stewe

The Woman

Kategori: Film






"Vi är systrar åter tillsammans

Bergtagna och slagna i järn

Kallar den stjärnlösa natten

Är vi döttrar och kärl för din själ"


Filmens början är fantastisk i all sin hedniska brutala skönhet. Den namnlösa kvinnan kämpar med ett djur om en grotta och vinner kampen. Hon väser, blöder och visar tänderna. Följande förtexter är även de bildsköna men samtidigt olycksbådande, likt ett omen om vad som komma skall.

 

 

 

 

Advokaten och den ack så typiske Amerikanske Familjefadern Chris Cleek är ute på jakttur och får syn på en vildmarkskvinna vid en bäck. Han fångar snart in henne och fängslar henne i sin källare. Där tar han följdaktligen ner hela kärnfamiljen och förklarar att de tillsammans har en viktig uppgift framför sig; att få vildkvinnan tam. För springa runt helt förvildad och ociviliserad är inget Chris Cleek accepterar.

 

 

 

Visst är det lågbudget gjort, men det passar utmärkt. Chris påminner utseendemässigt om Will Ferrell/W Bush vilket faktiskt gör honom olustigare än det låter och Pollyanna McIntosh knäcker fullständigt i huvudrollen som den namnlösa kvinnan. Alla inblandade skådespelare är skitbra. Allt är skitbra.

 

 

 

 

Skräckfilm? Trots chockeffekter och mörkertema ser jag The Woman som en svart komedi, där inte skrattet fastnar i halsgropen utan naglas dit av en kantig glasskärva. Något som förstärks av det malplacerade men ändå så passande soundtracket. Det jäser av politiska och moraliska undertoner där outtalade fysiska och psykiska övergrepp hela tiden gör sig påminda.

 

 

 

Några av de mest obehagliga scenerna - som när en grupp pojkar håller fast och försöker dra av en liten flicka trosorna- sker mest i periferin, medan blodslamsor och köttandet snarare ger en lugnande känsla, som något man känner igen, i en film som i övrigt är högst oberäknelig och hänger kvar i bakhuvudet som en elak dröm.

Se den.

 

 

 

 

 

 

Cockney Reject av Jeff Turner & Gary Bushell

Kategori: Böcker



"Oi is bootboy music for the working class

And if you ain´t working class you´ll get a kick in the bollocks"

-Stinky-


 

Det är lite svårt att greppa att Jeff Stinky Turner bara var runt femton bast när Cockney Rejects slog igenom; varpå turnéer med göka, kröka och tilltagande våldsspiral tog fart. Vissa växer upp snabbt antar jag.

Men det är inte det enda som skiljer den här rockbiografin från övriga jag läst, i en bransch av sex droger och rock n roll ligger fokuset i Rejects berättelse på dispyter och ultravåld, helst fotbollsrelaterad sådan. På grund av ett tidigt ställningstagande för West Ham fick snart de knappt byxmyndiga punkrockarna en följesvans av hårdföra firmagossar i tjugoårsåldern - veteraner när det kom till den brittiska klassikern att riva fotbollsläktare och sträcka 2 fingrar åt Snuten.

Problemen som följer med detta redogörs utförligt, men samtidigt med en skopa slagsmålsromantik och ett gott öga tilll att ställa till trubbel. Befriande, kanske speciellt i ett land där man förväntas tycka att folk som vill ses på avskilda platser för att kämpa för sina lagfärger är ett stort samhällsproblem.

 

 

 

 

They were all right about it, but the little shorte-arse manager was bang out of order.

He said, "If you could ever be as big as this boys, you wouldn´t take the piss." Here we go!

I said, "Who are you fucking talking to, you ignorant cunt?" His bottle went and he kept walking, but because we were really lagging we couldn´t let it go. To our minds, he was taking liberty so we followed them into the studio. By now, the band was up on the stage and the cameras were rolling. We were so pissed we didnt´t care. Mick went up to the manager and jerked him by the shirt. This fella was screaming, "Fuck off, get away from me, get away from me!"

One of us, I won´t say who, stuck a cut-throat up to his neck and said, "You dirty little cunt, you fucking mess with us and I´m going to put this right into your jugular."

 

Det sköna med Turner är att han inte ber om ursäkt för någonting, mer än där det känns befogat. Han har kvar samma arbetarklassvärderingar och East End- kodex som präglade Cockney Rejects då: vi skiter i om du är skivbolagsboss, Billy Idol eller journalist - uppför dig anständigt eller åk på en smäll.

Med tiden fick ju Rejects för sig att de skulle bort från punkrötterna och började lira någon slags tafflig variant på hårdrock, och med det tappar boken i tempo, innan Stinky och bandet hittar tillbaka till dit de hör hemma. Inte så att det valet är något jag missunnar dom men något blodfattigare blir det absolut jämfört med upptågen i karriärens början.

 

 

 

 

Finally we were dragged off. We went back to the changing room and wrecked it. I don´t know why we did it, we just did. We just thought, Fuck it, smash it up. The furniture, the light bulbs, all the fixtures and fittings got trashed. It cheered us up a bit. Then we trooped out of the place. And that´s when we realised we were potless. We didn´t even have our tube fare home. The BBC people locked up our gear for us and we had no choice but to get the underground and bunk over the barriers at Plaistow. We´d just done Top Of The Pops and now we´re climbing over the fucking barriers with some old Jamaican fella shaking his fists at us going, "Where´s your ticket money?" The glamour of pop stardom, eh?


Jag uppskattar självbiografier som inte förskönar. Där författarna inte gör sig själva till ofelbara hjältar i efterhand. Som inte försöker polera upp hur snacket låter när man ryker ihop med någon. Och det gör ju inte Turner i sin historia; Rejects var ett rövarband av oborstade och kaxiga rännstensungar och skäms inte för det heller.

Som kanske utdragen avslöjar är boken skriven på cockneydialekt men är inte för dens skull svårläst. Kapitlen är korta och utan krusiduller precis som det ska vara i sammanhanget.

Rekommenderas!

 

 

 

Relaterat

 

 

 

 


Förvriden

Kategori: Dikt och Rim






Jag bär ett ärr på bröstet
Där mitt hjärta en gång satt
Ändå är det vid Dödens bräde du finner mig inatt
Kom och se hur han spelar mig matt



Du vakar bakom grindar
För att kräva mig på guld
Mitt liv det är ett dagbrott där du vaskar efter skuld
Silar maggots i multnande mull



Själve satan stampar takten
Med bockafot och svans
För stråken över strängstall till en vild och yster dans
Aldrig vill jag mer nån annanstans



Jag ser dig spotta sladder
När du skitsnack vida sprider
Hur du ställer dig till doms när ångest hårt mig rider
Ännu en gång står sanningen förvriden



Är du sån som villigt följer
Igenom råttfångarens portal
Född död eller levande begravd; det är ett aktivt val
Att raderas ut i systemets marginal



Du ser mig gå längs väggar
Där trottoaren är för bred
Jag höjer stolt min nacke fast min väg är krum och sned
Som om jag vore något du inte är









Dödshimmel Dagas

Kategori: Dikt och Rim


 



Du har tolkat glömda skrifter
Lagt pussel i hud och benskärvor
Låtit kniven tala i dömdas dalar
Karvat din flagnande ryggtavlas fjäll


Jag ser din dödshimmel dagas
En interdimensionell sfärkollaps
Jag ser din dödshimmel dagas
När uråldrig bryter eoners barriär


Den svarta gestalten vid din sängkant
Står där när du vaknar om natten
Korset i fönstret kastar sin skugga
Över golv där stegen hörs men inte syns


Jag ser din dödshimmel dagas
Till hymner av åska och blod
Jag ser din dödshimmel dagas
När uråldrig bryter eoners barriär


Det här är köttet som löses upp
Det här är vävnadens sönderfall
Du kapsejsar inåt och flyter ut
En blöt fläck på en ökenkontinent

 

 

 

 

 

An emotion suspended in time. Like a blurred photograph. Like an insect trapped in amber.

Kategori: Film






En historia som utspelar sig under spanska inbördeskriget. Föräldralöse Carlos anländer till ett barnhem mitt ute i öknen, för barnen vars vänstersinnade föräldrar stupat eller avrättats i kampen mot fascisterna.
En odetonerad bomb har borrat sig ner på innergården och vittnar om oroligheterna som kryper allt närmre den fristad som barnhemmet utgör. Men Carlos märker snart att även barnhemmet döljer sina hemligheter. En pojke är försvunnen och de andra barnen viskar om Den Som Suckar och smygande steg i de mörka korridorerna.
Egentligen känns
Devils Backbone/El Espinazo del Diablo lika malplacerad i kategorin skräck som Pans Labyrint gör i fantasyfacket. Trots övernaturligheter och en del blodvite är det här snarare ett spökbestänkt drama om ett ögonblick i fascismens skugga, sedd genom barnaögon.
Guillermo del Toro är en mästare.










Huldra

Kategori: Film



Läcker trailer för ny norsk skräckfilm.

 

 

 

Skilj Ut De Svaga

Kategori: Dikt och Rim


 

 

Är du vilsen nog att gå på två ben

Som om du inte vore ett djur

Är du lättledd nog att le åt slaktmasken

Människovärdet eller hur

 

 

Före skållning ska köttet avblödas och avhudas

Gå på realisation eller kasseras

Toxikologiskt och bakteriologiskt kontrollsystem

Inget av kräken passerar

 

 

Inom varje värdkropp bor en parasit

Som inte vill någons väl

Se själv bakom varje hägn och galler

Tomma ögon utan själ

 

 

Pressa bultpistolen tätare intill kraniet

En i raden av vandrande lik

Humanare än koldioxidkammaren jag svär

Du skulle bara höra deras skrik

 

 

Var har alla nyttodjur tagit vägen någonstans

De flesta fyller ingen funktion

Så svårt att skilja det döda köttet från det levande

I kvalité och kondition


 

Du vet väl vad som gör människan unik

Bara själlösa sätts i bur

Du skrattar som om det inte fanns tvåbenta

Ihåliga värdelösa kreatur

 

 

 

 

 

 

 

Sørget og savnet

Kategori: Allmänt



Stig Sæterbakken 1966-2012

Enemy of God

Kategori: Musik






Skivan som fick mig att omvärdera Kreator, dags att ha den i skivhyllan.
Den här specialutgåvan med bonusspår är nästan äckligt snygg och innehåller också en DVD-skiva med liveframträdande och musikvideos. Jag väntade mig ärligt talat inte något särskilt av extramaterialet - det brukar för det mesta vara utfyllnadsskräp- men det här var jävligt nödvändigt; ett svettigt wackenframträdande, en ännu svettigare klubbspelning förutom då videorna - de två officiella och två gjorda av fans.
För en en hundring var det här minst sagt prisvärt.



 

Shocked Orwellian races gather united in grief
Nothing is left from the World they have known
Grotesque indifferent belief
Systems have failed - rules can't control
Corrupt dictators forever dethroned
Lies of the Priest
Trust of the Blind
Failure of structures manipulate deviant crimes

All nations hail the end of peace - new dawn inception of disease
Age of revenge has now been born
By the mother of all wars

Enemy of God
Purity and innocence is killed
Enemy of God
Peace died long ago when life stood still


Clash of demonic religions
Hatred the human divine
Despotic aggressors in triumph they reign
Fanatics bring mayhem to life
War of all wars
Foreseen before
Freedom's foundations exist no more
A genocide nightmare the darkest of days
Chaos devourers as all hope and pride fades

Total carnage sudden death sent from a morbid mind possessed
A godless mekka now awaits as hellish flames desecrates

Now the fury is unleashed
The hunter has become prey for the beast
Breathing savage distain - Malevolence ingrained
No emotion for humanity
Tragically the palace falls
Burned are the imperators halls for their decadent facades
All their elitaire
Exhibition of filth to watch for all

For those who die along the way
Timeless glory awaits
Enemy of god
Purity and innocence is killed
Peace died long ago when life stood still

Nothing can divide
Terror is thy name
Last legion alive set the World aflame
Enemy of god
Masters you have none
Sweet the victory when thy kingdom come
Enemy of god
Cast deliverance
Fanatical divide
Slaying innocence
Enemy of god answer to no one
Bringing war from heaven a thousand fires burn

 

 

 

 

All I see is Terror
All I see is pain
All I see is mothers dragging children to their graves
A curse as old as time, An armageddon misery
Spectators of a World in ruins
Hypnotized I'm staring at

Impossible Brutality
Its all there was, Its all there'll ever be


All I see is violence
All I see is hate
All I see is tyrants dragging servants on a chain
A curse as old as time, An armageddon misery
Spectators of a World in ruins
Paralyzed I'm staring at

How much more can you take
Propaganda mind control
From the cradle to the grave
Poisoned fruits to kill the soul
The weak following the blind
Fearful hearted empty eyed
In this mortal plane of slaves
Life's oppressors can not be destroyed

All I see is Terror
All I see is pain
All I see is mothers dragging children to their graves
A curse as old as time, An armageddon misery
Spectators of a World in ruins
Paralyzed I'm staring at

And as your World collapses
I'll watch it die in silence
I wish this day would come now
Await it's dawning without fear

 

 

 

 

 

 

 

She's meanness set to music and the bitch is born to run

Kategori: Publicerat







Alla som tjänar pengar tjänar mer än mig. Min bästa lön var den då jag gick över från att jobba extra på posten till att bli fast anställd. Just den månaden fick man dubbel ersättning. Det var en bra, dubbel, månad. Fattigdom och skräckfilm.

-Magnus Blomdahl-



Hon skriker. Sedan ser hon de andra. Människor nedanför hennes hus. En del försöker klättra på fasaden, längs stuprännor, fönsterkarmar och balkonger. Andra bara står där på marken, med armarna uppsträckta mot henne, helt i tystnad. Hon känner svärtan inom sig ta en tydligare form.

-Sandra Christiansen-



Stålkolven slungades fram och penetrerade det tjocka skallbenet lika effektivt som en kula. Pål backade i väntan på att svinet skulle falla till marken, men istället stod det bara där med ett oregelbundet hål rakt in i huvudet. Det föll inte, men smällen hade väckt den ur vilket dödens gränsland den nu svävade i och Lovisa kunde se hur käftarna började tugga.

-Malin Rydén-







Trots att senaste Eskapix bara varit ute i drygt två veckor har redan två recensioner ramlat in

först ut var From Beyond som snart följdes av Pål Eggert

Läs recensionerna och beställ sedan

ditt eget blodbestänkta exemplar via Hemsidan

 

 

 

 


My Life of music, football and blood

Kategori: Böcker






They caused chaos wherever they went.
They bit the hand that fed them and they suffered no fools.
They liked a fight and hated fakes, posers and anyone unfortunate enough to have been born upper-class.
They rucked at Sounds, the rock paper wich first wrote about them, and both inside and outside the offices of their record company EMI. They upset bosses at Top Of The Pops, and crossed swords with everyone from Billy Idol to neo-Nazis, via muggers, the police and Cambridge University Hooray Henrys.






Hittills är Jeff "Stinky" Turners rännstensdoftande uppväxtskildring och berättelsen om Cockney Rejects uppgång, fall och återkomst just lika bra som jag hoppats på. Utdraget ovan är dock ett citat av Gary Bushell, som förutom att vara den rockjournalist som "upptäckte" CR också var deras manager och vän från start. Och som om inte det vore nog har Gary hjälpt Stinky att skriva ihop boken!

Självklart bör förordet skrivas av honom. Men bara det ena förordet, det andra är skrivet av ....Morrissey, och man kan ju inte låta bli att fundera över varför.
För att ingen annan ville? För att han är kompis till Stinky? Har Morrisey ens vänner? Eller är det för att visa; "titta, ni trodde bara det var mäskpunkare, skins och huliganer som lyssnar på sånt här, men tji fick ni".

Tydligen var det viktigt för förlaget iallafall, det står till och med på omslaget with foreword by Morrisey. Trots innerliga skildringar av en bandmedlem som under en inspelningssession gick och klossade i skivbolagets dokumentarkiv och hur en klasskamrat till Stinky kunde suga av sig själv har jag på känn att de Smithfans som köper boken tack vare de där raderna kommer bli besvikna.
Och när vi ändå är inne på omslaget, så är det nästan ännu värre.





Ingenmansland

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

Till alla taxichaufförer i Stockholms stad

Som egentligen är hjärnkirurger

Lika verkliga som alla självmordsbombarna

Som runt hörnet snart smäller av

 

 

Till alla som bär sina myter som en sköld

För svart eller vitt, rött eller blått

Det går uppåt så länge man inte trampar snett

Vem är det okej att trampa på just idag

 

 

Det här är inte ditt land

Det här är inte mitt land

Oinbjudna får vi lik förbannat betala kalaset

Det här är inte mitt land

Det här är inte ditt land

Kvar finns en blågul tygbit i maskäten stång

 

 

Till farsan i Malmö som inte längre känner

Igen sina drömmars stad

Till alla splittrade i budgetmarginalen

Som aldrig blir en del av er

 

 

Är du också trött på att vara pursvensk man

Väntas bära nån annans skuld

Är det därför jag färgar mitt bleka skinn

Med nålmaskin och smuggelbläck

 

 

 

 

 

 

 

Born dead and buried alive

Kategori: Musik








På tal om någon som borde få en egen dokumentär gjord om sig; Peter Tägtgren. Demonproducenten som lockar band långväga till sin studio Abyss i skogarna utanför Ludvika. Som tatuerar in "holk" i eldskrift på pungen och avgudar Meduza med samma frenesi som han gör blytunga låtar med Hypocrisy och dunka-dunka med Pain. Hypocrisy utmärker sig inte bara genom sylvassa melodier utan att texterna ofta kommer in på ämnen som rymdvarelser och science fiction. Hur intresserad Tägtgren hade varit att medverka i en dokumentär kan däremot spekuleras kring. I C-U nov/09 får Peter frågan om en självbiografi:
-Det är en fransman som vill skriva bok om mig. Men jag tror inte jag vill det. Stackars människor som får läsa allt det där. Det känns också småtråkigt eftersom så många redan har gjort självbiografier. Jag vet inte vad man ska hitta på för att göra det mer speciellt.
-Kanske luktgnuggisar på utvalda sidor?
-Precis. "Så här osade mina kalsonger på turné 1993".





 

 

 

 

 

Gud genom tusen watt hjälp mig nu när det blir natt

Kategori: Film



För den som eventuellt missat det syftar inläggstiteln på det klassiska avsnittet av Svar Direkt där hårdrock avhandlades. Ett klipp som delvis inleder Yasin Hillborgs dokumentär Så Jävla Metal också, en film som ger sig på att skildra svenska metalscenens historia. Hur det funkar? Tja, att klämma ihop allt från November till In Flames känns lite... kompakt.

Att sen huvudfokus för Så Jävla Metal ligger på åttiotalet nånstans med Europe och Yngwie faller ju inte direkt mig i smaken. Och Anders Tegnér låter dryg som vanligt när han får för sig att hans dust med snuskgubben Siewert var den sista gången äkta moralpanik på allvar drabbade nationen. Vilket i sig borde innebära att han sov sig genom hela 90-talet.

Glada/fulla swedenrockbesökare skriker metal. Det görs en snabb sväng kring stockholmsdödsen, ännu kortare om göteborgsditon och avdelningen Black Metal, tas nästan helt upp av att Entombed med flera blev mordhotade i samma veva som kyrkorna brann. Vissa personer flimrar förbi på ett ögonblick (Morgan Håkansson är med i 2,5 sekunder) medan andra får bre ut sig överdrivet mycket. Hur väsentlig Cradle of Filths och Lars Ulrichs medverkan är kan man också diskutera.

Nu kanske det låter som en ren sågning, men trots alla invändningar är faktiskt dokumentären både välgjord och underhållande. Åtminstone bitvis.












Smek mina länkar

Kategori: Allmänt

This war will be won by meateaters

Kategori: Böcker


"Både i hebreiskundervisningen och hemma har jag lärt mig att de judiska kostföreskrifterna upprättades som en kompromiss: om vi människor nu prompt ska äta djur ska vi göra det humant, med respekt för de andra varelserna här i världen och med ödmjukhet. Man ska inte utsätta djuren man äter för onödigt lidande, varken under livet eller vid slakten. Det synsättet gjorde mig som barn stolt över att vara jude, och det gör det än idag."


Första tanken är att det är ett ganska konstigt resonemang från en vegetarian, andra tanken är att det är ett ännu konstigare resonemang eftersom det handlar om kosherslakt - som jag har för mig innebär att man skär halsen av ett djur och låter det förblöda. Låter snarlikt onödigt lidande faktiskt.
Det finns fler exempel på lite märkliga resonemang från Foer, men det största problemet är faktiskt sättet boken är skriven på. Att Foer tar avstamp i sin egen vardag och val att inte äta kött känns rimligt, men hans sätt att vardagsfilosofera sida upp och ner är desto orimligare. Snart känns det som att lyssna på någon som verkar tycka att deras Varje Liten Tanke Är Storslagen och inte minst bör nedtecknas som Värd Att Bevara För Eftervärlden.
Det funkar bra som fan är däremot intervjuerna med aktivister, Peta-medlemmar och köttproducenter. Synd att det inte blev en renodlad reportagebok istället.









Slav Till Parasiten

Kategori: Dikt och Rim






Jag går tungt i asfalten
Med sprucken läpp
Smak av metall
Längs ryggen iskall svett


Ingen vind flimrar gatlamporna
Ändå rör skuggorna sig här
Ibland anar jag
Ditt ansikte bakom varje mask de bär


När rummen stumma stelnar
Återstår bara spriten
Trummor manar i täten
Född krigare och slav till parasiten



Varför kallar du mig kompis
Jag är inte din vän
Ska uppå fötterna
Bara slå och skalla dig igen


Jag gick som varulv många år
Skummar fradga min mun
Kom hit din horunge
Så ska jag piska dig som en hund


Är så less på ledan i väntan
Den kvävande puritanska fliten
Kriget bär ditt signum Herre
Sålda slavar till parasiten



Sparken i sidan blixtrar till
Tappar balans
Jag känner inte längre nåt
Min näve träffar vid ditt öra nånstans


Någon håller min jacka
Jag bara stampar spottar ler
Sliter mig loss och går på
Nu är det din jävla tur att ligga ner


Långa led av kanonmat offras
Aldrig stillas aptiten
Ett sista brev hem från fronten
Som en slav till parasiten







Punk rock ruined my life

Kategori: Musik



 

 

Förutom en av fjolårets stiligaste omslag med tillhörande briljant titel stod Control eventuellt för bästa plattan i kategori oi/punk. Inte för att det handlar om något revolutionerande eller nyskapande - tvärtom tassas det runt trygga jaktmarker med fotbollskörer och gediget sväng framför brutalitet och illvrål. Även textmässigt är det ack så välbekanta samhälleliga sönderfallet och motig arbetarklassvardag som avhandlas. Men mig stör knappast den uppenbara igenkänningsfaktorn när det är såpass medryckande och väl framfört som hos Control.



 

 

 

 

 

 

 

I eldens hav blir stekaren för evigt stekt

Kategori: Musik



 

 

Fyll all din tid med Top Model och Robinson
Förgyll ditt liv med flott och träck och Följa John
Det är för tungt för drönarn att va kreativ
Så sitt nu kvar och slösa bort ditt enda liv


Hälsokost, veganer, skvallermagasin
Vi har en plan och lösningen blir väldigt fin
En sista show för alla er att titta på
En grand finale fraktad med B-52


Låt napalmen regna ner
Bränn ner hela världen
Låt det regna ner - All lycka på färden
Låt napalmen regna ner


Rovdjursprojekt, urbanisering, kass musik
Skall bytas ut mot tysta svarta brända lik
Ett sista regn och sedan är det färdiglekt
I eldens hav blir stekaren för evigt stekt


Låt napalmen regna ner
Bränn ner hela världen
Låt det regna ner - All lycka på färden
Låt napalmen regna ner


Natriumaluminat, polystyren

Ett bombplan och bensin
Bensin


Natriumaluminat, polystyren

Ett bombplan och bensin
Bensin
Ett bra recept för undergång som sörjer för att solbrännan blir fin

 

 

 

 

 

Sidan 15

Kategori: Böcker





Vi gav henne aldrig någon av de uppenbara och välförtjänta titlarna. Vi kallade henne bäst i hela världen på att laga mat.
Kanske var de andra historierna om henne alltför svåra att berätta. Eller kanske valde hon själv sin historia för att hon ville definieras som försörjare och inte överlevare. Eller också ligger kanske överlevandet i försörjandet: historien om hennes förhållande till mat härbärgerar alla andra historier som skulle kunna berättas om henne. För henne är maten inte mat. Den är fruktan, värdighet, tacksamhet, hämnd, glädje, förödmjukelse, religion, historia - och givetvis kärlek. Som om frukterna hon alltid bjöd oss vore plockade från de förintade grenarna på släktträdet.



Ur Äta Djur av Jonathan Safran

Gamó to stavró sou

Kategori: Böcker




Som i många andra språk blandar grekiskans ord för "knulla" med religiösa ord, som i Gamó to theo! Detta uttryck betyder ordagrant "Jag knullar Gud!" Det är ett mycket aggressivt uttryck som egentligen saknar svensk motsvarighet. Man använder också uttryck som är riktade mot andra personer, som Ai sto diávolo!, bokstavligen "Gå till djävulen!". Ett utrop med mera speciell betydelse är är Chésse!, ordagrant "Gå och bajsa!" som används i betydelsen "Lägg av", "Dra åt helvete", "Skit på dig".
I de flesta språk är de ovänliga uppmmaningarna en stor svordomskategori och grekiskan är inget undantag. De uttryck som används är också gamla bekanta som till exempel Filise ton kólo mou! "kyss mig i arslet!", Roúfa ta arhidia! "Sug mina ballar", To mouni tis manas sou! "Din mammas!", Ai pidikso! "Gå och knulla dig själv!", Skatá na fas! "Ät skit!", Pár ta ston kólo! "Upp i ditt arsle!"
Det finns många stående förolämpningar som till exempel Sou Gamó ti mana! "Jag knullar din mamma!", Skatá ston táfo sou "Jag skiter på din grav!" och Gamó to stavró sou! "Jag knullar ditt kors!".





Ur Svordomsboken av Magnus Ljung








Misterioso

Kategori: Film







Misterioso tar sin början med att en afrikansk snubbe tagit ett socialkontor som gisslan och polisen Paul Hjelm inte hinner vänta på insatsstyrkan utan måste in och panga pistol litegrann.
Vabefalls ylar ni - är inte skurkarna kvinnohatande överklassgubbar, kriminella mc-gäng eller ryska gangsters??? Lugn bara lugn säger jag, både överklassgubbar och ryska gangsters med tjocka guldlänkar runt vrister och hals är de egentliga skurkarna. Den arme afrikanen ovan var ingen skurk utan drevs till desperata åtgärder på grund av ett inhumant avvisningsbeslut.
Inga mc-gäng finns med, men däremot spöar en av de modiga poliserna en lagerarbetare med långt hår och skinnväst till en blodig hög när han svarar oförskämt.

Men nu tappade jag tråden och skiter i att försöka redogöra resten av den krystade intrigen.
Huvudrollen görs av Shanti Roney som precis som vanligt har ett röstläge nånstans mitt mellan pillerfylla och total livsleda, men tack vare att han anlagt helskägg ser han ovanligt vuxen ut för en gångs skull.
Resten av ensemblen består av såväl bekanta som obekanta nyllen, vilket kanske indikerar att ett generationsskifte skett i det svenska skådespelarskrået. Inte för att det egentligen spelar någon roll, det är lika mycket amatörteater som vanligt. Enda som sticker ut är gamle muskelgubben Magnus Samuelsson, och då är han inte alls särskilt bra i rollen utan det är bara de andra som är så dåliga att han blir bra i jämförelse.

Intressant i sådana här genustider är att fundera på när det gäller det typiska persongalleriet i den flodvågen av svennekrim som tycks sakna slut. Även i misterioso är shantis snut en dysterblängande ensamvarg i skrynklig skjorta och jeans. En alfasnubbe som har krångel med den gnatiga frugan och som gärna får utbrott, skriker och smäller i dörrar när han inte drar puffra och munhuggs med kollegor. Eller hotar alternativt misshandlar olika småfifflare och narkomaner. Det känns lite långt ifrån den svenska självbilden som gett oss uttryck som velourpappa och där man en helt vanlig eftermiddag kan få se en vuxen man komma cyklande i reflexväst, bamsetoppluva och cykelhjälm.
Och varför är de kvinnliga poliserna i de här rullarna reducerade till pappfigurer i förnuftiga hästsvansar*, som förutom att vara duktigt korrekta fungerar som arbetsgruppens dåliga samvete och samtalsterapeut? Jag vet inte vad de här stereotyperna säger, men det är nästan så man börjar oroa sig för medelklassens undanträngda fantasier.




*En grov generalisering såklart.
Alla har inte hästsvans, bara de flesta.







30 Rock

Kategori: Film




 

Tina Fey slog igenom i Saturday Night Live 1997-2006, säsonger som även lyfte fram komidienner som Amy Poehler och Kristen Wiig. Fey var till en början sketchförfattare (faktiskt blev hon blev som första kvinna huvudförfattare för SNL) innan hon började medverka i showen.
Och det är just sketchförfattare hon spelar i 30 rock, som handlar om teamet bakom den fiktiva teveprogrammet The Girlie Show (som redan i säsong ett byter namn tilll TGS with Tracey Jordan).


Tinas bok.

 

 

Fey, som är såväl exekutiv producent och skapare av 30 Rock, spelar också huvudrollen som Liz Lemon, som är den kreativa chefen för författarna bakom TGS. Förutom en krävande arbetsgrupp får hon tampas med de bortskämda stjärnorna Tracey Jordan och Jenna Maroney, liksom med sin chef Jack Donaghy.

Lemon är för amerikaner typisk liberal anhängare av demokraterna med tillhörande lagom doser womens lib och kritiker av republikanerna. Något som givetvis krockar med Jack som är ett stort reagan-fan och urtypen av en nyliberal företagsräv som gärna kallar Liz för "Clintonista" och tycker påfund som miljövänlighet och kvinnokamp mest är gay.

 

 

 

 

Fey är kanske ingen klockren huvudrollsinnehavare men vinner i längden på sin sympatiska framtoning, liksom den underhållande sammansättningen av birollsinnehavare och gästskådespelare. (Will Arnetts och Salma Hayeks inhopp är speciellt minnesvärda)

Flertalet av medverkande är hämtade ur Saturday Night Live vilket oftast borgar för kvalité medan den stora överraskningen och behållningen är Alec Baldwin i rollen som Jack Donaghy. 30 Rock är långt bättre än de vanliga smörjan i genren sit-com, även om den inte når upp till samma klass som tex Arrested Development och Curb your Enthusiasm.

 

 

 

 

 

 

Whose blade alone split the tongues of the world

Kategori: Musik


 

 

Med gästsång av Alan Averill från Primordial...

 

Accuser, accuser,
Exhaustless fountain of poison divine
I ate of Death to cleanse my flesh of God
To make me thy entrance to the veins of the world

Now as we turn to seek thy face
Pour down on us thy redeeming wrath
For you will ascend into heaven
And will exalt thy throne above God
And you will sit also upon the Mount of the Congregation
In the sides of North

And you will ascend above the heights of the clouds
And will be like the Most High
Yet where you brought down to the sides of the pit
Which we now must merge with the skies

Opposer, opposer,
Core, marrow and essence of my Will
I renounce this flesh in the name of thy praise
To kindle the coals of Salvation's spring
I drank of hell to cleanse my soul of God
To reach the light in which thou dwellest

Adversary, adversary,
Glorious slenderer and everything's adversary
Whose blade alone split the tongues of the world
Yet shall the highest of truths mark thy crown
Now as we turn to seek thy face
Pour down on us thy redeeming wrath

 

 

 

 

 

Stoftet av mina grusade drömmar ska blästra erat skinn

Kategori: Publicerat






I öknen
såg jag en varelse, naken, bestialisk,
Som satt på huk på marken,
Höll sitt hjärta i händerna
Och åt av det

Jag sade; "Smakar det bra min vän?"
"Det smakar bittert, bittert", svarade han
"Men jag tycker om det
Emedan det är bittert
Och emedan det är mitt hjärta."


-Stephen Crane-









Vive la décadence - Förord av Henrik Holmström

Frightfest Forever - reportage av Magnus Blomdahl

Spår i snö - novell av Stewe Sundin

Bondage - bildspecial av Ellen von Unwerth

Strängar -novell av Camilla Jönsson

Tattoo Inspiration -old school tatueringar

En undergångssaga - novell av Sandra Christiansen

Men först låt oss be - novell av Patrik Centerwall

Tarot - illustration av Sandra Christiansen

Tyst Hunger -novell av Malin Rydén

Tysk expressionism - essä av Martin Glännhag

Lucio Fulci -reportage av Daniel Rehnlund

Chad Michael Ward -intervjuad av Henrik Holmström

Dessutom; Onda maskiner, Emelie Autumn, Litterära rebeller, Änglar


Beställ ditt eget blodbestänkta exemplar via
Hemsidan








Minnesvärt 2011 del VI

Kategori: Böcker








En av de mest minnesvärda läsupplevelserna var Köttets Undergång av CJ Håkansson, dels för att det var en roman i bearbetning, och dels för att det var fantastisk läsning helt enkelt. Nu får vi bara hoppas att något förlag tar itu med att ge ut denna skräckroman med såväl socialrealism som sadomasochism som bärande teman.



Årets vikingasaga blev novellen

Härjat och Bränt av Wells Tower ur samlingen av samma namn.




Av Chuck Palahniuk har det under året blivit

Snuff

Haunted

Samt Rant. Varför jag aldrig skrev någonting om Rant på bloggen vete fan, antagligen var jag trött. Det är en av de bästa böcker jag läst i år; en såkallad "oral biografi" berättad i en dystopisk framtidsvärld där muterat Rabies har skapat samhällskaos. Eftersom samhället redan innan var uppdelade i folk som levde på natten(slarviga/lösaktiga/busar) och folk som levde på dagen(gudsfruktiga, ordentliga, hederliga) blir tillvaron mindre trevlig för nattfolket då de självklart beskylls för spritt smittan. Fast Rant handlar om så mycket mer; tidsresor, parallella verkligheter och sånt där stoff som legender vävs utav.



Årets besvikelse;

Glamorama av Bret Easton Ellis. Fast jag var ju positivt inställd där i början.




Av Gillian Flynn blev det

Vass Egg

Dark Places

Vass Egg innehöll ju en del brister, antagligen berodde många av dom på den svenska översättningen, medan Dark Places var desto bättre. Sen kunde jag önskat att Flynn lagt deckarupplägget åt sidan och på allvar gått vilse i Twin Peaks-skogarna, hon rör sig än så länge bara på de trygga stigarna.
I maj sägs nästa bok -Gone Girl- vara på gång.



Årets toalektyr; Kalle Lind med Människor det varit synd om, Proggiga Barnböcker och Människor som gått till överdrift.



Av Joe Abercrombie har det också blivit en del; de avslutande delarna av

Första Lagen -trilogin samt halva Best Served Cold. Den sistnämnda tuffar på fint i en gammeldags hämndhistoria av Greven av Monte Cristo- stil, där kärva och kantstötta karaktärer står i centrum.



Årets sträckläsning; Ola Nilsson med

Änglarna

Tror det gick på någon timme.




Det har bliivit en del musikrelaterat i år med start i; The Best Seat in the House - a Cock Sparrer story av Steve Bruce, trumsmekare det största band du aldrig har hört talas om; Cock Sparrer.
Bandet har för mig alltid varit själva sinnebilden av jordnära arbetarklassgrabbar som gjort några av streetpunkens största låtar, och boken gör absolut ingenting för att ändra på den bilden. Ett band som är mer av en familj än ett kompisgäng, allmänt ölhäveri och en naiv ödmjukhet över fansens ovillkorliga kärlek sammanfattar intrycket av Bruce glada skildring, som absolut inte är något om man inte redan är inbitet sparrerfan.
Jag läste också;

Strage Text

Fans

Blod Eld Död

Please Kill Me




Årets poesi;

Livdikt av Johan Jönson