stewe - Cthulhu Vaknar

Cthulhu Vaknar

24 September 2018 / 14:41 / Böcker / Permalink / 2

Beträffande kulten sade han att han trodde att dess centrum låg mitt i Arabiens otrampade öknar där Irem, Pelarstaden, drömmer dold och orörd. Den hade inget gemensamt med den europeiska häxkulten och var i stort sett okänd för alla utom de initierade. Ingen bok hade egentligen någonsin antytt något om den, även om de odödliga kineserna sade att det fanns dubbeltydigheter i Necronomicion, av den galne araben Abdul Alhazred, som de invigda kunde tyda som de behagade, i synnerhet det mycket omdiskuterade versparet: ”Det som evigt vilar skall ej förgå, och i sällsamma tider skall döden ej bestå.”

Förlag Fria Ligan skriver:
”Ett mörker sänker sig obevekligt över världen.
En äldre man avlider under mystiska omständigheter. När hans släkting börjar gå igenom kvarlämnade anteckningar kommer han en skrämmande sanning på spåren. En insikt om att något bortom verkligheten får fruktansvärda drömmar att hemsöka mänskligheten. Visionerna om en kolossal stad och en ofattbar varelse försänkt i dvala driver människor till vansinne. I skuggorna ruvar de som vill väcka den sovande. Besatt av att få veta sanningen börjar mannen söka efter kunskap samtidigt som uråldriga krafter höjer sig ur djupen någonstans i Stilla havet. Stjärnorna står rätt. Slutet är nära.

Vid en undersökning i högkvarteret efter en intensivt mödosam och tärande resa visade sig samtliga fångar vara av en mycket låg, blandrasig och mentalt avvikande typ. De flesta var sjömän och en blandning av negrer och mulatter, i huvudsak västindier eller bravaportugiser från Cap Verdeöarna, gav en anstrykning av voodooism åt den heterogena kulten. Men innan många frågor hade hunnits ställas stod det klart att det rörde sig om något mer och äldre än negerfetischism. Urartade och okunniga som de var höll dessa varelser med förvånansvärd följdriktighet fast vid den centrala idén i sin vämjeliga trosföreställning.
De sade att de dyrkade De stora gamla som levde oändligt långt innan det fanns människor, och som nedsteg till den unga världen från himlen.

Cthulhu Vaknar är skriven i dokumentär stil med tre fristående berättarperspektiv som knyts samman av berättarjagets sökande efter en sanning som utmanar den mänskliga fattningsförmågan. Cthulhu själv, drömmande och väntande på botten av havet, har blivit en symbol för hela mytologi som Lovecraft skapade. En berättelse som utforskar vad som sker när det mänskliga sinnet konfronteras av kunskaper bortom verklighetens ramar.”

Det skulle vara lätt att veta när den stunden var inne, för då skulle människorna ha blivit lika De gamla; fria och vilda och bortom gott och ont, med lagar och moral kastade åt sidan, och alla människor skulle skrika och döda och frossa i gläjde.

Jag sträckläste Cthulhu Vaknar under optimala förhållanden; runt midnatt med stormen Knud piskande regn mot rutorna. Jag är väldigt bekant med just den här Lovecraftnovellen, ja till och med den här översättningen av Arthur Isfelt läste jag senast häromåret i Hastur Förlags samlarutgåva Cthulhu Vaknar och Andra Ohyggligheter.
Trots det var det delvis som en helt ny bekantskap tack vare François Barangers fantastiska bilder som ger en djupare effekt åt den gamle häxmästarens ord om annalkande galenskap och utomvärldslig ondska. Att boken är i format större bidrar till intrycket, det ger verkligen rättvisa åt de stämningsbyggande personporträtten och ännu mer de dramatiska konstverken av storm, eld och blixtar som fyller hela uppslag.
Fria Ligan har med Cthulhu Vaknar och tidigare utgivna Passagen av Simon Stålenhag mutat in eget kvalitetsområde i svensk förlagsverksamhet och jag hoppas att den här kombinationen av konstbok och berättelse återkommer som koncept framöver. På hela taget ett fantastiskt initiativ; en läsupplevelse som inte bör missas och en sällsynt underskön lyxutgåva att skryta med.

Sedan skulle de befriade Gamla lära dem nya sätt att skrika och döda och frossa och njuta, och hela jorden skulle flamma upp i en utplåning av hänryckning och frihet.

"Howard Philips Lovecraft (1890–1937) är en av den amerikanska litteraturens allra mest inflytelserika författare. H.P. Lovecraft var verksam inom skräck, fantasy och science fiction, hans verk är stilbildande och har hyllats av profiler som Stephen King och Guillermo del Toro. Lovecrafts anses nu vara en av de mest framstående skräckförfattarna under 1900-talet och jämförs ofta med Edgar Allan Poe. Hans författarskap berörde teman som människans otillräcklighet och fasan för det obegripliga, berättelser om uråldriga gudar och kulter i Massachusetts 1930-tal. Verken präglas av en kosmisk skräck där livet självt är ofattbart för det mänskliga sinnet. De som söker den stora sanningen, som hans protagonister, leds allt närmare vansinnets brant genom insikter från en verklighet bortom den etablerade. Lovecrafts karaktäristiska adjektivtunga prosa, storslagna visioner och febriga berättarteknik har lämnat ett avtryck på populärkulturen som saknar motstycke."

Jag har skådat all fasa universum rymmer, och till och med vårens himmel och sommarens blommor måste hädanefter vara som ett gift för mig.

"François Baranger (född 1970) är en mångfacetterad konstnär och illustratör. Han arbetar främst som konceptillustratör för film (Harry Potter, The Clash of the Titans, Skönheten och Odjuret) och datorspel (Heavy Rain, Beyond: Two Souls). Han har även illustrerat ett stort antal bokomslag. 2013 skrev han sin första science fiction-roman Dominium Mundi och 2017 skrev han thrillern The Domino Effect. Det var under uppväxtåren han upptäckte H.P. Lovecraft, och då främst tack vare rollspel. Allt sedan dess har han haft ett passionerat intresse för fantasivärldar i allmänhet, och för de som skapades av Lovecraft i synnerhet. Efter att ha drömt i åratal om att få se en illustrerad version av Lovecrafts verk bestämde Baranger sig slutligen för att göra det själv, och valde den mest klassiska novellen av dem alla, Cthulhu vaknar."