Blod Säljer - Stephen King
Alla Kingfantaster från min generation har garanterat något dimmigt minne av att sluka Sommardåd/Vinterverk som bestod av fyra långnoveller (alternativt kortromaner) i en och samma bok. Den har senare släppts under det mer passande namnet Årstider, då det alltså handlar om en berättelse för varje årstid.
Vårbedrift och Höstgärning var titlar som lät mörka, mystiska och poetiska på samma gång. En klassiker i sin egen rätt, där även filmatiseringarna gick från dugliga till ren briljans.
Blod Säljer innehåller även den fyra långnoveller, men bortsett från det så är det inte många likheter. Det är ingen dålig samling, King är i god berättarform och jag har trivts med läsningen. Men samtidigt är det inte direkt en ny klassiker. Men om den hade varit min första Kingbok och jag läste den med en elvaårings ögon? Ja, då kanske den hade burit samma vikt som Årstider gör för mig. Nostalgi är lurigt på så vis.
Men låt oss för all del titta närmare på novellerna i Blod Säljer, var och en för sig.
Mr. Harrigans Telefon
Första novellen ut i samlingen rör sig längs vältrampade stigar för Kingläsare; teknik som förmedlar andar eller någon form av övernaturlighet. Men också vänskapen mellan en äldre man och en ung pojke som vi känner igen från exempelvis Hjärtan i Atlantis.
Craig erbjuds av sin åldrande granne, mångmiljonären och industrimannen Mr. Harrigan, en skälig slant för att högläsa böcker. Harrigan har själv blivit skumögd med åren.
Högläsningen ger Craig starten till en stadig sparkassa. Craigs pappa blir imponerad av sonens idoghet när det gäller extraknäcket och belönar grabben med en iPhone 1.0 i födelsedagspresent. När Craig visar telefonen för Harrigan blir gubben som förtrollad – inte minst av att löpande kunna följa börskursen och nyhetsuppdateringar.
Detta leder till oväntade konsekvenser som jag inte ska spoliera.
Mr. Harrigans Telefon är en bra novell, men… Jag var inne på samma tanke när det gällde Institutet som i uppbyggnad, i sina kulturella referenser och språk, kändes så mycket som en uppföljare till Eldfödd, men ändå skulle utspela sig i modern tid. Med ansträngda blinkningar till modern populärkultur, eller snarare sånt som King tror är ”hippt” -som Eminem och Rihanna.
Så är det med Mr. Harrigans Telefon också, fast ännu mer. Harrigan är verkligen en industriman från en svunnen tid, med drag av såväl Farbror Joakim som Howard Hughes. Högläsningen, förnuftige Craig, skolmobbningen, låter exakt som King brukar skriva när det gäller svunnen barndom i småstadsamerika, fast med malplacerade iphones.
Det hade ju varit svårt att skriva en novell placerad i det förgångna när en mobiltelefon spelar en avgörande roll, samtidigt så borde kanske King göra som James Ellroy och dröja kvar i förflutenhetens landskap? Åtminstone ibland.
Chucks Liv
Intressant och experimentell novell, även om man känner igen anslaget från andra verk. King skriver vackert och filosofiskt.
Om inre och yttre världar, berättad genom tillbakablickar och samhälleligt sönderfall. Bör upplevas och inte beskrivas närmare.
Blod Säljer
Holly Gibner tittar på ett skakande nyhetsinslag om ett terrordåd. Det är något med nyhetsreportern som stör henne, hon kan inte riktigt släppa det. Snart börjar Holly lägga märke till att just den reportern har en tendens att dyka upp just när en hemsk olycka eller katastrof inträffat. Hon måste ta reda på varför.
Titelnovellen är också den längsta.
Den berättelse jag gillade allra mest, om man ser till själva kriminalfallet i fråga. Men som jag på ett annat sätt inte uppskattar alls. Det läggs alltför mycket fokus på en i stora delar ointressant familjekonflikt, det är plågsamt PK och genomsyrat av freudianism, för mycket fokus läggs på ett menlöst persongalleri, och jag är inget större fan av Holly Gibner som karaktär.
Jag föredrog faktiskt versionen av Holly från den utmärkta HBO-filmatiseringen Outsidern. Där var Holly en utredare med asperger, och eftersom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en slags superkraft, så kunde hon allt möjligt om det mesta – och mer därtill. Med andra ord var HBO-Holly en kopia av ”Saga Noren” från svenskdanska kriminalserien Bron; fast negress med rastaflätor i stället för nordisk amason.
Holly Gibner i böckerna är tydligen en neurotisk judinna helt utan rastaflätor, men har däremot två supersmarta homies som skriver BLM-avhandlingar och pratar genus som vore de talsynteser programmerade av Gudrun. Måhända är det en övertydlig eftergift efter fjolårets Hatstorm mot gamle King. Det var hursomhelst svårt att inte zona ut eller rentav zzzlumra till när flertalet ointressanta bifigurer, inte minst Hollys gnatiga morsa, tar fokuset från detektivarbetet.
Kings(eller förlagets) ängslighet över att inte vara i takt med tiden leder bisarrt nog till att novellen – som utspelar sig under 2020 – inte innehåller en enda referens till restriktioner, munskydd eller något annat som kännetecknade Coronaåret. Personligen kan jag inte riktigt se fördelen med en novell som ska utspela sig exakt det år som novellsamlingen släpps. Är det för att lågpannade läsare ska kunna utropa: ”Holly Gibner är i fara just nu, precis på samma dag som jag läser det!”
Tanken är inte ny, men det tycks också alltmer uppenbart att King ägnar sig åt produktplaceringar i sina böcker. Sammantaget lämnar det hela en fadd avsmak i flabben, oavsett hur spännande grundstoryn är.
Råtta
Drew är en medelålders lärare med grusade författarambitioner; hans senaste romanförsök slutade med ett rejält psykbryt som riskerade livet på såväl Drew själv som hans fru och barn.
Skrivandet började så bra den gången, men efter en tid tappade Drew bort språket och blev sittandes stirrande på skärmen i fruktlöst famlande efter nästa ord.
Därför blir familjen och de närmaste vännerna knappast överlyckliga när Drew annonserar att han ska åka till sin bortgångne fars stuga i djupa skogen för att kickstarta arbetet med en ny roman.
Väl framme så åker Drew på en rejäl influensa, samtidigt som en fruktansvärd storm drar in över landet. Men han får också en oväntad gäst där i stugan.
Under en ovanligt bister vinter satt jag och lyssnade på Satyriconlåten Den Siste i ett halvt ouppvärmt hus. En berättelse dök plötsligt upp i mitt huvud. Jag gick och fnulade på den novellen i över en månad, trots att den låg klar och färdig i skallen, till och med de flesta formuleringarna. När jag till sist satte mig framför skärmen var det egentligen bara att knacka ner den. Resultatet blev Köldfödd som senare trycktes i Eskapix #001, 2009.
En märklig process som inte hänt så många gånger sedan dess, även om jag emellanåt upplever känslan av att skriva ner det någon annan berättar för mig. Det är smått kusligt och inte helt lätt att sätta ord på.
I avslutande novellen Råtta beskriver King samma slags process, där huvudpersonen får en berättelse i skallen, färdig och klar. När han väl börja författa så är det ”som att skriva efter diktamen” vilket är just vad jag själv upplevde den där bistra vintern.
Titeln fick mig att dra paralleller till andra noveller av King, som 1922 från Nattsvart, Stjärnlöst eller varför inte Nattarbete från den tidiga novellsamlingen Dödsbädden.
Men Råtta är mer av en ond saga än gnagande skräck, med ett visst stråk av morbid humor. Det är en riktigt fin avslutning som ger mersmak, trots att novellsamlingen i sin helhet är något ojämn.
Prisa Gud - snart kommer Skatteåterbäringen!
Passa på att besöka Fyndhörnan: