Sextusen Kalla

Böcker / Permalink / 0

 

 
 

Sextusen kalla är en direkt uppföljare till En amerikansk myt och tar avstamp med skotten i Dallas och konspirationen bakom Kennedymordet.
Men nya historiska skeenden väntar i kulisserna; medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King i spetsen, Vietnamkriget och Bobby Kennedys valkampanj. Ward Litell och Pete Bondurant från En amerikansk myt återintroduceras snabbt, som mafioso-marionetter som desperat försöker hitta något att klamra sig fast vid, utöver det sjaskiga hantverk de utför i utbyte mot att få behålla livshanken.
Till kriget åks det för att framställa heroin, som i sin tur ska finansiera fortsatt kamp för ett kommunistfritt Kuba. De stora slagen sker någonstans i skymundan, det är i Vietnamesiska horhus, barer och CIA-finansierade bakgatslaboratorium som handlingen utspelar sig. Där tortyrmetoder förfinas och leveranserna säkras.

 

 


Medborgarrättsrörelsen kommer med en oönskad förändring och president Lyndon Johnson försöker gå till mötes, eller åtminstone ta myrsteg på vägen från segregationspolitiken.  FBI med Hoover i spetsen gör sitt bästa för bugga ledarna och knyta dem till kommunism. Eller som i Martin Luther Kings fall, fånga den pilske pastorn på film när han hoppar över skaklarna, för att sedan skicka självmordsuppmaningar till honom. Samtidigt tar krafter i undre världen och myndigheterna hjälp av KKK och rika hatpamflettstillverkare i planerna för att lönnmörda King.
Över sjuhundra sidors magasinmatande med Ellroys k-pistprosa kräver förvisso sin läsare. Det är på alla vis en mörk och malande skildring, men samtidigt som berättartakten bitvis är repetitiv och maklig, finns där en ständig rörelse. I cirklar inåt, snarare än framåt.

 

 
 
 
 
 
 

Mater Morbi

Serier / Permalink / 0
 
 
 
I det senaste albumet möter vi en döende Dylan Dog. Han tas han in på ett sjukhus där allting inte står rätt till och härjas i drömmen av mörka visioner. Ingen av läkarna kan precisera exakt vad Dylan lider av, ändå blir han snart allt sämre. Snart finner han sig öga mot öga med Mater Morbi - alla sjukdomars moder.
Ännu en lyxig utgåva med läsvärda artiklar och porträtt av upphovsmännen som bonusmaterial. Ännu ett stycke skräckserie som sträcklästes. Ännu ett måste för alla vänner av mardrömsdetektiven.


 
 

Prenumerera

 

 

 

Novell 2008-2013

Böcker / Permalink / 0
 


Musikmagasinet Novell gjorde det aldrig riktigt lätt för sig, något de själva konstaterar i förordet. Inte heller med det mesta av de bästa reportagen i bokform gör de saker och ting helt enkelt för sig, med kolsvart omslag och en titel som först fick mig att tro att jag fått hem en antologi tonårsnoveller av misstag.
Men jag gillar verkligen Novell och deras sätt att göra berättelser av musikjournalistik, att det sedan inte fungerade ekonomiskt och att de stora pressdrakarna gjorde sitt bästa för att sno både upplägg och skribenter från den kämpande tidningen, är att beklaga.

 

 


Favoriterna i reportagesamlingen är många, trots att flertalet medverkande aldrig åstadkommit något som intresserat mig. Sättet det berättas på fängslar ändå. Ett sådant guldkorn är intervjun med Uje Brandelius och Martin Aagård från Doktor Kosmos, en grupp som enligt dem själva var det enda politiska bandet under 90-talet. ”Vi var jävligt ensamma”, konstateras det.
Trots sitt utanförskap lyckades bandet få en trogen lyssnarskara. Antagligen hade det att göra med att när Uje Brandelius, brorson till Harry Brandelius, och Aagård, med bakgrund som elitskole-pennialist, gjorde låtar som Borgarsvin och Det sociala arvet, så gav det texterna en äkthetskänsla; det här bandet vet vad de snackar om.  
Efter proggkarriären har de bägge lyckats hanka sig fram, Aagård som journalist/kolumnist och Uje genom kneg på SVT/SR samt som Vänsterpartiets pressekreterare.


 

Även om jag aldrig var särskilt imponerad av fotografierna i själva magasinet, och texterna klarar sig fint på egen hand, är det en trist att inte några av bilderna finns med i boken.
Finsk tango, en datorprogramsartist från japan, Roskildeolyckan – reportagen pendlar mellan stort och smått. Veronica Maggio, Ultima Thule, Bröderna Herreys, Rednex och Dogge Doggelito är både väntade och oväntade intervjuval – men porträtten kring artisterna är genomgående nyfikna, välskrivna och nyanserade. Något som inte bara är en bristvara inte bara i musikjournalistiken utan i journalistik överhuvudtaget.
Ett av greppen som fungerar bäst, är sättet Novell intervjuar makthavare på i slutet av boken. Såväl Juholt som Sahlin, Arkelsten och Linderborg får reflektera fritt kring engagemang och åsikter, det privata och det politiska, utifrån musik.

 

 
 
 
 
 
Till top