Köldfödd

Publicerat / Permalink / 2
 
 
 
 

"Det knakar i grenverk och köldsvepta stammar när träden i cirkeln böjer sig, förvrids och fogar sig. Med ett dovt, brakande ljud tvingas rötter upp ur genom tjälen och drar med sig stora sjok hårdfrusen jord.
Luften tätnar när revan i cirkelns mitt vidgas, som om någon skurit atmosfären ett djupt, pulserande sår. Genom skogen vrålar en virvelvind från ingenstans och döda träd faller i dess spår.
Revan ur intet, ur natten, spyr en kaskad av blod, exkrementer och vävnad. Ett hopslingrat bylte faller till marken i cirkelns mitt. Frosten förångas till blek rök. Mossan under henne bränns till ett asktäcke av lockiga sotflagor. En vämjelig stank fyller mörkret.
Det mörka håret, tjockt och klumpat av efterbörden, rör sig som en levande varelse över marken. Tentakelliknande hårstrån gräver sig ned i den frusna tjälen, likt rötter som söker näring ur jordens rikedom. Långsamt, ännu pulserande som ett skärsår i mörkret, sluter sig revan ovanför henne och blir till bara vanlig luft igen, som om den aldrig existerat alls."

 

 

Fortsättningen finns att läsa i skräckantologin Mörkerseende

 

 

 

 

 

 

Till top