stewe

Theroux

Kategori: Film




Louis Theroux gör väldigt bra och ingående reportage/dokumentärer. Inte bara för att han väljer fascinerande ämnen och miljöer, utan för att han har ett sätt att komma de ibland frånstötande och inte sällan svårpratade intervjuobjekten in på livet.
Ovanstående klipp handlar om en familj/sekt av Jesustattare som hatar bögar mer än något annat, men deras åsikter också i övrigt är ganska... eh, unika eller vad man ska säga. Resten av delarna hittar du på youtube. Missa inte heller uppföljaren ”Americas most hated family– In crisis” som finns
HÄR i sin helhet.








Som förälder tror jag man ofrånkomligt kommer in på det där; vilka värderingar är rätt att föra vidare till sitt barn? Vilka av mina åsikter bör jag plantera och vilka bör jag tona ner? Det är ingenting som varken bekymrar blådårarna i förra reportaget lika lite som det här. Indoktrinering är något självklart.
Trots att jag sett inslaget med Lynx och Lamb tidigare, ryser jag lika mycket. Det är något högst perverst att se de små lintottarna sjunga framför välgaddade nazi-skins och heila i bilen med morsan. Som att bevittna ett övergrepp, vilket jag antar på sätt och vis det också är.







Miljön bakom murarna är i sig fascinerande, sen tycker jag Louis kommer närmare fångarna än många andra fängelsereportage jag sett. San Quentin, what good do you think you do do?







Noam Chomsky - En politisk biografi

Kategori: Böcker





När "Kommunism" används i amerikansk propaganda är det enligt Chomsky ett vidsträckt begrepp som "inte har mycket att göra med sociala, politiska eller ekonomiska doktriner men däremot har en hel del att göra med den rätta förståelsen för vars och ens plikter och funktioner i det globala systemet".
[...] I och med Sovjetunionens upplösning kanske nya skällsord måste ersätta detta användbara ideologiska vapen. Ett lämpligt ord är "terrorism"



Inte illa siat, med tanke på att boken skrevs i efterdyningarna av murens fall och publicerades ´97.
Problemet med den här "Politiska Biografin" är att upphovsmannen Milan Rai inte är så lite underdånig mot Chomsky. I de fall han tar upp kritik mot Chomskys idéer och slutsatser, gör Milan oftast sitt bästa att förklara hur fel kritikerna egentligen har och hur rätt Chomsky har. Istället hade han vunnit på att bara redovisa kritiken, liksom Chomskys invändningar och låtit läsaren själv bilda sig en uppfattning om vem som framstår troligast och argumenterar bäst.
Överhuvudtaget skiner hjälteglorian alltjämt, med valda nerslag i Chomskys uppväxt och bakgrund där han godhjärtat ställt sig mot förtryck och hjälpt sina medmänniskor. Nu tror jag ju knappast att något av det är påhittat eller överdrivet - jag håller själv Chomsky högt- men lik förbannat har jag svårt för glorifieringar och hade önskat någon slags motbild. Alla lär ju knappast älska honom.







"Problemet är att när man pressar ner folk till en ytterst utarmad nivå finner de inget uttryck för sin förtvivlan, de blir inte politiserade. De försöker överleva. Om detta händer med en väsentlig del av befolkningen skapas en potentiell grogrund för ett fascistiskt samhälle."
Detta utgör en speciell risk i Förenta Staterna som har en synnerligen avpolitiserad och splittrad befolkning. Chomsky hävdar att i Förenta Staterna är fascistiska värderingar "redan djupt rotade i allas medvetande".



Samtidigt är det väldigt lyckad sammanfattning om Chomskys arbetssätt, livsåskådning och informationslagring som jag ändå rekommenderar. Även om man läst en hel del av Chomskys böcker - och ja, han har minst sagt en tendens att upprepa sig- ger boken en effektiv översikt. Att det tex var såpass infekterat i debattartiklarna kring fallet Faurisson och Chomskys försvar av hans yttrandefrihet, visste jag bland annat inte. 
Att det är något som inte står helt rätt till med den här sortens vandrande datorhjärnor, är måhända en annan fråga. Ju mer jag återkommit till Chomsky senaste åren, börjar hans ständigt rationella och välformulerade svar på samtidens motståndskamp och propagandagranskning låta alltmer autistiskt fokuserad. Ständigt förkastar han det fantasifulla, till förmån för vad han anser är "äkta" och "meningsfull" kreativitet; nämligen forskning och informationssamlande. Han har jättesvårt att se nyttan med att kasta bort sin tid på idrott och läsa Stephen King, och bland annat där krockar ju våra synsätt kan man säga.








We'll bleed you dry and watch you die

Kategori: Publicerat






Innehåll



Från Redax - Henrik Holmström


Bohemer - Subkulturell betraktelse av Martin Glännhag


Häxrötter - Novell signerad CJ Håkansson


Shackler - Novell signerad Susanne Samuelsson


Aleister Crowley - Essä av Bernt X Rosenberg


Feuerbaby - Prosalyrik av Johnny X


Lykantropi - Popkultur & myter av Guran Bezeliuz


Kloth - Science Fiction av Robert Warrebäck


Dödens grymma vällust - Konsthistoria av Martin Glännhag


Lilith - Legender och myter av Johan Karlsson


Skepnadsskiftare - Novell signerad Stewe Sundin


Skräckens tempel - Skräckklassiker av Robert E. Howard


Lot och hans döttrar - Ur den förbjudna bibeln


Den store Pan - Romersk & Grekisk mytologi av Sebastian A. Erixon


Kvinnor - Illustrerad prosa av Jan Karlsson och Freke Räihä


En död opera - Surrealism av Johann von Fritz


Velikovsky - Pseudovetenskap av Gunnar Silverdahl


Glöm inte köpa mjölk - Novell signerad Malin Rydén



Den senaste Eskapixboken Häxrötter är äntligen släppt och finns att beställa HÄR!!!





















Det narrande skenet

Kategori: Dikt och Rim

 







Vad står oförstörbart i en föränderlig värld

Monumentala minareter och Sions skyhöga människomurar

Bön ropas för långa knivar och krökta svärd

Alla blänger på varandra genom gallret på sina uråldriga burar

 



Ögat lockas av kattguld och tingeltangel

Där verkar mörkermän i skydd av det narrande skenet

Under praktfulla kåpor rasslar rangel

Falska ända in till märgen; så falska ända in till benet



 

Hör du avgrunder åter till oss ropar

Sörjans ånger upp i synen då illbrygd mixas och bryggs

Det går ett spöke genom Europa

Kan du inte känna dess beniga fingrar längs din rygg

 








 

Du ville ville vestland

Kategori: Allmänt



























Sunkrulle

Kategori: Film



"Spelar ingen roll att det blåser 70 sekundmeter, jag håller fast dig så du inte blåser bort"




Är det något som stör är det när det ska göras porträtt av starka självständiga kvinnor, som egentligen inte är särskilt starka eller självständiga. Låt oss ta den gamla sketrullen Twister som exempel, som jag av en händelse genomled häromsistens.
Där introduceras vi för orkanjägaren Jo Harding, en tjej som förutom att jaga virvelvindar med ett gäng grabbar till på köpet är klädd i linne och kakibrallor. Detta var ett vanligt grepp på nittiotalet; tjejer i manhaftig klädsel och i machomiljöer skulle per automatik framstå som starka och tuffa, något som gick i igen i tex Sarah Connor i Terminator 2 och GI Jane.  
Jo Harding i Twister ställs som motpol till exmannens nya flamma - klädd i kjol och hög klack med vårdande troligen kvinnodominerat yrke- som inte har det minsta intresse av oväder. Fast hon får ju allt hänga med ändå, när Jo och exsnubben tillsammans ryker iväg för kolla nästa gigantstorm.
Helt plötsligt är inte den stora hurrikanexperten Jo längre särskilt kunnig. Faktiskt verkar hon mindre vetande plötsligt. Exmannen däremot - han kan det mesta, säger till vad de ska göra och är allmänt tuff. De andra berättar med beundran i rösten hur han en gång naken och stupfull knallade fram till en tromb(!) och kastade en halvtom whiskeypava in i den.
En gång i hela filmen får Jo köra sin egen jeep, och det råkar sammanfalla med scenen där exmannen ska fästa någon slags apparat på henne och därför måste kladda henne på brösten och höfterna. En scen som inte så mycket ångar av sexualitet som sipprar sunkighet.
Ungefär som resten av filmen.





Du sköna nya värld

Kategori: Böcker





Det är orimligt. En alfadekanterad, alfafostrad man skulle bli galen , om han måste utföra epsilonsemimoronarbete - bli galen eller börja slå allting i kras. Alfamänniskor kan bli fullkomligt socialiserade - men endast på det villkoret, att man låter dem göra alfa-arbete. Endast en epsilon kan väntas göra epsilonuppoffringar, de är minsta motståndets linje. Hans fostran har lagt ner skenor, på vilka han måste löpa. Han kan inte hjälpa sig själv, han är på förhand dömd.

I förordet jämför Göran Rosenberg Orwells 1984 med Du sköna nya värld och Huxleys framtidsvision och menar att den senare är den i efterhand mest lyckade, då beskrivningen av den moderna propagandan, genetiken, den stomatolsmilande masskonsumtionens medelklassutopi kommer närmare vår verklighet än arme Winston Smiths framtidsöde.
Och det är säkert sant, resonemanget har många poänger, samtidigt som Orwells dystopi är den som fäst sig starkast i det kollektiva undermedvetna. Storebror ser dig, frihet är slaveri, även de som aldrig läst en sida av 1984 känner igen fraserna. Tex den biografi över Chomsky jag läser just nu använder återkommande 1984 som referenspunkt, och "Orwellianskt" är ett återkommande ord, bara för att nämna ett exempel.






En verkligt effektiv totalitär stat är en, i vilken den allsmäktiga grppen politiska bossar och deras medhjälpare kontrollerar en grupp slavar, som inte behöver tvingas, därför att de älskar sin träldom. Att få dem att älska den är den uppgift som i dagens totalitära stater är överlämnad åt propagandaministerier, tidningsredaktörer och skollärare.

Förklaringen till att det blivit så är nog skillnaden på hur romanerna är uppbyggda, mer än innehållet. Du sköna nya värld är en svarthumoristisk, filosoferande och dialogspäckad betraktelse med teatraliska inslag. Ibland är det väldigt underhållande, ibland känns det just som när man utsätts för teater. Där Orwells roman handlar om den lille mannens kamp mot ett totalitärt system, känns Huxleys mellan varven som ett glättigare och moraliserande kåseri. Trots det var Du sköna nya värld läsvärd och underhållande, ibland blir det otäckt profetiskt och effektivt, något som dock inte håller i sig någon längre stund.








Dagas

Kategori: Dikt och Rim





Du vaknar en morgon och någon har tagit alla dina pengar. De var ärligt tjänade, mestadels åtminstone, men bar lik förbannat någon annans namn.
En titel bakom ett skrivbord i höghus av glas.



Du går ut på gårdsplanen och ser allt det där du trodde på, vävt i enkelt tyg, nu släpat i smutsen. Trampat till marken, täckt i lera och slam.



Den där solen som stiger sticker i ögonen. Skenet kastar allt längre skuggor fast du själv kroknar i gryningsdiset. Du ser på dina händer, så nötta trots att de inte längre tärs av industrins ok och slit. Med blekrök ur käften och sorgkantade fingrar famlande, ser du det nya landet dagas.









Reap and rejoice

Kategori: Musik





















Lullaby

Kategori: Böcker







Experts in ancient Greek culture say that people back then didn’t see their thoughts as belonging to them. When they had a thought, it occurred to them as a god or a goddess giving them an order. Apollo was telling them to be brave. Athena was telling them to fall in love. Now people hear a commercial for sour cream potato chips and rush out to buy.



Carl Streator är en journalist med ett plågat förflutet som av sin chef tilldelas uppgiften att göra en reportageserie om plötslig spädbarnsdöd. På en av de första sorgdrabbade spjälsängar Carl snokar runt på, finner han något som på ett olustigt vis triggar hans eget minne- en bok full med godnattsagor och barnkammarrim uppslagen på sidan 27. Inte långt efter, hittar han samma bok i nästa olycksdrabbade hem... Liksom nästa. Samtidigt märker Carl att den speciella versen är svår att få ur hjärnan, och att det snart räcker att han tänker raderna riktade åt någons håll, för att de ska falla döda ner.
Tillsammans med en mäklare, specialiserad på att sälja hemsökta bostäder, hennes hippie-assistent Mona som är en så kallat spiritiskt sökande själ och dennes pojkvän, en cynisk ung rebell vid namn Oyster som drömmer om människorasens välförtjänta undergång, ger sig Carl ut på irrfärder land och rike runt på jakt efter kopior av boken som innehåller den dödliga vaggvisan.  









Old George Orwell got it backward.

Big Brother isn’t watching. He’s singing and dancing. He’s pulling rabbits out of a hat. Big Brothers busy holding your attention every moment you’re awake. He’s making sure you’re always distracted. He’...s making sure you’re fully absorbed.

He’s making sure your imagination withers. Until it’s as useful as your appendix. He’s making sure your attention is always filled.

And this being fed, it’s worse than being watched. With the world always filling you, no one has to worry about what’s in your mind. With everyone’s imagination atrophied, no one will ever be a threat to the world.



Chuck Palahniuk har gjort ytterligare en sällsynt lyckad så kallad sidvändare. Formatet är kompakt, knappt 250 sidor med korta och hårdkokt skrivna kapitel. Det är inte det enda som känns igen, figuren Oyster är snarlik Tyler Durden i sin oförsonliga civilisationskritik och motståndsfilosofi.
Få andra rör sig i de gränsland Palahniuks rör sig, med humor svartare än det mesta och den märkligt logiska mixen av konspirationsteorier, folksägen och udda fakta och anekdoter som lika gärna kunde varit klintbergare. Och vem vet, kanske är det så också?
Rekommenderas! 







Some witches write their spells in runes, secret coded symbols. According to Mona, some witches write backward so the spell can only be read in a mirror. They write spells in spirals, starting in the center of the page and curving outward. Some write like the ancient Greek curse tablets with one line running from left to right, then the next running right to left and the next, left to right. This, they call the boustrophedon form because it mimics the back-and-forth pacing of an ox tied to a tether. To mimic a snake, Mona says, some write each line so it branches in a different direction.

The only rule was, a spell has to be twisted. The more hidden, the more twisted, the more powerful the spell. To witches, the twist themselves are magical. The draw or sculpt the magician-god Hephaestus with his legs twisted.

The more twisted the spell, the more it will twist and hobble the victim. It’ll confuse them. Occupy their attention. They’ll stumble. Get dizzy. Not concentrate. The same as Big Brother with all his singing and dancing.






"Ingen gudomlig rättvisa finns, inga moraliska imperativ"

Kategori: Publicerat








Swedish Zombie har än en gång läst en Eskapixnovell, den här gången min ”Spår I Snö” som medverkade i Eskapix Bok 1 2012. Numera kommer ju inte böckerna att numreras, utan istället ha titlar som Vridna Historier och Häxrötter.  Jag tackar Jonny för de fina orden och nynnar; ”man ska va som en zombie å va nöjd med sin lott och aldrig fråga om nåt”!!!


 recensionen av Spår i snö hittas här











Relaterat:


Vridna Historier

Parabellum






SoA-3

Kategori: Allmänt






Efter jag senast var på besök hos Sons of Anarchy har jag sett såväl alla säsongerna av The Wire, Mad Men 4 och två säsonger Game of Thrones. Efter sånt grundligt genomfört hantverk är det ärligt talat lite sisådär att vara tillbaka i Charming i säsong 3. Bortskämd av högkvalitativ underhållning, vilket skämt.

Men  trots att jag gillar karaktärerna och outlawmentaliteten så retar det mig när det slängs in en omotiverad actionscen redan i första avsnittet. Det luktar liksom gammal Knight Rider med veckans biljakt eller veckans drängfajt. Det signalerar att man inte litar på sin publik, eller att man inte anstränger sig nog för att få actionsekvenserna att ha ett samband i handlingen. På samma sätt retar jag mig fortfarande på de stora och små detaljerna; att kirurgen Tara sköter allt från pediatrik till allmänna sköterskeuppgifter på sjukhuset. Att Gemma nästan lyckas tjuvkoppla en stadsjeep. Att knuttarna kan ha pistoldueller på torget, banka folks skallar till gegga i trottoaren och sen på sin höjd sitter en natt i kurran. Samtidigt som federala snuten ska föreställa vara dem i hälarna.








Just i dagarna såg jag en intervju med en av upphovsmännen till ovan nämnda The Wire, som angående karaktären Omar Little förklarade att han blev något av en mytologisk figur, likt en gammaldags westernhjälte, just för att tanken var att medvetet glorifiera honom.

 Han var den enda som stod utanför systemet i serien, den enda som inte var bunden till institutionerna. Gemensamt för de andra var att de ingick i hierarkier, som oavsett hur goda intentionerna var inledningsvis, bröt ned deras förhoppningar i unkna kompromisser där människovärdet och möjligheten till förändring obönhörligt kränktes.

I Sons of Anarchy vill man bara glorifiera och göra en cool actionserie, det funkar tack vare karaktärer och gängmiljöns inneboende underhållningsvärde, men inte så mycket mer tyvärr.