Besatt

Böcker / Permalink / 2




Main reste sig från bordet och släntrade fram till dörröppningen.
"Black!" Han gick genom gången och såg att hunden stod och blängde uppför trappan. Det låga utdragna morrandet satte åter i gång. "Vad är det med dig grabben?"
Hunden tog ingen notis om honom.
"Det finns ingenting där uppe." Main såg förbryllat på hunden och började själv känna sig illa till mods. Han vände tillbaka, gick in en liten bit utmed gången och på toaletten under trappan. Han stängde dörren, tände ljuset och lyfte på toalettlocket. Han märkte att han darrade. Det var som ett kylskåp här inne. Han såg på tapetens skarpa svartvita mönster och märkte att det skimrade. Han drog fingret längs en rand och det blev vått. Han såg på fukten på fingret: temperaturen tycktes sjunka medan han stod där.
Det knäppte till som ett pistolskott intill hans högra öra, han såg en skugga och ryggade instinktivt undan. En hel tapetvåd ramlade bort från väggen och över honom. Han slog undan den med handen och den föll ner brevid honom. Så såg han att en våd framför honom också sakta började glida ner. Han öppnade dörren, släckte ljuset och backade ut och stängde ordentligt.






En fyrkant på baksidan ropar ut;
VARNING, läsning av Besatt kan allvarligt skada din nattsömn.
Nåväl, så illa är det inte. Åtminstone inte halvvägs kommen in i boken. Däremot en del sköna kårar längs den gamla ryggraden.
Peter James förvaltar arvet från klassiska spöksagor väl, och lägger därtill en touch av fina Londonmiljöer och ockulta skummisar, vilket sammantaget ger en mysrysliga läsning jag saknat ett tag. Besatt är helt klart värd femman den kostade på Röda Korset.









Midnatt

Böcker / Permalink / 0




Lite mer Seamus, denna gång i översättning av Lasse Söderberg.
Ord direkt ur den keltiska folksjälen.






Efter yrkeskrigen-
med kadaver och dödmän
bleknande i regnet-
dog vargen ut

på Irland. Flockarna
genomströvade hult och hed
tills en kavat kväkare och hans hundar
dödade den sista

någonstans i kargaste Kildare.
Varghunden korsades
med sämre raser,
skogar laggades till vinfat.

Regnet som hörs mot taket i natt
genomdränker torv och ljung,
frilägger skimrande lager
av basalt och granit

och droppar i mossan från kala grenar.
De gamla gryten är genomblöta.
Stråten är glömda eller snokas
åter upp av små skadedjur

som fuktglänsande kilar i väg.
Ingenting flåsar, flämtar,
ångar längre. Tungan
är fastkopplad i min strupe.







The White Ship

Böcker / Permalink / 2





-Ur Dagon and other macabre tales av HPL-


Out of that crash came darkness, and I heard the shrieking of men and of things wich were not men. From the East tempestuous winds arose, and chilled me as I crouched on the slab of damp stone wich had risen beneath my feet. Then as I heard another crash I opened my eyes and beheld myself upon the platform of that lighthouse whence I had sailed so many aeons ago. In the darkness below there loomed the vast blurred outlines of a vessel breaking up on the cruel rocks, and as I glanced out over the waste I saw that the light had failed for the first time since my grandfather had assumed its care.
And in the later watches of the night, when I went within the tower, I saw on on the wall a calender wich still remained as when I had left it at the hour I sailed away. With the dawn I descended the tower and looked for wreckage upon the rocks, but what I found was only this: a strange dead bird whose hue was as of the azure sky, and a single shattered spar, of a whiteness greater than that of the wave-tips or of the mountain snow.
And thereafter the ocean told me its secrets no more; and though many times since has the moon shone full and high in the heavens, the White Ship from the South came never again.







Till top