stewe

Hank Holmström: Odd at heart

Kategori: Böcker

 
 

1. Vad sägs om en kort biografi?

Jag är uppväxt i ett arbetarhem på landsbygden men tillbringade de första tio barndomssomrarna i Malmö. Min mormor bodde på Möllevången i början på åttiotalet. Det var spännande för en liten grabb.
I övrigt har jag bakgrund som journalist. De senaste tio åren har jag drivit ett bokförlag vid namn Eskapix. Jag var även involverad i och körde ett par litterära rockklubbar när jag bodde i Stockholm. Har flackat runt mycket de senaste åren och bott bland annat i Stockholm, Göteborg och Småland. Nån form av vagabond har jag nog varit. Men jag är grund och botten smålänning med skånska inslag på min mors sida.



2. Inom de sinnesutvidgande substansernas område brukar man tala om Gateway Drugs, vilka är de litterära inkörsportarna för läsare av Odd At Heart?

Jag skulle säga en blandning av Charles Baudelaire, Franz Kafka, Bret Easton Ellis, Markis de Sade, Nils Ferlin, Chuck Palahniuk, Robert E. Howard och Karin Boye. Spretigt och vackert som det sig bör.



3. Kaffe eller Jack Daniels?

Kan man inte kombinera? När jag bodde några år på landsbygden, jag hyrde ett hus där under två år, så hängde jag en dag med hembygdsförening på orten och blev bjuden på kaffekask, du vet en skvätt sprit och kokkaffe i en kopp. Det borde kunna gå och göra samma sak med whisky och kaffe. Det borde nog testas. Rock’n’roll på smålandsvis. Haha!



4. Nietzscheansk nihilism och Astrid Lindgren... Ockult spiritism och hottade muskelmaskiner... Neonupplysta storstadsgränder och mossgrön smålandsmylla... Har din smak alltid varit lika schizo och motstridig?

Jag har nog alltid varit väldigt spretig i mina intressen. Jag gillar ju nästan all litteratur som är bra, samma sak med musik. Jag lyssnar på punk och rock’n’roll men även soul och elektromusik. Jag gillar konst och muskelbilar.
Jävligt schizo är jag nog, men det kanske bottnar i att jag hela tiden levt mitt liv i någon form av spagat. När jag var liten så bodde jag som jag nämnde tidigare ett par månader i storstaden och resten av året på landsbygden, när jag bodde i Stockholm så hängde jag både med kulturfolk som kriminella. Har nog aldrig passat in någonstans eller så passar jag in överallt. Jag vet inte. Haha! Men spretigt är det. Jag gillar det. Det ger färg åt livet.



5. När var du senast i slagsmål och vem vann?

Jag är jävligt sällan i slagsmål, har aldrig behövt det. Närmast det där var nog när ett ex till en flickvän jag träffade för några år sen drog kniv en kväll men det slutade med att jag bjöd honom på en öl och han började gråta och sa att jag skulle ta hand om tjejen. Haha!
En annan gång hängde jag med ett gäng med invandrarkillar från Gambia mitt i natten, de var tungt kriminella och det slutade med att vi satt i ett tomt partytält i bakgatorna till Drottninggatan och jag diskuterade punkmusik och delade några cigaretter med dom, de var beväpnade och dealade narkotika och vi satt i flera timmar där i den smällkalla natten och pratade om punkmusik och Thåström. Jag i mina kängor och svarta läderjacka och de i deras adidasoutfit. Märkligt som fan var det men de blev mina vänner. Idag har vi ingen kontakt längre.



6. Vad kan vi vänta oss av kommande utgåvor, är det allt längre ner i kaninhålet som gäller?

Odd At Heart som antologin och bokserien heter kommer att blanda artiklar och essäer om historia och mytologi med noveller, lyrik och konst. De som gillade de tidiga Eskapixantologierna, om någon minns dem, kommer nog att digga det här. Jag hoppas det i alla fall. Det kommer att bli spretigt, det lovar jag. Sånt som jag gillar.
Jag brukar lite skämtsamt säga att Odd At Heart är Readers Digest på crack. Om ni minns de tidningarna i litet format? “Det Bästa” hette dom på svenska.

 

 

 
Odd at Heart #1 förhandsbokas genom ett kvickt mejl till
iwantpapercandy[at]gmail.com
 
 
 

 

 
 
 
 
 

Jack Ketchum, 1946-2018

Kategori: Böcker

 
 

Dallas Mayr, mannen bakom pseudonymen Jack Ketchum, har gått bort. Läsare världen över sörjer. Mitt intryck av Mayr är att det var en man som gjorde precis vad han ville och föll honom in, vilket faktiskt är få förunnat.
En kompromisslös författare som tyvärr inte fick det erkännande han förtjänade, men som trivdes gott med sin kultstatus. En levnadsglad man som var väldigt omtyckt av såväl fans som de aspirerande författare han gav goda råd och vägledning. Det är svårt att skaka av sig känslan av att Mayr hade mer att ge och att han trots sina dryga sjuttio år rycktes ifrån oss alldeles för tidigt.
Jack Ketchum är borta, men hans berättelser lever vidare.

 

The Girl Next Door
En svindlande upplevelse och en bok som ständigt trycks i nya upplagor. Det som brukar kalla omänsklig ondska har sällan varit mänskligare, med rituella bestraffningar under den idylliska småstadsfasaden.



Peaceable Kingdom
Övernaturligt och ockult, hårdkokt och våldsamt, svarthumoristiskt och sorgligt… En novellsamling som är ett måste, inte bara för Ketchumfans, utan för alla med smak för minimalistiskt mäktig berättarkonst.



Red
Vackert och vemodigt om människans bästa vän. Med en bonusnovell som är i en klass för sig.

 

The Woman
Fantastisk filmatisering av Lucky McKee som kom att skriva flera böcker ihop med Ketchum. En av få skräckfilmer från den här sidan millienniet som jag sett fler än en gång.

 

The Lost
Trots att snutvinkeln inte föll mig i smaken så är det långt bättre än deckare och seriemördargrejer brukar vara. 

 

 

 

 

 

Poetry Blog

Kategori: Allmänt

 

The Apache Poetry

The one and only Janne Karlsson/Svensk Apache
have found himself a brand new place in the cyberspace!

 




 

 

 

 

 

 
 
 
 
 

Kaliyuga

Kategori: Konst

 
 
 

A video essay about living with purpose in the Kali Yuga

 

 

 

 

 

Restrepo

Kategori: Film

 
 

Sebastian Junger är en amerikansk journalist som bland annat skrivit den dokumentära förlagan till storfilmen Perfect Storm. Men det är efter succédebuten som Junger åstadkommit sina mest intressanta alster i och med att han för tidningen Vanity Fairs räkning började göra krigsreportage från Afghanistan. Stora delar av materialet omarbetades sedan till boken War som fokuserar på krigshjälten Salvatore Giunta.
Restrepo, som filmades parallellt med skrivandet av War, har följts av flera krigsdokumentärer. Jungers senaste bok Tribe låter särskilt intressant och står högt på sommarens läslista.

 

I Restrepo får vi följa soldaterna som stationerades i Korengal-dalen som var en av Afghanistankrigets mest riskabla och instabila zoner.
Tempot är rappt, det som inte kameran fångar vid frontlinjen återberättas genom vittnesmålsskildringar med de överlevande. Trots att dokumentären klockar in på en och en halv timme så upplever man tiden vid fronten som längre. Utan att det för den delen blir långtråkigt.

 

Trots att berättelserna är sakliga så är de ingalunda osentimentala. Plutonens egna martyrer, liksom segrarna och förlusterna, blir en del av soldatbrödraskapets mytologi. En slags stamgemenskap där såväl interna skämt som symboliska namn används för att stärka och bekräfta grupptillhörigheten.  
Kameran är på plats även då det smäller som värst, något som skapar en omtumlande obehagskänsla av närhet.
Jag föredrar egentligen långdragna och djuplodande krigsdokumentärer av typen Världens Undergång eller The Vietnam War men Restrepo är brutalt medryckande i all sin avskalade enkelhet.
(Netflix)

 

 
 
 
 
 
 
 
 

Stolen Years

Kategori: Musik

 
 
 
 

The record was tracked at Dublin's Camelot Studios, located adjacent to their rehearsal room. While this proved very convenient for all concerned, the recording process was anything but easy.
"Sessions were good and productive to start, but as we were thinking on our feet for some songs and getting to hear things for the first time, we had to reassess at times, and this caused a bit of tension," says MacUiliam. "Also, we had gaps between recording sessions, so an idea which was good in week one didn't always sound so good in hindsight, and sometimes one person's vision did not match another's, and quarrels would ensue."

 

 

“Nemtheanga notes that the environment in which they tracked Where Greater Men Have Fallen was comfortable for them - based in an old farmhouse in the Irish countryside with time and space from each other, and having a big, open live room available to them. With the circumstances they found themselves in tracking Exile Amongst The Ruins almost the polar opposite, the vocalist feels that:
"I had to pay for the last one with the stress and darkness surrounding this one. It was fucking hard, cold, nothing worked like it should and it was more or less a total endurance test filled with conflict and discomfort."
However, he is quick to note, wryly, that while this adds up to a miserable experience, the results are unequivocally Primordial, and the record ultimately benefited from the trials faced.
"It all adds to making the music what it is - and if it was easy, we'd be a power metal band, right? Strife is life."

 

“Commenting about the album’s first single, Stolen Years, Nemtheanga added: “Stolen Years may seem like a strange choice as our lead single, and on the face of if I guess it is. It’s not a blood and thunder epic about tragedy and might and the ruin of nations, nor is it 9 minute epistle of doom. Have no fear, the album does contain those also but to open this time we chose something different. This album has some surprises and this is one of them, a short and painfully simple song which almost didn’t make the final cut if you can believe so. The video, cut by Costin Chioreanu, is about the journey involved in finally getting to that moment where you walk on stage, the song itself about that last night on earth that comes to us all, sometimes we never know when that might be, hold your loved ones tight tonight, this could be it…"


 

PRIMORDIAL will release their new album on March 30
"Exile Amongst The Ruins" track listing:

01. Nail Their Tongues
02. To Hell or the Hangman
03. Where Lie the Gods
04. Exile Amongst the Ruins
05. Upon Our Spiritual Deathbed
06. Stolen Years
07. Sunken Lungs
08. Last Call



 

 

 

 

 

 

 

Nordiska Myter

Kategori: Böcker

 
 
 

Innan själva början fanns ingenting – ingen jord, ingen himmel, inga stjärnor, ingen sky: bara den dimhöljda världen, utan skepnad eller form, och eldvärlden som ständigt brann.


Jag var bara barnet när jag introducerades till den nordiska mytologin. Först genom Gudar och Hjältar i nordisk mytologi av Brian Branston, som inom bara några följdes av Marvels superhältevariant The Mighty Thor(det lilla som nådde Sverige vill säga) och Peter Madsens Valhall. Den nordiska mytologins symbolik och sagoskatt har följt mig sedan dess. Torshammare har jag burit om min hals sedan tidiga tonår och runor har ristats i skinnet. Jag har varit medlem i asatrosamfund och även besökt autentiska vikingabyar. Väsentliga verk som Eddan och Njals Saga trängs på bokhylleplanen med läsvärda fördjupningar som Vikingar i Krig och What is a rune? för att nämna några.


”Vem som än orsakade den här katastrofen skulle jag vilja se dräpt innan jag ger mig av”, sa Freja. ”Det tycker jag bara är rättvist. Om jag måste bege mig till frostjättarnas land, om månen och solen ska plockas ner från himlen och världen försänkas i ett evigt mörker, då borde livet vara förverkat för den av oss som försatt oss i detta.”
”Å”, sa Loke. ”Men skulden är så svår att fördela. Vem kan minnas exakt vem som föreslog vad? Efter vad jag kan minnas är alla gudar lika medskyldiga till detta misstag. Vi föreslog det alla, vi gick alla med på det.”
Du föreslog det”, sa Freja. ”Du övertalade de här idioterna om det.
Och jag tänker se dig död innan jag lämnar Asgård.”


Det är inte något som uppslukar min vardag och jag är knappast så kunnig och insatt som jag hade önskat, men den nordiska mytologin och vikingatiden finns alltjämt där i grunden och är något jag återvänder till, gång på gång.
Jag har fört vidare asarnas öden och äventyr till mina barn genom sagoberättande fritt ur minnet och högläsning ur Peter Madsens serier. Det är med andra ord en hyfsat luttrad duo som under senaste månaden hört mig läsa ur Neil Gaimans Nordiska Myter.


Undrar du var poesin kommer ifrån? Varifrån vi får sångerna vi sjunger och sagorna vi berättar? Har du någonsin undrat hur det kommer sig att vissa människor kan drömma storslagna, kloka och vackra drömmar och ge de drömmarna vidare till världen i form av poesi, som kan sjungas och reciteras så länge solen och månen går sin ban över himlen? Har du någonsin undrat varför vissa människor kan skapa vackra sånger och dikter och sagor, medan andra av oss inte kan det?
Det är en lång historia och den har inget gott att säga om någon: den rymmer mord och argan list, lögner och dåraktighet, förföljelse och jakt. Hör här.


Fenrisulven, Svadilfare, Angerboda, Ratatosk och Bölverk, vi var bekanta med det mesta av innehållet och persongalleriet sedan tidigare- från både det ena och andra hållet. Vi enas ändå alla tre om att det här är en väldigt bra bok. Gaimans berättarglädje och kärlek till originaltexterna överskuggar bristerna, även om vi tycker att det borde varit mörkare på sina ställen. Eller ”mer skräckigare, oftare” som dottern sa. En utmärkt introduktion till den nordiska mytologin som kommer att fascinera och fängsla en helt ny generation läsare. Men också att rekommendera för den som är inbiten sedan länge.


Han såg länge på flickan: på ansiktets högra sida var kinden skär och vit, ögat hade samma gröna färg som Lokes, läpparna var fylliga och blodröda; på vänstra sidan var huden fläckig och fårad, svullen och full av likfläckar, hennes blinda öga var förruttnat och blekt, munnen utan läppar var rynkig och stramade över de bruna tänderna.
”Vad kallas du, flicka?” frågade Allfadern.
”Jag kallas Hel”, sa hon, ”om det behagar dig, Allfader”.  

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sett och hört, läst och skrivet

Kategori: Allmänt

 
 
 
 
 
 

Lite väl försenat så kommer här alltså en lista som innehåller 2017 års….

 
…Apokalyps
Benhårda The Death of Grass
Tätt följd av De drömmande städerna

 

...Bidrag
Väldigt marginellt bidrog jag med korrektur till KG Johanssons pocketsläpp av Svarthunden
Jag fick också äran att medverka i Cadials episka serieroman Roba 3
Ett projekt blev också till, med ett Utdrag underskönt illustrerat av Emma-Johanna Henriksson. Fortsättning följer...

.

 
…Television

Daredevil säsong 2. South Park säsong 21. Mindhunters första säsong.
Det mest engagerande sträcktittandet: 11/22/63
Kingberättelse om en tidsresenär som vill förhindra Kennedymordet. Det bör tilläggas att jag inte läst boken.

 

 

 

…Novellsamlingar

Isbergen
Ensamvärk
The Spectral Link

 

 

 

…Hobbyverksamhet
Gravt uttråkad på kurs så började jag tråckla ihop memer. Att det mest känsliga att skämta om visade sig vara… idrott och skatt(?!) var inte direkt vad jag hade tippat på i förväg. 



 
…Musik

Färre nyköpta skivor än någonsin. Massa gammal skåpmat, bland annat Metallica och Johnny Cash, samt The Cure och annan gråtrunkspop/depprock från förr.
Topptre av det lilla jag hört blir:
Sabotage- Den nya värdegrunden
Rogga Johansson - Garpedans
The Haunted – Strength in numbers

 

 

…Bokinfall
 
Ormar & Piercing av Hitomi Kanehara.

 

 
…Film

Smakfull sci-fi: Midnight Special
Suverän skräck: It Follows
Helskön häxkonst: The Witch
Bedårande blodbad: Blade of the immortal
Träffsäkra thrillers: Would you rather & The Gift

 

 

 
 
…Pod

Jag började slutligen lyssna på podradio. Ingången var att lyssna på Jack Donovan prata om Conan, något som i sin tur ledde till poddar med fokus på styrketräning/själförsvar, prepping och vapen. Senare upptäckte jag favoriter som Dekonstruktiv Kritik och Radio Bubbla.
Allra bäst var Markus och Malcolm, vars analyser och betraktelser verkligen fängslade.
Hör senaste avsnittet om den omskrivna gruppvåldtäkten i Fittja HÄR

 

 

 

…Jack Ketchum
Semi-lyckade thrillern The Lost

 

 

 

…mest lästa serieinlägg

Harrow County

Caliban

The Pro

 

 ...Populäraste

Mest lästa på bloggen:
Kamplystnad i kyskhetsbälte

Mest lästa slaggprodukter:
Kadaverdisciplin
Dårarnas Dal
Oktoberbarn

 

 

 

…Filmbesvikelse

Jag såg alla X-rullar i en enda lång (och ibland osammanhängande) rad innan jag som final såg Logan.
Jackmans avsked till klorna har sina stunder, men på hela taget är det ett annat universum än föregångarna. Skrevs egentligen manuset för Wolverine eller om en åldrande krigare/agent i allmänhet? En dystopi och en dödskavalkad där mest namnen känns igen.

 

 


…Jubilar

Jag själv med förti jordsnurr: Bulgarienbiljett, Guns n Roses-biljett, drösvis med böcker, långlagrade drycker och smäckra T-tröjor ramlade in från utrikes såväl som inrikes. Skakad och rörd kan jag inte tacka familj och vänner nog för den storslagna uppvaktningen, ni är bäst!

 

 

 
…Dokumentär

Det blev ett tema under året att grotta ner sig i fall av oskyldigt dömda och rättshaverier där vi bl.a. såg: Amanda Knox, Fallet Kevin, Fallet Ulf, Styckmordet – berättelsen om en rättskandal, Thomas Quick – så skapas en seriemördare, Kvinnan bakom Thomas Quick och sist men inte minst Mannen mordet mysteriet som handlar om Palmemordet. Amanda Knox är en Netflix-dokumentär, resten av dokumentärerna finns på Youtube.

 

 

…Omläsning
Lovecraft-biografin
Emot världen, Emot Livet

 

 
…Dokumentärbesvikelse

Trots att jag tyckte att dokumentären Palme var riktigt usel, så gav jag Maud Nycander en ny chans med Citizen Schein. Förutom att titeln är en misslyckad ordlek så är Nycander lite väl sugen på att förvränga det förgångna, vilket var huvudproblemet även med Palme-dokumentären.
Redan i inledningsscenerna av Citizen Schein så fastslås det att Sverige var rejält antisemitiskt när lille Harry Schein flyttade hit, det illustreras av fotografiet ovan. Kruxet är att det där skyltfönstret tillhörde Einar Åberg – samme antisemit som på egen hand var grunden till att Sverige införde Hets Mot Folkgrupp-lagen som även kallades just ”Lex Åberg”. Hans skyltfönster var en av många hetsande utfall som Åberg dömdes till böter för och absolut inget tolererades i dåtidens Sverige. Än mindre var det representativ för gatubilden vilket man kan tro när man ser dokumentären. Det här inga svåråtkomliga fakta som enbart finns tillgängligt för de allmänbildade som läst Helene Lööws böcker, sanningen om Åberg och hans skyltfönster hittas lätt på bland annat Wikipedia.

 

 

 

…Nykomling i bokhyllan
Richard Laymon med

Island

Night in Lonesome October

The Woods are Dark

 

 

 

 

...Fjolårets spaning

Jag plitade ner en lång och spretig sågning av boken Against Democracy som handlar om den för oss svenskar väldigt välbekanta åsikten att en förutsättning för demokratins triumf är att kraftigt begränsa folkstyret. För att försvara liberala och demokratiska värderingar bör valen regleras så bara de medborgare som bevisat att de är insatta och kunniga ha rösträtt.
I slutklämmen skrev jag: ”Jag tror vi kommer att få höra mycket mer av liknande resonemang framöver och kanske kommer vi också att få se den här sortens styrelseskick i praktiken inom kort. Inte exakt i den form som Brennan drömmer om, det är alltför utopiskt och långtgående, men någon slags halvdan variant. I sådana fall satsar jag en slant på att det blir Frankrike som först ut får agera försökskanin, åtminstone för Europas del.”
En tanke som fick illustreras med ett foto av Emmanuel Macron. Samme Macron började lämpligt nog år 2018 med att föreslå ett förbud mot vad han kallar Falska Nyheter, med orden: ”Om vi vill försvara liberala demokratier så måste vi vara starka och ha tydliga regler.” 

 

 

…Punkförfattare

Ann Sterzinger med sin nästan plågsamma depressionssatir NVSQVAM

 

 
…Spaning och föraning inför 2018


Något som kanske hänger ihop med Nycanders dokumentär; att avslöja osanna eller kraftigt överdrivna offer/hjälte-berättelser. Jag är säker på att de kommer att sättas under lupp under året. Dels är det valrörelse, dels borde motreaktion dyka upp mot mediala skampålar där någon är skyldig till motsatsen bevisats.
I dagarna har jag bidragit med återkoppling till en väns skrivprojekt som handlar om utsatthet och att vara brottsoffer. Min vän berättar om oron över att bli fast i offerrollen, att inte längre bli sedd som annat än någon som utsatts för brott. Det tror jag det finns många som kan känna igen sig i. Samtidigt fylls etern av folk som verkligen vill odla sin offerroll, odla en romantisk underdogposition, som trots att de är på olika sätt uppburna och omhuldade vill förmedla en image av att vara den som vågar gå mot strömmen.
Det kan handla om någon talanglös figur som du knappt hört talas om men som ändå bombarderas med Näthat™ i det fördolda men med otrolig styrka härdar ut mellan utmärkelserna och hyllningskörerna. Det kan också handla om t.ex riksdagspolitiker som möter tågpersonal som gör honnör(!) i tacksamhet, eller regeringsmän som alldeles innan debatten fått bekräftelse på hur bra den egna politiken är av en taxichaffis. Lämpligt nog på väg till tevestudion.
Alla sådana exempel är självklart inte lögn, men bara för något rent teoretiskt är möjligt så är det inte detsamma som att det är troligt. Låter en berättelse uppdiktad av just en sådan person som helt eller delvis har sin födkrok utifrån en offer- eller hjältestatus, om berättelsen gynnar den egna karriären eller ideologin, så bli inte förvånad om berättelsen visar sig vara just uppdiktad.("Lex Guillou")
Till detta kan man koppla en alltmer intensiv rysskräckspropaganda, att kalla kritik för fejknyheter och leva i en egen version av verkligheten och kalla det ”sin upplevelse”. Den förlorade kontrollen över informationen och dagsagendan. Där kommer just de här näthatskampanjerna att spela en roll som förevändning att ytterligare övervaka, begränsa och styra samtalet och det fria ordet. Är det de stora drakarnas sista dans vi ser, eller början till en ny totalitarism?