stewe

Korthugget

Kategori: Böcker

 
 
 

Providence Act 1
Alan Moore och Jacen Burrows tar sig an HPL ännu en gång. Eftersom jag tyckte att deras förra Lovecraftsamarbete, Neonomicon, var en av de mest lyckade tolkningarna av Lovecrafts mytologiska idévärld, var mina förhoppningar inför Providence hyfsat stora.  Jag är väl inte besviken så här i efterhand, men kanske småsnopen.
Providence är inte alls lika direkt i sitt berättande som Neonomicon utan mer långsamt litterär och bygger på stämningsfulla och mystiska antydningar. Det gör att ”Providence Act 1” känns som en enda lång upptakt till vad som kan komma bli. Som jag skrev i recensionen av Neonomicon så har Alan Moore förstått att en delförklaring till att Lovecrafts skräckskildringar var och är annorlunda och fascinerande beror på att de bitvis bygger på starka fixeringar och fobier kring sexualitet och ras, men också en djup avsky och rädsla för den moderna världen. Det är något som Moore spinner vidare på i Providence och det ska blir väldigt intressant att se vart berättelsen tar vägen härnäst.  

 

 


Get me Roger Stone
En dokumentär som till stora delar berättas av Roger Stones politiska fiender – och blir väl därefter. Stone är enligt sina motståndare inte bara en skum kampanjledare som verkade framför och bakom kulisserna både när det gäller Nixon, Reagan och nu senast Trump, utan är också skyldig till allt från att ”lobbying” fick ett fäste i politiken, till att såkallade ”superpacs” blivit en realitet.
Själv är jag mer skeptisk till förklaringar och personporträtt värdiga en Bondskurk med sikte på världsherravälde; jag gissar på att de ovanstående skumraskmetoderna vuxit fram i växelverkan mellan aktörer på hela det politiska spektret. Det är sällan någon enskild figur som är roten till allt ont.
Roger Stone själv omfamnar dock helhjärtat imagen av sig själv som ärkeskurk och vill gärna bli presenterad som Mörkrets Furste. Det hjälper till att göra det här underhållande (och bara bitvis lärorika) spektaklet väldigt sevärt, även om det redan gått inflation i antalet Trumprelaterade dokumentärer.
(Netflix)

 



Brott
Jag började ju lite bakvänt med att läsa Ferdinand von Schirachs andra novellsamling Skuld först. Kanske tur det, inte för att Brott är en dålig samling berättelser, men de är inte alls i samma klass som Skuld. Dels så är de inte lika mörka, de dras också med en större ballast politisk korrekthet än Skuld, där det bara märktes ibland. Därför bjuds det på överintelligenta lillebröder i en kriminell klan och renhjärtade rånare som smälter hela rättsväsendets hjärta. Även om vissa av novellerna är menade att vara humoristiska så är det oftare fånigt än roligt. Båda Schirachs novellsamlingar är läsvärda, men jag rekommenderar helt klart det avskalade och mörka i Skuld framför lättsammare Brott.

 
 
 

Harrow County

Kategori: Serier

 
 

En gång i tiden plågades Harrow County av häxan Hester. Från början var Hester en helbrägdagörare, men snart dog boskap i hennes närhet, markerna drabbades av missväxt, märkliga ritualer förekom och omänskliga varelser kom fram ur skogarna för att samlas kring Hester.
 

 

Till sist blev det för mycket för byborna och de gjorde processen kort (eller snarare hyfsat lång) med Hester genom att skjuta, hugga, slå, hänga och slutligen bränna henne. Medan häxan dog utropade hon ett löfte om att en gång återvända och hämnas.

 
 

Arton år efter häxans död drömmer bondflickan Emmy mardrömmar om den gamla eken, vars brända och vridna siluett syns genom hennes fönster. Emmy bor som ensambarn på gården med sin far. Fadern är bekymrad, för på sistone har djuren börjat insjukna och dö.
Emmy ger sig ut på vandringar i naturen, där hon finner ett talande skinn av en flådd pojke. Han blir hennes följeslagare och beskyddare. Sakta börjar Emmy märka att trakterna vimlar av såkallade ”Haints” (slang för osaliga andar, illvilliga väsen, oknytt, etcetera) och att hon själv håller på att förändras.

 

Harrow County är skriven av Cullen Bunn och storstilat tecknad av Tyler Crook. Själv har jag sträckläst varje ny samlingsvolym i takt med att de släppts, och det är väl minst sagt ett gott betyg från min sida.
Det jordnära och på samma mytomspunna södern, mixen mellan realism och magi, känns både bekant och lyckas överraska på samma gång. Att förutse vad berättelsen tar vägen i de första fyra volymerna har varit svårt, trots att både karaktärerna och berättelsernas vändningar ibland är ekon av sådant jag redan läst.
 

 

Särskilt mycket skräck är det egentligen inte, mer stämningsfullt och ibland sorgset. ”Southern gothic” och Mike Mignola i lyckad kombination skulle man kunna säga. Extra plus för att volymerna hänger ihop och bör läsas kronologiskt, men samtidigt är befriade från cliffhangers, så att varje bok kan läsas fristående.
En omedelbar favorit.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gratisläsning

Kategori: Serier

 
 
 

Janne Karlsson(också känd som Svensk Apache, Frälsaren, Ullaredsfantasten) fortsätter att bjussa på gratis serieläsning helt utan knussel. Allsköns skojigheter och handfasta tips för en livlösare tillvaro plockas fram ur de digra arkiven. Bloggen finner du H Ä R

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Caliban

Kategori: Serier

 
 
 



 
 



 



 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

The Pro

Kategori: Serier

 
 
 



 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Previews from Uruk

Kategori: Serier

 

 


 
 
 
 

 
 

Two previews from the upcoming graphic novel Roba from Uruk 3
By the mighty Cadial

 

 

 

 
 
 
 
 

Svensk Apache 2017

Kategori: Serier

 
 
 
 

SOULWHORE is the title of 2017:s first Svensk Apache publication.
This blood soaked chapbook contains 16 brutal poems by the US writer Victor Clevenger and it´s fully illustrated by Janne Karlsson. Get your own copy here:
Lulu

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Interview with the one and only Cadial

Kategori: Serier

 

 Hi there buddy, I just finished reading your latest graphic novel Roba from Uruk: Destruction of Uruk. I enjoyed the last one, Bob the Ripper, but I really loved this one. Such a beautiful artwork, better than ever. You must be very proud. How has the response from the audience been so far?

Hi Stewe! Thank you for asking, thank you for your own great contributions to Destruction, and thank you for the nice words; it's a very good feeling if people like my work!
Well, the reactions so far have been positive, and I think it's mainly because of the art work. Mostly I've heard that both the art work is better and that the story is easier to follow than in Bob the Ripper, but I've heard the opposite too, that the art work was better in Bob the Ripper. I don't want to argue about it; I just know that I tried to make my best in both of them. 

 

 

Tell the fans a little about yourself.
You live in Israel but you were born and raised in Sweden, right?

Right. I was born in Trollhattan, Sweden, an industrial town at the time with 50 000 inhabitants. 6000 worked in the car factory SAAB and 2000 made up the working force at VOLVO Aero. The rest of the guys in and around the town delivered things for SAAB; one industry made car chairs, another tires.
Out of my 22 classmates in the 9th grade in school, 18 ended up at SAAB in one stage or another in their working carrier.  I worked in 3 different industries right before and after the army; then I started to travel and study.
I hated Trollhattan and promised myself never to come back.  I've been to all of Western and South of Europe, South East Asia, China, Nepal, Madagascar, South America. I lived in Germany for 3 years and in Spain for 4 years. One of my trips brought me to a kibbutz in Israel where I worked as a volunteer (something I recommend to everyone: pick fruit from the trees during the day and party in the evening!), then 11 years in Jerusalem, 10 years in Eilat. Although I survive in 6 languages I don't enjoy learning and speaking different languages, it's just a cultural necessity.


 

When were you last in a fight and who won?

Haha! My lawyer advised me to keep this answer short, and not to comment on recent incidents! I've got a background in Tae Kwon Do and used to train with some very good guys... add some booze to that and you'll get Mr Hyde! Like you said once, Stewe: To be proud of your old scars it's getting more and more difficult!
Anyway, here's a favorite from 1983: Place: Trollhattan, center. Probably November, Friday at 22.00. I went out with two bottles of wine and wanted to eat at the local Chinese restaurant with two friends. No, they didn't let us in, we were to drunk. Back to the center, without any friends (where did they go, anyway?) I spotted a bunch of punk rockers in cool black leather jackets with a big skull on the back of each and every one. I'd never seen the guys before. Fuck them; colored hair, Mohawk Indian. Did they want to take over Common Turf? I had to check it out! (screaming)  -YOU! LISTEN! YOU WITH THE BLOODY SKULLS ON YOUR BACK! COME OVER HERE! (No reaction.) 
-I SAID YOU WITH THE SKULLS! COME HERE!
Suddenly all four of them rushed in my direction, followed by their tiny little groupie girlfriends. They formed a half circle around me and one of the guys said a cool thing: We are four guys with skulls on our back, who exactly did you mean? Fast, from the left, a guy hit me in the face. With Bruce Lee speed (some of my Tae Kwon Do friends really believed he would rise from the grave in 1983, 10 years after his death, better than ever!) I didn't punch the guy who punched me, but the guy to the right instead. Surprise! Knock down! Only three left! All three of them started to kick me; I was pushed back and blocked their kicks and punches. And now, just like in an American movie: Two police cars came from nowhere, the officers jumped out of the cars, took control of the situation and forced all of us to put our hands against the cars (it WAS a movie!).
I was separated from the punks and had my own car. Checking if I had any weapons on me the officer asked me what happened.
-Those monkeys attacked me! He turned his head and watched the three guys with the skulls on their back, and with their Mohawk hair black, orange and green. Yeah, said the officer. Where do you live? Go straight home right now, ok?!
The three punks were taken to where punks belong, inside the police cars and driven away to the arrest! Wohoo!

 

Are you already plotting the next graphic novel, is there something you can reveal for us? Will Roba, Viki, the Crow and Ishtar return? Have we seen the last of Bob the Ripper? 

I'm currently working on a collection of short stories, called Tales from Uruk. The stories are between 6 and 12 pages long and feature Roba in small dimension crashes, dreams and magic situations, and she will meet people from all times, places and different cultures. The first short story is finished, and it will be printed in the Swedish fanzine Ebola 3, hopefully out in a few months. In that story Roba meets a Jew in the middle of an East European pogrom...The second short story, on the drawing table for the moment, takes Roba to Old China, where she watches a slave being whipped by her master...
A fun thing with short stories is that it's possible to send to different comics anthologies, and then collect all of them and print as Tales of Uruk. Last year I had short stories in (the Swedish) Plutonium Comics, Ebola and Home Made Comics. 
Regarding the next graphic novel: Yes! Roba, Viki, the Crow and Ishtar will return! Bob will not be a part of that one, either. The tension between Uruk and Babylon isn't over, neither in the world of Mankind or in the world of the Gods!
This might be hard to explain; but I dream up most of the chapters in the graphic novels as well as in the short stories. When I need a story I just go to sleep, wake up in the middle of the night and write i down. Sometimes it works; sometimes I have to alter stuff in the dream to fit the story.


When I read your work, some of the great French comic writers come to mind, especially in the cosmic and surreal parts, but the constant topless Roba also reminds me of Axa by Romero. What were your main influences to start writing your own comics and has it changed over the years? 

Romero is a great artist, and for me he's the best artist on Modesty Blaise. I've read all the Modesty Blaise stories in the Swedish Agent X9. 
Axa I'm familiar with as well, maybe 10 or 12 adventures, in Spanish. Both these heroines were written for the British daily press, which is sad, because I think Romero would be so much more fun to see if he would be given the same freedom with the page layouts as all the French, Spanish and Italian guys had in Metal Hurlant and all the other copycat magazines in different countries. I saw one Axa in color (Swedish Magnum??), where Romero was allowed to do the layouts as he wished to, but it was quite stiff; he's been forced into the small ugly daily strip panels for all of his life, and he isn't able to get out.
My real comix heroes are Crepax and Esteban Maroto; Crepax because he's a psycho and Maroto because his fantasy worlds are so fantastic! I like all the  Metal Hurlant-guys too, who draw in a more or less realistic style; Caza, Druillet, Manara, Bilal...
Back to Roba being topless I think it comes from another comics I liked a lot in Agent X9; Garth, and his own goddess Astra (Garth is only readable when it's made by Martin Asbury!).
But my inspiration comes from outside comics too. I like a lot of mainstream art; Name a painter and I've got a book of him (always a he!) in my book shelves. I think both Astra's and Roba's decorative hair are highly influenced or Art Noveau.

 

Last but not least: you teach music as a living, name five records that changed your life? 

Yes, I've been teaching guitar for more than 25 years; classical, rock, blues, folk, fingerstyle, flamenco...This question is really a kind psychoanalysis! The first albums I listen to a lot was from my parents collection. Johnny Cash; San Quentin stands out. My parents liked Elvis and country. For me today, Johnny Cash is still good!
The very first album I bought on my own was Kiss: Hotter Than Hell, and it was a proof that cool covers sell albums! It was 1974 I think, I was 10 or 11 years old and in to horror comics, and their costumes and makeup hit me! Kiss opened up the door to Hard Rock, and from there I bought things from Deep Purple, Black Sabbath, Led Zeppelin, AC/DC...
At the local library for kids and youth I used to sit and read Tintin, Asterix, Lucky Luke while listening to the Swedish band Nationalteatern: Livet ar en fest. I think they got their message through: There's a class struggle going on and I was born on the losing side.
A few years later came the Punk, and Ramones: Rocket to Russia. The punk made a lot of kids all over the world buy an electric guitar, and to learn the one and only Power Chord that you need in life! I bought my first guitar at 13.
After the army service in Sweden I started to travel a lot and met a lot of people who listened to Hippie Music and more 60s and 70s in general. Neil Young's Harvest was the album that opened up the door to folk music; Peter Paul and Mary, Nobel Prize winner Bob, Simon and Garfunkel. Then came Janis Joplin, The Mamas & The Papas...and inside this Woodstock bunch I finally found Jimi Hendrix; who was a major influence on the hard rock bands I started listening to as a kid, but didn't really reached out to. It's interesting how all roads lead to Rome!

Thanks Cadial for a really great interview.  Buy your very own copy of The Destruction of Uruk by mailing: cadial33@hotmail.com

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

 

 

 

 

The Bones of Nirvana

Kategori: Serier

 

Det här är riktigt svinbra
Köp ditt exemplar
H Ä R

 
 
 
 
 
 
 
 

Neonomicon

Kategori: Serier

 
 

Neonomicon tar sin början med prologen The Courtyard som handlar om en federal agent under täckmantel som utreder en våg av Lovecraftianska lustmord med olika förövare men med exakt samma tillvägagångssätt. Detta startar en händelsekedja som sedan följs upp i Neonomicon, där två andra agenter tar över fallet och spanar vidare på langaren Johnny Carcosa, punksångerskan Randolph Carter, med flera.
Många är det som använt och använder sig av Lovecraft mytologi, liksom lånar från författarna som han influerade och de han själv influerades av. Just när man tror att kulten nått sin kulmen så dyker det upp något nytt, som True Detective till exempel.   

 


Alan Moore lyckas, som många gånger förr, att göra något helt eget av det hela och resultatet är smått omistligt. Liksom Michel Houellebecq har Moore insett att under Lovecrafts skenbart rationella och stramt viktorianska yttre vilar djupgående tvångstankar kring ras och sexualitet.
Jag tror att ingen som slår upp den här berättelsens första sida fullt ut kan räkna ut var man kommer att hamna på sista sidan, bara det förhöjer läsningen. Inte så att det oförutsägbara har ett egenvärde, tvärtom kan den sökta twisten bli förutsägbar i sig självt, men Moore använder skickligt klichéerna för den här sortens skräck till att invagga läsaren i tron att allt är sig likt, tills det plötsligt blir sig väldigt olikt. Jacen Burrows bildkonst bidrar som synes till det kosmiska vansinnet.
 Rekommenderas varmt för de som uppskattar degeneration och perversion, nördiga referenser, krypande obehag och krälande skräck.

 

 

 

 

 

 

 

 

Litium

Kategori: Serier

 


När jag växte upp fanns det en hel del tidningar som blandade och gav såväl brett som smalt ur seriefloran; Magnum, Tung Metall, Epix, Actionserien med många flera. De fungerade som en inkörsport till exempelvis franska vuxenserier, eller som en introduktion för vissa serieskapare som hängt med sedan dess. För oss som inte var klassens stjärnor på engelsklektionerna var det en morot att plugga på för att kunna importera fortsättningarna.
Litium hamnar väl närmast de båda kortlivade skräcktidningarna Terror och Inferno, fast utan att riktigt nå upp till samma nivå. Hellblazer (ursäkta Constantine heter den numera) lever inte alls upp till fornstora dar och är sådär sterilt och trist tecknat som det mesta i jänkarväg är numera. American Vampire irriterar redan inledningsvis genom att försöka påskina att de gör något nytt av den trötta blodsugargenren, men blir snarare en påminnelse om vilka dussinmanus Stephen King kan spotta ur sig. Den enda som är riktigt intressant och bjussar på en personlig tecknarstil är The Wake.
Litium släpper årets fyra nummer på en gång, de jämför själva det med en säsong på Netflix. Ett klokt drag på ett sätt, man får en rejäl bunt läsning. Samtidigt så är det ju inte avslutande serier och väntan blir desto längre på nästa ”säsong”.
Trots det kommer jag att fortsätta att köpa Litium, om den nu lever vidare. Dels så är det en rimlig slant för 400 sidor späckat seriemagasin på svenska, något som har potential att utvecklas till något bättre. Om det kan leda till att ens en handfull ur nästa generation blir läsare, speciellt unga män, känns det värt att stötta.
Du finner hela årets Litium HÄR

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Marvel 1602

Kategori: Serier

 
 


Det är ett beprövat grepp att placera lite nötta trikåhjältar i diverse nya sammanhang och upplägg; Frank Miller lyckades lysande med att nystarta Batman genom att placera honom i en dyster framtid där han var en motvilligt pensionerad hjälte, åldrad och bitter. Samma karaktär omplacerades på ett ypperligt vis till 1880-talet i Gotham by Gaslight, som handlar om hur Jack Uppskäraren besöker staterna.
Marvel 1602 lyckas riktigt bra, karaktärer som Fantastiska Fyran, Scarlet Witch, ursprungliga X-men, Quicksilver, Peter Parker, Nick Fury, Daredevil, Black Widow har placerats i 1602 års england. Vissa karaktärer, som Doktor Doom eller Dr Strange, känns mer hemma i den här epoken än de egentligen gör i modern tid.
De andra har dock modifierats(!) något. Istället för att hanka sig fram som lagvrängare är därför Matt Murdock i denna tappning en glatt trallande trubadur - fast egentligen agent åt Nick Fury som är så att säga drottnings "sköld". Eller shield som det kallas på engelska, fyndigt nog.
Istället för astronauter som utsätts för kosmisk strålning är Ben grimm, Reed Richards, Susan och Johnny Storm 4 orädda sjöfarare som råkar styra in i ett mystiskt sken med sitt skepp "The Fantastick". Istället för mutanter kallar "Carlos Javiers" märkliga elever sig för Witchbreeds. Det är ganska skojigt, precis som Furys springpojke är en sympatisk ung man som heter Peter Parquagh och bor hos sin farbror och faster.





Som vanligt sitter Gaimans kunskaper i såväl historia som mytologi som en dask i nacken, medan vissa saker fungerar mindre bra. Det förklaras åt helvete för mycket och det dras tentakler till nutiden, vilket jag inte riktigt uppskattar. Jag hade gillat bättre att historien helt enkelt utspelas i årtalet 1602 (som serien ju heter!) utan att det måste utredas och klargöras in i detalj hur det kommer sig. Det gör att den sista delen av de åtta inte håller samma klass som de andra.
Neils fans kommer troligtvis inte att klaga iallafall. Och av självinsikt, eller medvetenhet om att liknande berättelser gjorts förr, märks intet i efterordet signerat Gaiman. Där berättar Neil istället om hur han under omläsningen av Marvel 1602 - för att kunna skriva efterordet- satte sig i en roddbåt vid sjön som ligger alldeles nedanför hans hus och paddlade ut till mitten av sjön. Där han låg och drev, läsandes tidningarna han själv skrivit 1-2 år tidigare.










We3

Kategori: Serier







Ni har hört det förr. Innan den första plogen smiddes så tillverkades hugg- och stickvapen för att slakta grannbyn innan de hann komma på tanken att slakta oss. Med krutets introduktion till västerländerna kom sprängämnen och skjutvapen. Nya häftiga sätt att ta kål på folk.
När elektriciteten uppfanns dröjde det inte länge förrän Elektriska Stolen följde i dess spår. När Einstein knäckte hela grejen om hur atomer klyvs och hur de kan användas till att ge oss energi utav bara helvete, tog det inte långt därefter förrän förintelse och död drabbade Hiroshima och Nagasaki. Och så vidare...

 


Om man då tänker sig att det fanns ett sätt att kunna kommunicera med vanliga husdjur och utrusta dem med cyborgliknande rustningar, hade det verkligen används till att bygga broar och underlätta för mänskligheten eller hade de –som grundstoryn i we3 är- används till systemets legosoldater och lönnmördare? Svaret är ganska givet.Men we3 handlar egentligen inte om djur, eller om teknik för den delen. Den handlar om makt och motstånd, överhetens syn på oss och om ditt eget val att vara en nyttig idiot eller inte.

 




We3 är en oerhört snabbläst och lättsmält stycke serie, men som ändå hinner berätta mycket på ett effektivt sätt. Bara djurens inbördes dialog är rent beundransvärd. Författaren Grant Morrison och tecknaren Frank Quitely har gjort ett minimalistiskt storverk som bör läsas i andetag snarare än sjok och som lätt fastnar i tankarna flera dagar efteråt.
Bosss!!
St!nk!!






 

L’alba dei morti viventi

Kategori: Serier

 
 


Hellborn kom förra året och är den hittills maffigaste utgåvan för oss prenumeranter. Utöver det cirka 240sidor feta albumet så medföljde en hel massa omslagskonst, bonushäfte och annat smått och gott som gläder samlarsinnet.
Hellborn hör till de bästa, kanske rentav allra bästa, albumen hittills. Hellborn är namnet på en fängelseö där interner avlider på morbida sätt och lite väl frekvent.
Dylan Dog skeppas innanför murarna för att luska och finner ett osedvanligt grymt system under den obarmhärtige direktör Lugers ledning. En skönt mörk och melankolisk story med filosofiska fundering kring ondska, godhet, fångenskap och frihet. Den för Dylan Dog typiska humorn står kommissarie Bloch för, vars semestertripp till skottland berättas parallellt.

 

 


De Levande Döda är den allra första serien med Dylan Dog som tog Italien med storm. Det var också den första serien i Dylan Dogs egna svenska tidning under nittiotalet och den enda utgåva jag inte äger av de sex nummer som hann komma ut innan den gick i graven.
Trots att det gått dryga tjugotre(!) år sedan jag sist läste om mardrömsdetektivens möte med zombies så mindes jag allt helt och fullt. Det är ju ofta så det är; man kan inte för allt i världen komma ihåg det där seriealbumet som man gillade så i höstas medan man kristallklart minns något som gjorde starkt intryck under de formbara åren.
Det nostalgiska skimret förstärks av de olika efterorden som handlar om just Dylan Dogs introduktion för en svensk publik, författade av de som var med när det begav sig: Semics förlagschef, redaktören för Dylanblaskan och översättaren- som myntade det för Dylan Dog fans välbekanta uttrycket Fy för helvete!
Man påminns också om att översättare på den tiden, kanske speciellt hos semic och satellitförlaget, inte hade några problem med att frångå originalet för att i sitt tycke förbättra manuset eller bjussa på sin egen humor. Översättaren Anna berättar tex om hur hon ville att registreringsskylten på Dylans folkabubbla skulle lyda DÖD666 istället för DYD666, något som man förvisso kan ha sympati för. Men också hur hon skrev om italienska Barbieserier till svenska så att dockan fick mer skinn på näsan och hade ett jobb istället för att vara en mjäkig sminkbrud. Det säger väl en del om kvalitén på en serie, att man kan skriva om hela manuset utan att själva bilderna avslöjar det hela. Men jag är ju samtidigt tacksam såklart att kvinnorna i min generation inte exponerades för Barbieoriginalet och formades till några plastiga melodifestivalmarionetter som gör märkliga ankminer framför telefonen och klär sin avkomma i chockrosa och glitter.
Ett album kanske mest för oss nostalgiker och de som vill veta hur sagan om Dylan Dog en gång började.


 

 Dylan Dog finner du hos Ades Media

 

 

 

Omslagskonst

Kategori: Serier

 
 
 
 
 
Tre klassiska omslag ur Epix katalog.

 
 
 
 
 

Click to read

Kategori: Serier

 
 

Emma på Boktradition har lagt upp Länken till serier signerade Janne Karlsson.
Läs! Njut! Våndas!

 

 
 
 
 
 
 

Bold Monkey

Kategori: Serier

 
 

Min vän och vapendragare Janne Karlsson saktar aldrig ner!
Hans senaste verk recenseras hos Bold Monkey

Som bonus bjussas det också på en intervju med demonillustratören ifråga.
Läs!  

 

 

 

 

 

 

 

 

Only the Dead

Kategori: Serier

 
 
 

Only The Dead är dikter av Wolfgang Carsten illustrerade av Janne Karlsson. Köp ditt exemplar via Svensk Apache.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

Mater Morbi

Kategori: Serier

 
 
 
I det senaste albumet möter vi en döende Dylan Dog. Han tas han in på ett sjukhus där allting inte står rätt till och härjas i drömmen av mörka visioner. Ingen av läkarna kan precisera exakt vad Dylan lider av, ändå blir han snart allt sämre. Snart finner han sig öga mot öga med Mater Morbi - alla sjukdomars moder.
Ännu en lyxig utgåva med läsvärda artiklar och porträtt av upphovsmännen som bonusmaterial. Ännu ett stycke skräckserie som sträcklästes. Ännu ett måste för alla vänner av mardrömsdetektiven.


 
 

Prenumerera

 

 

 

Deliverance

Kategori: Serier

 
 
 
 
 
Äntligen...
En punkdrunk-pastors pisspredikan, en mäskmessias maniska mantra, nedtecknad och återberättad för en degenererad pöbelpublik och allmänt alkade aspergeradepter.

Janne Karlsson meddelar:
"JAG ÄR FRÄLSAREN har nu nedstigit från tryckeriet. Linköpingsbor kan även köpa den på bokmässan på länsbiblioteket den 20 sept. Detta är alltså Den Ocensurerade episodsamlingen. Hundra sidor utanförskap. Limbindning. Proffstryck och ett jäääävla hålligång."

Sex, snusk och desperation. Din för 150 spänn och då ingår porto och frakt.

Köpes enklast genom svenskapache@gmail.com