stewe

"Vi är systrar åter tillsammans

Bergtagna och slagna i järn

Kallar den stjärnlösa natten

Är vi döttrar och kärl för din själ"

Filmens början är fantastisk i all sin hedniska brutala skönhet. Den namnlösa kvinnan kämpar med ett djur om en grotta och vinner kampen. Hon väser, blöder och visar tänderna. Följande förtexter är även de bildsköna men samtidigt olycksbådande, likt ett omen om vad som komma skall.

Advokaten och den ack så typiske Amerikanske Familjefadern Chris Cleek är ute på jakttur och får syn på en vildmarkskvinna vid en bäck. Han fångar snart in henne och fängslar henne i sin källare. Där tar han följdaktligen ner hela kärnfamiljen och förklarar att de tillsammans har en viktig uppgift framför sig; att få vildkvinnan tam. För springa runt helt förvildad och ociviliserad är inget Chris Cleek accepterar.

Visst är det lågbudget gjort, men det passar utmärkt. Chris påminner utseendemässigt om Will Ferrell/W Bush vilket faktiskt gör honom olustigare än det låter och Pollyanna McIntosh knäcker fullständigt i huvudrollen som den namnlösa kvinnan. Alla inblandade skådespelare är skitbra. Allt är skitbra.

Skräckfilm? Trots chockeffekter och mörkertema ser jag The Woman som en svart komedi, där inte skrattet fastnar i halsgropen utan naglas dit av en kantig glasskärva. Något som förstärks av det malplacerade men ändå så passande soundtracket. Det jäser av politiska och moraliska undertoner där outtalade fysiska och psykiska övergrepp hela tiden gör sig påminda.

Några av de mest obehagliga scenerna - som när en grupp pojkar håller fast och försöker dra av en liten flicka trosorna- sker mest i periferin, medan blodslamsor och köttandet snarare ger en lugnande känsla, som något man känner igen, i en film som i övrigt är högst oberäknelig och hänger kvar i bakhuvudet som en elak dröm.

Se den.