stewe

Dark Places

Kategori: Böcker




I have a meanness inside me, real as an organ. Slit me at my belly and it might slide out, meaty and dark, drop on the floor so you could stomp on it. It´s the Day blood. Something´s wrong with it. I was never a good little girl, and I got worse after the murders. Little orphan Libby grew up sullen and boneless, shuffled around a group of lesser relatives- second cousins and great-aunts and friends of friends- stuck in a series of mobile homes or rotting ranch houses all across Kansas. Me going to school in my dead sister´s hand-me-downs; Shirts with mustardy armpits. Pants with baggy bottoms, comically loose, held on with a raggedy belt cinched to the farthest hole. I was not a lovable child, and I´d grown into a deeply unlovable adult. Draw a picture of my soul, and it´d be a scribble with fangs.



Ah, Flynn är en ny favorit. Huvudpersonen Libby i Dark Places är enligt standardmått i självhjälpstider en högst osympatisk offerkofta. Men precis som i verkliga livet är det i hennes fall liksom flera av karaktärerna, just deras brister som gör dom såväl sympatiska som intressanta.
Liksom Vass Egg är DP en ganska ångestladdad historia förklädd till en thriller/deckare. Fast här inte fullt lika mörk som föregångaren, och ärligt talat saknar jag skräckhålestämningen som Vass Egg hade. Å andra sidan är DP mer välskriven, med personporträtt som inte släpper greppet och en okonstlad men fängslande berättarstil.

Dark Places är berättelsen om familjen Day, småbönder på ruinens brant i mitten av åttiotalet. Ensamstående mamma Patty gör sitt bästa för sina tre döttrar samt enda sonen Ben. Mellan varven dyker också gamle pappsen Runner upp och gästspelar, bara för att snart åter tona ut i en kringflackande karusell av superi och skulder.

Ben börjar i femtonårsåldern bli ganska less på sitt liv som bondson i lurkiga kläder och få framtidsutsikter, tröstar sig med Venom och Maiden, när han inte städar skolan för att få ihop extrastålar. Han dras till nya umgängen där han inte heller platsar in, utan mest blir en driftkucku. Men där det åtminstone finns bärs och holk att döva tristessen med.

En dag finner man Patty och två av döttrarna brutalt mördade, Endast Libby klarade sig genom att gömma sig i en garderob. Längsmed väggarna har tecknats pentagram och liknande ockulta symboler. Ben döms för morden, mest utifrån sjuåriga lillasyster Libbys vittnesmål. I samma veva går satanistryktena som en löpeld genom hjärtlandet, och flera uppmärksammade fall knyts till hin håles förmodade anhängarskara.

När boken tar sin början är lilla Libby fullvuxen. Inte bara hennes uppväxt har präglats av morden, även hennes vuxendom, då hon aldrig egentligen kommit vidare, bearbetat traumat, utan istället levt på andra människors välgörenhet i perioder då morden uppmärksammats. En välgörenhet som nu anses sinats för gott, ersatts av färskare överlevare av diverse groteska upplevelser.

In träder Lyle och hans Kill Club som en räddande penningkälla; en klubb för folk (eller snarare unga män) som är nördigt besatta av diverse mord, bland annat morden på familjen Day. Desperat efter stålarna går Libby med på att träffa Kill Clubb och sälja av lite sjyssta prylar från mordplatsen, typ nallar som tillhörde hennes systrar.

Väl där chockas Libby över hur utbredd övertygelsen om hennes bror Bens oskuld de facto är; hur det är allmänt vedertaget i de flesta kretsar att det hela var ett justitiemord i svallvågorna efter satanistpaniken, och inte minst hur Libby själv coachades hela vägen fram till vittnesbåset av välvilliga barnpsykologer och karriärkåta lagvrängare. I förevändningen att hon egentligen gör det för stålarna, börjar Libby snart efterforska lösa trådar i fallet, möter folk som på ena eller andra sättet hänger ihop med historien.

Dark Places är stark i sin klasskildring, kanske rentav revolutionerande för någon som förvirrat brukar fråga sig hur det kommer sig att vissa söker sig till destruktiva sammanhang eller knarkar knark. Vartannat kapitel utspelar sig i Libbys sökande efter svar i nutid, vartannat skildrar mamma Patty och sonen Ben de ödesdigra dagarna och timmarna innan morden. Något som lätt leder till febrilt sidvändande och rödlästa ögonvitor.

Boken är också en intressant iakttagelse kring moralpanik, i  Dark Places fall påstått satanistiska ungdomsrörelser under ett åttiotal där samtidigt Reaganomics faktiskt på allvar mördade den amerikanska småbrukartraditionen en gång för alla. Alltså ett reellt hot ställt mot ett ihopfantiserat.
Det finns också i berättelsen en kritik mot sexuella övergreppsfall som tyvärr har haft drag av häxprocesser över sig, levererat med en nästan oförskämt underhållande svart humor. Flynn hinner också med en smärtsam skildring över hur mytbildning och brännmärkning av enskilda avvikare gärna sätter sin prägel på småstäder, liksom folket som bor där.





Sleep Now In The Fire

Kategori: Musik





 

The world is my expense
The cost of my desire
Jesus blessed me with its future and I protect it with fire

So raise your fists and march around
Dont dare take what you need
I'll jail and bury those committed
And smother the rest in greed

Crawl with me into tomorrow
Or i'll drag you to your grave
I'm deep inside your children - They'll betray you in my name

Sleep now in the fire


The lie is my expense
The scope with my desire
The party blessed me with its future and i protect it with fire

I am the nina, the pinta, the santa maria
The noose and the rapist, the fields overseer
The agents of orange
The priests of hiroshima
The cost of my desire -Sleep now in the fire

For it's the end of history
It's caged and frozen still
There is no other pill to take
So swallow the one that makes you ill

The nina, the pinta, the santa maria
The noose and the rapist, the fields' overseer
The agents of orange
The priests of hiroshima
The cost of my desire - Sleep now in the fire





Mary

Kategori: Dikt och Rim





Så satt hon intill ljuset
Ett flöde i flackande sken
I öster tordöns muller
Sjöytan krusas av en vild och nyckfull vind


Hör spetsen skingra bläcket
Raspar tätt emot ark
Berättelsen kräver att bli skriven
Om det som sammansys och i ovädersnatt ges liv


Hon hålls så hårt kvar där
Om än blick i dunklet grumlas
Vem utom hon kan hitta rätt
Leda stigen till den blinde mannens hus


Hon trotsar envist sömnen
Skriver tills fingrar domnar av
Efteråt hon hörs berätta;
Det var som om orden från någon annanstans kom





Bottom

Kategori: Film





Tidiga nittiotalet såg Ungdomssatsningar inom televisionen ut precis som nu. Några hippa och väluppfostrade killar och tjejer mellan 25-35 som med ungdomlig jargong och framtoning ska tilltala en yngre målgrupp. Därför känns det alltid som jag satt mig i en tidsmaskin när jag råkar zappa fram utbildningsradions Ramp eller liknande, förutom modeskiftningar och mångkulturellare programledare kunde det lika gärna vara femton år sedan. På min egen högstadietid hette programmet PM, och förutom att fostra framtida opersonliga tevepersonligheter som gry forsell och pernilla månsson sände dom faktiskt en uppsjö bra skit; Ren och Stimpy, Liquid Television och The Edge. Liksom Bottom, en av de allra bästa serierna ur den brittiska guldådern.


Bottom-inget för cannesfestivalen



Bottom handlar om rumskompisarna Richard Richard och Edward Hitler, (Richie och Eddie) och deras innehållslösa liv i Londons slumkvarter. Humorn är vulgär och inte minst våldsam, i de flesta avsnitten misshandlar Eddie & Richie inte bara varandra utan också folk som knackar på dörren eller gasverkets utsände. Samtidigt finns där i replikerna en finurlig tvetydighet och djupare innebörder som skiljer Bottom från humor som bara vill vara politisk inkorrekt och uppkäftig för sakens skull.
Adrian Edmonson och Rik Mayall har tidigare gjort sig kända som punkare samt anarkist i kultklassikern Hemma Värst, en serie som tillsammans med bottomserien finns samlade i en billig box. Innan Bottom gjorde radarparet också den för mig dimmiga Parlamentets svarta får. De bägge kan också återfinnas i Svarte Orm; Rik som den oförliknelige Lord Flashheart och Adrian som tysk officer.



 

 

 

Sideways

Kategori: Film



En film om två medelålders män -Jack & Miles- som reser runt i vindistriktet, sippar massa glas, snackar en massa och raggar lite. Gjorde mig mest irriterad. Den lönnfete och molokna Miles verkar vara superintressant i sällskapet med de två kvinnorna. Förutom att vara vinkunnig är han ju gubevars författare, en nyskild och lidande sådan och därmed per automatik och gubblogik det mest intressanta man kan tänka sig att konversera med. Ja alla verkar underdånigt fascinerade av hans sura uppsyn.
Tankarna går såklart till pederastregissören Woody Allens filmer där vackra kvinnor inget annat vill än att befinna sig i den snörvlande neurotiska lilla gräshoppans närhet, lyssna på hans ointressanta pladder och sola sig hans geniala glans. På det hela taget är Sideways ganska lik Allens filmer, då den är lika ointressant pladdrig även den.
En rolig scen som involverar en tokig trekant räddar inte helheten.





Grapes of Wrath

Kategori: Musik







Men walkin' 'long the railroad tracks
Goin' someplace there's no goin' back
Highway patrol choppers comin' up over the ridge
Hot soup on a campfire under the bridge
Shelter line stretchin' round the corner
Welcome to the new world order
Families sleepin' in their cars in the southwest
No home no job no peace no rest

The highway is alive tonight
But nobody's kiddin' nobody about where it goes
I'm sittin' down here in the campfire light
Searchin' for the ghost of Tom Joad

He pulls prayer book out of his sleeping bag
Preacher lights up a butt and takes a drag
Waitin' for when the last shall be first and the first shall be last
In a cardboard box 'neath the underpass
Got a one-way ticket to the promised land
You got a hole in your belly and gun in your hand
Sleeping on a pillow of solid rock
Bathin' in the city aqueduct

Now Tom said "Mom, wherever there's a cop beatin' a guy
Wherever a hungry newborn baby cries
Where there's a fight 'gainst the blood and hatred in the air
Look for me Mom I'll be there
Wherever there's somebody fightin' for a place to stand
Or decent job or a helpin' hand
Wherever somebody's strugglin' to be free
Look in their eyes Mom you'll see me."






Tribut

Kategori: Dikt och Rim







Det rinner ur ditt dricksglas
En stilla rännil över bord
Såsom sand igenom timglas
Eller kloakvatten under jord


Dom bröt ned dig till slut
Sista vändan hittade dom rätt
Hydran krävde sin tribut
Och aldrig äter den sig mätt


Din nacke som av bördor knäckt
En blick vild nu tämjd och trött
Det märks på din andedräkt
Att något därinne gått och dött


Är det vänskap eller feghet
Att hålla fast där inget finns kvar
Jag fyller ditt glas som mitt eget
Fast jag egentligen saknar den du var







Bringing Out The Dead

Kategori: Film





Jag förutsätter att titeln syftar på gamla pestropet "Bring out your dead", som de som drog likkärrorna genom byarna tjoade. Man kan tolka det som att Scorseses version av New York är en sjukdomshärd, inte olik forna farsotshärjade städer. Eller man kan se det som att ambulansförarna i filmen, sönderstressade, underbetalda och resurssvaga, degraderats från livsräddare till de som hämtar upp de döda.
Eller nåt ännu fyndigare.

New York har skildrats på så många sätt genom filmlinsen, från snutseriernas dussin med skakig kamera där rättrådiga lagmän jagar fattiglappar över soptunnor i gränder, till Sex and The City där monsterstaden reducerats till en glassig chimär där Carrie brottas med veckans problem; ska jag låta en förmögen man i min farfars ålder urinera över mig eller inte?
Bringing out the Dead är annorlunda. Där återkommer manusförfattaren Paul Schrader och regissören Scorsese till det New York de skapade i Taxi Driver. En kall, smutsig plats, där vansinnet hela tiden ligger på lur och sirener ständigt bryter trafiksurret. Liksom Travis Bickle stryker ambulansföraren Frank Pierce plågad längs med gatorna, ser smuts och utsatthet välla fram likt ur en sprucken varböld. Trots att han aldrig åker ensam mellan utryckningarna, har han ingen att samtala med. Mitt i den ständiga floden av människor och sjukhuspersonal är han ensam med sin sömnlöshet, sitt supande och bilderna av de som dött inför honom tatuerade på näthinnan.







Bringing out the Dead återknyter till Scorseses klassiska verk; den osar av katolsk skuld och drömmen om att rädda någon, att åstadkomma något bestående i ett myrstacksmyller där våld, knark och fattigdom skapar ett betongklätt helvete. Filmen är full av svart humor och scener som hänger kvar i dagar efter jag sett filmen. Nicolas Cage är väl ingen de Niro precis, men gör ändå bra ifrån sig. Det gör också Patricia Arquette, John Sizemore, Ving Rahmes och John Goodman i sina ibland sanslöst skruvade biroller.
Rekomenderas å det varmaste.









Anse Dig Tipsad 9

Kategori: Allmänt







Skogen är en vägg utanför fönstret, den är brun grön gul brun,
blicken är inte fokuserad, eller så är den fokuserad bortom skogen.
I träden tåget passerar hänger barn, i många träd i flera grenar.
Det hänger barn i tunna rep.
I rödvitrandiga polarnopyret-tröjor och t-shirtar med monster.
I uppkavlade tajta jeans och galonbyxor med hängslen hänger de i tunna rep.
Med kepsar, hår i tofsar, hjälmar med gröna spännen och små jympaskor med kardborreband.
Med ryggsäckar som pryds av prinsessor och bilar fortfarande på ryggen,
eller vilande vid trädens rötter, hänger barn i tunna rep. Solen gör dem nästan genomskinliga.
De är som inkilade i väggen utanför fönstret.
De rörs inte i vinden.





Dikten Barnverken från sidan Svagheten

 

Halvåret i bilder

Kategori: Allmänt






vinter...



högtider...



vårskurar...






The Future Is Unwritten

Kategori: Film

 



Dokumentär av Julian Temple.
Joe Strummer var inte bara en av punkrockens grundare, utan den som tillsammans med sötnosar som Johnny Rotten och Shane McGowan för alltid cementerade bilden av de brittiska öarnas brist på tandhygien. Filmen The Future Is unwritten berättar om Strummers väg från diplomatson och internatelev till ung, rebellisk sökare som vände sin klassbakgrund ryggen, tog vanliga kneg, ockuperade hus och spelade rock n roll, som inom några år antändes till punkrock. Med den skillnaden att Clash och Strummer redan innan genombrottet hade ett gediget engagemang i vänsterfrågor. Därför blev en av de tidigaste låtarna den berömda White Riot, som skrevs i samband med upploppen i de svarta förorterna - och där Joe undrar vad fan som är fel på de blekare ungdomarna, varför går inte också de bärsärk?






Det är alltid en viss grej att se band i sin ungdoms kraft, då de oftast bara är ett gäng polare, självsäkert bestämda att leva rövare och göra världens bästa jävla låtar. Så också The Clash. Måhända tack vare Strummers uppväxt i flera olika kulturer, eller tack vare en naturlig nyfikenhet, tog gruppen tidigt steg vidare än andra punkband och gav sig på mer eller mindre lyckade försök till reggae, ska och funk, för att nämna några för samtidens punkrockare sällsynta influenser. Den signifikanta rytmen som genomsyrar paradnumret London Calling går lätt att spåra till liknande baktaktsmusik.
Trots sina höga ideal och sin anti-kapitalistiska svada gick det lik förbannat för Clasharna som för de flesta andra i rockbranschen. Åtminstone när de slog igenom på allvar och stålarna liksom knarket tog överhanden. Efter inre slitningar, där bandmedlemmar fick foten på löpande band, rasade till sist Clash-korthuset ´85 med skivan som lämpligt nog hette Cut The Crap.






Resterande filmen handlar om hur Strummer post-clash söker sig vidare genom livet, tilll film, ravemusiken och slutligen ändar i någon slags hippierörelse innan sin alltför tidiga bortgång.
Julien Temple har gjort intressantare dokumentärer, inte minst The Filth and the Fury som jag plöjt ett otal gånger. Likväl är The future is unwritten en sevärd film långt utöver standarddokumentären, trots att Bono medverkar. Det är väl avvägd kombination av intervjuer, liveklipp och arkivmaterial. Speciellt kul är att det används klipp ur såväl 1984 som Djurfarmen, något som känns väldigt passande tillsammans med Strummers livsverk.









Saturday Heroes

Kategori: Musik




 

 

 

 

 

 

 

Vad läker tiden

Kategori: Dikt och Rim






År går men sår består
Ska det ändra sig nångång
Jag står i mitt gathörn
Vevar samma slitna sång


Jag vill älska livet
Om jag bara visste hur
Måste orka forcera
Denna taggtrådskrönta mur


Att demoner med tid fördriva
Jag önskar det vore så lätt
Slippa panikslagen i bröstet
Slippa vridas i ångersvett


Är trött att se smutsen
Utan det som är underbart
Låt mig åter känna
Ett andetag så rent och klart


Vad läker tiden
Ingenting alls verkar det som
Hjälp mig över muren
Så lovar jag att aldrig vända om

 

 

 



Socialismen, min vän

Kategori: Böcker







Det finns ett budskap i det vanvett vi ser.
Jag tror verkligen att världen skulle bli bättre om marknaden vore fri. Om varor och tjänster fick skapas och prövas i jämlika möten med konsumenterna. Om folk kunde välja fritt från företag där alla fick samma möjligheter att nå ut med nya ideér.
Men marknaden får inte vara fri. marknaden styrs av de krafter som kan styra den, finanskapitalet söker monopol och kontroll, pengarna söker snabba börsuppgångar och problemet med vanvettet är att politiken samtidigt säger att den inte ska styra marknaden för att den borde vara fri. Det är som om du som förälder står och tittar på när grannen spöar dina barn eftersom du är emot våld.




Johan Ehrenberg känns som en frisk fläkt mot cynism och pessimism, det är svårt att inte bli inspirerad av hans tro på den enskilde medborgaren och möjligheterna till förändring. Boken pendlar mellan knivskarpa analyser, möten med motståndsmänniskor som överlevde francoregimen, vardagsnära kåseriliknande betraktelser och en grundinställning att demokrati utan socialism är en demokratur som gynnar fåtalet och inte folket.
Boken riktar sig inte bara mot nyliberalism och bankvälde utan är lika mycket en känga mot den moderna arbetarrörelsen, facket och liknande stagnerade organisationer som i saknar framtidsvisioner. Liksom mot läsaren, mot passivitet och förljugenhet. Trots att Socialismen, min vän har elva år på nacken känns den aktuellare än någonsin.






Tatemae

Kategori: Allmänt





Senaste veckan har jag grävt i jord, silat jord, kört jord med skottkärra, kört nävarna djupt i jord och slitit loss lager på lager av rötter, ruskat dem så att det har regnat jord över mig. Tills hela jag varit impregnerad av jord. Kan inte för mitt liv förstå varför greve Vlad så tvunget fraktade kistjorden från sitt hemland kring halva världen... Själv avskyr jag skiten.
Om kvällen har den där tillfredsställelsen av att arbeta med kroppen infunnit sig. Sömnen har kommit till mig och med få undantag har drömmarna varit blankare än pappersark. Samtidigt fattar jag inte tjusning med det. Att ha en gräsmatta att sträcka ut mig på istället för ett hav av kvickrot vill jag ju såklart, men det är svårt att uppbåda någon slags gnista till att slita vidare. Jag har nog svarta fingrar snarare än gröna, lättare att ha ihjäl något levande än att få det att gro.

I Japansk kultur brukar man prata om att varje människa är två personer; Tatemae är ansiktet utåt och Honne är ens verkliga jag. Det är inte en fråga om det verkligen är så, det är ett konstaterande att det är bara så det är.
Att skriva känns som att släppa fram det verkliga jaget gissar jag. Att bli publicerad är att riva ett hål i fasaden och bjuda på en skymt av vad som finns där bakom murbruk och gjutjärn.
För det mesta fungerar skrivandet som en ventil, en möjlighet till stilla reflektion och samtal med en själv. En nödvändighet och en tillfredställelse. Samtidigt är det ibland just det som gör det svårt tror jag, som skapar veckor, ibland månader av låsningar och kramper. För när verkligheten är som mest påträngande orkar inte ens man själv fejsa den där Honne. Det sista man vill är att sätta sig ned och samtala med den fan.

Ibland är det svårt att inte känna sig snärjd. Det finns en dag när galghumorn och långpromenaderna inte räcker till längre för att syresätta blodet. Ibland känns det som att den dagen är närmare än någonsin. Ibland känner jag för att låta den komma, skölja över mig och se vad som händer på andra sidan.
Det var nära en morgon när jag steg upp, stängde av mobilalarmet, tryckte igång kaffet och satte mig i soffan med mardrömmarna fortfarande kvardröjande i skallen. Min reflektion i den svarta teverutan fick dom att kännas levande igen.
Fast bryggaren puttrade klar och jag hörde minuterna ticka hetsigt framåt, kunde jag inte förmå mig att resa mig igen, knappt röra mig. Så jag satt kvar tills barnen kom ut och började klättra på mig, som vore jag nån slags ihopsjunken vardagsrumsstaty. Jag kom mig inte ut och iväg den dagen, kanske var det vad som räddade mig just då.






"There is a underground movement. Be a part of it today."

Kategori: Böcker




Redaktionen


Efter traditionella förseningar, strul och polska tryckerier, landade slutligen nya Eskapix i brevlådan idag.
Cadial, Malin Rydén, KG Johansson och Lova Lovén heter några av de medverkande.







Berättigad Fråga

Kategori: Böcker




I stockholm är utslagningen mer gömd. I undanstoppade hörn av staden, i mörka portar och olåsta soprum brer människor ut tidningar. Det är som de inte längre fanns på kvällarna.
På NK inför julen -98 kunde man dock bli upplyst om deras existens, det var en reklamskylt där varuhuset ville sprida en god stämning, de stödde öppet försäljningen av tidningen Situation Stockholm som säljs av hemlösa och de gjorde det med följande argument:
"På Centralen kostar det 15 kr att duscha. En investering som lönar sig. Jag säljer fler tidningar när jag inte luktar illa. Emil, 32, tidningsförsäljare".
Det finns människor som tror att det där är att visa medmänsklighet. Alla kan satsa på sig själva, välgörenhet är okej, hemlösa kan investera i sig själva och det enda vi andra begär är att de inte ska lukta så illa.
En fråga: Vad är det för jävla samhälle vi håller på att skapa?

-Ur Socialismen, min vän av Johan Ehrenberg






Kalla känslor, juju-knotor och stygga näven

Kategori: Musik



Uninvited feelings they come without a warning
And they stay too long
I dont wanna feel
and if I run they´ll be twice as strong
I´m waiting for a warning
I´m waiting for some kind of sign
I try to separate
Try to separate my body from my mind

I watch the clock
as the second hand slowly goes strolling by
I don't want to feel
When a loved one's time comes to die
I´m waiting for a warning
I´m waiting for some kind of sign
I try to separate
Try to separate my body from my mind

Cold feelings in the night - You know this feeling just aint right
And though I try I just can´t hide - Cold feelings in the night

Yeah I got faith
But sometimes fear it just weighs too much
I don't want to feel
Cold winds blowin' through me with an icy touch



Here's a song about a little girl that gave me some trouble...
So I had get me some help from a little thing called a Ju ju bone
...


Gon' get my ju ju bone
Put you right
Gon' get my ju ju bone
Take you down

Girl I think you got trouble
Girl I think that it's time
Gon' get my ju ju bone
Take you down

What in the hell
Wanna make a man
Have to break you off a little some
Of my ju ju bone

How many time
Wanna make a man
Take out his ju ju bone
Girl I think you got trouble
Girl I think that it's time
Gon' use me my ju ju bone
And take you down

 

 

 

For as long as I remember
I ran a life of crime
Harmed everyone that I know
Stolen what's not mine
Problems solved through violence
Feelings dulled with booze
Father always yelling at me
Shape up or you will lose

The law's closing in on me...
Just made a BOLO list
Hear this confessional
These are the tales of the mean fist
The tales of the mean fist

And to my abandoned daughter
I know I let you down
And I hope some day you'll pardon me
For the damage that I've done
Your father fought the needle
And a judge says the needle won
Looks like I traded our picket fence
For a prison cell

The law's closing in on me...
Just made a warden's list
Hear this confessional
These are the tales of the mean fist
The tales of the mean fist

Now listen...

Three walls and prison bars
Are all I'll ever know
Love and compassion
Will become foreign words
And it won't make a damn bit of difference
If I repent or make amends
Life on the installment plan
Will surely be my death

Consider this a junkie's
Last will and testament
And when I die I know that it is
Safe to place a bet
Not a tear will be shed
Nor a rose for my casket
It will be a cold, grey day
When they lower down mean fist

 

 

 

 

Gillian Flynn - igen

Kategori: Böcker





"His mom couldn´t run the farm right - somehow she was screwing it up. She´d take a load of wheat over to the elevator in a borrowed truck and get nothing - less than what it cost to grow it - and whatever money she did get, she owed.
The wolves are at the door, his mom always said, and when he was younger, he pictured her leaning out the back door, throwing crisp green cash at pack of hounds, them snapping it up like it was meat.
It was never enough."







Målarnas Republik

Kategori: Böcker




Ett hopkok av lösryckta sture dahlströmstexter från hans sista år.
Pendlar mellan genalitet och ointressant.


"Jag kallar mig sjöman och diversearbetare.
Jag har det ordnat så att jag är fri att vistas var jag vill och göra vad jag vill - jag är nämligen totalt utfattig."


"Det högg till i mig när jag fick syn på henne. Hon var från min hemstad. Jag hade älskat henne på avstånd ett helt år men aldrig vågat mig närma mig hennne i min fruktansvärda femtonårsblygsel.
Jag hade gått långa omvägar för att se henne när hon var på väg hem från skolan och varje kväll när jag hade släckt ljuset för att sova försökte jag föreställa mig hennes lilla svarthåriga fitta. Den glänste som mörk choklad i min säng. Jag bröt av stora bitar och svalde dem hela."


"Och när allt är färdigskrivet ligger jag utsträckt på rygg i min grässäng, fönsterluckorna står öppna mot havet, vattnet är orörligt, stelt av sovande fisk, en räv rör sig ljudlöst över den kilometerlånga stranden, olivvedsröken från min eld driver genom tystnaden, gula hundar slinker ut och in genom de gistna dörrarna som alltid står på vid gavel i mina drömmar."









"They kinda shot it quick and dirty"

Kategori: Film




Den gamla goda tiden eh?


Helst hade jag velat förneka Indiana Jones 4 och det gör jag också till viss del, även om jag faktiskt sett den. Ändå dök den upp i tankarna när jag häromsistens såg om ursprungstrilogin. En av flera orsaker till att filmen blev såpass värdelös tror jag är att det används modern filmteknik, Indiana ska ju ändå vara en orgie i plastskelett och rullande jättestenar i wellpapp- det hör liksom till. Inte glassiga specialeffekter från tvåtusentalet.
Nu hade ju inte IJ4 blivit bra än om Mola Ram stigit åter från de döda eller gjorts oldschool rakt igenom.
Kanske är det en generationsfråga, eller en bakåtsträvarfråga, men jag saknar faktiskt gamla tiders specialeffekter ibland. De animerade varanerna, kackerlackorna, köttätande utomjordingar, jättekrokodiler,  i senaste årens b-skräckisar har inte varit hälften så obehagliga som gamla plasthajen i Jaws eller ridley´s Alien. Överhuvudtaget känns skräckgenren sämre med tilltron för den moderna tekniken och vad den kan åstadkomma. Tänk Exorcisten med dagens teknik, eller The Shining, något påtagligt skrämmande hade garanterat gått förlorat. Eller ta skickligt gjorda Gollum i LOTR, som ändå har svårt att mäta sig i personlighet mot Hensonfabrikens mest illvilliga dockor i gamla Gremlins.
Samtidigt är den moderna tekniken fantastisk när den används på rätt sätt, som i Pans Labyrint eller Hellboy 2. Även Avatar var en visuellt slående uppvisning trots att jag inte var begeistrad i berättelsen.
Förutom de asiatiska mardrömsvisionerna är amerikanska The Mist en av de få nya skräckfilmer som jag återkommit till de senaste åren, och i en intervju med Kingen gjord av Lilja, hittar jag något som kan vara förklaringen;
"And originally it looked like it was going to be a Paramount movie and that they were gonna make it for a big budget, you know like I am Legend money, like 80 million, 90 million dollars but they wanted Frank to change the ending before they would do that.
And Frank tried a number of different things, God bless him…I mean there is nothing wrong with that guy’s heart or his willingness to work with other people, and none of it really rang true, nothing really worked so eventually he did the deal with The Weinstein’s for Dimension Films. And they said “yes we’ll go ahead and do it your way but we’ll only go in for like 17 million dollars”.
So they kinda shot it quick and dirty."


En scen ur den svartvita versionen av The Mist får sätta punkt för svamlet.

 

 

 

 

 

Märkt

Kategori: Dikt och Rim





Jag har rabblat milda mantran
Sökt styrka i kindvändande vekt
Jag har vilat intill lammet
Utan botgörelse i ljuset blekt


Så nötes stig av steg
Där jag irrat villt och löst
Som barfotabarn i solsken
Eller i piskande isregn frös


Reflektionens rovdjursögon
Mitt hungrande törstande kött
Jag har vilat intill vargar
Slagit nätter till purpur och mörkrött


Än vacklas slitna stigar
I brända skogars yrande damm
Det som så väl känns igen
Går bara bakåt och inte fram


En sak jag vet
Och en sak som jag lärt
Du kan aldrig undfly besten
Om du själv dess märke bär






Napalmdöd

Kategori: Musik






Born between chaos and hatred - a lottery of fate
We sit on the brink of extinction
The world lies in wait
Just a scratch on the surface
Of time that will wash away
We delude ourselves with the notion
That we are here to stay

As life starts to shrink
An impending state of neurosis
Will we awake from this negligent narcosis?

On the brink, the brink of extinction
We're on the brink, the brink of extinction


Locked together in a mindless campaign
It's only now we see
Appreciation is the one redemption
For all that lives and breathes
Like a virus it's conscious - impure
We have farmed disease
It's time now to step back
And find an inner peace

As life starts to shrink
An impending state of neurosis
Will we awake from this negligent narcosis?

Will we avoid a natural selection?
Do we have the right to survive the failures?
Nature, its force - the scales unbalanced
What's the next step?
How do we evolve?

Can we avoid a natural selection?
Do we have the right to survive the failures?
Nature, its force - the scales unbalanced
What's the next step?
What can we resolve?




"Oh my god, we're a broken home and I'm too drunk and they're to dumb to channel it into art."

Kategori: Film



Jag avskyr verkligen, verkligen Family Guy. Därför är det förvånande att jag två säsonger in i American Dad konstaterar att jag verkligen, verkligen gillar vad jag ser. American Dad handlar om CIA-agenten Stan Smith. Urkonservativ, vapendyrkande patriot med Bush och Reagan som personliga hjältar. Hans fru Francine är den idealistiska femtiotalshemmafrun anno 2000, som trots sin helylleframtoning har en bakgrund som hårt krökande groupie. Deras dotter Haley är själva motsatsen till sin far i åsikter och framtoning, med peacemärke runt halsen och allt medan sonen Steve (trots sitt namn) är en riktig nörd som diggar rollspel och försöker leva upp till pappa Stans machoideal. I huset finns också guldfisken Klaus, en illasinnade tysk hjärna opererad in i fiskkropp samt förälskad i Francine. Min favorit Roger är en rymdvarelse som en gång räddade Stans liv och göms därför av familjen Smith undan myndigheterna.
Eftersom jag är en stofil gillar jag satiren över de paranoida och fascistoida sidorna av det amerikanska samhället, även om den inte är det mest träffande jag sett. Satiren är också mer framträdande i första säsongen med Stan of Arabia som given höjdpunkt, medan det i säsong två förpassas till sidovagnen framför mer allmängiltig soffhumor. Trots det håller American Dad hög standard bägge säsongern igenom.
Eller för att skaka liv i Ingos legendariska röv-o-meter - fyra ludna raggararslen alternativt tre dove-lena damstjärtar i snittbetyg.



 

 

 

 

 

Vulgata

Kategori: Dikt och Rim




I petruskorsets skugga
En dans kring den gyllne kalven
Rulla undan stenen
Hör basgången eka genom tempelvalven

Klyv det sälta röda
Den brinnande busken inför min syn
Flyt som bylten i vassen
Fall från himmel som mannagryn

Kalla det mirakel
Vad som nyss var lamt står
Kalla det underverk
Det man trodde dött bara går

Kristus var en snickare
Så passande då att spikas fast
En skål i graalen
För var synd, för varje ljuvlig last

Inför köttets altare
Fall på knä framför mig
Min stav och min käpp
Låt dem trösta dig

En hetsig häroldsritt
Din vulva mot min vulgata
En stilla herdestund
Längs detta piskregnets golgata







Tills Döden Skiljer Oss Åt

Kategori: Serier




Jag får ett mycket trevligt mail från Apart Förlag.
Jag går med glädje det nystartade förlaget till mötes med frikostigt reklamutrymme

Den 7 maj, i samband med SPX11 på Kulturhuset i Stockholm, släpper nystartade Apart Förlag AB The Walking Dead vol 1 — Tills döden skiljer oss åt.

The Walking Dead är en av de senaste årens största succér på den amerikanska seriemarknaden. De olika samlingsvolymerna ligger ständigt högt i topp på bokhandlarnas försäljningslistor och serietidningen vann 2010 en Eisner Award (seriemarknadens Oscarstatyett) för ”bästa löpande utgivning”.
The Walking Dead har även gett upphov till den Golden Globe-nominerad teveserien med samma namn. TV-versionen har fått en miljonpublik världen över och släpps på svensk DVD och Blu-Ray den 18 Maj (SF).
Spelbolaget Telltale Games (»Monkey Island«, »Sam & Max« och »Wallace & Gromit«) arbetar för närvarande på ett TV-spel baserat på
The Walking Dead som släpps i höst.
Men nu släpps alltså originalet till fenomenet i sitt ursprungliga format: som en tecknad serie.

Klicka dig till www.apartforlag.se för mer information!

”… antagligen det mest blodisande som berättats i zombiegenren.”
Fredrik Strage, DN

”The Walking Dead är en av de absolut bästa serier jag läst det senaste året.”
Rikard Karlsson, shazam.se









Profetiskt Nyspråk

Kategori: Allmänt








Prolerna, som normalt var likgiltiga för kriget,
höll på att piskas igång till en av sina
återkommande patriotiska extaser.
Liksom i samklang med den allmänna stämningen hade raketbomber
dödat fler människor än vanligt på sista tiden.

"Ni har säkert hört rykten om Broderskapets existens.
Utan tvivel har ni skapat er en bild av det.
Antagligen har ni föreställt er en vidsträckt underjordisk värld av
konspiratörer som har hemliga möten i källare,
klottrar meddelanden på väggar,
känner igen varandra på kodord eller någon särskild åtbörd.
Det finns ingenting sånt.
Broderskapets medlemmar kan inte känna igen varandra på någonting,
och ingen enskild medlem kan känna till fler än några få andra.
Inte ens Goldstein själv, om han råkade i händerna på tankepolisen,
skulle kunna ge dem någon komplett medlemsförteckning,
eller upplysningar som kunde hjälpa dem att få tag på en komplett förteckning.
Det finns ingen sådan förteckning.
Broderskapet kan inte utplånas därför att det inte är någon organisation i vanlig mening."

-G.O.