Gengångare

Böcker / Skräcklitteratur / Permalink / 0
 

Hör du tidvattnet? Ödsligt ljud, inte sant? Ibland vid den här tiden på året – lyssna! – där är det! Var inte rädd, människa – det kommer inte att äta upp dig – det är ju bara ett ljud!
Men jag är glad att du hörde det, för det finns alltid folk som tror att det är vinden, eller min fantasi, eller något annat. Jag tror inte att du kommer höra det igen inatt, för det låter sällan mer än bara en gång. Ja- det är bra. Släng ett vedträ till i brasan, och slå upp lite mer stärkande droppar i den där groggen som du är så förtjust i.

F. Marion Crawford var på sin tid känd för andra sorters litteratur än skräck. En framgångsrik författare med ett fyrtiotal titlar att ståta med. Men ironiskt nog är det för dessa åtta noveller han blivit hågkommen i modern tid. Bland annat efter hyllningar av H.P. Lovecraft för novellen Överkojen.
Berättelserna påminner en del om Edgar Allan Poe och liknande gotisk skräckromantik. Det är hemsökta slott, högtravande kärleksförklaringar och gruvliga gengångare.
Samtidigt har Crawford en kärlek till havet och ett direkt tilltal, ibland rent talspråkligt, som snarare för tankarna till Jack London eller Joseph Conrad än mer adjektivtunga författare. Han rör sig mer vant på saltstänkta skeppsdäck än i slottsmiljöerna.
Det är medryckande berättarkonst som förvisso ger mer välbehag än obehag, men är man en vän av den här sortens klassisk skräcklitteratur så är det en högtidsstund.

 

Herr Plucker kände hur händerna stelnade av skräck under hans ansikte; och det hördes ett dämpat frasande ljud, som om något gjort av silke fladdrade i en mild vindby. Han rätade krampaktigt på ryggen, tom och livrädd, när en späd träaktig röst talade i stillheten.
”Pa-pa”, sade den, med en paus mellan stavelserna.
Herr Plucker flög upp på benen, och hans stol föll med ett brak baklänges ner i trägolvet. Ljuset hade nästan slocknat.
Det var Ninas dockröst som hade talat, och han hade kunnat urskilja den bland hundratals andra dockröster.

Gengångare
har varit ett gott sällskap över nyårshelgen och Januaris snålblåstkvällar. En bok som gjord för att tända eld i braskaminen och med valfri stärkande dryck krypa ihop sig i soffhörnet.
Eldsjälarna bakom Hastur förlag har ännu en gång lyckats bjuda på något extraordinärt för litterära finsmakare, där omslaget - en tavla av artonhundratalskonstnären Marcus Larson- sätter standarden vid första ögonkast. En välskriven och fängslande biografi över F. Marion Crawford signerad Jonas Wessel avslutar.
En av de saker jag alltid uppskattar med Hasturs böcker är att det är litteratur som inte ber om ursäkt för sig. De skyggar inte för intellektuella analyser och de förvanskar inte språket för att lättare tilltala masskonsumenterna. De översätter sina böcker som de en gång skrevs, utan att försköna eller komma med urskuldande brasklappar. Som läsare får jag känna mig som en vuxen människa - själv kapabel att utforska, tolka och förstå dåtidens tankevärld, utan att fostras och förmanas som en annan skolgosse.  
Bland kommande böcker från förlaget utlovas högintressanta titlar som Nattens bränningar av H. P. Lovecraft & Robert H. Barlow, Imrays återkomst av Rudyard Kipling och Magnetisören av E.T.A Hoffman.

 

 

 

Relaterat:

Hastur Förlag

Jack London

Joseph Conrad

 

 

 

 

 

Till top