So Long

Allmänt / Permalink / 7


Ja mina vänner...
Nedanför följer novellen Nemesis Divina, som fanns att läsa i Eskapix volym 7, och som tillkom sporadiskt hösten nollåtta. Den var från början inte tänkt att bli en novell, utan mer en text att spilla ilska och frustration över. Men så småningom blev det ändå ett sammanhang, en berättelse började skönjas, och till de ljuva tonerna av extremaggressiv huliganpunk och hamrande hårdrock färdigställdes den under ganska angenäma former. Ett tack än en gång till Markus mackan Andersson, som gav konstruktiv kritik.

Och med den här novellen gör jag ett uppehåll med det häringa bloggeriandet. En skål och en hälsning till alla som läst och lämnat kommentarer. Kanske ses vi efter årskiftet, eller kanske inte alls. Vi får se om det känns kul igen. Tills vidare ska jag sikta in mig på att skriva, smutta must och ta det allmänt piano.

-s.












Marknadskrafter

Böcker / Permalink / 0

 

 

 

 

 

”Fletcher måste ha tittat på gesten istället för vägen framför sig och glömt bort var han befann sig. Han ryckte bilen i sidled, drog för långt och bredsidade väggen med en skur av gnistor.

Den primermålade bilen ragglade fram och tillbaka, skrapade eld av betongen en andra gång och studsade iväg i Chris’ kölvatten med tjutande däck. Chris såg på i backspegeln medan juristen bromsade in sitt fordon tvärs över två filer.

Han log och saktade ner till femtio, för att se om Fletcher ville återuppta utmaningen. Den andra bilen visade inga tecken på att starta om. Den stod fortfarande still när han körde på uppfarten på andra sidan tunneln och förlorade bilen ur sikte.
– Smart kille, muttrade han för sig själv.
Han dök upp ur tunneln och in i solljus. Vägen klättrade upp mot en lång, upphöjd kurva som svepte in över de avspärrade zonerna och sedan svängde av mot tornklungan vid stadens hjärta. Solljuset föll ner i sparsmakade strålar. Tornen lyste.
Chris accelererade in i kurvan.”

 

Fram till för någon månad sedan åkte jag buss sammanlagt en femtio, sextio minuter per dag, beroende på om bussfan var försenad eller inte. Då behöver man något att läsa, och Richard Morgans Marknadskrafter visade sig vara ett fenomenalt bra val. Man var inne i handlingen direkt, bara man slog upp sidan. Morgan skriver spänningsromaner utöver det vanliga.
Handlingen i Marknadskrafter utspelar sig i en oroväckande välbekant framtid, där storföretagen öppet styr samhället. De som ger sig in i leken är slipade, härdad kvinnor och män; de kallas företagssamurajer, börsvikingar och dylikt. Skillnaden från dagens marknad är att de här emellanåt möter varandra på liv och död. Finansvalparna går beväpnade och gör upp i blodiga race på motorvägen. De tjänar sina pengar på konflikthärdar och i samarbete med militärjuntor i sydamerika. Vilket gör att floskler som "Konfliktinvestering" och "kontojustering" får en djupare betydelse.

”Konfliktinvestering handlar om att om att få global idioti att fungera till västerländska investerares förmån. Det är hela poängen.

Tror du verkligen att vi har råd att låta U-länderna utvecklas? Tror du vi hade överlevt upphöjelsen av Kina till en modern, välartikulerad stormakt, för tjugo år sedan? Tror du att vi skulle kunna förvalta Afrika om det var fullt av länder som leddes av intelligenta, Okorrumperade demokrater? Eller ett latinamerika som leddes av män som Barranco?

Fundera på det ögonblick.Hela befolkningar som får utbildning och är friska och säkra och har drömmar och mål. Kvinnors rättigheter, för fan.

Vi har inte råd att låta något sådant hända, Chris. Vem ska suga upp vårt subventionerade matöverskott åt oss? Vem ska sy upp våra skjortor och skor? Vem ska tillhandahålla billig arbetskraft och billiga material? Vem ska lagra vårt kärnkraftsavfall och balansera vårt koldioxidöverskott?

Vem ska köpa våra vapen?”

 

 

Övriga befolkningen är samma grå massa i radhuslängor som idag, alternativt den växande slummen i zonerna som styrs av kriminella nätverk, etniskt grupperade gäng och där den sociala misären är total. Om det låter inte så lite klyschigt får jag väl ändå hävda att Morgan gör nåt alldeles eget av sci-fi-genren, det är hårdkoktare än Harlan Ellis grymmaste stunder och det är välskrivet och påläst. FN får sig en känga, hippieliknande socialister och akademikerbarn får sig en slev, men allra mest hängs finanssektorn och yuppiementaliteten ut. Patoset påminner både om Delano och Chomsky, medans drivet och råheten för tankarna till klassiska kioskdeckare.
Det finns en del att kritisera också, men det lämnar jag faktiskt därhän den här gången.
Marknadskrafter är riktigt grym.

 

Relaterade länkar:

Marknadskrafters Hemsida



Kallbrand

Dikt och Rim / Permalink / 0

 

 

 

du dömer mig

med blicken

bakom skrivbordet så trygg

men ju högre

dina hästar

desto längre fallet ner

 

du tror dig veta

hur jag funkar

att du känner till min sort

men du skulle

bara veta

jag är mer än ögat ser

 

som en strykhund

rädd för kopplet

hunsad

skymfad kröp jag där

och alla åren

i ett vakuum

har skapt mig som jag är

 

jag lärde mig

att ensam gå

och att bitas innan bett

en sökare och vandrare

som nöter vägen skevt och snett

 

jag var fri

men ändå fängslad

satt inlåst med mig själv

kokongen

vävd av taggtråd

runt allt oskyldigt och sprött

 

den bitterljuva smaken

kvar från länge sen

då rotlöshet och rastlöshet

gick som kallbrand

i mitt kött

 

du tror att du är vänlig

när du sträcker fram

en hand

men du är slam

i mina ögon

och jag spottar på ditt namn

 

 

 

 

 

Till top