Dark Places

Böcker / Permalink / 6



I have a meanness inside me, real as an organ. Slit me at my belly and it might slide out, meaty and dark, drop on the floor so you could stomp on it. It´s the Day blood. Something´s wrong with it. I was never a good little girl, and I got worse after the murders. Little orphan Libby grew up sullen and boneless, shuffled around a group of lesser relatives- second cousins and great-aunts and friends of friends- stuck in a series of mobile homes or rotting ranch houses all across Kansas. Me going to school in my dead sister´s hand-me-downs; Shirts with mustardy armpits. Pants with baggy bottoms, comically loose, held on with a raggedy belt cinched to the farthest hole. I was not a lovable child, and I´d grown into a deeply unlovable adult. Draw a picture of my soul, and it´d be a scribble with fangs.



Ah, Flynn är en ny favorit. Huvudpersonen Libby i Dark Places är enligt standardmått i självhjälpstider en högst osympatisk offerkofta. Men precis som i verkliga livet är det i hennes fall liksom flera av karaktärerna, just deras brister som gör dom såväl sympatiska som intressanta.
Liksom Vass Egg är DP en ganska ångestladdad historia förklädd till en thriller/deckare. Fast här inte fullt lika mörk som föregångaren, och ärligt talat saknar jag skräckhålestämningen som Vass Egg hade. Å andra sidan är DP mer välskriven, med personporträtt som inte släpper greppet och en okonstlad men fängslande berättarstil.

Dark Places är berättelsen om familjen Day, småbönder på ruinens brant i mitten av åttiotalet. Ensamstående mamma Patty gör sitt bästa för sina tre döttrar samt enda sonen Ben. Mellan varven dyker också gamle pappsen Runner upp och gästspelar, bara för att snart åter tona ut i en kringflackande karusell av superi och skulder.

Ben börjar i femtonårsåldern bli ganska less på sitt liv som bondson i lurkiga kläder och få framtidsutsikter, tröstar sig med Venom och Maiden, när han inte städar skolan för att få ihop extrastålar. Han dras till nya umgängen där han inte heller platsar in, utan mest blir en driftkucku. Men där det åtminstone finns bärs och holk att döva tristessen med.

En dag finner man Patty och två av döttrarna brutalt mördade, Endast Libby klarade sig genom att gömma sig i en garderob. Längsmed väggarna har tecknats pentagram och liknande ockulta symboler. Ben döms för morden, mest utifrån sjuåriga lillasyster Libbys vittnesmål. I samma veva går satanistryktena som en löpeld genom hjärtlandet, och flera uppmärksammade fall knyts till hin håles förmodade anhängarskara.

När boken tar sin början är lilla Libby fullvuxen. Inte bara hennes uppväxt har präglats av morden, även hennes vuxendom, då hon aldrig egentligen kommit vidare, bearbetat traumat, utan istället levt på andra människors välgörenhet i perioder då morden uppmärksammats. En välgörenhet som nu anses sinats för gott, ersatts av färskare överlevare av diverse groteska upplevelser.

In träder Lyle och hans Kill Club som en räddande penningkälla; en klubb för folk (eller snarare unga män) som är nördigt besatta av diverse mord, bland annat morden på familjen Day. Desperat efter stålarna går Libby med på att träffa Kill Clubb och sälja av lite sjyssta prylar från mordplatsen, typ nallar som tillhörde hennes systrar.

Väl där chockas Libby över hur utbredd övertygelsen om hennes bror Bens oskuld de facto är; hur det är allmänt vedertaget i de flesta kretsar att det hela var ett justitiemord i svallvågorna efter satanistpaniken, och inte minst hur Libby själv coachades hela vägen fram till vittnesbåset av välvilliga barnpsykologer och karriärkåta lagvrängare. I förevändningen att hon egentligen gör det för stålarna, börjar Libby snart efterforska lösa trådar i fallet, möter folk som på ena eller andra sättet hänger ihop med historien.

Dark Places är stark i sin klasskildring, kanske rentav revolutionerande för någon som förvirrat brukar fråga sig hur det kommer sig att vissa söker sig till destruktiva sammanhang eller knarkar knark. Vartannat kapitel utspelar sig i Libbys sökande efter svar i nutid, vartannat skildrar mamma Patty och sonen Ben de ödesdigra dagarna och timmarna innan morden. Något som lätt leder till febrilt sidvändande och rödlästa ögonvitor.

Boken är också en intressant iakttagelse kring moralpanik, i  Dark Places fall påstått satanistiska ungdomsrörelser under ett åttiotal där samtidigt Reaganomics faktiskt på allvar mördade den amerikanska småbrukartraditionen en gång för alla. Alltså ett reellt hot ställt mot ett ihopfantiserat.
Det finns också i berättelsen en kritik mot sexuella övergreppsfall som tyvärr har haft drag av häxprocesser över sig, levererat med en nästan oförskämt underhållande svart humor. Flynn hinner också med en smärtsam skildring över hur mytbildning och brännmärkning av enskilda avvikare gärna sätter sin prägel på småstäder, liksom folket som bor där.





Sleep Now In The Fire

Musik / Permalink / 0




 

The world is my expense
The cost of my desire
Jesus blessed me with its future and I protect it with fire

So raise your fists and march around
Dont dare take what you need
I'll jail and bury those committed
And smother the rest in greed

Crawl with me into tomorrow
Or i'll drag you to your grave
I'm deep inside your children - They'll betray you in my name

Sleep now in the fire


The lie is my expense
The scope with my desire
The party blessed me with its future and i protect it with fire

I am the nina, the pinta, the santa maria
The noose and the rapist, the fields overseer
The agents of orange
The priests of hiroshima
The cost of my desire -Sleep now in the fire

For it's the end of history
It's caged and frozen still
There is no other pill to take
So swallow the one that makes you ill

The nina, the pinta, the santa maria
The noose and the rapist, the fields' overseer
The agents of orange
The priests of hiroshima
The cost of my desire - Sleep now in the fire





Mary

Dikt och Rim / Permalink / 0




Så satt hon intill ljuset
Ett flöde i flackande sken
I öster tordöns muller
Sjöytan krusas av en vild och nyckfull vind


Hör spetsen skingra bläcket
Raspar tätt emot ark
Berättelsen kräver att bli skriven
Om det som sammansys och i ovädersnatt ges liv


Hon hålls så hårt kvar där
Om än blick i dunklet grumlas
Vem utom hon kan hitta rätt
Leda stigen till den blinde mannens hus


Hon trotsar envist sömnen
Skriver tills fingrar domnar av
Efteråt hon hörs berätta;
Det var som om orden från någon annanstans kom





Till top