stewe

Som i en modern skeppsbrottsberättelse inleds The Walking Dead volym 5 med en hoppgivande helikopter på himmelen. När helikoptern går ned för nödlandning lämnar Rick, Michonne och Glenn fängelsets trygghet för en räddningsaktion. Snart är det istället de som hade behövts räddning då de hamnar i klorna på Guvernören: en sadistiskt lagd tyrann som genom grymma arenaspel och en privatarmé av råskinn styr en småstad i närheten. Samtidigt ökar spänningen mellan de som är kvar i fängelset, de försöker på olika vis rusta sig för en framtid som är minst sagt osäker.

Jag gillar Anfall är bästa försvar mycket mer än föregångaren, och det är både bytet av miljö och Guvernören som lyfter stämningen. Hade jag haft fortsättningen tillgänglig hade jag genast läst vidare, vilket ofta är bästa betyget när det gäller spänningsserier eller skräck.
Samtidigt har jag svårt att fatta riktigt tycke för karaktärerna, och till skillnad från Johanna Koljonen som skrivit förordet tycker jag att persongalleriet är endimensionellt och ser inte riktigt de psykologiska djup hon ser.

Däremot kan jag tycka det är märkligt med vuxna tjejer som sover jämte sin pappa när pojkvännen går iväg på uppdrag. Eller varför Carol som i förra albumet dumpade sin pojkvän för att han var otrogen plötsligt föreslår Lori att de tillsammans med Rick ska starta trekantsfamilj med barn, och därtill står helt oförstående när Lori är kallsinnig till idén. Kanske har det att göra med att jag inte varit med från början i storyn.