet som bultar i tinningarna.




4 utdrag från Slakthus 5

Kategori: Böcker

 

 

 

 

När Barbara gick sin väg och smällde igen dörren efter sig, färdades Billy i tiden till den zoologiska trädgården på Tralfamadore igen. En maka hade just hämtats upp till honom från jorden. Det var Montana Wildhack, en filmstjärna.

Montana var kraftigt nedsövd. Tralfamadorianer i gasmasker förde in henne, lade henne på Billys gula schäslong, drog sig tillbaka genom hans lufthål. Den stora publiken utanför blev hänryckt. Besökssiffran för den zoologiska trädgården hade slagit alla rekord. Alla på planeten ville se jordingarna para sig.

Montana var naken, och det var förstås också Billy. Han hade inom parantes en enorm stake. Man vet aldrig vem som får en sån.

 

 

Amerika är den rikaste nationen på jorden men dess människor är huvudsakligen fattiga, och fattiga amerikaner drivs att hata sig själva. Det är i själva verket ett brott för en amerikan att vara fattig, trots att Amerika är en nation av fattiga. Varje annan nation har folktraditioner om män som var fattiga men utomordentligt kloka och dygdiga och därför aktningsvärdare än någon med makt och guld.

Sådana historier förtäljs inte av de amerikanska fattiga. De hånar sig själva och glorifierar

dem som står över dem. Det tarvligaste mat-eller utskänkningsställe, ägt av en man som själv är fattig, har med all sannolikhet en skylt på väggen som ställer denna grymma fråga;


”Om du är så klipsk, varför är du då inte rik?”


Där torde också finnas en amerikansk flagga, inte större än en barnhand –fastklistrad vid en klubbpinne och vajande från kassaapparaten.

Liksom människor överallt tror amerikaner på en mängd saker som är uppenbart osanna. Deras mest förödande sanning är att det är mycket lätt för en amerikan att tjäna pengar. De vill inte erkänna hur svårt det i själva verket är att komma över pengar, och därför anklagar, anklagar och anklagar de som inte har några pengar sig själva. Denna inåtriktade anklagelse har varit en skatt för de rika och mäktiga, som offentligt och privat har behövt göra mindre för sina fattiga än någon annan härskande klass sedan, låt oss säga, Napoleons tid.

 

 

Det var egentligen spikhuvudena som höll fast tjärpappen på baracken. Billy kunde inte fatta hur ridån bars upp där i intet, och han inbillade sig att den magiska ridån och den teatraliska sorgen ingick i något slags religiös ceremoni som han inte kände till. Så här löd beskedet:

Var god lämna Denna Latrin lika snygg som Ni Fann Den!


Billy tittade in i latrinen. De klagande ljuden kom därinifrån. Stället var fullsmockat med amerikaner som dragit ned byxorna. Välkomstfesten hade gjort dem sprängfärdiga som vulkaner. Byttorna var fulla eller omkullsparkade.

En amerikan bredvid Billy kved att han tömt ur sig allt utom hjärnan. En stund senare sade han: ”Där ryker den, där ryker den.” Han menade hjärnan.

Det var jag. Det var undertecknad. Det var författaren till den här boken.

Billy vacklade bort från sin vision av helvetet. Han gick förbi tre engelsmän som betraktade exkrementfestivalen på avstånd. De var katatoniska av vämjelse.

”Knäpp byxorna!” Sade en när Billy gick förbi. Och Billy knäppte alltså byxorna. Han kom av en slump till dörren till det lilla sjukhuset. Han gick igenom dörren och fann sig fira smekmånad igen, på väg tillbaka från badrummet till sängen med hans brud i Cape Ann.

”Jag saknade dig”, sade Valencia.

”Jag saknade dig”, sade Billy Pilgrim.

 

 

De nakna amerikanerna tog plats under duschstrilar utmed den vita kakelväggen. Det fanns inga kranar som de kunde kontrollera. De kunde bara vänta på vad det nu var som skulle komma. Deras penisar var skrumpnade och deras testiklar uppdragna. Fortplantning var inte syftet med kvällens övning.

En osynlig hand vred om en huvudkran. Ur duschstrilarna forsade skållhett regn. Regnet var en blåslampa som inte värmde. Det fräste och smattrade mot Billys hud utan att tina upp isen i märgen på hans långa ben.

Amerikanernas kläder passerade under tiden genom giftgas. Flatlöss och bakterier och loppor dog i miljarder.

Så kan det gå.

 

 

 

 

 

There´s Gonna Be A Riot

Kategori: Musik






By Argy Bargy...




There´s an atmosphere
On the Streets tonight
The youth are wild
They wanna get out there and fight

They´re sick of being picked on
Wrongly accused
Told they´re going nowhere
and generally abused

The Kids are mobbed up
And they´re gonna have their say
Gonna kick down the barriers
And anything that gets in their way

They´re sick of being picked on
Wrongly accused
Told they´re going nowhere
and generally abused

There´s Gonna Be A Riot

Now the Police move in
And they wanna show them who´s the boss
But theres chaos on the streets
And the kids don´t give a toss

They´re sick of being picked on
Wrongly accused
Told they´re going nowhere
and generally abused

There´s Gonna Be A Riot





Inköpslista

Kategori: Allmänt




Big Baby...



Vafan!
Man kan ju inte bara glo om samma filmer hela tiden... Hur bra än Hellboy 2 är att se om, så tröttnar man även på den. Sägs det. Så nu shoppade jag loss lite, och tar en andningspaus från att skriva romanen som aldrig blir färdig. Och jag är less på både discöveri, hitler channel och nikki cox´s kort-korta på komedicentralen .



Your Fat Bastard....



Det fick bli cracker säsong 1, ronnie coltranes paradroll innan han klädde ut sig i skägg och lekte med datoranimerade drakar.
Jag gillar den slusken, trots att jag inte är mycket för deckare i övrigt.




Hell-Oi...


På tal om fetma, fick det bli en Split jag länge suktat efter. Nu är min Argy Bargy-diskografi äntligen komplett. Fan nåt av det bästa Londons slumkvarter producerat!




Taking the world by storm...



Lite tungt som backup. Det fick bli Kataklysm senaste platta Prevail, till en helt okej slant. Hoppas den håller måttet.
Nu ska jag ge mig in i Slakthuset igen...
So it goes eh?



Slakthus 5

Kategori: Böcker









"Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar",
läste jag,
"lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gommorra;
och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem som bodde i städerna
och det som växte på marken."
Så kan det gå.

Det var som bekant virdriga människor som bodde i båda dessa städer.
Världen var lyckligare utan dem.
Och Lots hustru blev förstås tillsagd att inte se sig tillbaka på den plats där alla dessa människor och deras hem hade varit. Men hon såg sig tillbaka, och det älskar jag henne för, eftersom det var så mänskligt.
Då blev hon en saltstod.
Så kan det gå.


-Vonnegut angående religion, eller är det kanske brandbombningen av Dresden det egentligen handlar om?
Slakthus 5 är helt underbar anti-krig, anti-krist, humor och fantastik. På blodigt allvar.
Äntligen blir det av att jag läser den, bättre sent än aldrig.
Älskar den. Kurt skrev och skriver som en sjuhelvetes mästare.



Lösgjord ur Tiden...





Ute är det kallt och mörkt och ruggigt och dimma, men...

Kategori: Konst







Outlaw Nation

Kategori: Serier




Över 450 sidor seriekonst för 150 spänn..



En skröna om en familj, ett övernaturligt släkte av folk utanför lagen och utanför konventionerna. Födda fria, den amerikanska drömmens sista revolvermän:
Johnsons, i en värld full av Shits.

Det är alltså i själva grundhandlingen kring Outlaw Nation. Första halva kapitlet tänkte jag, vad fan handlar det här om egentligen, och just den upplevelsen brukar vara ett gott omen... Men snabbt därefter hittade jag rytmen i berättandet, förstod sammanhangen och började älska karaktärerna medan jag febrilt vände sida. Efter sida. Valde bort fest och läste mig rödögd, istället för tvärtom vilket brukar vara fallet.

Överallt i Outlaw Nation vimlar det av One-liners och utdrag i dialogen som jag hade velat klippa ur och tapetsera källaren med. Under ytan handlar det en hel del om skapande och om skrivande, . Ännu mer handlar om vår värld idag och om ofrihet och censur. Delanos satir är sylvass, utan att tappa humorn en millimeter.

Mannen är ett jävla geni!


Född Död

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

 

 

Tryggare kan ingen vara

Ekot av din puls mig när

Bara vila, värme, mörker

Mitt endaste allt du är

 

 

Otryggare kan ingen vara

Ekot av min puls dig tär

Passionens frukt nu ruttnat

Skammen, syndens frö jag är

 

 

Inget kors och inget stoft

Inte över minneslunden strödd

Vill aldrig skåda ljuset

Varje andetag och varje tanke

Dödfödd

 

 

Bär mig varsamt sista stegen

Dit sorg och saknad bor

Sterila salar, bleka rockar

Så ensam kvar lille bror

 

 

Slängd i kärl med andra sopor

Inte önskad, älskad av dig

En sista vädjan nu i natten

Tänd inga fler djävla ljus för mig

 

 

 

Monsterland

Kategori: Film





Mike Myers....


Ja, mina vänner...
Det handlar alltså om dokumentären som SVT 2 sänder imorgon kl tjugo nollnoll. Jag tycker den låter intressant:

"Skräck har fascinerat människor i alla tider. I dokumentären "Monsterland" funderar filmmakarna själva över lockelsen.
-Alla är rädda för samma sak: Död och förlust, säger regissören John Carpenter som bland annat gjort "Alla Helgons Blodiga Natt".
Vi möter männen bakom filmmonster som King Kong, Godzilla, Frankensteins Monster och Alien. Mellan klippen berättas det om massmördarfilmer, skräckmuseum och japansk skräckfilm. Cecilia Hector är psykoterapeut, filmvetare och filmskribent. Hon tror att många som gillar skräck ägnar sig åt självterapi.
-Jag tror att man söker sig till en viss typ av skräck för att man behöver bearbeta den skräcken hos sig själv."



Har en terapeut sagt det så...
nu jävlar blir det sjukskrivning resten av veckan.
Skål tamejfaen!


Behemoth 2

Kategori: Musik







Mer Polsk döds.
Titta Saga, jag kan.

En helt fantastisk låt och nästan ännu bättre video!



Behemoth

Kategori: Musik






Polsk Export...



Den gode  Metalbiblotikarien tipsar om att Behemoth smiskar in nytt material. Jag gillade två senaste plattorna, det är lättsmält mangel som klår det mesta. Jag tycker nya given låter lovande, eller lyssna själv H Ä R A
Nån dag ska jag lära mig hur man lägger in själva spelaren i inlägget istället för att köra länkar...




Nollnio

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

Jag hör om en ny era

Jag hör om en bättre tid

Kosmetisk förändring

Bak fasaden samma falska dröm

Jag ser allt flera

Svältfödda som går i strid

Mot de trinda plundrarna

Som aldrig någonsin dömts

 

Se nötta grå massor

I ändlös kassakö på led

Nollnio går vi

Från demokrati till storindustri

Och har du inte hört

Att krig numera kallas fred

I den sköna värld vi lever i

Där frihet är slaveri

 

Här stampas de armaste

I terrorns heliga namn

Och gårdagens ärkefiende

Blir vår nya bundsförvant

Information och registrering

Ur bruset vaskas fram

Att Storebror ser dig

Idag så är det sant

 

Se läskedrycksponsrade arméer

Under en ledare så perfekt

Samma gamla terrorbalans

Fast idag håller alla mun

Drömmen om en frälsare

Som en domedagsarkitekt

De lär vakna lika törstiga

När de lapat ur hans löftesbrunn

 

 

 

 

 

Jag Spottar På Din Grav

Kategori: Allmänt




Volym 4 från 2007... Äntligen i min ägo! Typ..




"Var hon vid liv?
Jo, huden darrade, kroppen genomgick små knappt synliga spasmer av ofrivilliga kroppsrevolter. Kvinnans skalp var lika välpolerad som männens hade varit och glänste som en frukt. Hennes hull var format av repen som täckte henne, köttet vällde ut på sidorna om det, formade sensuella kurvor där inga kurvor normalt skulle ha funnits. Hennes kropp var vacker, nyskapad och återuppfunnen för ett nytt medvetande: köttets.

Det såg smärtsamt ut. Njutningsfullt.
Hennes armar var dragna bakåt och hon vilade på sina armbågar. Benen var ihopdragna till en skräddarställning, fötterna med fotsulorna pressade mot varandra var långt uppdragna mot ansiktet och vilade till hälften i kvinnans vanvettigt uppspärrade mun. Hennes ansikte var spänt till bristningsgränsen. Munnen utsträckt för att rymma invasionen av tår och fötter, pannan rynkad av ansträngning. Näsborrarna vidgades och slöts i regelbundna men plågade andhämtningar. Hon levde i allra högsta grad. Kvinnans nakna kön var framskjutet och riktat rakt mot Amanda, det var rakat och knottrigt av irriterad hud. Flugor krälade och surrade som besatta runt den doftande fittan.
En droppe slem träffade en pöl som bildats på stenarna."

-Utdrag från novellen Skrothögens Frälsare av CJ Håkansson-




Ja mina vänner...
Skrothögens Frälsare
i Eskapix volym 4 är inte bara en suverän titel, utan tveklöst en av de bästa svenska noveller som publicerats senare år. Den oroar och roar och kittlar dödsskönt om vart annat. Ett underbart litet stycke skräckonst av metallskrot och plågad sexualitet som utspelar sig i en kallhamrad njutningslysten mardrömsvärld.
Mycket noveller har det blivit senare tid för min del. Allt från Pål Eggerts Den Nostalgiske Guden (lysande) till Robert E Howards samlade skräckskrönor, som verkligen blandade högt med lågt. Men mest högt!





Jt Leroy...


I väntan på romaner och seriealbum som ska dimpa ned och andra romaner som jag står i bibliotekskö för, började jag häromdan i Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar. Jag som hade tänkt spara den till senare!
Första novellen var alldeles för lång och enformig, men det tar sig snabbt och andra novellen var riktigt bra på ett klassiskt men ändå eget vis. Jag tror jag kommer att gilla den här.





Svårfångad...



I filmväg känns allt dött nu, med lånat internet och en torrperiod i vad jag/vi vill se. Förutom säsong 1 av Simma Lugnt Larry (härlig översättning eh..?) har jag tittat ovanligt lite på teveserie senaste månaderna.
Jag letade febrilt efter en prisvänlig men ändå oklippt utgåva av I Spit On Your Grave, en film jag gärna både vill se om och ha stående i hyllan. Gick inte bra.
Men på tal om titlar, är just den filmtiteln exceptionellt bra.



 

Låt Den Fete Komma In del 1

Kategori: Skräckbuskis

 

 

 

 

 

En skräckbuskis i tre akter....

 

 

 

Så mina vänner...

Tillsammans med det komiska geniet Ingemar Roos har det blivit en stötande novell. Roos, du är en sjukt underbar snubbe och det hade inte blivit mycket skoj utan dig.

Här är vårat gemensamma manifest:

 

Det här är ingen parodi på den mycket omtyckta romanen eller filmen Låt Den Rätte Komma In. Se det hellre som att Eddie Meduza bjuder upp till finsk tango John Ajvide Lindqvists vardagsrum sent en lördagskväll, alltmedan Bukowskis osalige ande ringer flåsiga samtal till Anne Rice i bakgrunden. Det var åtminstone dit någonstans vi siktade.

Men sanningen är väl att det blev mer som om Bosse Högberg skulle ha bankat upp Danni Filth på en av Mike Becks filminspelningar… Hursomhelst spelar det ingen som helst roll, då vi aldrig siktade högt utan bara så lågt det gick. Vad vi gjort är alltså att rotat i fantasins soprum och som efterblivna barn visar vi nu stolt upp våra skatter. Skräckbuskis eller bara dålig humor? Det roade i alla fall oss själva.

Varsågoda.

OBS! Vill du hellre läsa novellen i vita bokstäver med nattsvart bakgrund, dvs mycket snyggare layout, så ta dig till Roos blogg genom att trycka H Ä R

 

 

 


Låt Den Fete Komma In

En novell av Stewingo Roossun

 

 

Synen i spegeln har aldrig varit min vän, men just idag är det värre än någonsin. Det är en sån där dag där man önskar att de gamla legenderna var sanna, att min reflektion inte syntes. Men där är den; som Leif Loket Olssons vasskäftade tvillingbror som fixar garnityren med en rasp han snodde från kvällskursen i snickeri. Jag gör en paus och kollar tänderna med höjd överläpp. Bättre, men fan inte bra.

Jag drar raspen fram och tillbaka med bestämda drag. Håller plastskaftet i hårt grepp. Små korn av emalj klingar som iskristaller mot handfatet. Det har aldrig varit lätt, med den där mediebilden som finns ute i stugorna. Inte ens som människa hade jag passerat dugligt utseendemässigt, och med prins Vlad och de andra välputsade primadonnorna i åtanke är jag inte många spottstyvrar värd. Jag är ingen sötnos.

Jag är ingen Danni.

Jag är ingen Angel.

Allra värst blev det ju såklart efter den där rullen… Brad Pitt. Tom Cruise. Antonio vad-han-nu-heter och de andra snubbarna. Det är vad fruntimrerna ser framför sig. Och så står jag där och blir nekad inträde varje helg. Tjena. Jag med mina påsar under ögonen, en svettig flint och dubbelhakan som ett fladdrande degknyte hur högt jag än lyfter nacken.

Inte ens tänderna blir rätt. I filmernas version blir de långa, sylvassa, sexiga penetrationsbetar. Mina liknar mer trubbiga schnauzergadder med beläggning. Försök själv hitta tändläkarjävlar som jobbar kvällspass.

Jag blöter kammen och försöker försiktigt få vänstersidans långa hår att täcka det allra kalaste området. Ibland funderar jag på att helt klippa av det. Det känns allt mer meningslöst. Lika meningslöst som ensamheten, eller som den här förortens kubikceller av betong och tristess.

Jag tänker på hon som flyttade in i trappuppgången jämte i veckan. Det vore en kvinna för mig. Ellinor heter hon. En sån där kvinna som gör plats för nya fimpar i sitt askfat genom att trycka ihop de gamla fimparna i ett hörn. En sån där kvinna som ibland går omkring hela dagen i sin sladdriga morgonrock och låter dig få en skymt av en buske som växer hej vilt. Helt klart något för mig.

Jag kollar ned på min nakna kropp, och vem tittar fram där under magen? Jag säger hennes namn högt för mig själv. Ellinor… och han kliver upp ett par pinnhål till.

Säga vad man vill i övrigt, men vissa delar av min kropp är jag satanaa nöjd med. Jag greppar runt staken som en pilot redo för cockpit. Leif Loket i nyllet må va hänt, men där det verkligen räknas är det rena king-kongs-nakenbad som gäller här i mitt badrum.

Jag tänker på Lovisa. På hennes lockiga, burriga hår.

”Kom du bara Van Helsing lille”, sade alltid Lovisa, ”så ska nog vi se vem som pålar vem”. En tår faller på ollonet innan den droppar vidare på golvet. Jag snyftar till. Lovisa, vad tog du vägen? Jag står så en stund med min lessna och allt slakare lem i handen, men väcks ur min sorg av Två mörka ögon och leendet du gav mig. Det kommer från andra sidan väggen, där Ellinor bor. Hon är säkert på fyllan igen.

Både jag och den slake stackarn känner oss med ens uppåt igen. Nu jävlar! Nu eller aldrig!

Utan att egentligen tänka mig för går jag fram till väggen och smackar ollonet mot den gulbruna tapetmönstret: Tock-tick-tack-tuck. Morse kod för:

Tjena

Gullet

Vad

Gör

Du

Ikväll

Vem fan behöver sms och sånt skit? Bara man har lite stake ordnar sig det mesta som jag brukar säga. Mina kinder hettar och det brusar i öronen. Det känns som om jag lever för första gången på länge. Fast det gör jag ju egentligen inte. Jag sätter örat mot väggen. Bara klirr av flaskor och De Sista Ljuva Åren. Jag smackar loss koden med kådden igen, snabbt som ett trumsolo. Musiken dämpas. Jag tänker shit, bara hon inte tror jag knackar för att klaga på musiken. Jag menar, hur många käringar idag kan morse? Men så kommer det. Små, försynta knackningar med en resonans av glas. Som om hon knackade med grogglaset mot väggen. Tick-Tick-Tack-Tockeli-tock-tock. Morsekod för:

Kom

Hit

Bjuder

Fet

Fucking

Grogg

Som i en drogad fladdermus far jag genom lägenheten. En bilring för mycket för att komma i gabardinbrallerna. Helvete! Det får bli de maxijeansen, trots att gubbröven syns. I köket fyller jag ett dricksglas Jeltsin Kurant och sveper det. Sprit funkar men jag hade behövt rött bättre. Jag drar på mig skjortan och lämnar de sju översta knapparna oknäppta. Kanske ser det mest sliskigt ut. Jag knäpper två till. Något bättre. Jag blöter kammen igen och rättar till hämtehåret. Jag drar med tungan över tandraden och ler mot spegeln. Inte lika schnauzerbetonat längre, va? Nu vankas här blod, svett och tårar Ellinor lilla.

Det känns som hela den unkna trappuppgångsluften fylls av min svettstank. Jag skiter i att låsa dörren. Vad ska de stjäla, min jävla kista eller? Mitt hjärta slår hårt, så hårt, trots att det är ont om blod därinne. Med darrande fingrar knackar jag på hennes dörr.

Hon är nysminkad och tittar granskande på mig. Mascaran har klibbat utanför men läppstiftet sitter som gjutet på hennes plutande läppar. Det pissgula innehållet i hennes glaset är till hälften tömt.

”Är det du som är grannen?” Frågar hon och står misstänksam vakt på sin uppochnervända dörrmatta. Jag drar med handen över ansiktet, och kan riktigt känna svetten blänka på flinten.

”Ja det är jag som är Dae”, säger jag med en blodapelsin intryckt mellan käkarna och en tårtspade mellan skinkhalvorna. ”Argasi Dae.” Hon nickar och läppjar på groggen.

”Kom in. Jag heter Ellinor. Men du kan kalla mig Elli.”

Jag kliver över tröskeln och efter hennes vaggande höfter och korta kjol. Genom jalusiet. Jag tycks inte kunna släppa hennes röv med blicken när vi båda går in i det som är hennes vardagsrum. Det var då en jävla ladugårdsvägg, tänker jag och försöker klä av henne med blicken. Hon vänder sig om mot mig.  Ögonen är stora och runda , de tycks glida över mig nästan kännbart. Herrejävlar detta blir jackpot, hurrar jag inombords. Hon fuktar sina läppar och säger sensuellt,

 ”Gillar du vad du ser Argasi?”

 ”Örr. Jo klart. Du har ju en fin ..”

 Jag inser plötsligt att hon menar vardagsrummet vi kommit in till. Djävulens kuk vilket ställe! Under mina år jag vandrat på jorden har jag då aldrig sett något liknande. Tro mig jag har sett det mesta, men aldrig detta.

 Väggarna är täckta av så mycket vinylskivor att man knappt kan se tapeterna. Det lilla man ser av dem är gulnad väv efter åratal av inomhusrökning. Staplade kartonger med allehanda dansbandssamlingar. Specialutgåvor av väldigt sällsynta utomlandsspelningar. Jag ser ett ex av Lasse Stefanz  Tanz tanz tanz! Jawohl från turnen i södra tyskland. Man kan skymta Ingemar Nordströms Saxpartykompilationer travade varsamt längs en bokhylla. Bob Stevens Tjofaderittan Brittan från 1987 hänger över soffan. Sångarens tryne pryder det mesta av omslaget. Vad fan var det han hette nu igen? Min skapare vilken samling.

 ”Nå käre granne?”

 Jag stänger igen munnen som gapar över dessa skatter med ett klick. Visst fan är det imponerande. Jag nickar åt henne och hon blinkar förföriskt mot mig.

 ”Kom. Sätt dig här med mig.”

 Hon kryper upp i soffan och drar upp benen. Hon klappar på dynan bredvid sig.

 ”Kom. Vill du ha något att dricka?”

Jag försöker dra ner min skjorta över magen som tycks puta ut mer än vanligt. Fan då. Jag vill ju försöka se lite snygg ut för en gångs skull. Men hon verkar ju jävligt på. Jag kan känna min stake dansa hambo innan för gylfen. Nog fan är jag törstig allt. Dödstörstig.

 ”Tack gärna. Har du rödvin?” Hon har redan rest sig upp när jag började prata. Det slamrar i köket. ”Brännvin och grape´?” säger hon därinne ifrån.

 ”Öh. Visst det går bra det med,” stönar jag och försöker kamma ner det lilla av mitt hår som klibbat fast. Lönlöst. Fet, tunnhårig och svettig som ett djur. Hur fan ska det här sluta? Det ska jag tala om för er. Jävligt bra. Det var så satans längesen nu. Törstig.

Hon kommer glidandes från köket med två billiga Ikeaglas fyllda med något blekgult innehåll. Vi skålar och hon tittar på mig över glaskanten medans vi dricker. Sexiga ögon. Kan nästan höra henne spinna. Jag hostar och håller på att spy av den starka groggjäveln. För helvete!

”Hur gick det? Blev det för starkt?” Hon sätter ner sitt nästan tomma glas och lägger en varm hand på min köttiga axel. Varm och rik på blod.

 ”Nej för djävulen. Jag bara kom och tänka på..öh..ett jävligt roligt skämt. Just det.”

 Jag hostar patetiskt och tar en ny klunk ur groggen för att upprätta min heder. Det skvalpar ut på sidorna och klibbar på kinderna. Helvete vilket rävgift. Måste vara dåligt hembränt.

 ”Utsökt årgång!” säger jag och ler som en idiot med spilld grogg i ansiktet. Hon låter ett finger spela längs glaset och betraktar mig.

 ”Så. Argasi Dae. Det är norskt va?”

 ”Öh. Jo något ditåt, ” mumlar jag och sätter mig mer upprätt i soffan. Det knakar olycksbådande i fogarna. Jag drar ner tröjan som kanat upp och blottat min mage. Fan då. Jävla fetmage. Satans skit. Skärp dig nu.

 ”Hää,” säger jag och undrar vad i helvete som tar åt mig.

 ”Ursäkta?”

 ” Äh alltså. Så. Ahem! Vad jobbar du med då?”

Hon dricker ur resten av sin grogg utan att blinka.

 ”Inte ska vi väl prata jobb du och jag. Det är för trist.” Hon knäpper upp två knappar i sin blus nästan obemärkt. Men fan heller. Jag märkte det. Jag känner svetten börja tränga fram under armhålorna och kuken bultar igen. Håll i hatten Argasi. Spela dina kort väl och du får ligga ikväll. Hurraa!

 ”Berätta lite om dig själv Dae. Berätta om livet i Norge.”

 Mina invärtes hurrarop avbryts. Hur fan hamnade jag i den här sitsen? Norge?

 ”Ja alltså. Norge då va. Finns väl inte mycket att säga. Pff, kallt för det mesta, berg och skit du vet. Ska vi ligga eller inte!” Mina ögon spärras upp då jag hasplar ur mig det sista. Satan i röven det var väl lite väl framåt kanske? Det ser ut som något lossnade inom henne och ansiktet blossar till av upphetsning. Hon slänger grogglaset in i elementet så det spräcks. Med ett snabbt handlag sliter hon av sig blusen och blottar en behå fylld till bristningsgränsen.

”Knulla mig blå Norrman!” väser hon och kastar sig över mig.

 

 

 

Låt Den Fete Komma In del 2

Kategori: Skräckbuskis

 

 

 

 

 

 

När behån väl försvunnit och jag har ett hängigt bröst i högerhand och ett annat i munnen inser jag att jag har svårt att andas. Kuken ligger snett och håller på att riva hål på ljumsken. Elli gnider sig upp och ner på mig men det är tyvärr bara min mage hon har kontakt med. Den jäveln är ju ivägen hela tiden.

 Uff vad det trycker på. Hon nafsar och biter mig i örat, slickar mig över munnen.  Plötsligt har hon fått av sig kjolen och är helt naken. Hur fan bär sig kärringen åt?  Tamigfan ett mysterium. Hon backar ner lite i soffan och börjar dra i min livrem. Helvete vad den sitter hårt åt. Jag försöker resa mig upp och hämta lite luft samtidigt som hon drar i byxorna. Till sist åker de av i ett jehu. När hon slängt dem över soffbordet kryper hon på alla fyra mot mig.

 ”Ta mig. Gör vad du vill med mig,” spinner hon.

 ”Det kan du ge dig fan på bajbi,” säger jag och börjar dra av mina skitiga kalsonger. Jag kan känna mina tänder växa ut igen. Blod. Kom till mig nu för djävulen! Blod!

Men först lite fetta!

”Över på lilla magen nu fröken”, kommenderar jag med sträv sergeantröst. ”Här kommer skatteåterbäringen!” Elli åtlyder omedelbart och svankar sin degiga kropp över soffan som en gammeltacka på grönbete. Hennes kön liknar en rynkig liten stjärna som blinkar åt mig i det gulbleka ljuset. Halva mitt hjärta sjungs det på stereon, när jag kliver upp i position och gör mig redo att vränga in. 

Då ringer det på dörrklockan. Två snabba plingeli-pling skär som en pisksnärt genom vårt flåsande och Thorleifs eunucklika stämma.

”Vem i hela  h e l v e t e  är det”, vrålar Elli och jag drar mig undan i ren förskräckelse. Med en ormsnabb rörelse tar hon stryptag runt staken. ”Konstapeln är så snäll att lämna batongen här”, viskar hon. ”Det är säkert bara en försäljare. Sätt dig till rätta.” Jag lyder och hon tassar fram till dörren i bara mässingen. Den där ladugårdsröven svajar som en jävla väderballong i full storm för varje trippande steg hon tar.

”Helvete…” viskar hon med ett olycksbådande tonfall. Min nyss sprudlande stake hänger redan med huvudet och skrumpnar snart ihop som en fallen solros. Hennes ögon. Jag har aldrig sett sådan fruktan, och då har jag ändå tagit kål på en si sådär åttahundra pers.

”Det är mitt ex!”, väser hon, ”På med brallorna och det snabbare än kvickt! Han är inte klok nånstans. Han välter dörrn om jag inte öppnar. Snabba på!” Elli drar själv på sig sin åt helvetes för korta kjol och de korviga strumpbyxorna. Det går undan, som att köra en film baklänges, alltemedan jag fastnar i gylfen och har tappat bort ena sockan.

Jag slickar på mina fingrar och försöker få hårtestarna att hamna över flinten igen medan Elli låser upp dörren. Jag hör hur de viskar där baki jalusiet. Mina svettiga fingrar glider mot flaskan och jag slår upp en rejäl grogg. Jag tror de kysser varann.

Fruntimmer. Jag är dubbelt förbannad i det här jävla livet. Både blodets förbannelse och en slav under fittans makt.

Elli kommer in i släptåg med en av de längsta män jag sett. Stor en jävel är det också, med breda axlar som fyller ut kavajen till bristningsgränsen. När han slår sig ned i fåtöljen knakar ena benet till och knäcks till flisor. Den enorme jäveln sitter kvar där med fåtöljen lutad snett, som om han inte märkte vad som hände. Nästan som han var lite efter i skallen.

”Tjena”, säger han med dov, långsam röst och blänger på mig med insjunkna, döda ögon. ”Det är jag som är Frankie.” Elli struttar fram och tillbaka, rotar bland skivorna medan hon inte kan sluta babbla hysteriskt. Låtsas sortera dem. Det måste vara hur genomskinligt som helst vafan vi sysslade med nyss.

”Det här är alltså min granne Frankie, Argasi heter han. Från Norge. Du vet, jobbat på oljerigg och sån skit. Rensat fisk.” Jo det är ju säkert torsk som luktar från mina fingrar, tänker jag och drar en rejäl klunk. Frankie slutar inte blänga på mig med sina insjunkna jävla ögon.

”Frankie är råddare”, fortsätte Elli, ”han har precis varit ute på turné med Kicki Danielsson. Har du inte Frankie?” Den store fan nickar först. Jag muttrar något om muttrarna på hans hals. Jävla rocksnubbar, med sina piercingar och tattingar. De tror de är såå jävla häftiga.

”Mmmmm”, råmar Frankie, fast efter att han slutat nicka. Som en hjärndöd apefan.

”Hur var Kicki då?” frågar jag för att ha nåt att säga. Frankie varken dricker eller rör sig, han sitter bara där. Så rullar han med ögonen.

”O-okej”, får han ur sig.

”Det blev kanske mycket falukorv”, säger Elli och slickar sig om munnen där hon står bakom hans rygg, och tittar menande mot mitt skrev. Lägg av förbannade slyna! Om han märker något lär jag få mig mitt livs omgång. Man är inte osårbar bara för man är Odöd, det gör fortfarande ont att få på käften och det är ju faktiskt bara huggtänderna som växer ut igen. Det hade varit snyggt, att vakna upp imorgon och se en tandlös loket-lookalike i spegeln till på köpet.

”Behöver… Tanka.. Elli… Behöver.. En.. Hit..”, säger Frankie plötsligt och oväntat. Elli stannar till i sin låtssasskivsortering.

”Det ger du fan i!” Elli ställer sig framför fåtöljen för att hindra Frankie att stiga upp. Det hjälper ungefär lika mycket som en hårfön mot en lavin. Frankie tränger sig förbi henne som om hon inte vore där och går som en radarstyrd jätte till vägguttaget.

”Din jävla pundare! Ditt jävla svin! Det är därför du söker upp mig va, det är enda anledningen ditt as! Argasi, hjälp mig att stoppa honom!” Men jag sitter kvar i soffan. Elli blänger på mig men det skiter jag blankt i. Jag tar hellre hennes sura ögon än hans dasslock runt halsen. 

Frankie böjer sig ned och skalar metodiskt av väggkontaktens plasthölje. Hans enorma cigarrlika fingrar rör sig förvånansvärt smidigt och benar upp sladdarna, innan han greppar in dödsbringande tåt i varje hand. Elli backar med händerna för öronen och börjar skrika i falsett. Hennes hesa skrik får mig att tänka på en brandvarnare med början till KoL, alldeles innan vardagsrummet exploderar i totalt kaos.

Lamporna blinkar.

…som tänder alla ljus för mi…

Stereon stannar och börjar igen.

ar gjort att livet ler mot mig igen..

Frankie lyser upp som en enorm pumpalykta och brölar som en kastrerad tjur.

…nns underbart ta..

Med växande fasa ser jag hur det ryker ur öronen på honom,

..ack va..

Muttrarna på halsen spyr gnistor.

..e dig..

De väldiga benen flaxar spasmatiskt upp och ner.

..Ja allt känns så unde…

Parkett flyger åt alla håll och de dånande klampen känns långt in i mina trumhinnor.

 

 

 

 

 

Låt Den Fete Komma In del 3

Kategori: Skräckbuskis

 

 

 

 

 

 

”Fans kuk!” vrålar jag när Streaplers Singel, ’Kom Hit Fantomen’ exploderar i en miljon gnistor. På vägen ner drar den med sig minst tio andra vinylskivor som alla regnar över mig. Jag sprattlar bakåt i soffan och slår vevandes omkull en tomflaska på bordet. Man hör inte när den splittras i bitar. Det enda som hörs är Elli’s skrikande och ljudet av fläsk som brinner. Frankies ögon är nu ljusblåa och vita flammor spottar ut ur hans mun när han sakta börjar tala.

 ”Eellli…Du och jaag…täänkte…täänkte vi kunde resa bort du och jaag…gnöööhhhrr..”

En parodi på ett leende syns över hans sönderbrända ansikte. Elli backar bakåt ut mot köket. Hon skriker fortfarande och håller händerna för öronen. Hennes kjol fastnar i en handdukskrok och en stor bit rivs av. Fallet på röven är oundvikligt!

 ”Frankie. Sluta!” bölar hon och kryper bakåt i köket. Fan vet varför, köket är jävligt litet. Jag försöker kika över Frankie då han stapplar in mot henne. Karljävulen är ju bred som satan! Nog fan har hon tappat kjolen tänker jag. Häh.

 Frankie gurglar med blöt röst. Tjock av sönderbränt kött.

 ”Meen…Elliii…gnöööhrr…jag vill ju resa boortt…med dig. Jag har …jag har..sålt farsans…gnöögrr…frimärkssamling…”

Varje ord verkar vara en plåga men samtidigt tycker jag mig se Frankies rörelser bli allt mer ryckiga och kvicka. Precis som han laddat upp sig. Från väggutaget? Tamigfan det värsta jag sett sedan Magnus Ladulås sket på sig tolvhundrasjuttiofem då han kröntes till kung. Jodå, jag var där.

 ”Jag vill inte resa bort med dig. Det är över. Det är slut Frankie. Försvinn härifrån. Argasi hjälp mig! Hjäälp mig för.. ” brölar Elli från köket. Jag biter mig i underläppen. Fan då. Måste jag blanda mig i det här?

 Frankie vänder sig stötvis om och låser mig med blåsljusfärgade ögon. Hela jävla lägenheten stinker ozon och elektricitet. Han gurglar något ohörbart. Jag rycker till och soffkanten bryts av under min vikt. Handlöst faller jag på röven rakt ner på den sönderslagna flaskan.

 ”Bomber och granater!” råmar jag när mina flottiga skinkor perforeras av vad som tycks vara miljoner glasskärvor. Jag skriker och sprattlar omkring helt hysteriskt där bredvid soffbordet.

 ”Faaan. Helvetes fucking jävla flaskejävel!”

 Det kommer såklart inget blod. Jag är nästan helt uttorkad inombords. Men saatana vad det gör ont. Jag känner efter och nog fan är där en stor skärva som sitter rätt in i rövaballen. Bedövad av den intensiva smärtan rycker jag biten ur köttet och kastar den åt helvete.  Lika osmidig som en invalid på hasch, rafsar jag åt mig ryggsidan på fåtöljen och drar mig upp. Jag känner hur röd jag blivit i ansiktet.  Plötsligt hör jag ett brak och ett fönster som sprängs sönder av en enorm kraft. Det ligger en tjock rök i luften och bitar av bränd vinyl singlar runt hejvilt. Jag vinglar till och en fin rök av puts och fan vet mer bolmar ut från köket och över mig.

 Fan då. Här skulle man lite lugnt få ligga tills det sprutat ur öronen och sen dricka skiten ur grannen. Men nej då. Jävla Frankie kommer och sabbar allt. Alltid går det åt helvete. Varför i satan bosatte jag mig i Fackeberg? Jag skulle för faan stannat i Rumänien. Min hy såg till och med bättre ut i bergsklimat. 

 En katt tittar förskräckt fram under soffan och fräser åt mig. Spottar och river med tassen.

 ”Vad vill du nu då ditt sattyg!?” skriker jag och med svetten rinnandes ur röv och ansikte. Jag måttar en spark mot den rödbruna jäveln men den dyker under soffan och jag trillar nästan igen. Väl uppe inser jag hur tyst det blivit. Vadfan? Man kan höra sprakande från skivspelaren. Den är döende.

 Med ena handen om min ömmande röv och den andra febrilt kammandes mitt hämtehår stapplar jag ut i köket. Det krasar under mina fötter när jag går över skivorna som ligger på golvet.

 

Det är ett hål i väggen. Fönstret är borta och en stor jävla krater där något om ser ut som resterna av ett matbord en gång stått. Allt porslin tycks splittrat. Jag kan se månens blekfeta uppsyn titta ner på mig från ett svart moln. Det drar kallt därute.

Ute på den snötäckte heden ser jag dem nu. Under min gamle följeslagares vita sken. Kanske visar han mig en sista syn av något jag aldrig mer kommer att få uppleva?  Jag kliar mig förstrött på kuken och andas tungt för mig själv. Det faller ner en samlingstallrik från väggen bredvid mig. Jag hör inte när den går i golvet. Det blåser in snö genom hålet i väggen och jag ryser. Konstigt. Jag som varken känner kyla eller värme.

 Jag ser Frankies vaggande och ryckiga uppenbarelse under månskenet. Han bär på Elli under ena armen. Fler snöflingor träffar mig i ansiktet men jag är för avdomnad för att lägga märke till dem.

 Jag viskar för mig själv, ”Farväl du kvinna jag nästan fick doppa med. Farväääl.” Hulkande brister jag i gråt och från ingenstans kommer katten fram igen och stryker sig mot mig. Jag snyftar och min skjorta kanar upp över naveln. Katten buffar med huvudet på min mage och jag torkar mina bittra brännvinstårar.

 ”Kom lille kisse. Kom.  Nog ska det bli någon slags pussy ikväll.”

Jag vrider skallen av den intet ont anande katten och dricker dess blod girigt och klumpigt. Mitt bleka ansikte fläckas av svart gegga och jag känner värmen komma tillbaka inombords. Jag släpper av en lång fjärt som tycks hämta kraft från helvetet självt. Med en knyck på handleden slänger jag kattliket in i väggen och ställer mig raklång. Jag ser ut som ett stort D där jag står och låter min lekamen breda ut sig. Snön har börjat tillta och flingorna smälter mot mitt bröst. Ett ryck, sen är min skjorta av. Mitt fjuniga hår på bröstet krusar sig i vinden. Mina bröstvårtor styvnar och jag öppnar munnen på vid gavel. Det är dags. Nu jävlar!

 ”Jag kommer Elli!” skriker jag så rösten spricker. Min röst tycks eka över hela Fackebergsheden

 ”Jag ska rädda dig! Jag kommer för att rädda dig bort härifrån! Du och jag!”

Jag kastar mig ut genom hålet i väggen och låter vinden bära mig. Jag är ett nattens barn. Ett fettets barn. Jag flyger genom en piskande snörök med munnen öppen. Jag kommer! Det är dags!

 

Låt den Fete komma in!

 

 

 

 

 

Midnight Madness and Beyond

Kategori: Allmänt






A Slice of Friday...



I fredags kom en efterlängtad urladdning i form av Sofiero och dansk flasköl. Det var först mellanstopp hos en av mina bästa vänner och sen vidare ut i natten där vi träffade fler festsugna. Det kändes verkligen som att det finns saker att fira, liksom en hel del oro kring kneg och a-kassa att slappna av ifrån. Alltid lika trevligt och åt helvete för länge sedan sist.






Dunder...



I fredags låg också ett trevligt brunt paket från Ginza i brevlådan och jag kunde under lördagens soffläge avnjuta Rotting Christs Sanctus Diavolos medan jag avslutade Ajvide Lindqvists Hanteringen av Odöda... . Precis som på Theogonia är det inte några låtar jag fastnar så jättemycket för, eller någon refräng som hänger sig kvar. Vad jag istället gillar med plattan, är att kliva in i en atmosfär. Precis som på Theogonia är det en underbar symfoni av stråkar, skönsång blandad med demoniskt väsande, Omen-körer och hur snygga melodier som helst. Det är pampigt, underskönt och helt oemotståndligt.




En favorit...


 


Sen fick jag inhandla just Theogonia, då Ginza tog ynka sjuttionio spänn för specialutgåvan med kompletterande DVD. Jag gillar att äga skivor, speciellt skivor där mycket energi har lagts på det estetiska helhetsintrycket, vilket i allra högsta grad gäller Rotting Christ.





Åtalad för snuskerier....



Med i sändningen fanns även dokumentären Inside Deep Troath, om kontroversen kring tidernas största porrsuccé. (kostar 50 spänn).

Det är egentligen en film om amerika, om dubbelmoral och en tid som inte längre finns. Grymt välgjord med intressanta medverkande, alla ifrån Jack Nicholson till slembollen Hugh Hefner.





Borde också åtalas...



Sist men inte minst, så besudlas världen inom några dagar av det perversa geniet Ingemar Roos och mitts lilla snuskhummerprojekt, som än så länge är topp sekret. Läs själv vad Roos skriver om det H Ä R
Han säger det bättre!