stewe

Läser just nu boken Identiteter och Omvandlingar där olika forskningsbaserade texter behandlar allt mellan magdans och svartmetall. En av dem heter Om och om igen-kvinnor och män i filmutbudet av ingrid Lindell. Fast det handlar egentligen mest om kvinnorna, och bilden av dem i bio- och tvutbudet 1996. Eller som Lindell själv skriver; Därför vill jag betrakta ett års filmutbud med utgångspunkt i två sidor av representation: vilka är detta utbuds centrala aktörer och vilka stereotyper av kvinnor uppenbarade sig i det undersökta materialet.
Här är tre utdrag som handlar om skräckfilmer;




Ett skräckscenario där det är en kvinna, inte en annan man, som hotar att rubba den kontrollerade ordningen, får sin förhöjning i att hennes vapen inte går att begripa. Vanligen dör hon i filmens slut. En avart i splatter-genren är s.k. I-hate-women-movies, vilka, sägs det, utmärkts av att kvinnor förnedras och avrättas på löpande band.
I TV-utbudet 1996 finner vi titlar som: Djävulens Baby, Rosemarys Baby, Exorcisten, Ida-en monsterdrottning, Döden klär henne, Familjens skräck, och följande citat är tagna ur beskrivningar av filmer med skräckkvinnor som huvudpersoner:

yxmördare                                         illvillig äldre kvinna
yxmörderska                                      äldre kvinnor terroriserar
mördare                                             rysare där äldre kvinna slår ihjäl folk
mörderska(Nikita-kopia)                      hämnd på mördade föräldrar
mordmisstänkt                                    våldtagna ska hämnas
mordmisstänkt                                    synsk
kvinnlig psykopat                                sexualneurotisk kvinna 
kvinnlig psykopat                                erotisk thriller
psykothriller                                       vampyr



Om filmen species skriver Lindell:
Detta monster måste förgöras liksom hennes avkomma och i enlighet med postmodernitetens öppna slut anar publiken att varelsen fortfarande lever kvar i en råttkropp. Jämförelser görs i movieguides recension med Basic Instinct och Alien, vilket indikerar ett släktskap med dessa filmers kvinnobeskrivningar: hotfulla, starka och i ena fallet övererotiserad och ond, i det andra avsexualiserad* och hjältemodig.    
    

                                                
I bioutbudet 1996 får vi möta den ondskefulla och mordiska kvinnan i ytterligare fyra filmer: I En djävulsk plan är kvinnan en giftmördare, i Svarta änglar mördar två underförstått lesbiska flickor en mor, Ceremonin är en psykologisk thriller med två mörderskor som konspirerar och genom mord får sin hämnd på borgerligheten, och i Den onda cirkeln skildras kvinnor besatta av magisk ondska.


 



                                                 *Tydligen har Lindell helt missat de tre nummer för små trosorna i slutscenen