Smaragdskogen
Regissören John Boorman är först och främst känd för världens mest omtalade våldtäktsscen på film, liksom att ha gjort uttrycket Skrik som en gris till något djupt skrämmande, i och med klassikern Den Sista Färden. (Picnic med døden/Deliverance)
Min egen introduktion till denne ojämne men intressante filmskapare var dock inte genom Sista färden -som tur var kanske- utan med filmen Amazonas-smaragdskogen (The Emerald Forest) från ´85. Det var otroligt kul att få tag på rullen (69 spänn på cdon) och se om den nu som vuxen.
Smaragdskogen handlar om Amerikanen Bill Markham som är chef för ett enormt dammbyggeprojekt i Amazonas-området. Hektar efter hektar av världslungan skövlas. Hans sjuårige son Tommy blir plötsligt kidnappad av regnskogens urinvånare, en stam som kallar sig "Det osynliga folket". När pappan efter 10 år av letande äntligen finner sin son är han en ung stamkrigare som inte har några som helst planer på att återvända hem till civilisationen.
Det är långt ifrån lika autentiskt som i Mel Gibsons Apocalypto, och som i många andra filmer verkar man ha svårt att skildra naturfolk utan hokus-pokus och naturmysticism. Men Boorman når tillräckligt nära, Smaragdskogen är en äventyrsrulle som håller måttet, indianer som verkligen talar indianspråk och ett självklart ställningstagande mot miljösvineriet räcker långt. Att sedan Powers Boothe - favoriten från bla deadwood- spelar huvudrollen gör sitt till.