Intigheten
det är inte fredag
men en sån där knallröd dag imorn
och det bor
en annan spänst i dina steg
den där värken;
från skuldran
ned till korsryggen
får dig att halta litegrann
trots att de ändlösa dagarna
redan är en mil bakom dig
på lagergolvet
har de grova sulorna under dig
stampat upp jordpartiklarna
dammet och möglet
så när du snyter dig är snoret alltid svart
utom de där fyra
sommarveckorna varje år
då du får andas luft
utanför bolaget
står två från treskiftet
och den ene bjuder på en cigg
vilket väder
här ska grillas
och fan vad vi ska supa ikväll
när du öppnar dörren
till intigheten
är klirret från kassen allt som hörs
så dränk det i larmet
skölj smutsen från din hud
korka upp och slå i
de andra
droppar så sakteliga in
på bordet flaskor och burkar
överfyllda askkoppar
när skivor läggs på travar
och glasen höjs mot skyn
den där tröttheten
inuti skallen
den klamrar sig envist kvar
och du snörar kängorna så hårt det går
kanske kan något hända
kanske finns det någon där ute
och inte bara samma
jävla tomhet som här inne
Shit.
Jag brukar inte gilla dikter eller poesi eller fan vet...men det här slog mig rätt i fejset. Wow. JAg blev helt tagen. Tack för du skrev den.
Ingo