stewe

On Repeat 9

Kategori: Musik

 

 


 

 


 

 

Det är fest helt enkelt...

 

 

 

Bus eller Godis?

Kategori: Film







Ja vad vore alla helgons blodiga natt utan lite blodiga filmer...
Här kommer några purfärska att eventuellt vila ögonen på.



Rule Britannia!


The Children

Årets skräckfilm?
Excellent manus och majestätiskt foto. Utan att tappa i stämning backar man inte för grovt våld, svart humor och huvudpersoner som känns verkliga. Ett genuint obehag följer filmen redan från början.
Måste bara ses.






Infestation

Jag är inte så kräsen när det gäller skräckkomedier, även om mina gränser blivit allt snävare senare år. Det är helt enkelt roligt för sällan, oftast är det bara löjligt.
Det här är ett lysande undantag, på så sätt att den är rolig samtidigt som obehaglig, liksom förbannat spännande. Ena stunden känns det som en klockren komedi, för att nästa sekund få en att bita på naglarna.
Såg en massa rullar om stora insekter, stora kaniner, stora jävla havsdjur under min uppväxt - det här känns som en modern kärleksförklaring.
Jag kommer snart se den igen känner jag på mig.






The Orphan

På många sätt lider Orphan av gammal unken thrillerkomplex. Men jag smälte och lät mig svepas med trots att jag inte brukar gilla den sortens filmer. Anledningen är Isabelle Fuhrman och hennes rolltolkning i huvudrollen som Ester. Det lyfter filmen inte bara över genomsnittet, utan till riktigt jävla sevärd.







Trick r Treat

...och slutligen den minst intressanta. Jag väntade mig kanske för mycket av rullen. Flera korta skräckisar sammanfogade till en, tankarna gick osökt till gamla favoriten Creepshow och dylikt.
Men förväntningarna kom på skam, jag tycker Trick r Treat osar ironiskt hånflin a la Scream och floden av skit som följde, humorn är på låg nivå och de mörkare partierna förutsägbara. Känns plastigt snygg och helt moderiktigt paketerad inför helgen som stundar, högljutt, amerikanskt och påkostat.
Men en av de korta filmerna håller åtminstone måttet.




Beasts

Kategori: Böcker

 




”Huden hade en hinna av svett och den svullna munnen glänste av saliv. Sperma? De flesta bilderna visade flickan ensam,

som ett anatomiskt utställningsföremål.

Men på flera fotografier fanns dessutom en man och en kvinna, var för sig;

en naken man sedd bakifrån,

hukande över flickan som låg naken på en säng med särade ben,

och en kraftig fyllig kvinna, även hon sedd bakifrån,

påklädd, med praktfullt,

färgat rött hår som svallade över axlarna.

Vad var det de gjorde med den enfaldiga, halvt medvetslösa flickan..?”

 

 

Less is more är ett bra uttryck, och stämmer oerhört väl in på romanen Djur. Eftermiddagen tillbringade jag alltså i Joyce Carol Oates sällskap nu igen. De drygt hundrafemtio sidorna rann förbi i rasande fart, men utan att något kändes oavslutat eller ofullständigt. Djur var precis så lång som den skulle vara, och på så sätt helt perfekt.

 

 


”De hade blivit drogade. Liksom jag.

De hade varit kära. Liksom jag.

De skulle bevara dessa hemligheter för alltid. Liksom jag.

Vi är djur och det är vår tröst.”

 

 

Boken Djur handlar om collegestudenten Gillian Brauer, hennes destruktiva sökande efter kärlek i en tid av förändring. Eller snarare en tid efter själva förändringen, då romanen utspelar sig åren efter att Vietnamupproret och hippierörelsen skakat staternas akademiska högborgar. De som då var nydanande tänkare, upproriska bohemer, radikala konstnärer, är nu är besuttna på höga positioner som professorer och lektorer.

Det handlar om att bekräftas till varje pris, om att finna sig själv eller överlämna sig själv. Tvärtemot titeln handlar Djur mycket om mänsklighet, liksom bristen på densamma. Ämnet känns universellt. Att finna bekräftelse, även destruktiv sådan, är för många att finna tillhörighet. Om det sedan är hårdföra grupperingar där man ärrar sig på utsidan för att matcha insidan, eller studentkollektiv där man dyrkar en lynnig och manipulativ äldre man kan kvitta. Åtminstone när det är så välskrivet som Oates fall.

 

 

 

 

”På det mest chockerande fotot, vars motiv också fanns återgivet som en pastellteckning, stod Sybil naken på knä medan någon, en oskarp gestalt i förgrunden, lyfte upp henne i ett läderbälte som var virat om hennes hals.

Sybils ansiktsuttryck var spänt, extatiskt.

Se hur jag underkastar mig.

Se hur jag avgudar dig.”

 

Det var inte bara det lättsmälta sidoantalet som gjorde att läsandet gick i ett svep, Djur hade lika gärna kunnat vara skriven under pseudonymen Lauren Kelly. Det är samma avskalade ångest, samma mörker och sexuella avgrund. Imorgon är det jag som trotsar regnbyarna för att låna hem ytterligare en Oates. Våld får det nog bli.

 

 

 

 

Sopranos

Kategori: Film




Mer effektiv än anticimex själv...

 

 

Det började med ett enstaka avsnitt en sån där regntung eftermiddag när man helst stannar i bingen. Sen rullade det på med ytterligare några... Ända tills det var lika bra att köra om från del 1 igen. Sopranos är och förblir något av det mest vanebildande jag exponerat min arma kropp för.

Scenen ovan kommer från ett avsnitt när bossen Tony tar med sin dotter på rundtur till olika college, men tyvärr råkar springa ihop med en golare som ställde till det för familjen tolv år tidigare. Efter att ha dumpat av dottern på en av skolorna, tar han som synes handgripligen itu med problemet.

Och just den där dubbelnaturen, Jekyll-Hyde-personligheten, besten som lurar bak fasaden, är fantastisk skildrad. Från trygg familjefar till våldsam mördare på ett ögonblick, och sedan tillbaka som om ingenting hänt.

Skönt att det regnar idag igen.

 

 

 

Malandanti

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

 

Se ljungar sargar natthimmel

Det regnar aska och damm

Alla ihåliga själar

smyger ur skrymslena fram

 

Ett skimmer längs horisonten

det är mareld som dansar där

Vi går en storm till mötes

genom hyckleriets chimär

 

För länge har ni begråtit

sen timglaset var överfullt

För länge ni bönat och bett

och tänt era ljus för guds skull

 

Som sanden har åren förtvinat

Nu tomhetens timma ska slå

Kyrkogården rämnar vidöppen

och de döda ses återuppstå

 

Gör vi din hustru till sköka

eller visar hennes sanna natur

Så villigt hon löper till skogs

och vrålar av lust som ett djur

 

För länge ni bränt era häxor

och slukat den korsfästes blod

Inatt så är vi tillbaka

och vi trampar på eran jord

 

Vi tar era barn i besittning

och vrider dem i smärta och skam

I livmodern växer nåt annat

Avlat ur sankmark och slam

 

Vi skänker till dig fri vilja

Vi lossar dina bojor och lås

Vi smutsar din förljugna renhet

och ditt solkade paradis förgås

 

 

 

On Repeat 8

Kategori: Musik






 

 





 

 

 

 

 

 

Rovdrift

Kategori: Allmänt








Regimen beslöt idag att tillåta så kallad skyddsjakt på varg.
Hela 210 vargar får i fortsättningen tillåtelse att breda ut sig på vår landsyta av 410 934 km². Resten ska ha ett kula i sig.
Men det kommer givetvis att jagas mer än bara skyddsjakt. Man kan bara göra uppskattningar om hur stor vargstammen är, då de fyrfota jägarna vandrar både kors och tvärs över grannländerna, ibland tillochmed en sväng upp till Ryssland. Att diskutera svenska vargar känns lite märkligt, men man brukar tala om ett bestånd mellan fem-sexhundra som åtminstone delar av året rör sig inom våra gränser.
Men det spelar mindre roll, ett redan hatat och fruktat djur kommer nu att jagas och dödas ännu mer än tidigare, fast nu helt lagligt. Ett vargbestånd som sedan länge är kraftigt tärt av äldre tiders hänsynslösa utrotningsförsök, fulla lappar på skoter, liksom inavel på grund av kraftigt reducerad stam.
Så jävla sorgligt.






Von Triers Antichrist

Kategori: Film





 

 

Fastnade för von Trier iochmed Riget, ett av alla tiders bästa hantverk.
Inte långt därefter kom Breaking the Waves som också den gjorde enormt djupt intryck, trots att den saknade partierna av mörk och morbid humor som lyfter Riget till skyarna. Sen blev väl Trier lite väl exprimentell för min smak. Tyckte det var kul att höra att han skulle göra comeback till skräckgenren med Antichrist.

 

Antichrist börjar med långsamt, vidunderligt vackert svartvitt filmfoto, där även tvättäkta hårdporr finns med, om än i slow motion. Det är inte många som kommer undan med det, utan att det känns ansträngt spekulativt, men von trier gör det.

Snart överflyttas handlingen till en stuga i skogen, med ett mörker och ångest som skrämt brallerna av bergman utan minsta problem. Det lättas däremot upp av psykadeliska infall som talande rävar, stakar som ejakulerar blod och moder jord och kvinnlig urkraft som lurande fiender runt husknuten.

 

Skräckfilm vill jag inte kalla det.

Emellanåt blir det lite obehagligt på ett kusligt sätt, som man känner igen från Riget. Ibland blir det obehagligt på ett nästan fysiskt sätt. Men mest är Antichrist en typisk Trierfilm, jag sitter fängslad och fascinerad och förvirrad som vanligt. Och därmed är den ganska otypisk ungefär allt som dyker upp i dvd-hyllan i år. Om man gillar von triers tidigare verk, och klarar hyfsat magstarka scener, är Antichrist definitivt värd att gå vilse i.

 

 

 

 

 

 

Förlorad

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

Jag slipar min knivsegg om kvällen

Förlorad

Förblindad av svek

 

Jag möter nätterna ensam

och skyggar

för allt ynkligt och vekt

 

Jag dräper dina barn

utan ånger

Och äter rent deras ben

 

Jag bär en best som mitt totem

Förlorad

Förvildad i månens sken

 

Jag härdar mig själv med smärta

Se ärren

som täcker mitt skinn

 

Förlorad

Försjunken i tankar

Från en tid ingen längre minns

 

Över skare

och över frusen sjö

Förlorad

Förföljer jag vittring du bär

 

Min andedräkt

är eld och svavel

Förlorad

Förkastad kropp utan själ

 

 

 

 

 

Fina Tankar och Tomma Ord

Kategori: Allmänt







FNs barnkonvention är i ropet.
Jag kommer till jobbet (jag arbetar på en skola) och där ligger påkostade broschyrer som heter Det här är dina Rättigheter och liknande. Jag kanske är bitter och cynisk, men mest minns jag hur man gjorde flygplan av såna där skitpapper när man själv gick i skolan, och att man redan på den tiden visste att det var bara snack. Fina tankar på papper.
Jag tror inte det är någon skillnad för dagens ungar, de som har det lätt och bekvämt behöver inte bry sig särskilt, och de utsatta fortsätter att våldtas, misshandlas, ignoreras, glöms bort och förkastas oavsett vilka floskler vuxenvärlden slänger sig med.

Det är mycket prat i skolorna om allas lika värde, varje individs okränkbarhet och mänskliga rättigheter. Värdegrund, likabehandlingsplaner och nolltolerans mot rasism och mobbning. Problemet är att det stannar vid prat, i verkligheten görs sällan något konkret.
Om man hävdar att ingen bör kränkas, kan man undrar varför det förväntas att skolpersonal ska ta kränkande tillmälen, hot och ibland våld från eleverna. För så är det ganska ofta, och personligen anser jag att det rimmar illa med grundtankarna. Vuxna är också människor, inte bara barn.

Och allas lika värde är fint, samtidigt som elever genomgående särbehandlas. Mitt eget vidrigaste exempel är en chef som aktivt hindrade personal från att anmäla/gå vidare med barnaga inom invandrarfamiljer. Han hade minsann varit på bröllopsresa i trakten kring Betlehem (ja han är kristen) och där på ett barnhem sett hur personalen slagit barnen. Först hade han tyckt det verkade lite väl hårt, men snart hade han förstått att personalen inte gjorde det av elakhet, utan att det var "deras sätt" att tillrättavisa barnen. Varför barnhemmet i betlehem borde likställas med våra balkanättade ungdomars familjer berättade han inte.
Men vi skickades också på en föreläsning som handlade om ungefär samma sak, att hårda nypor mot ungarna är kulturellt betingat. Föreläsarinnan sade bland annat; "Man kan jämföra det med en tigerhona, som först lappar till sin unge... Men sekunden därefter drar den tätt intill sig och ger den ömhet.."
Kontentan var att vi här i svedala -och andra länder som förbjudit barnaga antar jag- egentligen kör med elakare barnuppfostran, något inte jag håller med om.

Det är nog lite sämre idag än när jag gick i skolan. Men samtidigt är mycket sig likt. Fortfarande är det de mobbade som tvingas flytta eller byta skola, inte de som mobbar. Och fortfarande tas inte segreation på allvar. Och trots att käringar i sjalar startar "tjejgrupper" på skolan, så tas det inte på allvar kring sextrakasserier och förnedrande ord. Flickor som är väna, flitiga och hästintresserade i allmänhet, är de som belönas. Pojkar som sparkar boll och följer strömmen är de som prisas.
Skolan är fortfarande den enda arbetsplats där du tvingas befinna dig i nio jävla år, och där du redan från första stund kan stå dömd till att förnedras för din etnicitet, ditt kön, eller vadfansomhelst.
Skolan är den enda arbetsplats där du kan kränkas verbalt, bli slagen eller tafsad på, folk kan spotta på dig, ta i sönder dina kläder och dina saker, knuffas omkull och frysas ut....
Utan att någonting händer.







CYE säsong 3

Kategori: Film






Jag tog ett halvdant glädjeskutt när säsong 3 av curb your enthusiasm (med den fantastiska svenska titeln Simma Lugnt Larry...) damp ned i brevlådan förra veckan. Bra komedi  är guld värt när man behöver nåt lättsamt.
Lättsamt som i avkopplande och utan att några seismografiska utslag av hjärnaktivitet krävs i utbyte av mig som åskådare. I första avsnittet svor jag dock över den vidrige fan och hans cyniska och bortskämda livsstil bland kändisar och exklusiva butiker i lala-land. Vad faan vad så kul med det här då??





Men sen vänder det, Larry får tänderna utslagna av Ted Dansons dotter och allt går åt helvete precis som vanligt. Alla avskyr honom och han ser mest skamsen ut.
Och så rullar resten av säsongen på; Larry får ett fitthår i halsen och måste gå till doktorn, han råkar supa ned en sjuåring och stjäla hennes hund och hamnar i bråk med de flesta han möter.
I början av sin stå-uppkarriär förolämpade och hånade Larry David ofta rika människor och det är kul att han fortsätter i den andan, och numera också gör sig lustig över kändisar och hela kändisgrejen. Här nedan följer ett smakprov.



 

 

 

"...man ska va som en Zombie"

Kategori: Allmänt



Spineless & Undead Fiction



Ibland reagerar man sent, måste vara att det är mycket nu. Brev läggs på hög i inboxen och blogginlägg skrivs sällan färdigt. Men bättre sent än aldrig; polarn Markus mackan andersson har dragit igång något så extraordinärt och invecklat som en interaktiv zombienovell
Läsarna påverkar alltså själv handlingen, och själva spelrundan pågår oktober ut. Själv är jag grymt imponerad av arbetet som ligger bakom, herr andersson.

Missas på egen risk.




Punkpoesi 6

Kategori: Musik







Sen jag träffa min tjej
Har det gått utför för mig
Ingenting är som förut

Jag trodde jag var kär
Men sen hon flyttade in här
Får jag inte längre gå ut

Allting gick så fort
Jag ångrar vad jag gjort
Hon klagar på allt jag gör

Hon gnatar och skäller
Tjatar och gnäller
Kommer det att vara så här tills jag dör

Det sägs att kärleken är blind
Nog är det så
Det borde aldrig blivit nånting
Mellan oss två
Det tog ett tag att inse det
men jag fattar nu
I vårt förhållande finns ett fel
och det är DU

Nog så trodde jag
Att allt skulle bli bra
Allt skulle ändras från surt till sött

Men hon går igenom mina fickor
Efter nummer till flickor
Som jag önskar att jag mött

Jag hålls så hårt
Och visst känns det svårt
När jag tänker på vad jag kunde ha

Men mig ska hon inte knäcka
Jag tänker varje vecka
Nästa månad ska jag dra


Det sägs att kärleken är blind
Nog är det så
Det borde aldrig blivit nånting
Mellan oss två
Det tog ett tag att inse det
men jag fattar nu
I vårt förhållande finns ett fel
och det är DU

Om jag vill träffa mina vänner
Är det hon som bestämmer
När och vart vi ska gå

Dom få vänner jag har
Får jag knappt ha kvar
Hon verkar inte förstå

Att desto mer hon kräver
Desto mer hon kväver
Av det som en gång var jag

Hon gör som hon vill
men inte länge till
För jag skjuter henne en vacker dag



Blodregn

Kategori: Serier

 




I dessa blodsugartider känns det nästan pinsamt att själv yttra sig; efter skräckministeriets förutsägbara analys och fokus på senare års bild av nosferatu - jag menar efter Twilight, True Blood (anna p, var gick allting snett??) och vad än det mer finns för mer eller mindre pinsamma varianter.

Men läste häromdagen om Red Rain aka Blodregn som den hette på svenska (gick i tidningen batman special 92) skriven av Doug Moench och tecknad av Kelley Jones och med förord av Ninjaförfattaren Eric van Lustbader. Gamle läderlappen har onekligen dragit till sig intressanta serieskapare genom åren, och en hel del storys har blivit personliga favoriter; Dark Knight Returns, Killing Joke, Year One, Gotham by Gaslight och några sköningar till jag inte minns titlarna på.

 

 

 

 

 

Och så Blodregn då, som är bland mina favoriter inte bara när det gäller batman, utan också när det gäller vampyrskildringar. Utspelar sig i en alternativ framtid, där frätande rött regn faller över Gothams nötta gathörn och gränder. Miljöförstöring som svider i ögonen och utbredd social misär.
Genom att ge sig på de allra svagaste, de allra minst saknade ur samhällsskiktet hinner Mörkrets Furste och hans hord av blodtörstiga gelikar bli en regelrätt armé innan någon reagerar och hans naturlige nemisis blir naturligtvis allas vår batman.
Med fingertoppskänsla mixas det gotiska arvet från Stokers ursprungsroman med moderna företeelser, bildspråket känns både gammeldags och samtida. Lägg därtill ovanligt läckra blodutgjutelser, en rått grym Dracula, samt ett ganska respektlöst förhållande till hela den urvattnade trikåhjälte-grejen; resultatet är i mästerklass.

Vid en snabb sökning finner jag att hela två uppföljare finns publicerade, och vid en snabb koll på adlibris hittar jag alla tre volymerna samlade i en; Tales of the Multiverse: Batman - Vampire. För en billig peng.

Lockande.

 

 





Lördag nu igen

Kategori: Allmänt


På Kyrkogården..




Bråda dagar...
Jobbet. Barnen. Skriva några rader varje dag. Arkiv X säsong 1 om kvällarna, och så en del film. Tomb of Dracula volym 2. Hinner läsa Marknadskrafter till och från kneget men inte så ofta annars. Men det är väl mest så det är, något måste begränsas, om än tillfälligt. Det finns så mycket man vill göra, ut på långa höstpromenader och det hade varit fint att ta en tripp till Norge under höstlovet, men som vanligt sätter ekonomin käppar i hjulet.

Jag hatar att se på nyheterna. Försökte innan ikväll men stängde av i rent illamående. Jag hatar journalisters självbild som rättvisans förkämpar. De påstår sig vara granskande men följer bara utstakade mallar, som lydiga undersåtar gör och alltid gjort. De är idiotins och enögdhetens självutnämnda apostlar.

Men jag försöker tänka positivt, försöker se förbi allt det där. Andelen bloggar jag följer växer, det är fantastiskt kul att få och lämna kommentarer. Det är gott att tillhöra en alternativ kultur, och att faktiskt stå utanför en massa som andra sitter snärjda i. Att läsa sånt som berör, roar och oroar, till skillnad från all smörja i etern som väller över en.

När jag i veckan kollade in blogg.se´s statistikprylar, förvånas jag över vad det egentligen är för sidor som drar mest besökare. Det känns som att titta in i begränsade världar, glättade flickrum, med tvättbrädesnubbar-affischer på väggarna och rosa tapeter. Mörkblå pojkrum med kill bill-affischer och fotbollslagets emblem på hedersplats. Grabbar-grabbigt och tjej-tjejigt. Diskotek och kafeér, Beckfilmer på söndagar. Konsumtionshets och konformitet.

Själv ska jag korka upp en pommac och kolla på Trickr Treat.
Skål på er.





Oktoberhymn

Kategori: Dikt och Rim

 

 

 

 

 

Hör du den röst

som bakom åsen rullar
Dov som ett hot

om krig och syndabot
Ser du den väg

som över slånbärskullar
Sänker sig grå

I dalens djupa sot

Går du med mig

den branta stigen ned
Säg då farväl

åt sol och sommarånga

Ler du som jag

då himlens hy är vred
Värms du som jag

då svala skyar gånga

 

Går du min väg

Lägg då av din glada krans
Lindad på lek

I vänligare dalar
Aldrig i den

Du uppstår mer till dans
Ivrig och röd

I tungel-ljusa salar


Sörj ej din krans

Jag flätar dig en annan
Flyende blad

Ur floras lustgårdsdörr
Den som bär höstens krona

över pannan
Drömmer och ler

...men skrattar ej som förr

 

 

Dikten Skriven av

Karl Axel Karlfeldt

 

 

 

Det Finns Bara Krig

Kategori: Musik

 

 

Så.. Fantastiskt.. Bra..




KAMPHUND

ALFADRÖMMAR

LEDARARV

EN TELNING AV DEN FORNA ERANS TIDEVARV
TRE SEKUNDER IFRÅN BESTENS STUND
MÖTER SKRÄMDA BLICKAR VITÖGAT AV EN KAMPHUND


PANNBEN

SKARPA KLOR OCH BLODAD TAND
HÄR MORRAR DJÄVULSKÄFTAR FRÅN AVGRUNDENS RAND
SVÄLTEN RIVER, BRÄNNER TILLS DEN SVETT
VÄCKER VITTRING

BLODLUST

AGG OCH BETT


HUNGERN DRIVER ROVDJUREN TILL HÅRDHET
KAMPEN ÄR DEN PISKA SOM FÖR VARGARNA TILL JAKT
DEN VINER SOM VALKYRIORNAS VINGSLAG
NÄR DEN TVINGAR SINNEN TILL ATT VARA PÅ SIN VAKT


NÄR ALFAVARGEN LEDER FLOCKEN FRAMÅT MOT DET VILDA
HJÄLPER EJ ATT GNÄLLA SOM EN VALP
VINTERNS VIND OCH TUNDRANS KARGA STORMBLÅST
KRÄVER SIN TRIBUT I ÄN ETT BYTE ÄN EN SKALP


HÅRDA TIDER KRÄVER HÅRDA TAG
VILDMARK LYDER ENDAST EGEN LAG
DET FINNS EN DUNKEL SANNING DOLD I VARGENS SÅNG
SOM MINNER MANNEN

OM HANS SVAGHET OCH HANS UNDERGÅNG