stewe

Dröm.

På jobbet.

Står böjd över utvecklingsstörde Andreas, torkar honom.

Avföringen lös, bubblar ut. Torkar och torkar.

Det tar inte slut. Sväljer uppkastningsreflexerna.

Diarréskiten rinner och bubblar ut. Använder tvättlapp efter tvättlapp.

Det tar inte slut.

 

Utdrag från diktsamlingen

Efter Arbetsschema av Johan Jönsson

 

 

 

 

Fick facktidningen Kommunalarbetaren idag och fann den för omväxlings skull läsvärd, och då för att Johan Jönsson medverkar i ett större reportage. En poet jag senaste tiden varit nyfiken på, både utifrån hans sätt att skriva och så givetvis vad han valt att skriva om. Hans svar gör mig inte besviken, här är några exempel:

 

”Han menar att det som setts som politiska frågor idag har förvandlats till privatmoraliska spörsmål; att de som har skitjobben får skylla sig själva och de som inte har dem kan man inte tycka synd om. Det är enklare att inse att det handlar om maktdynamik, konstaterar han.

 

När jag uttrycker att ”Efter Arbetsschema” uttrycker enormt mycket frustration och vrede, avbryter han:

-Hat skulle jag kalla det för. Vrede låter förpackat.

Hat låter farligare, eller starkare i alla fall. Hat är underskattat som drivkraft både uppifrån och underifrån. Hat- och hämndbegär är låga drifter men de driver framåt. Klasshatet uppifrån är också väldigt underskattat, men visar sig till exempel i reformer som borgarna genomför, som sjukförsäkringen.

 

Jag frågar om hatet blir mindre genom att han skriver om det:
-Tvärtom. Det ristas ännu djupare. Litteraturen som befrielse- den tiden är förbi.”