Lögnernas Bok

Böcker / Aleister Crowley, H:ström förlag, KG Johansson, LaVey, Lögnernas Bok, Magi, Ockultism, Skräcklitteratur / Permalink / 0
 
 

Aleister Crowley kallade gärna sig själv för The great Beast 666. En titel som han blygsamt nog hämtade från Uppenbarelseboken: ”Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.” Av brittiska pressen blev Aleister Crowley däremot kallad ”Världens ondaste man”, något som ytterligare har bidragit till legenden om hans liv och skrivande.
Mytologin och mystiken kring Crowley och de hemliga sällskap han var en drivande figur bakom; Golden Dawn och Argentum Astrum, har inspirerat en mängd hårdrocksband och populärkultur genom åren. Men hans idéer kom också att bli en grund för Anton LaVeys sataniska tempel.

 

I Aleister Crowleys kanske mest kända verk The Book of the Law sammanfattas mycket av hans livsfilosofi med ”Gör vad du vill, skall vara den enda Lagen”. Något som stämde väl in på Crowleys ofta hedonistiska förhållningssätt till sex, droger, musik och konst.
Samtidigt går det inte att avfärda Crowley som enbart en njutningscentrerad nihilist: sökandet i magi och ritualer var äkta. I hans verk går att finna ekon av Friedrich Nietzsches tankar om övermänniskan såväl som handfast självförverkligande. Med inslag av Buddism, Kabbalism, hedendom och ockulta tänkare skapade han en egen slags blandning mellan andlighet och filosofi som kallas för Thelema.

Lögnernas Bok avviker från Aleister Crowleys övriga verk, här blandas poesi med ritualer, meditativa passager och gåtfulla ordlekar med utdrag som skulle kunna vara hämtade från bibeln eller från Så talade Zarathustra av ovan nämnda Nietzsche. Ibland är det humoristiskt och ibland bisarrt, men för det mesta följdes jag av en behagligt olustig och nästan kuslig känsla under sträckläsningen.

KG Johansson är verkligen rätt man på rätt plats när det gäller översättningen. Han kan inte bara det där med biblisk tyngd och poetiska piskrapp i språket, utan har också författat det excellenta efterordet.
Därtill så har H:ström förlag formgivit en av årets absolut snyggast böcker. Lögnernas Bok är helt enkelt ett måste för bokslukare med smak för det esoteriska och ockulta i tillvaron. 

 
 
 
 
 
 
 

 

 

 

Header

Böcker / Edward lee, Header, Jack Ketchum, Skräcklitteratur, Wrath James White, deadite publishing, hardcore horror, kranieknulla / Permalink / 0
 
"The light of dawn seemed like the color of misery."
 

Nyss frisläppt efter en elva år lång volta så söker Travis Clyde Tuckton upp sin käre morfar. Den numera benlöse gubben bor ännu kvar i sin förfallna stuga i obygden där han dricker majsbrännvin och lagar stövlar och kängor åt traktens folk.
Det blir ett kärt återseende. Äntligen lär morfadern sin sonson Travis vad en ”Header” är. Det är sedan generationer av bergsfolk ett sätt att ge igen på de som behandlat en nesligt: Har nån stulit dina kritter, fånga då in hanses fru eller dottra. Bind´na till enna stadiger bordskiva. Finborra ett höl i toppen av huvvet på hon, dra ner hosorna och kranieknulla henne.
Med morfar toktajjande och påhejande i bakgrunden blir där snart ett hjärnjuckande utan dess like för unge herr Tuckton.  

 

"You wants ta know, city boy, then I´ll tell ya. Cultures´re different, see? Everywhere ya go. The Serbs hate the Bosnerians, the Jews hate the Ay-rabs, the Japs hate us. And around here, everybode hates ever-one else, fer all kinds´a reason, from way on back. Don´t matter why, just is."
 

Edward ”Ed” Lee anses allmänt av både fans som kollegor som den okrönte kungen av grisig skräck. Header, om så kallade Hillbillies som skallspettar sina offer, var hans första bok av den här sortens överdriven äckel- och våldsförhärligande som roar mer än den oroar.
Det är en kort och kompakt liten bok som inte har några ambitioner till vare sig socialpornografi eller ett nyanserat porträtt av Förenta Staternas mest tattaraktiga fattiglappar. Det är inavlat och tandglest tjofaderittan i fontanellen för hela slanten.

 

"Hump that head, boy. Hump it!" Grandpap goaded on from his wheelchair.
"Give her brains a good squirt of yer jizz!"


Header trycktes på ett litet förlag, först som chapbook och sedan i en exklusiv samlingsvolym och kom därmed att starta igång den lilla och nischade skräckutgivningen på allvar i USA. Ett förlagssystem som möjliggjort författare som Edward Lee och Wrath James White att finna sin läsarkrets, men också inneburit nytryckta klassiker av exempelvis Jack Ketchum. Ketchum har för övrigt skrivit ett excellent förord till den här utgåvan av Header.
Edward Lee har en god språkkänsla, något som inte minst märks i sättet att skriva på dialekt, även om det inte är på Nikanor Teratologens nivå.
Header har fått något av ett eget liv sen den släpptes första gången, tidigt nittiotal. Lee fick senare ordentligt med pröjs från serieförlaget Verotik för att skriva manus till serieversionen av Header, ett förlag som drevs av en viss Glenn Danzig. För Verotik skrev Lee flera seriemanus under sena nittiotalet och tidigt tvåtusental. Sagan om det pannlobspumpande Hillbillieparet har också rönt framgång som film.  

 

 

 

 

 

 

 

Relaterat:

 

Survivor - JF Gonzalez 

Off Season - Jack Ketchum

Population Zero - Wrath James White

 

 

 

Vardagar

Böcker / Lundell, Roman, Ulf Lundell, Vardagar, Visenterna, Vädermannen / Permalink / 0
 
 

Jag har en bekant som det senaste året har åkt på en rejäl Trumpbacill. Det har varit många och frekventa bilder och filmklipp med likhetstecken mellan Förenta Staterna och Tredje Riket. Från vajande hakkorsfanor till små mustascher.
Så skedde det ytterligare en amerikansk skolmassaker och min bekant blev över en natt djupt engagerad i att förbjuda vapen i ett land han aldrig besökt. Alla personer är motsägelsefulla ibland, i sitt agerande såväl som i sitt tänkande. Min poäng är varken att kasta sten i glashus eller peka finger. Men att i ett år konstant hävda att världens undergång nalkas och att Trump kommer införa diktatur och genomföra folkmord på Amerikas befolkning, för att efter nästa nyhetssvep vilja avväpna denna folkmordshotade befolkning… det är tankegångar som rimligtvis borde kollidera med varandra.

 

 


Sånt där är en av orsakerna till att jag lade ner sociala medier. Alla dessa tomma propagandakärl som fylls till brädden av dagens emotionella klickbete och agendan för stunden. Utan minsta reflektion. Vindflöjar som självcensurerar i enlighet med kvasi-intelligentians lappkast. Som åsiktspositioneras lika trendriktigt som de byter från klorblekta till utsvängda jeans. Då är det något av en befrielse att ta sig an Ulf Lundells senaste tegelsten. Trots att den har årets fulaste omslag.

 

 

Vardagar är verkligen Lundells hjärninnehåll utspilld på papper.  Ett ordflöde som reflekterar och spjälkar upp samtiden, nyhetsflödet och de egna minnena. I ett strukturlöst men ändå logiskt mönster av infall och utfall, med de magiska beskrivningarna av kusten, fågellivet och årstidsväxlingarna som ett sammanbindande kitt.
Vi får följa framväxten av det akustiska dubbelalbumet Skisser och hur Lundell mer stoiskt än någonsin framhärdar sin nästan asketiska munktillvaro på Österlen.

 

Det är delvis samma bok ytterligare en gång, oavsett om de döps till Vädermannen eller Visenterna. Eller kanske mer rättvist; den senaste delen i en hisnande lång följetong av mer eller mindre skönlitterärt förklädda dagboksanteckningar.
Vardagar är ett kärt återseende, långt från simpla sinnens självcensur och tradig vindflöjelmentalitet. Med lika delar humor, attityd och skönhet. Inte minst är det en bok om åldrande. Om att se sitt livs ände på nära håll och försöka finna en mening att skapa ändå.

 
 
 
 
 
 
 
 
Till top