Vardagar 3 - Ulf Lundell

Böcker / Lundell, Vardagar, p1, sommar, sommarpratare / Permalink / 2

Jaha, tänkte jag när jag satt i frisörstolen
och såg mej i spegeln: Där sitter du
ditt skäggiga gamla luder

För den som är sugen att ta sig an de 2177 sidor tjocka projektet som är de (hittills) tre böckerna Vardagar så kan jag verkligen rekommendera Ulf Lundells Sommarprat som släpptes igår. En perfekt introduktion till sviten. Poetiskt, personligt och humoristiskt.
När jag läser Vardagar 3 så bubblar skrattet upp på var och varannan sida. Jag skrattar ofta och mycket med den sjuttioåriga rockpoeten. Men ibland skrattar jag faktiskt åt honom, fast jag anar att det faktiskt är meningen. Det är inte möjligt att vara självutlämnande, att så ofiltrerat bjuda på sina personliga betraktelser av samhället och livet, utan att också bjuda på det patetiska och pinsamma. Speciellt inte ”kändisgrejen” och turnélivet.

 Det finns få rockumentärer som inte nuddar vid Spinal Tap och det finns få Lundellböcker som inte skildrar en man på tvären med sin samtid. Från ungdomens rebelliskhet till nykter alkoholist i ett land där varje högtid kretsar kring alkohol. Att från medelåldern till ålderdomen skildra nostalgin över ett Folkhem statt i förfall; när det kanske är mer nostalgi över en ungdom som försvann för snabbt.

Folket bygger landet, men folkhemmet är för Lundell ändå synonymt med socialdemokratin. Logiken är knappast glasklar, mer byggt på barndomsintryck än verklighet.
För när har Lundell själv någonsin varit en del av arbetarrörelsen, en del av det socialdemokratiska förmyndarsamhället och dess själsmördande byråkrati, annat än i ord och tanke? Jag drar mig till minnes nittiotalets böcker, där Lundell reste genom Europa med diverse kvinnor och levde det goda livet. Det ständiga shoppande: minst 3-4 blaskor per dag, köpa nya stereoapparater och slänga dem när de krånglar och köpa nytt, samma med ipads och datorer, samtidigt hyllar han Greta i senaste Vardagar och hävdar att girigheten och slit & släng-stilen måste bort. Egoismen.

I moskén i Gävle gapar en imam om IS fina
insatser, skicka pengar!
Gefle Dagblad skriver om detta
Imamen hotar
Hur fan, säjer hur fan kan vi ha det så i landet?
Och könsstymparpacket!

Men som så många gånger förr så verkar åsikterna mest gälla andra. Medan Uffe lovsjunger friheten™ och fyller sitt Österlenhus med den senaste övervakningstekniken så ska vi andra underordnas Sosseriets myndighetsmissbruk och nåde oss om vi andas missnöje med det mångkriminella skitsamhället. Då läxar Lundell upp oss: Trumpism! Polen! Putin lurar i vassen! Ungern! För att i nästa stund själv skriva såväl syrligt som salt om det svenska tillståndet.
Jag högaktar den frispråkigheten. Livet är definitivt alldeles för kort för politisk korrekthet och skenhelig medelklassmentalitet. Men det är något osunt, hycklande och högst tragiskt när en kändispensionär kan vädra sin åsikt i hyllade böcker, medan okända och fattiga pensionärer ska dömas för hets mot folkgrupp på grund av snarlika tankar i ett facebookinlägg.

 Vardagar 3 är den längsta av de tre, men just turnéskildringarna, hotellivet och det kringflackande gör den extra tilltagna luntans tjocklek befogad. Som läsare återupplever man ännu en gång ett år som passerade i media. Visst ja, ASAP Rocky var ju fjolsommarens största nyhetsföljetong. Just det, bomben i Linköping som rev hela husfasader. Och så vidare.
Vi får se om det också blir en fjärde del. Sommarpratet lät som ett utdrag ur en sådan uppföljare.
Jag hoppas.
 

I Uppsala springer asylsökande killar runt på baden
rena vattenparadiset för dom
och antastar flickor
På gatorna i samma stad säjs nu att svenska tjejer
inte ska gå ut ensamma ens i dagtid
Invandrarkillar är efter dom i flock
Det går bra med integrationen
Parallellsamhället frodas
Slöheten att göra nånting åt det hela är så
makalös att all tilltro är borttappad
Bensin och tända på?
Knuffa ut från balkonger och fönster?
Skjuta?
Knulla svenska horor, gifta sej inom klanen?
Varför har vi den här skiten i Sverige?

 

 

 

 

#1 - - Lars:

Håller med dig om att Lundells alter ego ofta stått vid sidan av arbetarrörelsen och är mer av betraktare än en deltagare!
Jag får någonstans känslan av att Lundell så här på ålderns höst vill hedra sin fader och sin moders slit och strävan och att han precis som Lena Andersson i sin roman "Sveas son" vill uppgradera vanlig svensk hygglighet i folkhemmet eftersom den numer är så bortglömd. Sommar-programmet indikerar att föräldrarna måste varit rätt så oroliga för sonen och dottern.

Svar: Ja, det låter väldigt vettigt tycker jag. Jag tycker ju att folkhemsnostalgin krockar med budskapet i några av de mest kända texterna: ”Där bränner jag mitt brännvin själv””Bort från hem och skola ut till friheten””De vill ha dig som i en liten ask”Det är lyrik som snarare andas Mobergsk autonomi från överhet; ett arv från den frisinnade allmogen och den obundne odalmannen. Inte särskilt mycket vurm förmyndarstat och socialdemokratisk kollektivism. Lundell är ju själv inne på något liknande resonemang i låten Folket Bygger Landet; att det inte var institutioner eller partier som gav välståndet utan svenskens egen strävan.
Jag

#2 - - Lars:

Javisst och betänk debuten Jack! Ett anarkistiskt uppror mot en äldre generation som nöjde sig med villa, volvo och vovve. Det rådde en inskränkt och kvävande skötsamhetskultur inom arbetarklassen, samt ett illa dolt förakt mot de människor som befann sig i marginalen. Ulf Lundell tog ställning för de udda existenserna.
Jack är en roman där klassamhället ständigt är närvarande. Huvudpersonen avskyr överklassen och ogillar samtidigt sin egen arbetarklass. Romanen är en uppgörelse med den äldre generationen. Jack vill inte bli som sin far, en representant för en TV-försoffad majoritet, där materiell standard och välstädade hem värdesätts högre än levande relationer och ett bejakande av egna drömmar.

Svar: Nu blev jag sugen på att läsa Jack i repris!
Jag

Till top