Bus eller Godis?

Film / Permalink / 0






Ja vad vore alla helgons blodiga natt utan lite blodiga filmer...
Här kommer några purfärska att eventuellt vila ögonen på.



Rule Britannia!


The Children

Årets skräckfilm?
Excellent manus och majestätiskt foto. Utan att tappa i stämning backar man inte för grovt våld, svart humor och huvudpersoner som känns verkliga. Ett genuint obehag följer filmen redan från början.
Måste bara ses.






Infestation

Jag är inte så kräsen när det gäller skräckkomedier, även om mina gränser blivit allt snävare senare år. Det är helt enkelt roligt för sällan, oftast är det bara löjligt.
Det här är ett lysande undantag, på så sätt att den är rolig samtidigt som obehaglig, liksom förbannat spännande. Ena stunden känns det som en klockren komedi, för att nästa sekund få en att bita på naglarna.
Såg en massa rullar om stora insekter, stora kaniner, stora jävla havsdjur under min uppväxt - det här känns som en modern kärleksförklaring.
Jag kommer snart se den igen känner jag på mig.






The Orphan

På många sätt lider Orphan av gammal unken thrillerkomplex. Men jag smälte och lät mig svepas med trots att jag inte brukar gilla den sortens filmer. Anledningen är Isabelle Fuhrman och hennes rolltolkning i huvudrollen som Ester. Det lyfter filmen inte bara över genomsnittet, utan till riktigt jävla sevärd.







Trick r Treat

...och slutligen den minst intressanta. Jag väntade mig kanske för mycket av rullen. Flera korta skräckisar sammanfogade till en, tankarna gick osökt till gamla favoriten Creepshow och dylikt.
Men förväntningarna kom på skam, jag tycker Trick r Treat osar ironiskt hånflin a la Scream och floden av skit som följde, humorn är på låg nivå och de mörkare partierna förutsägbara. Känns plastigt snygg och helt moderiktigt paketerad inför helgen som stundar, högljutt, amerikanskt och påkostat.
Men en av de korta filmerna håller åtminstone måttet.




Sopranos

Film / Permalink / 2



Mer effektiv än anticimex själv...

 

 

Det började med ett enstaka avsnitt en sån där regntung eftermiddag när man helst stannar i bingen. Sen rullade det på med ytterligare några... Ända tills det var lika bra att köra om från del 1 igen. Sopranos är och förblir något av det mest vanebildande jag exponerat min arma kropp för.

Scenen ovan kommer från ett avsnitt när bossen Tony tar med sin dotter på rundtur till olika college, men tyvärr råkar springa ihop med en golare som ställde till det för familjen tolv år tidigare. Efter att ha dumpat av dottern på en av skolorna, tar han som synes handgripligen itu med problemet.

Och just den där dubbelnaturen, Jekyll-Hyde-personligheten, besten som lurar bak fasaden, är fantastisk skildrad. Från trygg familjefar till våldsam mördare på ett ögonblick, och sedan tillbaka som om ingenting hänt.

Skönt att det regnar idag igen.

 

 

 

Till top