stewe

Rekviem

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
 
 
Vem gav dig ett språk min stumma sång
Vem slöt din hand i stridens stund
Vem var mot vinden ett värn
Och vem gav dina rotlösa rötter en grund


Vem följde när kompassen svek
Fanns där en skugga tillräckligt lång och tärd
Vem log åt din sökan i dunkelhet
Som om det verkligen fanns en bättre väg


Vem stal ditt solsken du skymmande jord
Vem släppte taget när du riste och skalv
Vem fäste kalla glanslösa stjärnor
Att leda vilse inunder ditt himmelsvalv
 
 
 
 
 
 
 

Galgträd

Kategori: Dikt och Rim

 

 

Från vägg till vägg i glipor av gryning

Jag räknar stegen

Såsom klangen från klocktornet

Utmäter min tid

 

Bind mig en galge mot himmelen rest

Men rotad i jord

Jag vill sträcka ut ryggen och se ner på andra

För omväxlings skull

 

Den knotiga armen som med spretande fingrar

Högt håller min dom

Likt fallmogen frukt ska jag belasta och tynga

Grenverket ned

 

Så slätt är det cellgolv där jag nöter min häl

Och tappar mina ord

Inga ofödda släkten anropar min penna

I den bortdöda värld

 

Av vind vill jag röras i cirkel och pendel

Stillsamt omkring

Medan jag av krypet och korpen ihålig äts

 Och skrumpnar i solsken

 

 

 

 

 

 

 

Oförstörbara

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

Låt mig vila från allt korkat kackel

Av huvudlösa fjäderfän

Lägg mig till ro inunder barndomens

Blommande fläderträd

 

En nation så förknullat billig

Med köttet skändat

Jag sövs ner men skyr ljuset

Som förlett och bländat

 

Vad dryper genom täta tyget

Kletig sunk sipprar sur

Jag söker dunk som dövar leda

Med punk flippar ut

 

Vi oförstörbara i väntan oförgätna

Bakom stängsel stå

Hur de blankslitna stålhättor biter

Kom låt oss pröva på

 

 

 

 

 

 

Farsot

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
Famlar fram i dimma
Finn vägen åter när morgondiset flyr
Av täta skogar gärdad
Stiger lätt och blek ur mark och myr


Skriv mig ännu en saga
Hur en försåtlig farsot sjönk allt längre in
Den är inte din att bota
Svartsjukt bevarar jag den som bara min


Krönt i kallgrå himmel
Ovan trädgräns långt bortom fjäll
Till sydspets udde
Stenar står i cirkel med ristad häll
 
 
 
 
 
 
 
 

Bore vaggvisa

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
Här kommer vintern
Täcker snart alltihopa
Jag pustar snörök i nyllet ditt
Detta karga stycke
Utav Europa
Där ni går och huttrar är riket mitt


Här föds ni kalla
Mina frusna små frö
I frostbädd vaggas av vinande vind
Dina allra första steg
Följs av fallande snö
Jag biter så lätt i redan narig kind


Då istappar droppar
Går jag mest i dvala
Vi skiljs av ljuset när det åter nalkas vår
Men i varje hagelby
Även i julivindar svala
Kan du känna min hand; rufsa om ditt hår
 
 
 
 
 
 
 

Ankdamm

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
 
Hör du snattret och ser du dammen
Likformighet som enda dygd
Nytt kött reas ut per kilogrammen
Höjs till sky och läggs på rygg


Vada varsamt genom vådlig väta
Hastig flod där nyss var ebb
Med avståndslängd till de förmätna
Varje bred och vässad näbb


Enstaka förortsvette eller förskolelärare
I samma rede tiger de så still
Inget slätare än en nykläckt kulturbärare
Ruggar sig kal för att höra till


Du föddes ful och med en annan röst
Inte given plats i denna damm
Platta fötter trampar hårt ditt bröst
De begraver dig i bottenslam


Ingen orosvind krusar deras spegelyta
Fast halsen tvättad och sträckt
Där var kastad sten syns magiskt flyta
Putsar de sin lånta fjäderdräkt
 
 
 
 
 
 
 

Livtrasir

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
 
 Om elden äter allt den når
I den brända jorden ska spira ett frö
Om Skuld tvinnar trälens tråd
Som en fri människa vill jag leva och dö



Om natten droppar betsel dagg
Strör pärlblänk vitt över slåtteräng
I gyllne hårman morgonrodnad
När dagen till mig kommer igen



Om himlen är mycket högre här
Söker jag lä från vindpinad värld
På knotiga rötters stigar fram
Under vackert lövad sal av träd
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vitt Raseri

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
 
 
Så monoton monokromasi
Du säger att min vrede skummar vit
Märks på hur du omtuggar
Att du älskar smaken av din egen skit


Alla som bränt böcker
Har också rättfärdigat sina skäl
Censur för tolerans
Sublima instrument för att tiga ihjäl


På frigång i löplinan
Skäller bara lydigt gällt
Bakom hägnet trygg på husses gård


Låt mig vara din store satan
Jag kan vara din bleke fan
En djävul utav marmor huggen hård


Går du på fält eller släpps in i huset
Vem står var i denna mediala hierarki
Kom och berätta vitt och brett
Vilken nyans bär mitt raseri
 
 
 
 
 

Tillbaka

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
 
Gilla ·

Jävelskap

Kategori: Dikt och Rim

 
 

Då hösten tynger astrakaner ned till jord
Går den osalige anden tvärs igenom nord
Rot vandrar nedåt mot gravarna som grävts
Jag vilar mot stammen och stilla kvävs


Då rimfrost kommer; vita spröda stelnar strån
Håll mig hårt i ärmen eller spring långt härifrån
Räds inte mörkret men sörj ljuset när det flyr
Bara barn jagar spräckliga löv som yr


Så hårdnar skalet runt min verklighet
Vart det barkar är knappast nån hemlighet
Under apeln kan åter tankar bära frukt
Sann självrannsakan i tvång och tukt


Där vägar förgrenar sig klamrar jag mig fast
Jag har irrat bort mig och måste stå mitt kast
Det är tid att steglas och sträckas rak i bänk
För allt jag så vrångt och illa tänkt


En munfull visdom och all synd som vi ärvt ner
Så länge någon pallar dra ett enda andetag mer
Kan du viskande väsa min tvetungade vän
Om hur allt jävelskap löser sig igen
 
 
 
 
 
 
 
 

Törnekrona

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

Den bekanta trygghetens låt

I galärens gnyende gissel

När bleka sjöfåglar skriande sveper skyn

Här täljes törnekronan

Av rosentagg och tistel

Att bindas i krans ovan dina ögonbryn

 

 

Där de högt reser brädkorset

I en illasinnad maras dröm

Släpper röda rosenfjättrar aldrig mera greppet

Tynger törnekransen huvudet

Gör konungakronan pannan öm

Alltmedan trumslagaren driver framåt skeppet

 

 

Som tjälskott spränger mark

Går slingerväxter i kraniet ditt

De ålar ormlikt och famnar om varann

Bränner blixtar inuti huvud

Skiftande i azurblått och vitt

Ett flämtande sken som kom och försvann

 

 

Här är segelduk en trasväv

I masten maskäten och murken

En tronande gestalt galjonslikt spikad fast

Hör takten stadigt mana på

Hör vågor slå mot durken

Frälser oss från all världens lust och last

 

 

 

 

 

 

Shere

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
Jag hör du morrar dovt i natten
Höjer klorna upp mot månens rund
Med vrickade vrånga vargmän
Som inte heller fått en endaste blund



Kattlikt rör sig genom grenverk
I vittring efter vårdslöst bytesdjur
Då mörkret glimrar till så vet du
Att ränderna går aldrig någonsin ur



Spikar spetsade ditt ryggskinn
När det stampades på ditt bröst
Ska du fortsätta hålla dig på mattan
Med självplågan som en sorts tröst



Se så sällsamma församlas
Där inga tigrar är klippta utav papp
Blotta strupen inför himlavalvet
Vråla fram de gamla sångerna ikapp



Ljusa och djungelkvava nätter
När du åter spinner sprött emot min hals
Så som alla röda revor vitnar
Bleknar tills de nästan inte funnits alls
 
 
 
 

Brunnen bro

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
De tog alla tomma flaskor
Smalt samman i skållhet ugn
De formade en kedja
Att runt halsen bäras tung


Det är försent att göra motstånd
Det är försent att börja tro
Det är försent att gå tillbaka
Över sen så länge brunnen bro


De tvinnade sträva band
Av pulverpåsens röda söm
Att leda och åtstrama
Så som man rycker i en töm


Hör hur det klirrar i trapphus
Känn doften av inpyrd rök
Kan du minnas hur det är
Att aldrig se längre än till nästa krök

 
 
 

Kantstött

Kategori: Dikt och Rim




Kom låtsas på fullt allvar
Nyläkt
Uppriven

Snitta där det stramar åt
Obunden
Fjättrad

Din kod omprogrammerad
Lustlöst
Ångerfullt

Har du ägt något så billigt
Aborterad
Bortskänkt

Som jag leker dig kantstött
Närgånget
Vårdslöst

Som du följer mig tillgivet
Obekräftad
Tvungen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Exorcism

Kategori: Dikt och Rim

 
 
 
 
Har nån slagit in en kil i ditt kollektiv
Känner du dig inte hemma i denna tid
Fanns verkligen en svunnen välfärdsutopi
Eller möglar minnet bort i långvårdens fantasi



Sanerande manöver av van maskinist
När du försöker precisera vad du mist
I detta överskott som likväl bringar brist
Bär du en järnblack eller bling-bling runt din vrist



Vissna blomsterfång sticks i brand
Kistlock förseglas av sträva band
I latlort smörjs en redan solkig hand
Så tärs på välståndsrot med vargul girig tand



En exorcism av de som är till last
Med ett pimpat krucifix av plast
Betvinga den atlaskota som inte brast
Skallen snurras och slängs i allt tvärare kast



 
 
 

Måttstock

Kategori: Dikt och Rim

 



Vid nålsögat en måttstock
Med bredd och längd utefter vem du är
Konformistiskt konstruerad
Att iklä det reptilskinn som de andra bär



Vissa passerar under
Medan andra förblöder spetsade däruppå
Ser du en dans och lek
Eller ett vässat spjut beror helt på var du står



För de som håller måttet
Av stadig hand fogad och med vishet täljd
För alla oss här utanför
Av lömskhet hoplödad och i våda välvd



Så har du rappad rygg
För du sagt emot eller ömsat skinn
Så ska du motas i grind
För du valt en väg som inte var din



 

Underjord

Kategori: Dikt och Rim







Jag klev fram ur klippskrevan där jag så länge stått. I skuggorna stum och förstelnad. Efter bara en kort tids sökande genom grottgångarna fann jag er andra. Det var som ni hade väntat på mig redan från början, liksom jag på er.
Underjorden öppnade sig som tempelvalv där vi gick fram. Som slippriga katedraler av kantig sten. Högt skallade våra röster, varje klampande steg ekade där vi rusade och raglade och röt. Tänk att vi inbillade oss, att vi fick själva urberget att skälva. Att vi fick sprickor att spridas bara genom att vara sturska, stolta och stökiga. Vad var vi mer än barn?



Så gick vi vilse. Det var bara en tidsfråga. En del av er såg jag försvinna bortåt, medan jag stod kvar. Villrådig och vinglande vingklippt. Ett mörker föll allt tätare omkring de cirkelformade gångarna jag kände så väl. När jag ropade era namn fanns det inte längre någon klang i min röst, den slog dov och vek mot kala väggar. Till klippan där jag en gång stått stum och stel i skuggorna fanns ingen väg tillbaka. Det var bara att fortsätta framåt.



Vägen jag vandrade var svårframkomlig och mörkerfylld. Ibland kändes det som om jag inte kom någonstans. Som att grottväggarna redan fallit omkring mig, begravt mig i rasmassor utan att jag märkt något.
Ibland kände jag mig övertygad om att jag snart skulle vara igenom. Bara några steg till, och sen några till. Alla passager leder någonstans eller hur?



Vägen jag gick blev snart allt lägre i tak. Jag böjde min nacke, på så sätt kunde jag fortsätta framåt några steg till. Samtidigt fylldes stenen under mig med sylvassa små stalaktiter. De skar genom mina sulor, sargade mina fötter och sinkade mina steg. Jag gick långsammare och gjorde mitt bästa att inte trampa fel.
Jag föreställde mig att det fanns andra gångar i urberget. Att de som vandrade dem, stödde varandra när de snavade. Lyfte den som illa föll. Eller bara vägledde varann med rösterna när mörkret låg som tätast.



Längre fram blev det ännu lite lägre i tak på min krokiga vandringsväg. Jag fann mig krypandes på knä och händer när jag böjt rygg så långt det gick utan att falla framlänges. Jag föreställde mig andra vägar jag borde valt. Rymliga, fria från skärvor och stank. Där jag kunnat gå fram som en människa istället för att kräla som ett djur. För är det inte vad jag gör? Redan nu känns det som att jag aldrig stått på två ben, att allt bara är en dröm. En fantasifull saga för att hindra mig att skrika högt där jag ålar mig fram i ett utrymme som blir allt snävare.



Ibland tänker jag på er, varför vi skiljdes åt och varför vi drev åt så olika håll. Varför ni inte stannade och varför jag inte följde efter. Med mina händer utsträckta framför mig och mina fötter spjärnandes flyttar jag mig ytterligare ett steg framåt. För varje centimeter inbillar jag mig att jag slutligen ska kilas fast för alltid. Eller kanske ännu värre - att jag ska nå vägs ände. Känna det slutliga hindret och tvingas att påbörja färden tillbaka i det här vidrigt trånga och kvava skrymslet. Att slutligen inse att all strävan varit förgäves.



Det ser ut som gången öppnar sig en bit framåt. Men så har det gjort förut, bara för att sluta sig allt tätare runt mig igen. Hur mycket jag än kippar efter luft, får jag alltjämt för mig att jag kvävs när som helst. Det verkar aldrig finnas nog med syre för att fylla lungorna.
Jag vet nog. Berget narrar och förleder sina barn medvetet. Famnen är skrovlig och köldslagen att nötas emot. Men alldeles där gången gör en krök, är det inte en strimma av ljus? Eller vindlar skuggorna mina ögon? Jag fortsätter. Bara en bit framåt till.







Det narrande skenet

Kategori: Dikt och Rim

 







Vad står oförstörbart i en föränderlig värld

Monumentala minareter och Sions skyhöga människomurar

Bön ropas för långa knivar och krökta svärd

Alla blänger på varandra genom gallret på sina uråldriga burar

 



Ögat lockas av kattguld och tingeltangel

Där verkar mörkermän i skydd av det narrande skenet

Under praktfulla kåpor rasslar rangel

Falska ända in till märgen; så falska ända in till benet



 

Hör du avgrunder åter till oss ropar

Sörjans ånger upp i synen då illbrygd mixas och bryggs

Det går ett spöke genom Europa

Kan du inte känna dess beniga fingrar längs din rygg

 








 

Dagas

Kategori: Dikt och Rim





Du vaknar en morgon och någon har tagit alla dina pengar. De var ärligt tjänade, mestadels åtminstone, men bar lik förbannat någon annans namn.
En titel bakom ett skrivbord i höghus av glas.



Du går ut på gårdsplanen och ser allt det där du trodde på, vävt i enkelt tyg, nu släpat i smutsen. Trampat till marken, täckt i lera och slam.



Den där solen som stiger sticker i ögonen. Skenet kastar allt längre skuggor fast du själv kroknar i gryningsdiset. Du ser på dina händer, så nötta trots att de inte längre tärs av industrins ok och slit. Med blekrök ur käften och sorgkantade fingrar famlande, ser du det nya landet dagas.









Spegelvärld

Kategori: Dikt och Rim






Vem bankar på
Och vem knör sig in
Fast du reglat hårt med kedjelås
Se, det är bara jag
Med släggan min
Så ska din falska spegelvärld förgås



Den verklighet du räds
Är den värld jag lever i
Där misär och missbruk reser högre mur
Det stör dig när du hör mig
Rispar din putsade utopi
Inget svider som Sanningen, eller hur



Vem kryper knä
Och vem skrubbar rent
Än porlar piss i parnassens fulla kärl
På arkitektens bord
En skiss så illa ment
Given form att bryta ner och ha ihjäl



Förfasas över trollen
Som i fälten hukar ner
Medan en anonym elit fyller etern med sin skit
Ni härbärgerar inte min skuld
Så lasta mig inte heller för Er
Jag knäcker varje klanderfinger som pekar hit



Hör klockan klämtar
Snart slagen tolv
Nu nalkas allt närmre denna nådlösa natt
Släggan min splittrar
Chimären från tak till golv
Ditt bleka ansikte i skärvorna speglas matt



Tyck synd om arma barnen
För de föddes av såna som oss
Ansvarslösa och arbetsskygga som mindre förstår
Det är ditt sista åsiktsvärn
En övertygelse förstås
Eller följer du bara däråt resten av flocken går



Du vet att du är smart
För det har dom sagt till dig
När du skolats klart fick du en pappersbit
Bakom varje lärd lakej
Döljer Draken sig
Den som förtär vår värld med ohejdbar aptit