stewe

Stolen Years

Kategori: Musik

 
 
 
 

The record was tracked at Dublin's Camelot Studios, located adjacent to their rehearsal room. While this proved very convenient for all concerned, the recording process was anything but easy.
"Sessions were good and productive to start, but as we were thinking on our feet for some songs and getting to hear things for the first time, we had to reassess at times, and this caused a bit of tension," says MacUiliam. "Also, we had gaps between recording sessions, so an idea which was good in week one didn't always sound so good in hindsight, and sometimes one person's vision did not match another's, and quarrels would ensue."

 

 

“Nemtheanga notes that the environment in which they tracked Where Greater Men Have Fallen was comfortable for them - based in an old farmhouse in the Irish countryside with time and space from each other, and having a big, open live room available to them. With the circumstances they found themselves in tracking Exile Amongst The Ruins almost the polar opposite, the vocalist feels that:
"I had to pay for the last one with the stress and darkness surrounding this one. It was fucking hard, cold, nothing worked like it should and it was more or less a total endurance test filled with conflict and discomfort."
However, he is quick to note, wryly, that while this adds up to a miserable experience, the results are unequivocally Primordial, and the record ultimately benefited from the trials faced.
"It all adds to making the music what it is - and if it was easy, we'd be a power metal band, right? Strife is life."

 

“Commenting about the album’s first single, Stolen Years, Nemtheanga added: “Stolen Years may seem like a strange choice as our lead single, and on the face of if I guess it is. It’s not a blood and thunder epic about tragedy and might and the ruin of nations, nor is it 9 minute epistle of doom. Have no fear, the album does contain those also but to open this time we chose something different. This album has some surprises and this is one of them, a short and painfully simple song which almost didn’t make the final cut if you can believe so. The video, cut by Costin Chioreanu, is about the journey involved in finally getting to that moment where you walk on stage, the song itself about that last night on earth that comes to us all, sometimes we never know when that might be, hold your loved ones tight tonight, this could be it…"


 

PRIMORDIAL will release their new album on March 30
"Exile Amongst The Ruins" track listing:

01. Nail Their Tongues
02. To Hell or the Hangman
03. Where Lie the Gods
04. Exile Amongst the Ruins
05. Upon Our Spiritual Deathbed
06. Stolen Years
07. Sunken Lungs
08. Last Call



 

 

 

 

 

 

 

L.A.J.

Kategori: Böcker

 

 

 

Lars Anders Johansson är något av en mångsysslare; vissångare, poet, poddare, journalist, Timbroredaktör, författare och debattör. Men det var som Lars ”träsket” Johansson jag första gången stötte på hans namn tidigt tvåtusental, när han frontade den Oi!/punkrockiga orkestern Bovver Brigade.
Lars har alltså gått den något krokiga vägen från tuppkam till tankesmedjan Timbro kan man tycka, även om jag inte är en av de där som uttalar ”Timbro” som Alex Jones uttalar ”illuminati”.
Bovver Brigade var ett band som snart övergav punklarmet för akustiska sessioner och gärna vävde in drag av irländsk folkmusik i treackordsattackerna. Även om punkårens texter var på engelska och det är mer svenskklingande folkmusik nuförtiden än irländsk så kan Bovver Brigades ses som en naturlig utvecklingsfas på väg mot att bli en fullfjädrad vispoet.



I Lars Anders Johanssons Poesipaket ingår diktsamlingen Segelmakaren - Dikter och Visor. Det är lyrik på vacker vers i de gamla skaldernas anda det handlar om och det är allt som oftast riktigt bra;
”Hur länge har jag inte drömt om haven?  Den skuta som jag timrat själv är god, men segellös kan jag ej ge mig av än och rädslans etter rinner i mitt blod.”

 



Men den största behållningen i poesipaketet är de båda skivorna Renässans och I Fridolins Spår. Den senare är tonsatta dikter av Erik Axel Karlfeldt. Flera av tolkningarna är briljanta och storslaget vackert blir det när Emma Härdelin gästsjunger.
Ännu bättre blir det på skivan Renässans, där inte bara fler dikter av Karlfeldt tonsätts, utan också dikter av Gustaf Fröding och Verner von Heidenstam. En omedelbar favoritplatta som redan gått ett otal varv per dag. Mycket moll och mycket mörker, som i Frödings text Den Gamla Goda Tiden;

De giva oss slagg för malm
och spark för vårt släp och slit,
de tröska oss ut som halm
och läska oss sen med sprit.

Min käring har svälten knäckt,
min dotter är brukets skarn,
förvaltaren själv är släkt
med stackarens första barn.



Poesipaketet finner du för en billig slant H ä r

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Suffer

Kategori: Musik

 
 

Åttonde september 1988 släppte Bad Religion den stilbildande skivan Suffer. Några år senare kom den amerikanska punkscenen att göra världssuccé på allvar med band som Offspring, NOFX, Rancid och inte minst olidliga Green Day.
Bad Religion var dock de med mest status i svenska punkkretsar. Bad Religion hade föreläsningar av Noam Chomsky som B-sidor på singlar, texterna var intelligent formulerade men samtidigt slagkraftiga och andades haschdoftande tonårsångest från amerikanska suburbs,(kolla bara omslaget till just Suffer) något som relaterade direkt till stora delar av den svenska punkpubliken som mer än något annat var uttråkade medelklasskids som revolterade mot gräddhyllans radhus.
Musikaliskt förde Bad Religion vidare arvet från Ramones tuggummipoppiga punkrock med doakörer och lättnynnade melodier. Den pursvenska subgenren ”Trallpunk” kom att bli gravt Bad Religion -influerad för all framtid.
Bad Religions Suffer och Offsprings Smash var några av de första plattor jag köpte, nånstans i början av ett dimmigt nittiotal. Medan Offspring var outhärdliga bortsett från de tre-fyra låtar som blev singelsläpp, höll Suffer en helt annan nivå i mitt tycke. Den kunde jag spela från början till slut utan att tröttna längs vägen.
Men det musikaliska sökandet gick vidare och med tiden blev just Bad Religion bandet som för mig kom att symbolisera amerikansk skejtpunk och den tillrättalagda massproduktion som präglade albumen från skivbolagen Epitah och Hellcat. MTV-punk, plastpunk, låssaspunk, öknamnen var många. De gånger jag snubblade över något nytt med Bad Religion så blev jag antingen irriterad eller akut uttråkad.

 

När jag nu återvänder till Suffer så finner jag -åtminstone till viss del- storheten som mitt tonåriga jag fann så självklar. Öppningsspårets You are the government slår emot mig:

Hey sit down and listen and they'll tell you when you're wrong,
Eradicate but vindicate as progress creeps along
Puritan work ethic maintains its subconscious edge
As Old Glory maintains you consciousness

There's a loser in the house and a puppet on a stool
And a crowded way of life and a black reflecting pool
And as the people bend the moral fabric dies
Then the country can't pretend to ignore its people's cries

Cause you are the government
You are jurisprudence, You are the volition
You are jurisdiction
And I make a difference too

Och så fortsätter det skivan igenom. Låtarna är överlag korta men ofrånkomligt medryckande. De har också en oborstad charm till skillnad från senare års slätstrukenhet. Texterna är långt ifrån lika politiskt predikande som jag i efterhand fått för mig, utan bjussar på ilsk samhällskritik som osar av frustration på gränsen till uppgivenhet. Fan, jag upplever till och med att frontmannen Greg Graffin sjöng bättre då, eller åtminstone med större övertygelse, där han på senare alster mest lät gapig. Eller kanske det är så enkelt att man med åren regredierar? Hursomhelst är Suffer en tjugonioåring väl värd att uppmärksammas och återupptäckas.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Knattereporter

Kategori: Musik

 
 
 

Som alltid inspirerande att höra Morgan filosofera fritt
...och faktiskt få kämpa med en del av lillgrabbens finurliga frågor
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kick Back And Watch The World Burn

Kategori: Musik

 
 
 
 
 
 
 
Alan Averill - singer of the mighty Primordial guests on the podcast this week, and in our interview we should have been talking about their new live record Gods for the Godless, but instead (luckily for all of us) we go down a political rabbit hole.
I know, politics, we are all tired of it right now, but Alan is wide open about his thoughts on the current state of affairs on the world stage, where the unrest stems from, how more people need to keep their opinions to themselves, where we as a society are headed and what he sees on the horizon not only for America but also the EU.
He takes us into his reality on the road and meeting people who may not have explored things as much as a traveling musician that try to talk about the ‘state of metal’ and put them in their place. We do mention the new album, but as he says “If you don’t like who cares, kick back and watch the world burn.”
 
 
 

More Alan Averill:
This is really the Soma society Huxley predicted in ‘Brave new world’, that self righteous high you get from flinging your opinion at the world is addictive, it takes a step back to realise we are little more than apes in a zoo flinging shit at the bars.

GET ME OFF THE FUCKING RIDE

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Råstyrka

Kategori: Musik

 
 
 
 
 
 

En av sakerna som förgyllde den hedniska soldyrkarhelgen som passerade,
var att thrashgiganterna i The Haunted bjöd på nytt material.
Brute Force finns även tillgänglig för nedladdning på bl.a itunes.
I Augusti släpps fullängdaren och omslaget är riktigt jäkla skönt.
Redan förhandsbokad.
 


 



 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kom Armageddon

Kategori: Musik

 
 
 
 
 

Den 22 mars förra året steg jag och kollegan upp kring fyrasnåret på morgonen. Vi hade övernattat i en liten stuga strax utanför Linköping. Starkt kaffe med en skugga mjölk underlättade packningen och snart rullade vi norrut med destination Västerbotten. Av någon(säkert god) anledning bojkottade vi radion, antingen för att vi lyssnade på dokumentär eller ljudbok, eller helt enkelt ägnade oss åt suveränt snack om allt och inget.
Någonstans i gävletrakten kollade jag telefonen för första gången den dagen.
När jag skrollade sociala medier neråt hade någon skrivit: ”Inshallah ✌️ idag påminns en om att inte ha förhastade slutsatser och dra andra över samma kant.”
När jag skrollade vidare så hade nån annan skrivit: ”På tal om religiös extremism” och delat en gammal nyhet om en pastor i den nordamerikanska delstaten South Carolina som sagt att föräktenskapliga förbindelser leder till evig fördömelse.  
”Fan... sätt igång radion”, sade jag till min kollega, ”det verkar ha skett ett islamistiskt terrordåd igen”. Då var attentatet mot flygplatsen i Belgien redan ett faktum. Vi lyssnade på sändningarna tills vi var spyfärdiga och spelade sedan Everyday is like Sunday på hög volym medan vi vände kosan söderut igen. 

Sedan dess har Islamismen har skördat ett antal offer runt om i Europa, bland annat i Stockholm. Det dyker fortfarande upp relativiserande inlägg vid varje massaker, men de minskar stadigt. Det ses inte längre odeleat positivt på de kärleksmanifestationer som följer dåden, där folkmassor samlas i något slags statssekteristiskt religionssubstitut för att forma hjärtan med händerna och i kör ropa ut att de inte är rädda. Motsägelsefullt nog, eftersom Europas huvudstäder samtidigt fylls med poliser, övervakningskameror och patrullerande militär i ett desperat försök att ta människors rädsla och oro på allvar. Det föder snarast frågan om exakt när "det öppna samhället" passerar gränsen för att kallas polisstat eller storebrorssamhälle. Häromdagen skedde ytterligare ett dåd i Storbritannien som riktade sig mot barn och ungdomar. Idag spelar jag Everyday is like Sunday på hög volym igen och citerar vad Morrisey skrev kort efter terrordådet i Manchester. 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Pepp

Kategori: Musik

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

The Roman

Kategori: Musik

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hört 2016

Kategori: Musik

 
 
 
 


 

 

 


 





 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Zimmerman

Kategori: Musik

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Pride in Prejudice

Kategori: Musik

 
 
 

Slayers musikvideotrilogi som inleddes med Repentless och följdes upp med You Against You får med Pride In Prejudice en grandios final. En låt vars första utkast skrevs redan till det tjugo år gamla punkalbumet Undisputed Attitude.
Förutom att det såklart är stenhårt att se Slayer spela i en snötyngd skogsglänta, sammanknyter videon på ett smart vis den antirasistiska texten med den överbryggande berättelsen som flätar ihop trilogin. Att de tre därtill lyckas bli några av de mest blodbestänkta musikvideorna någonsin får väl ses som en bonus.




 

 

 

 

 

"It's Fucked Up"

Kategori: Musik

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Out of the sun

Kategori: Musik

 
 

The wind is cold where I live
The blizzard is my home
Snow and ice and loaded dice
The Wizard lives alone

The wind is cold where I live
White and cold and clean
White and cold and bought and sold
And heartbreak in between
And so we shall see what is done is done
Undone

Trees are stone where I live
Leaves of razor steel
High and low and ice and snow
Broken on the wheel

Trees are stone where I live
Flowers made of glass
Cold and white and wrong and right
And voices from the past
And all our yesterdays are now undone
Out of the sun

Frozen and insane
I alone remain
Held in the vice of my disdain
There is now way that anyone will ever
Make me warm again

Life is death where I live
Frozen grin my smile
Sun is moon and out of tune
Broken strings and bile

Death is life where I live
Hearts turned into stone
Frozen breath and frozen death
And prisons made of bone
And so we shall see what become's become
Out of the sun

 

 

 

 

 

My head is shaved. My head is wired.

Kategori: Musik

 
 
 
 

It began when they come took me from my home
And put me in Dead Row,
Of which I am nearly wholly innocent, you know
And I'll say it again
I.. am.. not.. afraid.. to.. die


 

 
 
 

The architects of our doom

Kategori: Musik

 
 

The guests are stood in silence
They stare and drink their wine
On the wall the canvas hangs
Frozen there in time

They marvel at the beauty
The horror and despair
At the wake of the Medusa
No one shed a tear

Sit my friends and listen
Put your glasses down
Sit my friends and listen
To the voices of the drowned

In the moonlight's ghostly glow
I waken in a dream
Once more upon that raft I stand
Upon a raging sea

In my ears the moans and screams
Of the dying ring
Somewhere in the darkness
The siren softly sings

Out there in the waves she stands
And smiling there she calls
As the lightning cracks the sky
The wind begins to howl

The architects of our doom
Around their tables sit
And in their thrones of power
Condemn those they've cast adrift

Echoes down the city street
Their harpies laughter rings
Waiting for the curtain call
Oblivious in the wings

The casket is empty
Abandon ye all hope
They ran off with the money and left us with the rope

 

 

 

Vårskrik

Kategori: Musik

 
Lost Warning briljerar med skönsång på skånska
 
 
Produktiva Oldfashioned Ideas håller stilen

 

Svartnad heter kommande albumet av Pete Flesh Deathtrip, släpps 16:e Maj
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Your perfect world is ending today

Kategori: Musik

 


I had your back but it's no use
False accusations are on the loose
You know what?
It makes no sense that you tied your own noose

You never felt the sores decay
Your perfect world is ending today
So what?
I wouldn't have it any other way

Is this your paradise?
You think you thought this through?
'Cause when you rolled the dice
The house came down on you

Don't care what you do or say
Your suicide begins today
Have fun in paradise; this hell is just for you

You against you
Shitty time to make a stand
All without a master plan
Just you - You against you

So how's your paradise?
Hindsight just laughs at you
With conflict comes a price
That price weighs heaviest on you

I guess I should say thanks
Dissension in the ranks
Your panic lit the fuel
Now it's you against you- You against you

Wasn’t looking for a fight
But I'm showing up tonight
Shitty time to make a stand
All without a master plan
Just you- You against you

These seeds are what you've sown
Never should have lit that fuse
Enjoy your paradise
This hell is just for you

You against you
Wasn’t looking for a fight
But I'm showing up tonight
Shitty time to make a stand
All without a master plan
Just you - You against you

 

 

 

 

Sörjd och Saknad

Kategori: Musik

 
 
 

Vägarna mellan bukten och malmö, vi repeatkörde I don’t believe a word 
Liveshowen i Göteborg som trettioårspresent, drucken och vild.
Vad som känns som femtiotusen festers soundtrack, ett andrum från gråvardagen.
En livsstil, en röst full av kampglöd och kraft. 
En sen kväll, goda vänner kring ett bord, tät rök och spilld krök.
Vi konstaterade att Kilmister var våran Dylan; i sanning de underskattade texternas mästare.
Det finns så många låtar, från de ofrånkomliga till de halvt bortglömda.
Jag väljer öppningsspåret från favoritplattan Inferno för att påminna om hur bra det gjordes.
Vila i frid.

 

 

The golden-eyed creature sits back on his throne; Gazing at us in despair
Six hundred guests, humanity's best, are wondering why they are there

All roads lead here, all roads are burned
Have we digested the things we have learned
Have we a chance when the dead rise and dance
Have we the time for the final romance

We better find out, the name of the game
Chance of a future, frozen and grim
Or of a quick death brought here on a whim
Why are we here, does anyone know; why are we here, at the terminal show?

The blind king has secrets, dark and morose
He'd like it if we were like him
All the dark days spent in the maze have made a new man of him

All roads lead here, all roads are closed
Are we quite certain of all that we know
Are we miscast or do we hold fast; have we the time for the final repast

We better find out, the name of the game
Chance of a new world, sunny and fine
Or of a burning a branded design
Why are we here, we don't even know; why are we here at the terminal show?

The red queen is sleeping, lost in a dream
She wakes and she sleeps all alone
All of her fears are crowded in here
Laughing, they pick at her bones

All roads lead here, none lead away
Are we quite certain we're here anyway
Have we been wise or are we despised; have we the time for our final demise?

We better find out, the name of the game
Chance of a lost world, reign and dismay
Pick up your belongings, we all have to pay
Why are the vultures circling above
Why can't we fight for the right to our blood?

We are demented, everyone knows
Misrepresented coming to blows
Why are we here, we don't even know; why are we here at the terminal show?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Döds Deluxe

Kategori: Musik

 
 
 

Grave visar på nya given gruvligt god form och svänget är stabilt som rauken själv trots att det numera bara är en originalmedlem med rötterna i den Gotländska myllan kvar. Textmässigt dominerar självfallet den likdyrkande lyriken med skräckteman som odöda köttätare, kravlande kadaver och välsmackande kängor mot kristi lakejer. Berömmas bör också omslagskonsten som är signerad  den som alltid stilsäkre Costin Chioreanu.
I deluxeutgåvan medsänds även den fem spår vassa mini-cd:n Morbid Ascent, där egna dödshymner samsas med en cover av Satyricons gamla örhänge Possessed. Just som i fallet med tolkningen av Alice in Chains Them Bones gör Grave covern till sin egen och inte bara en upprepning av originalet. Några pins och en kylskåpsmagnet som bonus gör samlaren extraglad i hågen.