Livdikt

Böcker / Permalink / 3



"Du ska fortsätta?
Ja.
Varför då?
För att inte glädja mina fiender.
Men de skrattar ju bara åt dig, såna som du.
Men jag hatar tillbaka.
De kan aldrig förstå omfattningen och intensiteten av mitt tillbakariktade hat.
Hur skulle de kunna det?"



Jobba på, skriv! Som en idiot.
Och tänk på att "ingen jävel ska få glädja sig åt ditt livlösa lik"!

Ett av de bästa råden jag fått, av Johan Jönson själv förra året. Med assistans av Pål Eggert fick jag en chans till brevkontakt med arbetarpoeten ifråga. Det blev ett riktigt fanmail som stapplande försökte förklara hur uppmuntrande hans böcker varit under en höst när det mesta annat krånglade. Vi hade ett ultrakort utbyte som handlade om att få använda ett citat av honom i min tilltänkta novellsamling, och visst fick jag det.

Jag skrev då att jag såg fram emot kommande tegelstenen Livdikt, och nu har jag äntligen läst den.
Hur den var? Till mesta del uppbyggd i intervjuform som utdraget ovan. Självutlämnande och stenhård, sorglig och vacker. Jag fick en vag förhoppning om att Jönson någon dag omsätter sin prosa till ett skönlitterärt verk. Jag gillar det exprimentella, det poetiska, men det är när han skriver rakt på sak som jag som mest uppslukas.
Få andra skriver om de där sakerna. Ingen skriver om dem på sättet Jönson gör.




#1 - - pål:

Visst var den bra. Jag kommer särskilt ihåg den där biten när han super till det hos några serber som han och hans familj är på fest hos. Blir skitfull, provocerar verbalt, och slår sönder köket - inför barnen och frun.

#2 - - Cadial:

Det var forsta gangen pa ett tag som jag last om din novellsamling. Kul.

Kan bara stamma in: Jobba pa, for den blir superbra!

#3 - - sundin:





Pål;

JA! Det var tungt och jävligt beskrivet, nåt av det bästa. Sen kände jag ett släktskap i flera av sexbeskrivningarna samt det där om att vara värd mer stålar död än levande när det gäller familjeförsörjning.



C; Vi får se om det leder nånstans, jag känner mig glad bara att skrivandet flyter på.



Till top