En mot alla odds trevlig kväll och natt

Allmänt / Permalink / 5





Har äntligen sett sjunde inseglet....
                                                                        




Kvällen blev inte som planerad.
Jag låg som bäst och läste Hellblazer: Fear Machine med en flaska julmust på kylning, när jag helt nesligt blev medtagen på åktur i en horambulans (Inte lika dramatiskt som det låter, det visade sig vara ett ombyggt motorfordon med sirén på taket) och fika hos en god vän. Trevligt och alldeles för länge sedan.

Jag har en annan god vän som en gång i tiden gav sångaren i Shining ordentligt på käften utanför en pub i Halmstad. När jag ögnar igenom intervjun med denne Niklas "kvarnforth" Olsson i nya Close-Up kan jag inte annat än känna en enorm stolthet över min vän. Ännu en gång.

Lite roligare är nyheten att Satyricon släpper nytt. Deras gamla platta Now Diabolical rullar med jämna mellanrum. Ultrakommersiell blackmetalrock´n roll med den poppigaste gothrösten sen marilyn tolkade Rock n Roll Nigger






"Farväl flicka lilla. Jag kunde ha våldtagit dig. Men oss emellan är jag trött på den sortens kärlek. Det blir lite torrt i längden."


För något år sedan läste jag en rätt usel historiebok, med det enda positiva att den innehöll den grymt snygga kyrkomålningen från medeltiden där en stackars dödlig får sig ett schackparti med självaste döden. Ännu bättre var underrubriken;

"Jag spelar dig matt"
Jag rös av välbehag och tänkte, som så många gånger förr att jag måste se Det Sjunde inseglet någon dag. Inte bara känna till den via populärkulturella referenser som tex Lorry. Ikväll var det så äntligen dags.



En välkänd bild....




En del av mitt motstånd har säkert med min syn på den heliga kossan Bergman själv. Jag har alltid ansett honom som en pretantiöst lagd nazist som lade om stilen och började spela svårmodig konstnär i syfte att komma innanför trosan på skönheter som Bibbi Andersson och Liv Ullman.


Men just när det gäller Sjunde inseglet får jag bestämt kapitulera.

Jag älskade allt med den, från det undersköna svart-vita fotot, till de svulstigt styltiga replikerna på dramatendialekt. (något jag inte är ett särskilt stort fan av annars)

Jag kan strö lite till superlativ, men det känns onödigt.




Någonting på A

Bloggverk / Permalink / 1
 

En lite annorlunda skräckskildring....







 

 

Det var på den tiden det fanns en riktig pub.

En med trängsel, sköna soffor och levande musik. Som vanligt var han kanonfull och skällde på garderobspersonalen.

"Fram med den", morrade han, "jag vet att ni har den! Jag tänker inte gå härifrån förrän ni plockar fram den!" Personalen förklarade för femtielfte gången att han inte hängt av sig någon svart skinnjacka på vägen in. Om han inte gick därifrån frivilligt, fick vakten ta hand om honom. Han skällde vidare och beklagade sig högljutt ute på gatan. Det var mitt i vintern och han frös som fan trots fyllan.

Hon kom fram från ingenstans och erbjöd honom sin päls. Han bad henne dra åt helvete. Hon öppnade sin päls och erbjöd honom att värma sig istället och det gjorde han. Hon berättade att hennes taxi var på väg och han sade att han var katolik och inte fick ha sex innan äktenskapet. De stod tätt intill varandra med pälsen omkring sig, tills taxin kom och de bägge klev in.



Nästa morgon var tjock av spindelväv som föll i sönder och gled ur hans grepp. På stapplande fötter reste han sig och gläntade på hennes persienner. Det var en kyrkogård där utanför. Hon sade att det såg så vackert ut på allhelgona, då alla lyktor tändes. Han kröp ned hos henne igen.

Hon spelade E-types Last man Standing på alldeles för hög volym. Hon berättade att hon hört av en väninna i Stockholm att E-type har jävligt stor kuk. Han svarade att oavsett kuken, brydde han sig inte särskilt om E-type eller den sortens musik.

Hon frågade om han mindes hennes namn. Han sade att det var någonting på A och det var helt rätt. Hon berättade att hon en gång vunnit en wet-t-shirt-tävling. Han lyfte snabbt på täcket och sade att han förstod varför.

Hon frågade honom om han verkligen var katolik och han svarade nej.

"Men", tillade han, för att inte verka som ett genomlögnaktigt kåtdjur, "så är jag uppväxt i en katolsk familj. Sen har jag gått min egen väg." Det verkade som om hon trodde på det och berättade i sin tur hur hon en gång stal en taxi utanför ett disco och körde ned till stranden, där den fastnade i sanden. Han tyckte det lät roligt, och när hon berättade om hur arg taxichauffören blivit, skrattade han ännu mer.



Häromdagen i affären, stod hon helt plötsligt en bit framför honom i kassan. Hon var klädd i pösiga mjukisbrallor och gympaskor utan strumpor. Hennes röv var bred och helt utan former, som en soffdyna. Han tänkte att hon aldrig hade vunnit någon tävling nu. Håret hängde i testar när hon rotade genom plånboken efter en kupong på billig välling. Han, kassörskan och de andra i kön väntade tålmodigt.

Så tittade hon över axeln helt snabbt, rakt på honom. Hennes ögon var fortfarande vackra, men det såg inte ut som om hon kände igen honom. Skönt det, tänkte han och gick hem med sin julmust och sitt tolvpack ägg.




2008-10-28

Allmänt / Permalink / 2





En slags nulägesrapport....




Så mina vänner,

det är så jävla vackert ute nu. Allting faller ned och dör omkring mig. Idag gick jag ned till sjön och kände första smaken av vinter i lufen.

Skriver som fan. Några timmar om dagen minst. Kanske blir det en del av Den Där Sagan Utan Slut, annars blir det en ny novell. Kanske...

Just nu, idag, i denna stund, är Predator av Vader världens bästa låt. Den får mig att känna mig mäktig, aggressiv och elak. En känsla av; kom igen bara världen - jag spottar i ditt nylle idag igen.

Igår började jag i Never Let Me Go och sträckläste hundra sidor, jävligt bra grejor. Får se om man läser ut den ikväll. Tack för tipset CJ.


Varför bilden? Sex veckor utan nikotin. Det ska firas med fett, socker och bubbelbuteljer av ännu mer tomma kalorier. Jag belönar mig själv och göder min fetma utan skam. 

Nog skrutit.





Nikotinsubstitut....




Till top