stewe

Galgträd

Kategori: Dikt och Rim

 

 

Från vägg till vägg i glipor av gryning

Jag räknar stegen

Såsom klangen från klocktornet

Utmäter min tid

 

Bind mig en galge mot himmelen rest

Men rotad i jord

Jag vill sträcka ut ryggen och se ner på andra

För omväxlings skull

 

Den knotiga armen som med spretande fingrar

Högt håller min dom

Likt fallmogen frukt ska jag belasta och tynga

Grenverket ned

 

Så slätt är det cellgolv där jag nöter min häl

Och tappar mina ord

Inga ofödda släkten anropar min penna

I den bortdöda värld

 

Av vind vill jag röras i cirkel och pendel

Stillsamt omkring

Medan jag av krypet och korpen ihålig äts

 Och skrumpnar i solsken

 

 

 

 

 

 

 

Blodsrit

Kategori: Musik

 
 
 
 
"Det måste alltid vara någon demon och eld och tillbedjan. Men jag har ingen relation till det, det betyder helt enkelt ingenting för mig. Att försöka hitta det som är ont för mig ledde mig till den självgoda mobben som sätter upp riktlinjer för hur andra ska vara."
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Paradise Lost

Kategori: Film

 

Paradise Lost är berättelsen om det justitiemord, den moralpanik och häxjakt som tidigt nittiotal ledde till att tre ungdomar på obefintliga grunder åtalades och fängslades för brott de inte begått. Det är ett fall som fått ett enormt genomslag och skapat engagemang världen över. Gissningsvis var de tre ynglingarnas öde också huvudinspiration till Gillian Flynns Dark Places som tar upp samma hysteri kring påstådda satanistriter och asociala syndabockar klädda i svart.
Det är också en berättelse om det amerikanska rättssystemets tröghet, ett system där prestige uppenbart väger tyngre än sanning och rättvisa i moder justitas vågskål. Dokumentären visar med obehaglig tydlighet hur rättsröta, presskåta poliser, sensationslysten snaskmedia och inskränkt småstadsmentalitet i just det här fallet samverkade och fick ödesdigra konsekvenser.
Allt är väldigt jänkartypiskt; presskonferenser präglade av korkade one-liners, kristen fnoskighet och ett översittarsystem som på allvar hatar sina fattiga. Samtidigt; i jämförelse med svenska rättsövergrepp som Da Costa eller Quick kan jag inte låta bli att undra varför Sverige – inte alls lika religiöst förvridet och med ett helt annat rättssystem- har så nära till moralpanik och justitiemord?

 

 

 

 

 

 

Oförstörbara

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

Låt mig vila från allt korkat kackel

Av huvudlösa fjäderfän

Lägg mig till ro inunder barndomens

Blommande fläderträd

 

En nation så förknullat billig

Med köttet skändat

Jag sövs ner men skyr ljuset

Som förlett och bländat

 

Vad dryper genom täta tyget

Kletig sunk sipprar sur

Jag söker dunk som dövar leda

Med punk flippar ut

 

Vi oförstörbara i väntan oförgätna

Bakom stängsel stå

Hur de blankslitna stålhättor biter

Kom låt oss pröva på

 

 

 

 

 

 

Farsot

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
Famlar fram i dimma
Finn vägen åter när morgondiset flyr
Av täta skogar gärdad
Stiger lätt och blek ur mark och myr


Skriv mig ännu en saga
Hur en försåtlig farsot sjönk allt längre in
Den är inte din att bota
Svartsjukt bevarar jag den som bara min


Krönt i kallgrå himmel
Ovan trädgräns långt bortom fjäll
Till sydspets udde
Stenar står i cirkel med ristad häll
 
 
 
 
 
 
 
 

Prekaritet 2.0

Kategori: Böcker

 

 

Arbetet är inte längre en säker grund, utan snarare ett upphov till osäkerhet och skamkänslor; det är på liv och död men samtidigt berövat all mening; det överväldigar en men är samtidigt så substanslöst att det skulle kunna rinna genom våra fingrar. Det är normalt att känna sig hotad och nedvärderad, att snyfta i tacksamhet över att man trots allt har ett jobb- vilket jobb som helst. Vi uppfordras att inte ta arbetet för givet men ska samtidigt acceptera att man tar oss för givet.

 

Ett sällsynt skådat perspektiv angående den moderna arbetsmarknaden som en flexibel förbannelse. Jag anser att det behövs fler som Ivor Southwood, folk som beskriver systemet bakom den mediala chimären med sina egna ord, som ger ett ansikte åt det osynliggjorda skiktet. På så sätt kan boken bitvis kännas som en livsnödvändig läsning, om inte annat än för att bekräftas i att man långt ifrån är ensam om att känna så här. Just med betoning på "bitvis" är boken briljant.

 

 

Samtidigt fortsätter den provisionsdrivne jobbcoachen att pracka på jobbsökarna självhjälpens strävsamhetsdiskurs, och den som har invändningar mot den självsäljande inriktningen – antingen på etiska grunder eller för att man helt enkelt inte kan förmå sig att ”göra det”- kommer ofelbart att beskyllas för att vara lat eller trotsig. Om man inte fullt ut kan ta till sig den anbefallna diskursen och bli sin egen försäljare, måste man åtminstone simulera anpassning för att klara testet. Idén verkar vara att om man tvingas att spela rollen kommer till och med den mest avvikande jobbsökaren till slut att gå in i karaktären. Ytagerande kommer att ersättas av djupagerande, och när processen är avslutad kommer akten som sådan att upplevas som fullständigt naturlig.

På mer än ett ställe nämner Ivor Southwood sina högre studier, liksom skulderna de medfört. Det hade han inte behövt göra – långa stycken ur Prekaritet 2.0 är övertydliga försök att trycka in massa lösryckta referenser och använda kurslitteraturtypiska låneord för att illustrera sin ståndpunkt. Det rappa ordflöde jag inledningsvis upplever som charmigt blir snabbt en irriterande störtflod av bokstäver där jag har svårt att reda ut sammanhanget. Till skillnad från tex Klein eller Chomsky finns det hos Southwood väldigt lite inkluderande i texten, det gäller att man på förhand är bekant med grundbeläggande begrepp från anti-globaliseringsrörelsen och diverse vänsterakademiska diskursanalyser för att hänga med i svängarna.
Jag är nog inte riktigt på samma frekvens alla gånger, exempelvis kapitlet där Southwood manar arbetare till motståndskamp genom att använda Camp läste jag två gånger och har fortfarande ingen koll på vad fan han egentligen menar. Hur citat av Morrisey eller elektropopduon Client hänger ihop med resten av boken har jag också svårt att greppa. Sammanfattningsvis: uppbenad i diverse artiklar hade innehållet varit riktigt bra.

 

 

Om man betraktar saken från gatans nivå, mitt bland resterna av nedtrampade skraplotter och tillskrynklade idoltävlingsdeltagare som stirrar upp från de bortslängda gratistidningarnas förstasidor, tycks det som vår nuvarande period av synbara förändringar och omvälvningar kännetecknas av att den sociala ojämlikhetens gamla former befästs snarare än upplöses.

På samma sätt som ”kriget mot terrorismen” har använts som förevändning för militärt våld och polisiär övervakning, har det ständiga talet om säkerhet utnyttjats i syfte att upprätthålla en strukturell osäkerhet. Undantagstillståndet tycks ha blivit permanent.

Arbetsgivare i Storbritannien och på andra håll inför konkurrensmässiga prestationskrav, använder sig av korttidsanställningar och förlitar sig på bemanningsföretag, och arbetarna accepterar dessa arrangemang med hela paketet av tillhörande effekter: ständig stress, söndertrasade relationer på arbetsplatserna och oregelbundna inkomster.

Bankernas skulder skjuts friktionsfritt över på staten, parallellt med att den offentliga sektorn bantas ned. Stormarknadskedjor och energibolag kammar hem enorma vinster, medan deras kunder får kämpa för att få det att gå ihop. I ju högre grad individer och gemenskaper smulas sönder av dessa krafter, desto mer effektiva blir de som fogligt råmaterial i strävan att lappa ihop det kapitalistiska murverket.

Hur kunde vi hamna i ett läge där denna typ av osäkerhet och oro tas för given, där all opposition har mattats av och där så många människors liv har reducerats till en zombietillvaro präglad av skuldslaveri och jobbsökande?

 

 

Down we go

Kategori: Musik

 
O My O My
What a wretched life
I was born on the day that my poor mother died
I was cut from her belly
With a stanley knife
My daddy did a jig with the drunk midwife

Who's that younder all in flames
Dragging behind him a sack of chains
Who's that younder all in flames
Up jumped the Devil and he staked his claim

O poor heart
I was doomed from the start
Doomed to play the villians part
I was the baddest Johnny in the apple cart
My blood was blacker
Than the of a dead nun's heart

Who's that milling on the courthouse steps
Nailing my face to the hitching fence
Who's that milling on the courthouse steps
Up jumped the Devil and off he crept

O no O no Where could I go
With my hump of trouble and my sack of woe
To the digs and deserts of Mexico
Where my neck was safe from the lynching rope

Who's that younder laughing at me
Like I was the brunt of some hilarity
Who's that younder laughing at me
Up jumped the Devil 1, 2, 3

Ha-Ha Ha Ha How lucky we were
We hit the cathouse and sampled their whares
We got as drunk as a couple of Czars
One night I spat out
My lucky stars

Who's that dancing on the jailhouse roof
Stamping on the ramping with a cloven hoof
Who's that dancing on the jailhouse roof
Up jumped the Devil and said "Here is your man and I got a proof"

O no don't go O no O slow down Joe
The righteous part
I straight as an arrow
Take a walk and you'll find it too narrow
Too narrow for the likes of me

Who's that hanging from the gallow tree
His eyes are hollow but he looks like me
Who's that swinging from the gallow tree
Up jumped the Devil and took my soul from me

 
 
 
 
 

Refug

Kategori: Böcker

 
 

”Titta på de små varelserna som rör sig långt där borta; titta. Det är människor.
Jag betraktar utan sorg en utdöende art i det avtagande ljuset. En sista solstråle sveper slätten, passerar bergskedjan som skymmer horisonten i öster och färgar ökenlandskapet rött. Metallgallret i skyddsstängslet som omger enheten skimrar. Fox morrar lågt, han uppfattar säkert vildarnas närvaro. Jag känner varken medlidande eller samhörighet med dem, jag betraktar dem helt enkelt som intelligenta och därmed farliga apor. Det händer att jag låser upp grinden för att undsätta en kanin eller en herrelös hund, men aldrig för att hjälpa en människa. ”

 

Tillsammans med Lovecraftbiografin Emot världen, Emot livet blir Refug femte boken av Houellebecq jag läst i följd. Det är också den bok som slutligen gjorde mig mätt.

Jag gillar verkligen framtidsskildringen i boken, där generationer av klonade nymänniskor inte längre känner någon samhörighet med fåtalet av den gamla sortens människor som ännu lever kvar, snarlika grottmänniskor i en svårt sargad postapokalyptiskt värld.

Vartannat kapitel spelar sig i vår tid, och det är där bristerna återfinns. Den cyniske komikern Daniel grubblar över livet, sin egen roll som vulgär provokatör och samtidsskildrare samt kärleken. Tyvärr blir de pekorala inslagen som kännetecknade tredjedelen av Plattform, och bitvis skymtade i mästerliga Elementärpartiklarna, här alltför påtagliga. De sista hundra sidorna innan Epilogen tar vid är nästan ett outhärdligt antiklimax, där Daniel slaskar runt i den inte bara ointressanta utan också högst osannolika sekten som tyvärr mycket av boken handlar om.
Samtidigt har jag svårt att inte fängslas av stora delar av boken. Houllebecq är som intressantast genom kontrasterna: han verkar ena stunden förespråka ett teknokratiskt styrelseskick där vetenskapen ska ges utrymme för att förändra framtiden till något bättre, för att nästa stund framstå som att djupt avsky alla former av utveckling och modernitet. Han verkar ena stunden närapå gammaltestamentligt reaktionär för att nästa stund frossa i sexualliberalism och upplösning av moraliska barriärer.
Överhuvudtaget är det få, kanske ingen, som betraktar och beskriver samhället såsom den stridbare fransosen och det är väl därför han fascinerar, till och med i sina sämre stunder som Refug ändå får representera.

 

 

”Medelåldern hos de avlidna var mycket högre då och självmord bland gamla mycket ovanligt, men åldringarnas förfulade och förfallna kroppar var redan då föremål för allmänt förakt. Första gången man blev medveten om detta var under den värmebölja år 2003 som skördade flest offer just i Frankrike.
”De gamlas demonstration” löd rubriken i Libération när de första siffrorna blev kända- över tiotusen personer hade avlidit på två veckor, somliga ensamma i sina lägenheter, andra på sjukhus eller på servicehem, och alla hade de dött i brist på omvårdnad. Under de påföljande veckorna publicerade samma tidning en skrämmande reportageserie illustrerad med bilder som förde tankarna till koncentrationsläger; döende åldringar, nakna så när som på sina blöjor, låg hela dagarna och jämrade sig i överfulla salar utan att någon rehydrerade dem eller ens gav dem ett glas vatten.

Man redogjorde för sköterskornas arbetspass- de hann inte träffa sina familjer i helgerna- och beskrev hur de med jämna mellanrum rullade ut lik för att bereda plats åt nykomlingar. ”Scener ovärdiga ett modernt land”, skrev journalisten utan att vara medveten om att det just precis var ett bevis för att Frankrike var på väg att bli ett modernt land, att bara ett land som verkligen var modernt kunde behandla åldringar som avfall och att ett sådant förakt för de äldre hade varit otänkbart i Afrika eller i ett traditionellt asiatiskt land.”

 

 

Nattraj

Kategori: Allmänt

 
 
 
"Nattraj - Jägarterm för de spår och den vittring som viltet lämnat efter sig i markerna under nattens förflyttningar."
 
 
 
 
 
 

The Dark Knight Rises

Kategori: Film

 
Efter att ha sett filmen kan jag tänka mig några anledningar varför.
 
 

Bore vaggvisa

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
Här kommer vintern
Täcker snart alltihopa
Jag pustar snörök i nyllet ditt
Detta karga stycke
Utav Europa
Där ni går och huttrar är riket mitt


Här föds ni kalla
Mina frusna små frö
I frostbädd vaggas av vinande vind
Dina allra första steg
Följs av fallande snö
Jag biter så lätt i redan narig kind


Då istappar droppar
Går jag mest i dvala
Vi skiljs av ljuset när det åter nalkas vår
Men i varje hagelby
Även i julivindar svala
Kan du känna min hand; rufsa om ditt hår
 
 
 
 
 
 
 

Fugacité

Kategori: Böcker

 
 
 
"Mina europeiska förfäder hade arbetat hårt under många århundraden; de hade satt sig i sinnet att ta världen i besittning och förvandla den, och i viss utsträckning hade de lyckats. De hade gjort det av ekonomiskt intresse, av lust till arbete, men också därför att de trodde på den egna civilisationens överlägsenhet; de hade uppfunnit drömmen, framåtskridandet, utopin, framtiden.

Denna medvetenhet om en civilisatorisk mission hade gått upp i rök under 1900-talets lopp. Européerna, eller åtminstone en del av dem, fortsatte att arbeta, ibland arbeta hårt, men de gjorde det av vinstintresse, eller på grund av neurotiska band till sin uppgift; det naiva medvetandet om den naturliga rättigheten att dominera världen och styra dess historia var nu försvunnet.

Som en konsekvens av ackumulerade ansträngningar var Europa fortfarande en rik kontinent; den fallenhet för intelligens och idogt arbete som mina förfäder uppvisat hade jag uppenbarligen förlorat. Som välmående europé kunde jag för en billig penning i andra länder skaffa mig mat, tjänster och kvinnor; som dekadent europé, medveten om min förestående död och hundraprocentigt egoistisk, såg jag ingen anledning att neka mig detta.

Jag var dock medveten om att det inte skulle hålla i längden, att människor av mitt slag inte var kapabla att garantera ett samhälles fortbestånd, nej, inte ens värdiga att leva. Det skulle inträffa mutationer, de var redan på gång, men jag lyckades inte känna mig verkligt berörd; min enda äkta motivation bestod i en lust att ta mig ur denna röra så fort som möjligt.

November månad var kulen och trist; jag läste inte mycket Auguste Comte numera. Min huvudsakliga förströelse medan Valérie var borta bestod i att iaktta molnen genom perspektivfönstren. Starar bildade enorma svärmar över Gentilly fram mot kvällen och beskrev lutande formationer och hängande spiraler över himlen; jag kände mig lite frestad att ge dem en innebörd, att tolka dem som ett apokalyptiskt varsel."
 
 
 
-Houellebecq: Plattform
 
 
 
 
 
 

Beelzebub Be bop

Kategori: Böcker

 
 
 
 
 
Innehåll:
 
 
Förord - Henrik Holmström

Krossa mig hårt - Om fetischism av Magnus Blomdahl
 
För dina händers skull - Erotisk skräcknovell av Sandra Christiansen
 
Dr Jekyll & Mr Hyde - Om droger i kulturen
 
Stormens klösande hunger - Skräcknovell av Sofia Albertsson
 
Våldtäkten i Giva - Ur den förbjudna bibeln
 
Hin håles påle - Skräckburlesk av Jonas Wessel

Himmel och helvete - Ockultism av Frans Eriksson

Naturalis Historia - Obskyrt ur Antiken av Sebastian A. Erixon
 
Dagon - Skräckklassiker av Howard Phillips Lovecraft
 
John Martin materialistisk visionär - Konsthistoria av Martin Glännhag
 
Adolf i underlandet - Naziockultism av Johan Karlsson

Banta Lucia - Serie av Janne Karlsson
 
Sparta - Ultravåldets Antiken av Sebastian A. Erixon
 
Kennedymordet, CIA och Ödlemänniskor - Konspirationsteori av Johnny Frisk
 
Helvetesvarelsen i Da Nang 1969 - Ur krigsarkivet

Drakmannen - Vuxenfantasy av KG Johansson

Daedalus, Pasiphaë & Tjuren - Mytologi av Sebastian A. Erixon
 
Sjön suger - rysarburlesk av Malin Rydén
 
 
 

Köp ditt exemplar HÄR!!

 
 

 
 
 
 
 
 

Ankdamm

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
 
Hör du snattret och ser du dammen
Likformighet som enda dygd
Nytt kött reas ut per kilogrammen
Höjs till sky och läggs på rygg


Vada varsamt genom vådlig väta
Hastig flod där nyss var ebb
Med avståndslängd till de förmätna
Varje bred och vässad näbb


Enstaka förortsvette eller förskolelärare
I samma rede tiger de så still
Inget slätare än en nykläckt kulturbärare
Ruggar sig kal för att höra till


Du föddes ful och med en annan röst
Inte given plats i denna damm
Platta fötter trampar hårt ditt bröst
De begraver dig i bottenslam


Ingen orosvind krusar deras spegelyta
Fast halsen tvättad och sträckt
Där var kastad sten syns magiskt flyta
Putsar de sin lånta fjäderdräkt