stewe

"...coz the devil is my friend"

Kategori: Musik







 







Julig Filmenkät

Kategori: Film







1. Vilken film önskar du dig i julklapp?

Battlestar Galactica säsong 1, som jag blivit tipsad om ska vara en höjdare.

2. Om du fick ge en film till vilken känd person du vill, vilken person skulle du välja och vilken film? Skriv gärna varför.
American History X, till ingen speciell utan till en massa med det enkla budskapet;
Riktar man sitt hat snett och solkar ned sig i politikens dypöl blir man förr eller senare rövknullad.

3. Nämn en film som du tänker ge bort i julklapp.
Mia och Klara säsong 2.

4. Har du någon jultradition som du följer varje jul?
Titta på A Nightmare Before Christmas med sonen.

5. Vad har du alltid på ditt julbord?
En duk? Annars lite av det jag tycker är gott med julen; must, sill, rödbetssallad, köttbullar, skinka och vörtbröd typ.

6. Vad önskar du dig i julklapp utöver filmen i fråga 1?
Stålar hade varit fint. Annars mest lugn och ro, tid att läsa och skriva litegrann.





Efter oss.... syndafloden

Kategori: Musik



 

 



2010 känns så här i sina sista skälvande veckor som året då svensk undergroundmusik på allvar tog ett rejält kliv från engelskan och istället vände sig till äran och hjältarnas språk(!).
Banden i och runt Malmö Hardcore har varit ledande, men punkscenen i stort känns vassare än... någonsin faktiskt. I den hårdare disciplinen har framförallt Torture Division har bevisat sig att det går utmärkt med svensksång på Evighetens Dårar.
Yersinia är en annan akt debutanter som antagligen ligger bakom några av årets mest poetiska och intressantaste sångtexterna. Sångarens register är imponerande, även om jag föredragit mindre gällskri och mer dödsvrål.



"Det här är den sista sång jag skriver till dig
Så låt den kännas
"



Knegande Black

Kategori: Dikt och Rim





Jobbar med människor, jobbar med vård
Status saknas och lönen är låg
Ett nytt arbete nån helt annanstans
Timlön, visstid, jag får inte en chans


Hör den sanning som blev oss skriven
Att skyddsnät är nåt efterblivet
Jag blir som en liten flykting helt apatisk
Om pengarna kommer kravlöst automatiskt


Jag hankar mig fram och har ett hem
Betalar snällt avgift till sektion 5
Jag är lågutbildad och får stå mitt kast
Om jag försvinner tar nästa nolla min plats


Åren går men det händer inte ett smack
Jag knegar och knogar men är ändå black
En av hundarna som kommer när man kallar
På botten av pyramiden föder vi er alla








Tvetunga

Kategori: Dikt och Rim






Illvillig
Spefull
En sladdrig trut står aldrig still
Kakaonäsad
Brunläppad
En kluven tungspets som räcker till

Ditt inre så torftigt
En varböld sprungen läck
Kvar en påse skinn
Till tork hängd på streck
Du och samhället kan kyssa min bleka häck


Falskmynt
Lösmynt
Allt är inte guld som glittrar
Sorglustig
Tvetungad
Lapar du moder sveas fitta


Vi såg tvärs genom dig
För så länge sen
Ett polerat skal
Över slibbigt slem
Lapa på, lapa på, tills brillorna immar igen





Rak Höger

Kategori: Allmänt







Det tar mig omkring en timme hem genom snödrivorna som slumpvis samlats längs gångvägen. Så skönt att slippa de ständiga tonårskonflikterna, de gälla rösterna och möta total tystnad. Emellanåt känns det som att gå i sanddynor, ja förutom kylan och snålblåsten då.
Gnälliga barn på dagis. Trötta, bleka, snuviga. Barnvagnshjulen fastnar i drivor av is och snö. Jag svär och muttrar. Skymningen är redan här. Sonen sjunger julsånger, dottern jämrar sig under filten. Mina fötter värker. Min skalle känns sliten.
Innanför dörren slänger jag igång en film i sovrummet och barnen ligger stilla och tysta i sängen. Jag passar på att smyga runt knuten och fylla vedkorgen. När kaminen väl är tänd och den ljuvliga värmen fyller rummet, lägger jag mig på soffan och läser litegrann. Från sovrummet hörs Allan Edwall skrika Eeemil.
Jag tänker att den som myntade uttrycket man ska inte använda teven som barnvakt borde ha en rak höger.




Hyena

Kategori: Dikt och Rim






De svagaste av bytena
Är de som rovdjuren tar
De klena och ensamma
Som inga skarpa tänder har


Rädd att skljas ut
Värnlös och vek utan beskydd
Går till rovflocken
Säljer sin heder och vaktar sin rygg


På ödetomter och i gångtunnlar
De flockas inatt
För allas ögon blir dom fler som ingen ser
Ansiktslösa Hyenor
Här skallar deras gälla skratt
Hetsar varandra att våga mer och hugga ner


Naglas fast mot vägg
Stöter vilt och utan skam
Blodstänk på blygrått
Hyenasäd bland urin och slam


En solkig livstråd spunnen sorg
Ibland är det bara så enkelt som rätt och fel
Lättare att förbli ett avskum
Lättare att gömma sig bak flocken fegt






Splice

Kategori: Film







Somnade omkring en fyrtio minuter in i det här genlabaratoriumsthrillern.
Brody knallar omkring i olika t-tröjor och försöker se hipp ut
medan hans flickvän/labbassistent är äggsjuk och inget hellre vill än att få barn.
Skaffar ett datoranimerat monster som substitut istället.
Påkostat skräp.



Einsteins Fru

Kategori: Serier








Av Liv Strömquist har jag lärt mig en hel del jag inte visste om inte bara Einsteins fru, utan också Karl Marx, Priscilla Presley, Yoko Ono och Britney Spears. Humorn i Einsteins Fru är sylvass och välriktad, allra mest gillar jag Livs variant av Samhällspyramiden där det från varje plan (we rule you, we fool you etc) ropas ut att det minns är hälften kvinnor. Och jag skrattade hejdlöst åt Livs Djurexempel, då homoexempel från djurriket har används som exempel för att "rättfärdiga" mänsklig homosexualitet. Får nog ta och be biblioteket plocka in de andra två albumen också.








Brunnsbottnen

Kategori: Dikt och Rim





Det fanns en brunn på gården
Som sedan länge gått i sin
Far täckte över hålet
Med plankor och block av granit


Brunnen lockade oss
Som ville den dela med sig av en hemlighet
Där vi lekte över fälten under solen
Så som barn gör när dom inget annat vet


Far sade till oss ungar
Att låta locket ligga där det lagts
Men med åren glömde vi
Både brunnen och vad far hade sagt


När jag fyllde sexton köpte jag
En svart läderjacka i en second hand butik
Den blev min markör
En vilja att vara annorlunda och unik


Far sa; vilken sliten lump
Tror du det är nåt märkvärdigt med dig
Och jag hörde på hans röst
Att det var bäst att jag passade mig


Det var tyst vid middagsbordet
Allt som hördes var väggklockans tickande
När far öppnade munnen
Var det för pikar om sena nätter och drickande


Jag minns den dagen
Han slog min skivspelare i bitar
Varje vinylskiva till skärvor
Slet i trasor min läderjacka med nitar


Jag rusade ut i bara kortärmat
Gråten i halsen den klöste och sved
Jag sprang över fälten
Ville bara bort och bli lämnad i fred


I skymningen irrade jag planlöst
Drömde om den dag jag skulle vara fri
Som ett löfte i dunklet
Pulserade luften av elektrisk energi


Jag fann mig inte långt ifrån
Den gamla brunnen Far så ofta varnat oss för
Nu var det som att något kallade
Någonstans ur marken där långt nedanför


Det sjöng i murkna gamla plankor
Alltmedan sprickor åt sig genom block av granit
Brunnen strålade som av silver
Förtrollad, famlade och snubblade jag mig dit


Vad Far en gång lagt till lock
Bar jag åt sidan och steg i brunnen ner
Mörkret omhöljde mig redan halvvägs
Kommen till bottnen såg jag alls ingenting mer


Förutan ljud och ljus
Satt jag på brunnsbotten i lång tid
Ensamtankar förtärde mig
Och jag lät mig villigt förtäras bit för bit


I brunnens svarta tomhet
Kom till mig det som finns i mitt inre än
Det har följt mig sen dess
Så som en skugga och som en vän


Likt demimonds metamorfos
Jag ömsade skinn och blev som ny
Jag steg upp ur brunnen
Just när solen så stillsamt börjat gry


Dammet virvlade från fältet
Det bodde en annan styrka i mina steg
Far måste ha sett det
Där han satt vid köksbordet och teg


I mina ögon brann svart eld
En stjärnlös avgrund skapad långt från ljuset
Med gryningssolen i ryggen
Var min skugga längre än alla andras i huset


Jag lämnade gården
Krökt och skev blev den väg jag gick
Jag mötte många men ingen
Med samma mörker som jag i sin blick


Jag blev ett med massan
I beiga skor och kamouflagerock
Ibland i lönndom, ibland
med öppet förakt mot denna fårskock


Ibland når mig brev från syskonen
Taffliga, illa skrivna som jag aldrig besvarar
Där står att hemmanet blev en ödegård
Och att fälten där vi lekte som barn står obrukbara


Vad bryr väl jag mig om gården
Eller ens om brunnens hemlighet finns kvar
Men jag minns dina ögon
när jag vände dig ryggen den dagen …Far









Väktare

Kategori: Dikt och Rim






Vi har sett dig stryka längs med stråk
Lurpassa likt ett klumpigt djur
Vi känner till ditt namn
Du borde vetat bättre och stannat i din bur


Vi känner till din historia
Vi vet vad du begär och vad du är
Att ofreda de små värnlösa
Som ensamma hemåt är på väg


En solkad smutsad barnakropp
Så berövad allt oskuldsfullt och sprött
I diket kastad lämnad kvar
För dig bara ett stycke våldfört kött


När alla andra svikit
Sömnlöst står vi kvar på vakt
Tills vi har dig
och snaran runt halsen lagts


En lyxinredd cell i några år
och prat med en terapeut som förstår
Det är inte nog att sona dina brott
Det är inte den sorts rättvisa vi tror på


Denna gång valde du fel plats
För oss är ditt liv ingenting värt
Vi lyfter inte luren och slår larm
När nåt så sjukt nalkas allt vi håller kärt


Från far till son
Till dotter från mor
Vi är väktare
Skyddar barnen som här bor


Vi bakbinder dig, kväser dig
Vi snöper din lea lust
Tar dig med till en ensligt belägen skog
Vi utplånar dig, raderar dig
Du ska inte andas samma luft
Du ska inte finnas mer på jord
Du ska inte finnas mer på jord
Du ska inte finnas mer på jord







Beat The Rich

Kategori: Musik




Om resten av plattan håller samma standard är This Wörld is Yours ett måste.
Förutom att det är en låt som hade platsat på favoritskivan Inferno
så älskar jag videon, budskapet och hur finansvalparna smiskas upp.
Revolution!!!




En studie av smärtans natur

Kategori: Böcker







Han knäppte med fingrarna. Då uppenbarade sig den mongoliska officer som ryssen hade kommit tillsammans med i flygplanet. Ur fickan tog han fram en slidkniv. Den hade samma form som den kniv mannen som hade låtsats skära halsen av oss hade haft. Officeraren drog fram kniven ur slidan och viftade med den i luften. I det tidiga morgonljuset glimmade eggen kallt vit.
"Den här mannen är expert på att flå", sade den ryske officeren. "Titta nu noga på kniven. Det här är en kniv som är avsedd speciellt för att flå ansikten. Den är mycket noga utarbetad, eggen är tunn och smal som ett rakblad och mongolernas teknik är oerhört avancerad. Det är trots allt ett folk som i årtusenden dragit skinnet av djur. De flår människor som vi skalar persikor. Imponerande skickligt och utan att skada huden det minsta. Talar jag för fort?"
Yamamoto sa ingenting.
Den björnlike officeren med kniven såg mot Yamamoto och hånlog. Det där leendet förföljer mig än idag. Jag ser det i mina drömmar och kan inte glömma det vad jag än gör. Officeren skred till verket. Soldaterna naglade fast Yamamoto mot marken med sina händer och knän. Den björnlike använde sin kniv och började noggrant att flå ansiktet. Jag blundade. När jag gjorde det, slog en av de mongoliska soldaterna till mig med gevärskolven. Han fortsatte tills jag öppnade ögonen igen. Men oavsett om jag blundade eller tittade, hörde jag Yamamotos röst. Till en början uthärdade han stoiskt behandlingen, men efter ett tag började han skrika. Det var ett omänskligt skrik.
Officeren började göra ett snitt på högeraxeln, sedan drog han av huden på armen uppifrån och ner. Han gjorde det långsamt och försiktigt - ja, nästan smeksamt.
Sedan flådde han bägge benen, skar av könsorganet, testiklarna och öronen. Därefter avlägsnade han huden helt från huvudet och ansiktet. Den ryske officeren ritade upp abstrakta former på marken med stövelklacken under hela det fasansfulla skådespelet. De mongoliska soldaterna var alla tysta och följde hela tiden den björnlikes rörelser med blicken. Deras ansikten var helt uttryckslösa. Där avspeglade sig inget äckel, ingen rörelse eller överraskning. De såg hur Yamamotos hud avlägsnades bit för bit, nästan som om de under en promenad betraktade en byggarbetsplats.
Själv kräktes jag ett antal gånger. Till slut hade jag inget kvar att få upp, men jag fortsatte ändå att kräkas. Den björnlike mongoliske officeren höll till sist upp huden från Yamamotos hela bål som han stilfullt hade avlägsnat. Där fanns till och med bröstvårtorna kvar. Varken förr eller senare har jag sett något så motbjudande. Någon tog huden och hängde upp den som ett lakan. Sedan låg bara Yamamotos kropp kvar som en hudlös, blodig klump på marken. Det hemskaste var ansiktet. I det röda köttet satt de stora, vita ögongloberna som om han hade spärrat upp ögonen. Munnen, där tänderna blottats, var vidöppen som om han höll på att skrika något. Det enda som fanns kvar av näsan var ett hål. Marken var ett hav av blod.



Vad det här påminner om en novell ur Elefanten som gick upp i rök tänkte jag när jag började läsa den här boken, och läste på en stund innan jag förstod att början av Fågeln Som Vrider Upp Världen finns i just den novellsamlingen, men jag minns inte om det var i exakt samma form.
Husomhelst, 200 sidor in i tegelstenen (dvs drygt två sjundedelar) är jag saligt betagen. För första gången på nya jobbet använde jag rasten idag till att snoka upp ett krypin och sluka ett kapitel.
Inläggstiteln En studie av smärtans natur är tagen från ett av kapiteltitlarna, som också heter genialiska saker som;

Historien om den vidriga öns apor

Döden i badkaret

Om hästar som tynar bort i lador

Trekantiga öron

Mysteriet med de hängdas hus



"Sluta tänk på svåra saker. Känn dig som om du skulle ligga i silkeslen, behagligt tempererad gyttja en våreftermiddag."
Jag teg.
"Som om du sov, som om du drömde, som om du vilade i varm, mjuk gyttja... Glöm din fru, din arbetslöshet och framtiden. Glöm allt. Vi har alla fötts ur den där varma mjuka gyttjan och alla ska vi återvända dit en dag. Minns du när du hade sex med din fru senast? Länge sedan, inte sant? Kanske rentav för två veckor sedan?"
"Jag är ledsen, men nu kommer min gäst."
"Nej det är längre tillbaka än så. Jag hör det på din röst. Tre veckor eller hur?"
Jag sa ingenting.
"Nåja, det spelar ingen roll", sa kvinnan. Det var en röst som fick en att tänka på någon som snabbt dammar persiennlamellerna med en liten borste. "Det är ju en fråga som bara angår dig och din hustru. Men jag kan ge dig allt du vill ha. Och du behöver inte ta på dig något som helst eget ansvar. Ta dig runt hörnet, där finns en värld du aldrig har skådat. Som jag sa till dig, du har nog en död vinkel. Har du inte fattat det än?"
Jag stod och teg med telefonluren fortfarande i handen.
"Se dig om", sa kvinnan. "Tala om för mig vad du har runtomkring dig. Vad ser du för något?"






Avprogrammering

Kategori: Dikt och Rim









En blick som aldrig slutes
Framför skärmen utan rast
Medelst finledad mekanik
Häktas ögonlocken fast


Likström går i benmärg
Betingad smärtreflex
Från paria till fredligt from
Med inre mur mot våld och sex


Ett bräckligt samhällsbygge
Tål inte balkröta eller lösa fogar
Avvikelser bör avprogrammeras
Från plommonstop och ärrade knogar


Ingen mer moloko på korova
Med droogsen och ljuva Ludwig Van
Inget mer av det gamla in-och-ut
Något i processen så helt försvann





Månadens Tidskrifter

Kategori: Konst






















Uppvigling

Kategori: Musik



 

 





 

 

 

 

 

Murakami Vet

Kategori: Böcker







Såvida vädret inte är alltför på tvären, eller om ingenting annat kommer emellan, går jag hem från mitt jobb varje dag, en sisådär fem kilometer på en enslig och naturskön cykelväg. I torsdags var det en osannolikt röd och vacker solnedgång bortom trätopparna, igår var det gråmulet med så bitande vind att jag fick vira halsduken om halva nyllet som en annan stråtrövare.
Det är nyttigt, jag får motion, tystnad och tid att tänka i ensamhet. Det ger också en viss ork till att skriva och köra igång med styrketräningen igen, fast än så länge bara sit-ups och liknande. Jag tror också det är anledningen till att den här hösten och vintern (än så länge) har känts ljusare än vanligt, och medan barn och bekanta haft både förkylningar och magsjukor har jag klarat mig undan med lite snuva på sin höjd.
Jag skrev till en vän om min huritghet och han berättade vad Haruki Murakami en gång sagt; har man ett sjukt sinne så måste man ha en frisk kropp.
Så sant, så sant.






3 x skivor

Kategori: Musik








Redan trött på julsånger?
Nedan följer tre tips om skivor för vintermörkret.
Lite dans, lite banjo och lite depp.
Mycket nöje. Eller inte.





Madness

Kategori: Musik



 

Låten är hämtad från The Liberty of Norton Folgate som kom förra året.

För de flesta är Madness för evigt förknippade med åttiotalshiten Our House vilket är synd, de har gjort och gör än idag bättre låtar än så. Ovan nämnda skiva är en riktigt genomarbetad platta, som känns exprimentell samtidigt som den inte förlorar svänget någon gång. Sen är jag en sucker för cockneysången.

Slänger också med en gammal goding med karibiska rytmer och småkul text.

 

 

 

 

 

 

Hank III

Kategori: Musik








Låten ovan är hämtad från skivan Damn Right Rebel Proud av den notoriska busen Hank III.
Parallellt med sin insats i undergroundpunk och cannabisdoftande metal av typen superjoint ritual eller arson anthem har Hank fortsatt haft en silvertejpad cowboystövel i sin legendariska farfars musiktradition; oborstad och gammeldags country. Som en recensent skrev så är det sällan man sett ett gäng råtatuerade snubbar i Slayer och misfitströjor -med bland annat banjo och fiol- gnida loss vemodsgnälliga ballader om brustna hjärtan och hembränt.
Slänger också med två dokumentärer där man får hälsa på Hank.



 

 

The Caveman

Kategori: Musik





Låten ovan kommer från skivan The Boatmans Call från ´97.
En riktigt finstämd, pianoklinkande deppskiva som inte tappat ett uns relevans sedan den släpptes. Cave hade då ganska nyligen haft ett uppslitande avslut med PJ och därtill lidit av en magåkomma han länge trodde var cancer, vilket säkert kan förklara svärtan i sångerna. Samtidigt finns där gott om kolsvart humor och ateistisk försoning med livets baksidor.
Slänger också med en av mina absoluta musikvideofavoriter, som fick mig att upptäcka Cavemannen ifråga en gång i tiden.



 

 

 

De som ska dö

Kategori: Dikt och Rim





Den upphängdes anhängare
Åt bestarnas bukar
Alltmedan krigare kläs i stål


En tid utmätt
Där skuggan av ett frihetshopp bor
Bortom blod förspillt i sand


De som ska dö hälsar dig
Sjung strupar
Hör pöbelmassans törstvrål


Tills det åter tystnar
Tills bojor bryts
Står vi och faller med vapen i hand






Till Hands

Kategori: Dikt och Rim





I fjol gick vi längs hal gata
mörka vakar öppnade sig
där vattnet flöt som mest strömt


Jag tänker så ibland
att när fotspåren smalt bort
blev den tiden till nåt jag måste drömt


Ingenting blev sagt
när vi talade med varann
till sist satt vi bara där och teg


Jag vandes vid tystnaden
åt det håll jag gick
följde inte längre ekot av dina steg


Kanske kom jag för nära
Kanske inte tillräckligt alls
eller så var jag bara nåt du hade till hands


Alla nätter jag låg sömnlös
inga sms gick fram
det var som om jag inte längre fanns