stewe

So let it bleed

Kategori: Musik





In the spiritrealm, the dark abyss of Hel
In the water cold I swim for the deathlike shore
My blood is frozen and my mind is in a daze
Through the pouring rain I can hear the grumbling dead
So this is it...
I'm crossing the river at last
To live eternally
In the shadows and the glory of the past

Death, death, death is everywhere
Lust, lust, lust is in the air
Step, step, step into the unknown
as the goddess of Hel takes me to her womb

Crossing the river cold...

Listen to the haunting choirs of the dead
They sing their hymns in horror and ghastly dread
They chant in reverence for all bewildered souls
They gather, they call us, they keep us forever

So this is it...
I'm crossing the river at last
To live eternally
In the shadows and the glory of the past

Death, death, take me, I'm incomplete
The life I've left behind feels obsolete
Open up your bosom and let me in
Goddess of Hel, I am yours



Hrimtursar/Rimtursar: frostjättar ur den nordiska mytologin, avlade från urjättens svett och bosatta i smällkalla Niefelheim. Passande titel på Necrophobicalbumet från 2006, som förutom det hedniska och antikristna andas bitande köld och vitnad död. Med titlar som The slaughter of Baby Jesus och Eternal Winter, liksom textrader som Bodies cover the landscape, Like slaughtered sheep in the snow beneath är atmosfären given.







I...
Was blinded by the light
By luminous spheres
Burning in the sky
I'm...
Enlightend by the dark
By the spirits of the night
Blackened as they rise


Them...
I've always felt them near
Reflected in my eyes
Like shadows they appear


Flesh...
Cancer of the soul
Vamper of the mind
Imprisoning my will


The path...
I've known for centuries
The flesh that clothes my soul
Was never meant to be


Dead...
Look into my eyes
Like mirrors open wide
I'm already there...


...as I walk through the gateway


...To join the dead
...So let it bleed
...I walked undead
...Now I can see


Time...
Through aeons I have walked
The paths of ignorance
Enchanted by the fire


Death...
The blade that cuts me loose
In a cloudburst I leave
Into darkness so cold


I...
Was blinded by the light
By luminous spheres
Burning in the sky


I'm...
Enlightend by the dark
A spirit of the night
Blackened I rise...


...as I walk through the gateway


...To join the dead
...So let it bleed
...I walked undead
...Now I can see





Vassa och Smarta

Kategori: Allmänt






Från SVTs programpresentation:
Nyhetsbyråns panel levererar personliga, vassa och smarta synpunkter på veckans nyheter.






"Det är inte alla som känner till att den här glorifieringen av hemmafruar började långt tidigare.
Nämligen med en teveserie som heter Mad Men."
Alexandra Pascalidou om den kritiserade hemmafruenkäten från sajten familjeliv.







"Jag är övertygad om att han kommer att vinna.
Svenska folket älskar Björn Ranelid."
Viggo Cavling om melodifestivalen.






"Jag röstade
Ja till euron. Det hade jag gjort idag också.
Jag är inte rädd för kineserna!"
Carina Lidbom om eurokrisen.






Nådlös

Kategori: Dikt och Rim




Om jag var ditt offer
Som bara lydigt tog emot
Om jag lade mig så stilla
Som mindre barnen gjort


Likt fingrarna i mörkret
Som dina andetag i mitt rum
Vad har jag haft förutom tid
Att se fram mot denna stund


Piska mig med isregn
Hamra mig med hagel
Men i ditt öga stannar
Min spruckna vassa nagel


Det finns inget sätt att sona
Ingen chans att förlåta dina dåd
Det finns en hand hårt knuten
En hand som aldrig bringar nåd


Du ska veta att jag kommer
När jag jagar dig tafatt
Ständigt ska du se dig över axeln
Stirra sömnlöst genom natt









Haunted av Chuck Palahniuk

Kategori: Böcker



En misfits-LP? Nej ett bokomslag...


Haunted
by Chuck Palahniuk is a novel made up of stories: Twenty-three of them, to be precise. Twenty-three of the most horrifying, hilarious, mind-blowing, stomach-churning tales you’ll ever encounter—sometimes all at once. They are told by people who have answered an ad headlined “Writers’ Retreat: Abandon Your Life for Three Months,” and who are led to believe that here they will leave behind all the distractions of “real life” that are keeping them from creating the masterpiece that is in them.
But “here” turns out to be a cavernous and ornate old theater where they are utterly isolated from the outside world—and where heat and power and, most important, food are in increasingly short supply. And the more desperate the circumstances become, the more extreme the stories they tell—and the more devious their machinations become to make themselves the hero of the inevitable play/movie/nonfiction blockbuster that will surely be made from their plight.

Ramberättelsen runt novellerna är alltså ett slags Big Brother från helvetet. Eller om man så vill självförvållat helvete, då det handlar om gruppdynamiken mellan ett gäng uppmärksamhetskåta äckel som gör vad som helst för att få ihop en tillräckligt bra story för att få sina femton minuter i rampljuset.

Däri ligger också själva ramberättelsens stora brist, den engagerar inte särskilt mer än som tidsfördriv till nästa novell. Det verkar inte som att författaren själv är särskilt välvilligt inställd till gruppen, förutom att beskriva dom så ruttna och navelskådande som möjligt. Att sen Chuck´s språk har en viss cool distans i berättandet gör inte att jag känner mig som jag är där, i isolationen med de han berättar om, utan att jag bara på avstånd betraktar freakshowens acceleration. Kanske är det just författarens mening, vad vet jag?

 

 

 

 

Desto mer fastnar man för karaktärerna i själva berättelserna, (vilket å andra sidan känns märkligt då man typ skiter i vad som händer dom senare i "huset") som trots stereotypiska drag engagerar och fängslar. Varje novell inleds med en kort dikt som ger en uppfattning om novellens huvudperson. Ganska smart, då har man redan vissa förkunskaper när själva berättelsen kickar loss. Även kodnamnen till de olika karaktärerna ger liknande ledtrådar med namn som; Saint Gut-Free, Lady Baglady, Earl of Slander, Chef Assassin och Countess Foresight.

Och vilka berättelser sen. Man får verkligen insikt i hur illa det kan gå om man runkar på botten av en bassäng... eller om en fotmassör lär sig den mörka sidan av new-age... eller vad som händer om man tittar in i mardrömslådan... eller vad som händer på en polisstation när det kommer in två anatomiskt korrekta barndockor i gummi...

Just den sistnämnda novellen - Exodus- blev en personlig favorit. Inte bara för att den var bra och välskriven, utan för att den gjorde mig illa berörd på riktigt, något som inte sker alltför ofta.

Intressant nog berättar Palahniuk i efterordet om novellen Guts är den som påverkat folk rent fysiskt. När han läste den i olika föreläsningsställen runt om i landet, svimmade folk av lite till höger och vänster i publiken. Något som upprepades på många olika platser. Det är en sällsynt vidrig liten berättelse, även om jag inte tror att någon svimmar av genom att själva läsa den.

 

 

 

 

Precis som i andra Palahniukberättelser vävs det in många vandringssägner. En del är lätta att genomskåda, andra blir jag smått fundersam över huruvida det verkligen bara är sägner.

Alla av berättelserna håller såklart inte högsta klass, en del är trista i sin vilja att chockera men inte nå fram. Samtidigt känns det egentligen inte som en bok som försöker chocka för sakens skull, tvärtom är Palahniuk en väldigt moralisk författare vars berättelser hela tiden bottnar i hur människor behandlar varandra. Om än dolt i satir och reality teve kritik.

Rekommenderas starkt.

 

 

 

 

 

Vomitory

Kategori: Musik








Vomitory bildades redan ´89, när den legendariska första vågen av svensk dödsmetall skövlade musikscenen. Det skulle dock dröja till ´96 innan de albumdebuterade med Raped in their own Blood. (för övrigt en av de absoluta album-titel-favoriterna nånsin)
Det var inte förrän på deras efterföljande skivor som deras sound verkligen utvecklades. Åt ännu brutalare håll vill säga, och genom att fortsätta på inslagen väg med följande album fick snart värmlandsbandet en allt större och trognare publik.






I våras var det dags för senaste släppet, Opus Mortis VII, och allt var sig likt. Det vill säga alldeles utmärkt. Det finns efter 22 år fortfarande en övertygelse hos Vomitory att göra brutal musik med bloddrypande texter och göra det bra; allt från skivomslag till avgrundsmuller känns ärligt och äkta menat.
Där det hos många band en trött överenskommelse att ge publiken vad de vill ha, eller en ängslan att vara trendriktiga och/eller progressiva, hörs det på Vomitory att dom gör precis vad dom vill göra.
Och inte är det att stå i tv4morgon och sjunga hippiemusik med rensång iallafall, för att ge en näsbränna åt opeth.




 

 

 

 

 

Grindväktare

Kategori: Dikt och Rim






När karusellen helt spårade ur
Såg du nötta mönster eller ren otur
Inte la du dig frivilligt och fnaskade för första bästa kostym
Stal du bettet från skallerormen
Eller blev du blästrad av stormen
Den kosmopolitiska eliten ansiktslös under pseudonym



Transnationell eller nationell trans
Följer bara ord som leder ingenstans
Stjärnbehäng din syndabock eller bannlys och bränn hans minaret
Med övre däck slipprigt av valspäck
Ges magra löften till nedre däck
Vad dom säljer och vad du köper är ingen välbevarad hemlighet




Bokstavstrogna prisar gömda buden
Hata Kvinnan och misstro Juden
Där inga flammor dansar sipprar likt förbannat röken in
Stapplande zombies för deras hand
I Mammons koppel eller i radband
Tempelvalv resta i sand sveps bort av en bister ökenvind



Vem äger de enda åsikter som hörs
Sitter så säkert och aldrig berörs
Grindväktare utestänger obekväm eller gör protesten trivial
Ditt hjärta i skuld och huvud i pant
De stampar ditt slit så hårt de kan
Istället för bunker ett styrelserum; krigsföring med fjärrstyrt kapital








Please Kill Me - den ocensurerade historien om punken

Kategori: Böcker






Alternativkulturen var uppdelad mellan de som hade rika föräldrar och de som var tvungna att klara sig på egen hand. De svarta föraktade hippiesarna under Summer of love 1967. De tyckte att de inte var på riktigt för att de kunde ju bara resa sig och lämna all rökelse och LSD bakom sig precis när de ville.
De kunde åka hem. De kunde ringa mamma och be henne komma och hämta dem. Men om man har växt upp i slummen runt Columbia Street och lekt i utkanten av Tompkins Square Park så finns det ingen utväg. Det finns ingenstans att ta vägen. De kan inte åka hem till Great Neck eller Connecticut. De hade ingen internatskola i Baltimore att återvända till. De var fast där de var.
Ur allt det kom en annan sorts hippie som var mer som uteliggare. De kom från riktigt usla förhållanden - de hade föräldrar som hatade dem och hade kastat ut dem. Kanske hade de växt upp i en väldigt religiös familj och blev kallade slampor och utslängda på gatan för att de gjort abort eller att föräldrarna hade hittat p-piller i handväskan. Ilskan jäste i dem. De var de första punkarna.



Det som inleddes med hippierörelsen och löst folk i eller runt the factory och andy warhol, urartade snabbt i råare uttryck. En anti-allt-attityd, en frisläppt atmosfär där det hissades en hakkorsflagga på Iggy Pops bröllopsdag mest på skoj och där serietidningsestetik pressades ner i mixen tillsammans experimentell avantgardekonst.
Det är roligt som fan, bitvis tragiskt, men aldrig ointressant. Ett måste i bokhyllan.





Istället för att fråga ut nerknarkade rocklegender som har en tendens att förhäva sig själva, fokuserar Please Kill Me på att intervjua alla de som var där när det brakade loss: publiken, managerna, knarkarna, transvestiterna, ludren och journalisterna... För det mesta stämmer minst tre av föregående benämningar in på varje person som berättar sin del av historien.
Det är i vilket fall som helst ett genidrag på flera sätt: dels ges samma händelser olika vinklingar, dels skapas en svårslagen stämning av de varierande långa citaten. Det fångar tidsandan, den vansinniga karusellen av kanyler och säkerhetsnålar som skapade det som kom att kallas punkrock.
Boken följer väldigt pedagogiskt/kronologiskt utvecklingen genom årtal fyndigt namngivna. Det är intressant, och jag som genom andra biografier och dokumentärer trodde mig vara hyfsat insatt, får välförtjänt känna hur jag sakta rövkasar ned från mina höga hästar.
Roligt är också hur respektlöst gamla legender behandlas: Bowie målas ut som en ängslig trendfjolla, Lou Reed som uppblåst egofixerad och Patti Smith som en genomfalsk prettohippie.





Det enda som jag kan uppleva som trist är den där trångsynta inställningen av att dom 77 var de riktiga punkarna och att punken dog när Sid tog överdos. Istället är det ju tvärtom; den spretiga samling provokatörer och udda personligheter som klumpades ihop under namn punk var inte mer än ett startskott för riktiga punken som skulle komma. Vill man vara välvillig, och just idag är jag på det humöret, kan man ju konstatera att boken inte utger sig för att vara någon alltäckande bibel, utan att den fokuserar på just USA-scenen i allmänhet och New York-scenen i synnerhet. Och det kan måhända höra en överexponerad generation till att inte låtsas om vad som följde i deras fotspår.










Asfaltsånger

Kategori: Musik



 

Drömmar som grusades

Jag tar dig härifrån

Istället för räls - Ett alternativ till ån

Har hört det förr

Dödens sista skrik

Min krigsmålning den är vit

 

Tappar kontrollen i 175

Hals över huvud

Tog emot, tog dig hem

Från tristessen in i ljuset

Det gjorde jag och rullgruset

 

Om du faller tar jag emot dig

I min famn

Om du faller tar jag emot dig
Hårt och Kallt
Om du faller tar jag emot dig
I min famn
Om du faller tar jag emot dig
Asfalt



Desperat likt jakten
Efter föda i svält
Lika övertygande som en ångvält
Att inget han gjort var rätt
Att hoppa det är lätt

Hennes lingula hår
Skiner i solens sken
Sommarklänningen blottar hennes bara ben
Hon skriker när jag
Smeker hennes lår
Gråtande flyr hon med skrubbsår


 

Ett band som harvat på ett bra tag, men för första gången överger de trötta klyschornas språk för svensk gatpunk när den är som bäst; på svenska. Att döma av hur det låter i det här titelspåret liksom medverkan på Sörlings Turist I Tillvaron- samling häromsistens är det ett givet köp. Noterar också att en cover på cornelis Ballad Om Censuren hamrats in, vilket kan bli hur bra som helst.

Fast ett jävligt fult omslag är det.

 

 

 

Kostar 99 pix (porto inräknat)

och beställs via unitlost@hotmail.com

 

 

 

Atomiserad

Kategori: Dikt och Rim




 

Vad som faller från himlen

Är inte regn

Dödsbo signerat

Vissnad äng bevittnar

 

 

Bultar bakom tinning

Tandkött blöder

Det där du födde fram

Slås ihjäl bakom garageporten

 

 

Cemenstöpta molnmassor

Knäcker atlas axlar

Slungar eldklot och ljungar

Irrbloss i dunkel

 

 

Tomma tankar ekar

Jakt på bränsle driver flock

En biljett långt iväg

Bara värme och ljus; här och nu

 

 

Vi pekar bortåt i förundran

Klentroget, hoppfullt

Varför bär soluppgången med sig

En horisont av damm

 

 

 

 

 

Jag har tjocka blyertsstreck på mina tarotkort

Kategori: Allmänt





Och på tal om det där bästa som finns, har min vän Sandra skrivit nåt så fantastiskt jävla fint att jag bara måste länka loss nu igen. Det är inte bara att hon skriver så bra, hon har ett sätt att skriva som går rakt in under huden och bakom nerver. En genialisk dam som jag är stolt över att kalla vän. Missa inte hennes medverkan i nästa volym av Eskapix.


Läs här





Amen

Kategori: Allmänt






-Pappa?
-Mmmm..?
-Vill du höra en rolig historia?
-Självklart.
-Det var en gång en gubbe som stod i en trädgård och sa till en polis
"Titta, blommarna är så vackra att Gud kan dö!" Och då sa polisen "men Gud är ju redan död" hahahha!
-Hahaha, den var bra. Var har du lärt dig den?
-Ingenstans! Jag har själv kommit på den.
-Jättebra ju... Men, jag förstod inte riktigt det där om att Gud var död.
-Men du har väl själv varit i kyrkan pappa, han hänger ju där längst framme.
Helt död.







Dagens Länktips

Kategori: Serier

Griståg

Kategori: Musik



"Så är det ju med blodsbröder vet du, det är inte alltid man vill ha hela paketet men man får det ändå"


 

 

 

 

 

 

Følelsen av å spille i et minefelt

Kategori: Musik



 

 

 

 

 

 

Gränsmark

Kategori: Dikt och Rim







De som finns för ingens ögon skull
Se inte förbi skygglapparna
Vänd aldrig blicken ditåt igen
Känn er aldrig skyldiga att nedlåta er



Som strykarkatter i sensommarslut
Ni önskar nån ska förbarma sig
Vad vulgärt utan finesser
Tomma fantasier och språkdräkt i trasväv



Viss gränsmark är bäst att aldrig passera
Vissa klasser ska helst inte integreras
När ni vill se något smärtsam
Ska det ändå handla om en av er



Det är när det är försent de syns
Då sveper argusögat likt en strålkastare
Allt inuti ska vrängas ut och in
All smuts ska nagelfaras utan sorgkant









Intervjutips

Kategori: Musik














Stormande Kravaller

Kategori: Dikt och Rim






Sakerna du säger
Sakerna du gör
Klart som fan det är mitt problem
När vi är ute på stan
Tjänar pengar åt dig och ditt samhällssystem



Det verkar som om
Tiden är inne
För en ny generation & en ny gatustrid
Jag har ingen framtid
Men visst har jag rätt... Rätt till mitt eget liv



En värld så fridfull
Tystnaden faller
Allt jag vill ha är stormande kravaller



Och försök inte ens greppa
Hur vi egentligen mår
Leasade lyxåk och skuldfällor för nån övergödd
Jag har inga polare
Som vill leva som du vid 33
Men att åldras stör mig... Det stör mig till döds








Förvanskat av Sparrers original

Runnin Riot





Hedlundcitat

Kategori: Böcker






Nu ska boken Blod Eld Död äntligen vara på ingång.
Den glimrande bilden är tagen från Demonia
Hon medverkar för övrigt också i boken.



Under det tidiga nittiotalet revolutionerade svensk death metal den internationella metalscenen. Plötsligt låg Sverige i frontlinjen för en ny musikrörelse som gav eko över hela världen, med band som Entombed, Dismember och At The Gates i förgrunden. Med utvecklingen av black metal blev musiken ännu extremare. Black metal-banden lät råare och mörkare, och sa sig dyrka döden. Snart brann kyrkor både i Norge och Sverige, och det dröjde inte länge innan de sataniska inslagen blev mer än tomt effektsökeri.

Men hur startade allt? Varför har Sverige blivit ett tongivande land för en så aggressiv musik? Och vilka är egentligen de personer, grupper och fenomen som fört scenen framåt? Blod Eld Död - En svensk metalhistoria skildrar hårdrockens utveckling från de massiva förstärkarstaplarnas sjuttiotal, via kyrkbränningarnas nittiotal, fram till de extrema och paradoxala strömningar som finns inom genren idag. Här finns intervjuer med Entombed, Nifelheim och Dissection, samt reportage om Bathory, Pelle "Dead" Ohlin och black metal-scenens nuvarande härförare Watain.

Det är en historia om maskätna bandloggor, död och satanism, men också om hängivenhet, sammanhållning och en evig kärlek till musiken. Ika Johannesson är journalist. Hon har arbetat på Sveriges Radio, DN, tidskrifterna SEX och Filter. Hon är nu redaktör för Kobra på SVT. Jon Jefferson Klingberg är gitarrist i Docenterna, journalist och författare. Han debuterade år 2008 med romanen Jag tror vi behöver prata faktiskt.

Sagt om boken:
"Det gör Blod Eld Död extremt trovärdig och oavsett om man är metal-nörd eller bara nyfiken är detta 365 fängslande sidor om känslor, äkthet och metal."

"Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg lyckas fenomenalt bra boken igenom och Blod Eld Död innehåller naturligtvis mycket mer än bara black metal, man kallar den inte "en svensk metalhistoria" utan anledning. Allt är välfunnet, välskrivet och initierat men det är i kapitlen om black metal och satanism som Blod Eld Död verkligen tar strypgrepp på läsaren."

"Blod Eld Död" är inte en bok för dig som är intresserad av metal. Det är ett kulturellt dokument riktat till dig som inte är rädd för de som tänker tankar du själv aldrig släppt in i huvudet."






En annan bra intervju med Johnny
från Unleashed hittar du

HÄR




På vilket sätt man än räknar

Kategori: Allmänt

 

 

De som jobbar deltid är inte så himla viktiga. De är lättare att ersätta, mer som bitar i ett pussel. Har inte så mycket att sätta emot. Tänk butiksanställda, vårdbiträden, hotell - och restaurangpersonal. Kvinnor förstås. Så illa är det faktiskt. Män jobbar heltid, kvinnor jobbar deltid. Och det där med viktigheten, det är liksom det som bestämmer värdet på jobbet. För man har ju, fortfarande, högre lön än kvinnor, på vilket sätt man än räknar.

-Anna Filipsson, chefredaktör på Handelsnytt-

 

Ja, det här citatet stod i senaste numret av min fackblaska kommunalarbetaren. En tidning som trots utmärkta inslag verkar ha konstaterat att en majoritet av förbundets medlemmar är kvinnor, och därefter delvis byggt sin kommunalarbetaren efter Amelia och Allers.

Det vill säga att tidningen oftast innehåller vad jag skulle vilja kalla solskenshistorier och må-bra-reportage (i senaste numret "Sofi på ön har tid med de gamla") rejält med trädgårdstips och matrecept samt artiklar av typen: Så undviker du energitjuvarna på jobbet.

 

Min personliga erfarenhet är att den stora Energitjuven på kommunala arbetsplatser är det usla pröjset, de otrygga anställningarna samt deltidsfällan. Rimligtvis borde det vara en anledning till att arbetsplatsmobbningen är mest utbredd inom statliga och kommunala yrken, att det är något där som gör arbetarna trängda och lättare leder till konfrontationer i arbetsgruppen. Men det är ju bara min åsikt.

 

Visst är vi i minoritet, vi snubbar inom de yrken som nämns i citatet. Men det stör mig ändå att vi osynliggörs, det tycker jag inte man ska göra med minoritetsgruppen tjejer inom brandkår eller försvar heller. Att arbeta med människor möts nedlåtande tillräckligt ofta ändå, känns onödigt att bli pissad i nyllet också av de som ska föreställa vara på våran sida.

Jag gillar inte att klassificeras och klumpas ihop med andra yrkesgrupper under män. Även med stake får du knappast heltid i den kommunala sektorn och tyvärr tjänar vi lika jävla illa med pengar. Snarare en klassfråga än en könsfråga. Eller måhända en kombination av bägge.

 

I vilket fall som helst är chansen noll att någon av de karriärpolitiker eller kolumntyckare som kallar sig feminister någonsin skulle föra frågor som på allvar rör yrkesgrupperna som nämns i citatet. Dels för att det genom ekonomiska och/eller akademiska klyftor skapar en enorm distans till lokalvårdare och uskor, och dels för att problemformuleringen snarast skulle kallats vänsteråsikter än kallas könskamp.

 

 

 

 

Visdomsord

Kategori: Allmänt






One cannot grow without pain. One cannot improve without it.
Suffering drives us to achieve great things.
Love is a fine cushion to rest upon, but only hate can make you a better person.

-J.A.-








Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande

Kategori: Böcker





Jag säger jag älskar dig men du säger du vill ha frihet.
Varför är friheten viktigare än kärleken? Utan kärlek är friheten naken. Varför kan inte kärleken leva tillsammans med friheten? Varför är kärleken ett fängelse för friheten? Hur många människor lever då i detta fängelse?



När Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande är bra så är den något av det mest vemodiga och känslomässigt strippade jag läst på länge. Citatet ovan är varken det bästa, eller särskilt representativt för vad jag menar, men funkar bra, då favoritstycken jag markerat knappast fungerar särskilt effektivt tagna ur sitt sammanhang.
Boken handlar om Zhuang som på språkresa i London träffar en snubbe och blir kär. Skillnaden brittiskt/kinesiskt ges mycket utrymme i vad som skulle kunna kallas en kulturkrock i förhållandet. Samtidigt kan man väl säga att Zhuang antagligen inte hade haft större lycka om hon varit västerländsk då föremålet för hennes kärlekt är en emotionellt svårtillgänglig, bisexuell äldre man som helst vill avskärma sig från civilisationen.
Det är vissa saker jag har svårt med i boken dock, dels är det ord som kärleksgrotta och meningar som hon har mycket frodig buske, som buske växer vid flod i tropisk zon ger föralldel en man med min mogna humor mycket nöje, men det gör också delar som egentligen är viktiga för handlingen mest utmynnar i ett asgarv.
Rekommenderas ändå, annorlunda men bitvis suveränt.






Skabb

Kategori: Dikt och Rim






Låt mig bara somna älskling
Med mina läppar mot din hals
Glömma bort det andra
Som inte spelar någon roll alls

Du vet väl att jag är dig trogen; det är bara dig jag tycker om
Allt skitsnacket på krogen är inte nåt att bry sig om



Du skrämmer mig med din svartsjuka
Det är nåt av det värsta som jag sett
Som om jag skulle suga andras kukar
På en skitig offentlig toalett

Okej men det var bara den där gången och ska aldrig hända mer
Ska jag känna mig fången för ett enda snett steg



Jag är bara social och spontan
Alla par behöver tid från varann
Klart man kollar in andra
Det gör säkert du också ibland

Du vet ju att du är min grabb för jag älskar bara dig
Fick du löss och skabb var det inte från mig






Tillägnad

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

Till den självgoda helbildshoran på mittuppslaget

Förvränger och vinklar efter vad lösa rykten sagt

Ingen stoppar pressarna så kör bara på

Osanningens tjänare i mediekoncernernas makt

 

 

Öppna lädret - Visa sedeln

Annonsplats eller spaltmeter kom och köp

Upplagan helgar medlen

När de våldtar våra hjärnor med sitt löp

 

 

Till den fejslösa fittan med adolfkomplex

Hemsöker kommentarsfält som en ruttnad stank

Våga dig fram från bakom skärmens skydd

och jag svär att jag slår dig i sank

 

 

En livrädd tangentbordslakej

Som unken svett dold i billig parfym så anonym

Är det anti-PK nog att spöa dig?

Bara en fårskalle i gläfsande pekingeskostym

 

 

Till den blängande mummelkuken som landet styr

Som spottar på vårat arbete varenda jävla dag

Dags att väcka Crille tillbaks från de döda

En tjackskadad zombie går bärsärk i Rosenbad

 

 

Tiden utrunnen allians

En magnumrevolver tömmer timglaset på sand

Vem har minsta chans

Mot en aspackad voodoopettersson i min hand

 

 

 

 

 

 

 

I Dödsskuggans Dal

Kategori: Serier





Äntligen inkom del 3 av Theos ockulta mysterier, och vete satan om det inte är bästa hittills. Den känns både blodigare och mörkare, bägge kriterier som i sedvanlig ordning ger extra pluspoäng. I I Dödsskuggans Dal har Theos vän Max besatts av en riktigt illvillig ande som hänger upp katolska präster i taket utan problem och viskar hemligheter ingen egentligen vill höra. Theo och Helga dras alltmer in i kamp mot tiden, då Max riskerar att stryka med om inte en lyckad fördrivning av anden sker.




Albumet är en samling av alla korta Theoberättelser som tydligen publicerats lite här och var, fast genom Max besatthet på ett strålande vis binds samman, då demonen envisas med att dra upp berättelser ur Theos förflutna. Theo går ronder mot varulvar, Näcken, Golem, får hjälp av Tor (jepp, han med åskan) i kamp mot jättar, samt möter gastar och lovecraftianska tentakelodjur. Trevliga blinkningar till välbekanta scener ur skräckfilmens värld samt lyckas med den där enastående mixen av mignola och hergé som är Skogängs egen, gjorde det hela till en av de trevligaste läsupplevelserna jag haft på ett tag.












Justice de rats

Kategori: Allmänt






"I Sverige odlas myten om ett rättsväsende som ska vara jämlikt och därmed rättvist. Ingen ska kunna dömas på grund av någon form av förutfattad mening angående den åtalade. Sorgligt nog stämmer den bilden illa överens med verkligheten. Om man på något sätt avviker från den gängse norm som råder i samhället i stort, och som då sålunda återspeglar sig i rättssalen, löper man en otroligt större risk att dömas alldeles oavsett om man är skyldig eller inte. Denna diskrepans fungerar tyvärr alldeles tvärtom. Det vill säga att den som lever upp till normen av vad som anses vara normalt riskerar att inte straffas i samma höga grad."
-Botos, Punklegend-



Som många andra, kanske i synnerhet andra småbarnsföräldrar, tog jag illa vid mig som fan av gårdagens Uppdrag Granskning. Inte för att jag lever i någon slags utopisk fantasi att liknande maktövergrepp inte sker i ordentliga sverige, utan att jag som de flesta andra väljer att inte tänka närmare på det. Det är helt enkelt skönare att förtränga i högsta mån möjliga, än att gå omkring med scannersfeeling i hjärnan och blödande tandkött av krampaktigt slutna käkar av hat.

Det som ändå fick mig att relatera till citatet ovan, var just känslan av att paret ändå, hur knepigt det kanske kan låta, var ganska lyckligt lottade eftersom de var i högsta grad normala. Faktiskt rena sinnebild av ett ungt medelsvenssonspar. Därtill hade de starkt stöd av sina nära och kära, var skickliga verbala(åtminstone i intervjun) och verkade ruskigt resonabla fast de blivit rövkörda av guds nåde.

Det sägs minst en gång i reportaget att ingen av dom tidigare haft med socialtjänsten att göra, och det fick mig att fundera lite... Hade det spelat nån roll om de haft någonting med soc att göra? Om någon av dem hade haft med polisen att göra tidigare rentav? Med samma bevisning(eller brist på snarare) hade det gjort någon skillnad?
Bedöms fallen eller bedöms personerna?
Hade pappan blivit frikänd på samma grunder om de hade varit frånskilda? Om han hade varit arab? Om han var fyllbult? Hade mamman frikänts om hon hade sexbloggat? Om hon krängt massa piller som yngre?
Om hon vore ensamstående? 











 

Stormskörd

Kategori: Dikt och Rim









Så vi rundar södra udden
Stävar åter mot norr
De tomma tunnor rassla och låta
Som ormtungor under däck


Vet du vem som med oss följer
Står oberörd i ovädersfärd
Trenne tärningar spelas
Där summan alltid blir arton jämnt


En kostym oklanderlig
Inte ett veck där fäster smuts
Av vener tömda på liv
Ej en droppe rött på kavajslag syns


Se de vitorna tomma
När han ur mörkret ler tillbaks
Se stormen han skördar
Hur den tätt följer oss genom natt







Lamm intill Lejon

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

 

Renrakad barskrapad

Du hamrar min hjässa med hällande regn

En sörjare av själar

Tar oss som barn och släpper aldrig greppet igen

 

 

Beskåda hans anlete

En stinkande bastard blodig och släpad i dyn

Sakralt skitsnack

Jag hatar allt du håller heligt och spottar mot skyn

 

 

Som ruggande asätare

Cirklar svartrockarna runt dödsbäddens fot

Lägg du lamm intill lejon

Stå sen i slakthuset som en lallande bräkande idiot

 

 

En fursteslickare född

Mässar för tomma salar på branten till en ravin

Lögnmånglande luder

För ett tionde beskyddar hierarkins maktpyramid

 

 

Du ler i mjugg åt mig

Beskyddad bortkopplad och upphöjd högt ovanför jord

Jag stjäl ditt hånflin

Tvingar dig att svälja tills du kvävs av dina egna jävla ord

 

 

 

 

 

 

 

 

Dubbeltänk

Kategori: Allmänt








För en tid sedan hade topphönsen i natosammanslutningen bakom bombningen av Libyen ett Stormöte om Libyens framtid. .   Svensk media rapporterade tjänstvilligt och underdånigt som sig bör. Det gav faktiskt ett visst intryck av öppenhet bakom flygräderna över Tripoli, det var tydligt att kakan smidigast på förhand skulle delas upp.

När gamle kadaffen slutligen slaktades på öppen gata, utropades en seger för demokratin. Även om det var en seger för västligt baserade ekonomiska intressen och deras rebellallierade, talades det om seger för Libyens folk.


När grekiska folket genom sitt enda maktmedel - gatudemonstrationer och masstrejker- får sina makthavare att fega ur på sparkraven är det däremot katastrof och total panik över att demokratin, dvs vad folket vill och inte bankerna eller EU, har en möjlighet att bestämma utgången.


Sällan har propagandan varit så, tja om inte rasistiska så etniskt nedlåtande, som när det gällt den framväxande krisen i sydeuropa. Det har talats om ett system av fiffel bland arbetarklassen, hur de där nere inte kan sköta sin ekonomi, eller som Scanias VD Leif Östling sade i Agenda; "Såna är dom, Grekerna", menandes att norra Europa har bättre ordning på skiten.  Tydligen gäller inte det före detta Ekonomiska Undren Irland, Baltikum eller Island som alla strimlats och ruinerats av finanskrevader.

Islänningarna gjorde ju just det som grekerna är på väg att göra: de störtade parlamentet och folkomröstade om huruvida medborgarna var skyldiga till att betala ockerräntor på bankpyramidernas kollaps.  Bland annat Sverige var delaktiga i att frysa utlåning till Island och liknande ekonomiska sanktioner därefter. Hur det gick sen vet vi inte, media pratar inte om Islands ekonomi längre, lika lite som de pratar om kärnkraftshaveriet i Japan.

 




Have a nice war

Kategori: Film






Green Zone är en trist film om en soldat -spelad av Matt Damon- som bryter mot order och samarbetar med araber och CIA för att avslöja att infon om att massförstörelsevapen som anledning att invadera Irak var bluff. Det hela kretsar mest kring att få tag på nån slags informatör.

Kanske är det just bristen på scoop, att göra en film om vad som var uppenbart för de flesta ganska tidigt in i processen, som gör Green Zone seg. Bara invasionen/annekteringen av Afghanistan en knapp månad efter world trade center attackerna var ju minst sagt... eh, oklar. Att Irakinvasionen hade ytterligare svepskäl än att peka och ropa "terrorister" känns som en naturlig utveckling. .

Ett litet tag efter Inside Job stod Matt Damon nästan högre i kurs än en blodsaktie i en bildtportfölj, men tyvärr så fort jag ser honom agera (i inside job var han alltså berättarröst) infinner sig en ofrånkomlig trötthet. Green Zone är inget undantag, fast det bara är dagar sen jag såg den börjar minnet redan blekna om vad som egentligen hände mellan explosionerna.