Hank Holmström: Odd at heart

Böcker / Permalink / 0
 
 

1. Vad sägs om en kort biografi?

Jag är uppväxt i ett arbetarhem på landsbygden men tillbringade de första tio barndomssomrarna i Malmö. Min mormor bodde på Möllevången i början på åttiotalet. Det var spännande för en liten grabb.
I övrigt har jag bakgrund som journalist. De senaste tio åren har jag drivit ett bokförlag vid namn Eskapix. Jag var även involverad i och körde ett par litterära rockklubbar när jag bodde i Stockholm. Har flackat runt mycket de senaste åren och bott bland annat i Stockholm, Göteborg och Småland. Nån form av vagabond har jag nog varit. Men jag är grund och botten smålänning med skånska inslag på min mors sida.



2. Inom de sinnesutvidgande substansernas område brukar man tala om Gateway Drugs, vilka är de litterära inkörsportarna för läsare av Odd At Heart?

Jag skulle säga en blandning av Charles Baudelaire, Franz Kafka, Bret Easton Ellis, Markis de Sade, Nils Ferlin, Chuck Palahniuk, Robert E. Howard och Karin Boye. Spretigt och vackert som det sig bör.



3. Kaffe eller Jack Daniels?

Kan man inte kombinera? När jag bodde några år på landsbygden, jag hyrde ett hus där under två år, så hängde jag en dag med hembygdsförening på orten och blev bjuden på kaffekask, du vet en skvätt sprit och kokkaffe i en kopp. Det borde kunna gå och göra samma sak med whisky och kaffe. Det borde nog testas. Rock’n’roll på smålandsvis. Haha!



4. Nietzscheansk nihilism och Astrid Lindgren... Ockult spiritism och hottade muskelmaskiner... Neonupplysta storstadsgränder och mossgrön smålandsmylla... Har din smak alltid varit lika schizo och motstridig?

Jag har nog alltid varit väldigt spretig i mina intressen. Jag gillar ju nästan all litteratur som är bra, samma sak med musik. Jag lyssnar på punk och rock’n’roll men även soul och elektromusik. Jag gillar konst och muskelbilar.
Jävligt schizo är jag nog, men det kanske bottnar i att jag hela tiden levt mitt liv i någon form av spagat. När jag var liten så bodde jag som jag nämnde tidigare ett par månader i storstaden och resten av året på landsbygden, när jag bodde i Stockholm så hängde jag både med kulturfolk som kriminella. Har nog aldrig passat in någonstans eller så passar jag in överallt. Jag vet inte. Haha! Men spretigt är det. Jag gillar det. Det ger färg åt livet.



5. När var du senast i slagsmål och vem vann?

Jag är jävligt sällan i slagsmål, har aldrig behövt det. Närmast det där var nog när ett ex till en flickvän jag träffade för några år sen drog kniv en kväll men det slutade med att jag bjöd honom på en öl och han började gråta och sa att jag skulle ta hand om tjejen. Haha!
En annan gång hängde jag med ett gäng med invandrarkillar från Gambia mitt i natten, de var tungt kriminella och det slutade med att vi satt i ett tomt partytält i bakgatorna till Drottninggatan och jag diskuterade punkmusik och delade några cigaretter med dom, de var beväpnade och dealade narkotika och vi satt i flera timmar där i den smällkalla natten och pratade om punkmusik och Thåström. Jag i mina kängor och svarta läderjacka och de i deras adidasoutfit. Märkligt som fan var det men de blev mina vänner. Idag har vi ingen kontakt längre.



6. Vad kan vi vänta oss av kommande utgåvor, är det allt längre ner i kaninhålet som gäller?

Odd At Heart som antologin och bokserien heter kommer att blanda artiklar och essäer om historia och mytologi med noveller, lyrik och konst. De som gillade de tidiga Eskapixantologierna, om någon minns dem, kommer nog att digga det här. Jag hoppas det i alla fall. Det kommer att bli spretigt, det lovar jag. Sånt som jag gillar.
Jag brukar lite skämtsamt säga att Odd At Heart är Readers Digest på crack. Om ni minns de tidningarna i litet format? “Det Bästa” hette dom på svenska.

 

 

 
Odd at Heart #1 förhandsbokas genom ett kvickt mejl till
iwantpapercandy[at]gmail.com
 
 
 

 

 
 
 
 
 

Jack Ketchum, 1946-2018

Böcker / Permalink / 0
 
 

Dallas Mayr, mannen bakom pseudonymen Jack Ketchum, har gått bort. Läsare världen över sörjer. Mitt intryck av Mayr är att det var en man som gjorde precis vad han ville och föll honom in, vilket faktiskt är få förunnat.
En kompromisslös författare som tyvärr inte fick det erkännande han förtjänade, men som trivdes gott med sin kultstatus. En levnadsglad man som var väldigt omtyckt av såväl fans som de aspirerande författare han gav goda råd och vägledning. Det är svårt att skaka av sig känslan av att Mayr hade mer att ge och att han trots sina dryga sjuttio år rycktes ifrån oss alldeles för tidigt.
Jack Ketchum är borta, men hans berättelser lever vidare.

 

The Girl Next Door
En svindlande upplevelse och en bok som ständigt trycks i nya upplagor. Det som brukar kalla omänsklig ondska har sällan varit mänskligare, med rituella bestraffningar under den idylliska småstadsfasaden.



Peaceable Kingdom
Övernaturligt och ockult, hårdkokt och våldsamt, svarthumoristiskt och sorgligt… En novellsamling som är ett måste, inte bara för Ketchumfans, utan för alla med smak för minimalistiskt mäktig berättarkonst.



Red
Vackert och vemodigt om människans bästa vän. Med en bonusnovell som är i en klass för sig.

 

The Woman
Fantastisk filmatisering av Lucky McKee som kom att skriva flera böcker ihop med Ketchum. En av få skräckfilmer från den här sidan millienniet som jag sett fler än en gång.

 

The Lost
Trots att snutvinkeln inte föll mig i smaken så är det långt bättre än deckare och seriemördargrejer brukar vara. 

 

 

 

 

 

Till top