stewe

Not for the fainthearted

Kategori: Böcker

 
 
 
 
 
 Beställ direkt från Eskapix

 

 

 

Born to Fear

Kategori: Böcker

 
 
 
 
Born to Fear är alltså en bok som samlar intervjuer med Thomas Ligotti, gjorda mellan 1988-2013,varav några av dem tidigare inte funnits översatta till engelska. 
Genom bokens frågor och svar framträder ett porträtt av författaren Thomas Ligotti; en hårt uppfostrad katolik som i skolåldern hade lite intresse av litteratur utan var totalt fascinerad av sport. Ligotti var den typiske elev som valdes först på idrotten i skolan.
Men gossen hade också en dragning åt det morbida och skrämmande, samtidigt som han plågades svårt av mardrömmar sedan tidig ålder. Han beskriver sig själv som en kristen fanatiker under uppväxten, som ofta uppslukades ofta av visioner om att brinna i helvetet och som i tvångsmässiga perioder bad hundra böner om dagen.
 
 
I tonåren upptäckte Ligotti musik och övergav idrottandet för att spela gitarr samt kröka och droga sig genom tillvaron. Detta fortsatte till sjutton års ålder, då han fick sin första stora nervkollaps och inledde den agrofobiska isolering och vacklande mentala och fysiska hälsa som präglat hans liv sedan dess.
Det var först då Ligotti började läsa böcker och sökte sig till skräcklitteraturen där han snart fann sina husgudar i Lovecraft och Poe. Sedan dess har han försörjt sig som kontorsarbetare och ägnat större delen av fritiden till att läsa och titta på teve. Han har också samlat på sig bilder av förfallna byggnader och platser. Periodvis har han plockat upp gitarrspelandet igen. Ett tag gick han regelbundet på hästkapplöpningar med sin bror, innan också det blev för mycket av social samvaro och depressionerna och tilltagande alienation tog överhanden.

 
 
 
Däremellan har Ligotti, alltsedan han fann skräcklitteraturen, själv sporadiskt skrivit. Främst skräcknoveller. De udda berättelserna har gjort honom till ett undergroundfenomen med minst sagt hängiven läsarkrets, något som inte minst den här boken av samlade intervjuer bevisar.
Utfrågarna är väldigt kunniga när det gäller såväl vad Ligotti skrivit, liksom vad han sagt i alla tidigare intervjuer, det är tydligt att man läst varje uttalande och analys från författaren minst en gång. Till exempel blir de författare och böcker Ligotti nämner som inspiration i en intervju, föremål för diskussion i nästa intervju då utfrågaren har ansträngt sig för att läsa åtminstone några av de författare Ligotti tidigare nämnt. Fascinationen har helt klart tagit sin början i novellerna, för att utökas till en slags kult av personen Ligotti och hans livshatande filosofi.
 
 
 
 
Ligotti är i intervjuerna rolig, resonerande och samtidigt kompromisslös. Jag påminns ofta om CJ Håkansson, som har en liknande förmåga att sätta precisa ord på sina tankar om kultur, samhälle och litteratur.
Men hur skicklig Ligotti än är på att variera sina utläggningar och ge underhållande svar på de ofta finurliga frågorna, är det såklart omöjligt att samla så pass mycket intervjustoff utan att det blir ett helvetes massa upprepningar.
Att flera intervjuer gjorts i samband med ett boksläpp, exempelvis My work is not yet done (som fick många att tro att Ligotti bytt stil) eller The Conspiracy against the human race (där Ligotti tar ett filosofiskt grepp på sin avsky mot alltet) gör det omöjligt att undvika snudd på identiska frågor och svar. Om man sedan har läst Conspiracy, känner man igen det mesta som sägs i filosofisk väg.

 
 
Thomas Ligotti är fascinerande, en sympatisk och starkt säregen visionär men samtidigt en kantstött kuf i sorgsen människoskepnad. Storheten i Born To Fear ligger i den konstnärliga ambition som förmedlas och långt mindre i de självbiografiska inslag som jag skissartat återgav i inledningen. Det är samtalen om skrivande, inspiration och skräcklitteratur som ger det mest bestående intrycket.   
För någon som jag, som verkligen gillar och uppskattar intervjuer med Ligotti men samtidigt avskyr att läsa långa stycken på skärm, är den här boken en given samlingsvolym att återkomma till.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

The Spectral Link

Kategori: Böcker

 
 

Thomas Ligottis senaste samlingsvolym, den första på tio år tydligen, innehåller två noveller samt en kort prolog kring att inte befinna sig i samklang med den här världens verklighet. Båda berättelserna har enligt författaren själv sin grund i personligt upplevda fysiska trauman, men fokuserar snarare på själsligt illamående.
Första novellen Metaphysica Morum, handlar om en man som befinner sig mellan två världar – den fysiska och den drömda. Han försöker finna ett sätt att leva genom att konsultera doktor O, som är en slags blandning av psykolog, livscoach och spirituell guide.
I sina drömmar besöks huvudpersonen av ett mystiskt väsen kallat The Dealer, som tar honom med till främmande men ändå välbekanta platser. The Dealer upprepar ofta i drömmarna; ”If I understand you correctly sir, you are in the market for an all-new context.”
Inte någon omistlig läsning, men på hela taget en surrealistisk skruvad berättelse med en skopa svart humor och självmordsfantasier.

 

 
 

I volymens andra novell, The Small People, återvänder Ligotti till sin fascination för dockor, eller snarare morbida skapelsemarionetter med mer eller mindre mänskliga drag.
Även den här berättelsen utspelar sig i ett samtal med en läkare, men till skillnad från doktor O. i Metaphysica Morum är doktorn här en passiv lyssnare till patientens utsaga om hur han som pojke avskydde och fruktade The Small People.
Småfolket är ett slags kringflyttande, docklika figurer som slår upp sina skevt byggda byar i utkanterna av de normalstora människornas städer. Alla vet att de finns där, men de flesta undviker att tala om dem och på biblioteket finns inga böcker som ger några svar kring vilka de märkliga varelserna egentligen är för några. Tillsammans med en kamrat bestämmer sig huvudpersonen för att ta reda på sanningen om småfolket.
Trots att det här med dockor och marionetter är ett återkommande tema i Ligottis författarskap, lyckas novellen ovanligt väl med att väcka ett genuint obehag, en känsla som jag numera sällan upplever vid skräckläsning.
The Spectral Link är en limiterad hårdpärmsutgåva från Subterranean Press.

 

 

 

 
 
 
 

Kämpfen, Töten und Sterben

Kategori: Böcker

 
 
 

Under andra världskriget avlyssnade systematiskt Storbritannien och USA sina tyska krigsfångar, samtal soldater emellan som sedan transkriberades. I vissa fall skickades även tyskspråkiga agenter in i cellerna i försök att styra innehållet mot önskad riktning – det vill säga något som gick att använda rent strategiskt mot tyskarna.

 


Dokumenten som hemligstämplades efter kriget gjordes tillgängliga för allmänheten 1996 men undgick ändå granskande ögon fram till 2001, då historikern Sönke Neitzel på allvar började gräva i materialet. Dessa smyginspelningar av krigsfångarna är själva kärnan i Soldater.
Vittnesmål och ögonvittnesskildringar i historiska sammanhang är inget ovanligt, det som gör detta digra material av berättelser smått unikt är att det faktiskt är nedtecknat under själva det historiska skeendet, där män som delar en kopp kaffe eller cigarett utbyter minnen, skvaller och erfarenheter. Det finns inget av eftertänksamhetens tillrättaläggande eller förskönande, inget facit i hand och ingen självcensur.

 

 
 

Materialet avlivar seglivade myter, som att Wehrmacht aldrig var direkt delaktiga i förföljelserna och massavrättningarna, eller att vad som skedde i koncentrationslägren var något som de flesta inte kände till. Vittnesmålen berättar något helt annat.
Synen på judar bland soldaterna är också intressant att ta del av; från slentrianmässigt upprepande av propaganda till enskilda personer som med risk för eget liv hjälpt judar undkomma, liksom Hitlerfanatikernas antisemitiska mytbildning som lever och frodas än idag.
För att sammanställa boken har Sönke Neitzel tagit hjälp av socialpsykologen Harald Welzer, som placerar vittnesmålen i tidens och krigets referensram. Hur gruppandan i det egna förbandet spelade långt större roll än ideologi. Hur lite socioekonomisk eller religiös bakgrund hade att göra med hur soldaterna agerade vid fronten; där det gavs utrymme för grymhet var alla lika benägna, ibland rentav ivriga, att våldta, tortera och mörda.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Skräckens Labyrinter

Kategori: Böcker

 
 
 

Ernst-Hugo Järegård läser, viskar, väser och vrålar Lovecraftnoveller.

Innehåll: Hunden, Den lurande skräcken, I gravkammaren, Färg bortom tid och rum, Råttorna i muren, Återkomsten, Pickmans modell, Träsket, Den namnlösa staden, De andra gudarna, Nyarlathotep.

Finns bland annat hos Adlibris och Bokus

 

 

 

 

 

 

 

Cigaretten Efteråt

Kategori: Böcker

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Meteorer

Kategori: Böcker

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
-Ur Meteorer av Horace Engdahl
 
 
 
 

Oroligt Blod

Kategori: Böcker

 
 
 
 

I den avslutande delen av trilogin kallad Underworld USA, är Dwight och Wayne från Sextusen Kalla tillbaka; denna gång involverade i maffians kasinobyggen i Dominikanska Republiken och Haiti. Till sin motvilliga hjälp skaffar de Crutch, en svindlare i mindre skala som leker privatdetektiv. Medan Dwight och Wayne fortsätter en kapsejsande tillvaro, inte alls olik huvudpersonerna från föregående böcker, tillför introduktionen av Crutch ett humoristiskt element då han är såväl en voyeuristisk fönsterfluktare som en nervig fegis. Scotty Bennett spelar också en avgörande roll, en snut som besatt jagar efter gärningsmännen till ett värdetransportrån och har siffran på antalet rånare han dödat broderat på sin fluga.
Castros Kuba och Vietnam skymtar förbi, men får stå tillbaka för slavskildringar från de centralamerikanska bananrepublikerna och svettiga zombievandringar genom mardrömslandskap.

 

 


I efterdyningarna av morden på bröderna Kennedy och Martin Luther King skakas Amerika av såväl en aggressiv proteströrelse som en militant svart motståndsrörelse. Heroinet som flitigt skeppades in i slumkvarteren i tidigare böcker har också satt sina spår, med en lavinartad kriminalitet och total utslagning av redan tidigare marginaliserade stadsdelar.
På uppdrag av Hoover knyter Dwight kontakt med kommunisterna Karen och Joan, som anger militanta svarta i utbyte mot att få ut sina egna vita kumpaner från finkan, liksom att själva få fortsätta sina samhällsomstörtande verksamheter ostört. Han värvar också Marsh, svart polis och garderobsgay, för att infiltrera de militanta rörelserna och starta en inbördes kamp de olika organisationerna emellan.

 

 


Oroligt Blod skiljer sig från sina föregångare på så sätt att det fokuseras mer på intrigerna mellan de olika brottsliga och politiska falangerna, liksom mer på relationerna mellan berättelsens karaktärer. Författaren har själv kallat boken för en kärleksroman, något som stämmer till viss del. Det är mycket av ett klassiskt romanbygge, där den typiska Ellroyprosan ersatts av en något mindre korthuggen berättarstil.
Persongalleriet känns också fördjupat, även om det är de hårdföra huvudpersonerna vi följer, så handlar berättelsen mer om deras kumpaner/älskarinnor Karen, Mary Beth och Joan. Att man också får följa Marshs tankar i berättelsen ger en ytterligare dimension av det bigotteri som på den tiden var snudd på allenarådande i den amerikanska allmänheten.
Ett storartat avslut på ett sant mastodontverk.

 

 
 
 
 
 
 
 
 

MM6

Kategori: Film

 
 
 
 

I sjätte vändan faller reklamarna tillbaka i gamla och välbekanta mönster, relationer och vänskapsband krökas och knullas så sakteligen sönder mellan annonskampanjerna.
Min favorit Peggy Olson klättrar på karriärstegen, men lyckas desto sämre i kärlekslivet. Hennes sambo, den radikala journalisten Abe, övertalar henne att de ska bo i slummen. Det bjuder på en hel del komik, som när han efter att ha blivit rånmisshandlad är mest upprörd över att polisen kräver signalement på rånarna.
Det finns ändå något rörande i dåtidens anda, där Abes nutida efterföljare verkar på säkert avstånd i fashionabla kvarter, fanns det hos dessa medelklasspionjärer en äkta önskan om att skildra samhällsbottnen på faktisk plats.

 

 
 
 Vad som inledningsvis känns som upprepningar, utvecklas till ännu en solid säsong.  Det märks att Mad Men går mot sitt slut, på ett positivt vis. Om man tidigare har anat att tiden har gått karaktärerna förbi, blir det i säsong sex alltmer uppenbart att den redan passerat dem för gott.  De är inte längre unga och oförstörbara och ingen ser dem längre som fenomenala framtidslöften, utan som raglande reliker från förrgår. Inte minst märks det på Don Draper, vars nycker och lynnighet inte längre ses som varken nydanande eller spännande av omgivningen, utan som obekväma belastningar.
Medan omvälvande händelser skakar omvärlden, försöker huvudpersonerna förgäves förstå sin samtid, anamma ungdomens idéer, och samtidigt fortsätta leva som om inget alls förändrats.